Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förändra lagstiftningen så att abort för utländska kvinnor jämställs med övrig sjukvård.
Både FN:s tredje befolkningskonferens i Kairo år 1994 och FN:s befolkningskonferens i Peking betonade vikten av att kvinnor och män ska ha rätt att fatta egna beslut om sitt sexualliv och att fritt bestämma hur många barn de vill ha, utan tvång och diskriminering. I handlingsprogrammet från Pekingkonferensen understryks att alla kvinnor har rätt att själva bestämma över alla aspekter av sin hälsa, särskilt fertiliteten. Många länder har dock fortfarande långt kvar tills diskrimineringen när det gäller kvinnors rätt till sin egen kropp är undanröjd.
Idag har svenska kvinnor rätt såväl till abort som till en säker abort. Men enligt vår abortlag får abort utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket. Utländska kvinnor hindras därmed att göra abort i Sverige. Utländska kvinnor ska inte vara utestängda från att få abort i Sverige. Det måsta vara den enskilda kvinnans behov som är avgörande, inte lagstiftningen i hemlandet eller om man är bosatt i Sverige.
Sverige skiljer idag mellan abort och annan vård för utländska medborgare. Inom annan sjukvård finns möjligheten att ta emot människor från andra länder under förutsättning att vårdgivaren får ersättning för sin kostnad. Det finns idag ett stort behov av att förändra vår lagstiftning så att utländska kvinnor ska kunna få abort i Sverige även om de inte är bosatta här.
En utredning har tillsatts med uppgift att belysa bland annat den här frågan. Vi välkomnar utredningen och förutsätter att inriktningen i utredningsarbetet är, inte om utan hur lagstiftningen ska förändras så att abort för utländska kvinnor jämställs med övrig sjukvård.
|
Stockholm den 17 september 2004 |
|
|
Carina Hägg (s) |
Birgitta Ahlqvist (s) |