Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att statsbidragen till tolktjänster för döva skall omfördelas med hänsyn till antalet tolkanvändare i de enskilda landstingen.
Uppskattningsvis 15 % av landets döva är bosatta och behöver sin service i Örebro län. Samtidigt får Örebro läns landsting bara cirka 5 % av det samlade statsbidraget till tolktjänster för döva. Statsbidraget uppgår till 4 017 000 kronor för 2004, medan Örebro läns landsting av egna medel bidrar med 1 902 600 till vardagstolkning och administration av tolkverksamheten.
Det nuvarande statsbidraget till tolktjänster för döva inrättades 1993. Statsbidraget utgår till landstingen i syfte att kompensera dessa för merkostnader för ett utökat uppdrag samt för att möjliggöra huvudmännens fortsatta utveckling av tolktjänsten. I avvaktan på andra fördelningsnycklar fördelades statsbidragen i relation till folkmängden. Det senare innebär en allvarlig snedfördelning av statsbidragen.
Efter ett riksdagsuttalande gjordes en mindre förändring av fördelningen av bidragen till förmån för Örebrolandstinget. Detta var dock begränsat och ledde till nuvarande statsbidragsnivå, där Örebro läns landsting får drygt 5 % av bidraget, mot befolkningsandelen cirka 15 % av de döva i riket. En statlig utredning har därefter och i svepande och allmänna termer avstått från att bedöma behovet av tolktjänster i olika delar avlandet. Man ansåg att behovet av tolktjänster var för svårt att mäta och tar över huvud taget inte tag i den speciella problematik som finns i Örebro län. Det är anmärkningsvärt.
Örebro län har en särställning när det gäller andelen döva i riket. Det beror på att staden Örebro och länet kan erbjuda en hel kedja av utbildningsmöjligheter för döva. Här finns riksgymnasierna för döva, hörselskadade och dövblinda, men också specialförskola, Sveriges största specialskola och ett universitet med en relativt hög andel döva och hörselskadade. Antalet döva ökar också i Örebro län. Utvecklingen bejakas i vårt län, men det är angeläget att också staten tar sitt ansvar för de ökade kostnaderna för tolkservice i länet, detta inte minst beroende på att inflyttningen av barnsdomsdöva till Örebro län innebär att kostnaderna samtidigt minskar i andra län.
Antalet beställda tolkuppdrag har ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden.2002 var antalet beställda tolkuppdrag 10 393 och 2003 hade de ökat med ytterligare cirka ett tusen till 11 449. Sedan mitten av nittiotalet har antalet döva och hörselskadade i länet ökat kraftigt, men efterfrågan av tolktjänster har ökat än snabbare. Den snabba ökningen av efterfrågan visar att döva personer i allt större grad blir varse sina rättigheter och använder sig av viktig service, men det ökar också trycket på ett landsting som Örebros som har en hög andel döva bland sin befolkning. Det ansvaret bör bäras solidariskt.
Det finns en stark ambition att erbjuda en god miljö för döva och hörselskadade i Örebro län. Det måste få stöd av ett statsbidragssystem, som tar hänsyn till de speciella åtaganden länet har annars riskerar servicenivån att inte följa med en angelägen efterfrågan. Nuvarande system, där invånarantalet och inte behovet styr statsbidragen, innebär också risker för att enskilda län i vissa fall t.o.m kan få högre statsbidrag än de faktiskt har tolkkostnader för. Vi föreslår därför att statsbidragen omfördelas i förhållande till antalet tolkanvändare, vilket väl speglar behovet av tolktjänster.
|
Stockholm den 22 september 2004 |
|
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Frisk (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |
Matilda Ernkrans (s) |