Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att på sikt införliva tandvården i sjukvårdens högkostnadsskydd.
1974 infördes sjukvårdens högkostnadsskydd för alla. Bakgrunden var att tandhälsan varit en klassfråga. På grund av bland annat denna nya allmänna tandförsäkring förbättrades tandhälsan under många år. Alltfler kunde behålla sina tänder även i högre ålder och skillnaderna mellan välbeställda och fattigare barns tänders minskade drastiskt. Så ser dock inte situationen ut idag.
I de nedskärningar som följde efter 1990-talets kris drabbades nämligen tandvårdsförsäkringen hårt av nedskärningarna. Från och med 1999 har ett helt nytt system börjat gälla som sammantaget innebär en avsevärt dyrare tandvård för den enskilde individen. Bland andra Riksförsäkringsverket har visat att den fria prissättning som blev följden av 1999 års reform har lett till kraftiga prisökningar. Det har i sin tur lett till att allt färre regelbundet besöker tandläkaren. En undersökning av Socialstyrelsen visar att arbetslösa och socialbidragstagare har klart lägre besöksfrekvens än andra samhällsgrupper.
En annan undersökning av Riksförsäkringsverket av det nya systemet visar att nedskärningarna har drabbat låginkomsttagare mycket hårt. Tandhälsa har återigen blivit en klassfråga. RFV:s undersökning visar att över 15 procent av svenskarna inte gick till tandläkaren år 2000 trots att de hade besvär med tänderna. 1998 var den siffran 13 procent varför en negativ utvecklingstrend dessutom kan skönjas. RFV:s studie visar att den i särklass vanligaste anledningen till att man inte besökt tandläkaren var att man inte haft råd. Hela 70 procent av dem som inte haft råd uppger att de inte skulle klara av en oväntad utgift om 5 000 kronor (vilket motsvarar kostnaden för den enskilde för t ex att ersätta en avbiten tand).
En god tandhälsa är en del av ett hälsobegrepp. Enkom ekonomiska skäl har motiverat att just tänder ska exkluderas ur samhällets övriga system som syftar till att uppnå en god allmän hälsa. Att dagens tandvårdssystem skulle vara kostnadseffektivt kan dock betvivlas eftersom en förebyggande och generell tandvård borde vara mer lönsam än dagens tandvårdsförsäkring där människor av kostnadsskäl drar sig in i det längsta för att besöka tandläkaren. Många större ingrepp skulle ha kunnat undvikas om den enskildas ekonomi inte var avgörande för besöksfrekvensen.
Människor ska ha lika rätt till bra tänder oavsett vilken position i samhället de har. Denna princip har frångåtts men nu är det hög tid att åtgärda de brister som givit sig tillkänna, nämligen en sämre generell folktandhälsa. För att återfå en god tandhälsa och allas lika rätt till en god tandvård bör därför tandvårdsförsäkringen likställas med sjukförsäkringen.
Kostnaden för en sådan reform beräknas vara omkring tio miljarder kronor och måste naturligtvis finansieras. Inte desto mindre är det viktigt att slå fast en tydlig ambition när det gäller i vilken riktning vi vill gå för att garantera hela svenska folket en god tandvård.
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Lennart Axelsson (s) |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Frisk (s) |
|
Matilda Ernkrans (s) |