Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nikotinersättningsprodukter.
Riksdagen beslutar att inte ratificera WHO:s ramkonvention om tobakskontroll.
Riksdagen avslår regeringens förslag om att reglera förpackningsstorleken för cigarettpaket.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som syftar till att klargöra hur ålderskontroll vid inköp av cigaretter i automater skall utföras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reklam och annan marknadsföring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sponsring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppgifter om kostnader för reklam.
Tobaksrökning är den största ohälsobringande faktorn och orsakar i Sverige ungefär 6 000 till 8 000 förtida dödsfall per år. Detta är som jämförelse en siffra som är åtminstone tio gånger större än de antal offer som trafiken skördar. En nollvision för tobaksbruk hos barn, ungdomar och gravida borde vara målet.
I dag röker i medeltal 19 procent av svenskarna, 16 procent män och 22 procent kvinnor. Än viktigare är emellertid andelen rökare som insjuknar i tobaksrelaterade sjukdomar.
I ett debattinlägg "Tobaken - folkhälsans största fiende" från Nationella Folkhälsokommittén framhålls vad gäller användningen av nikotinersättningsmedel att en ökad användning av dessa medel - som ersättning för tobaksprodukter - skulle sannolikt minska dödligheten i tobaksrelaterad sjukdom, i alla fall i lungcancer och annan lungsjukdom. Ur denna synvinkel kan man tycka att det är inkonsekvent att dessa rena produkter är mer omgärdade av restriktioner och mindre tillgängliga för konsumenten än cigaretter och snus.
Detta har också uppmärksammats av Gro Harlem Brundtland då hon talade inför World Self Medication Industry 1999:
Why is it that nicotine replacement products are sold in the pharmacy with a prescription, where cigarett - the prime delivery device of nicotine - can be bought anywhere over the counter?
I Sverige är det tillåtet att sälja cigaretter med hög nikotinhalt på allehanda försäljningsställen, men det är inte tillåtet att sälja rökavvänjningspreparat mer än på apotek och hos apoteksombuden. Vi anser att som ett steg på vägen mot ett rökfritt samhälle bör nikotinersättningsprodukter kunna säljas på samma plats som cigaretter, som innehåller långt högre halter av nikotin.
Världshälsoorganisationens ramkonvention för tobakskontroll är onödigt detaljerad och de åtgärder som föreslås riskerar att i flera avseenden att motverka sitt syfte. Bland de förslag som vi inte kan ställa oss bakom finns totalt marknadsföringsförbud (artikel 13:2), alltför långtgående regeringar av sponsring (artikel 13:3), reglering av förpackningsstorleken för cigaretter (artikel 16:3), stöd till ekonomiskt bärkraftiga alternativa verksamheter (artikel 17).
Vi anser inte att ett totalförbud mot reklam för tobaksprodukter nödvändigtvis leder till bättre folkhälsa. Alternativen till kända produkter under kända varumärken kan i många fall vara betydligt sämre ur folkhälsosynpunkt. Därför ställer vi oss inte bakom de förslag i konventionen som syftar till att totalförbjuda marknadsföring av tobaksprodukter. Det är dessutom tveksamt om artikel 3 i direktivet (2003/33/EG) verkligen utgör en proportionell åtgärd för att harmonisera de nationella marknaderna inom EU. Detta kommer sannolikt att prövas i EG-domstolen. Att biträda totalförbudet i konventionen är därför i nuläget en alltför långtgående åtgärd för att uppfylla de krav som ställs av EU.
Arbetet för bättre folkhälsa är en i huvudsak nationell angelägenhet. Internationella regler bör dock finnas för gränsöverskridande marknadsföring och frågor som berör den fria handeln mellan stater. Sådana åtgärder får dock aldrig urarta till en internationell detaljreglering av enskilda staters folkhälsoarbete.
Många av de förslag som presenteras i konventionen är bra och ett stort antal artiklar är redan implementerade i svensk lagstiftning. Men eftersom konventionen enbart kan förkastas eller antas i sin helhet kan Sverige inte acceptera vissa delar och förkasta andra. Vi föreslår därför att riksdagen inte ratificerar Världshälsoorganisationens ramkonvention för tobakskontroll.
Vi ställer oss i huvudsak bakom regeringens förslag i denna del. Dock avvisar vi förslaget om en nedre gräns för förpackningsstorleken för cigaretter. Rådsrekommendationen om en nedre gräns på 19 cigaretter är enbart rådgivande och behöver därmed inte följas av Sverige. Förslaget om en minimistorlek för cigarettpaket är mest symbolpolitik och det har inte påvisats att en sådan reglering i något avseende minskar rökningen.
Risken är att förbudet, tvärtemot intentionerna, gör att fler cigaretter konsumeras. Om alternativet är att köpa en stor förpackning finns risk för att individer som annars hade konsumerat ett tiotal cigaretter i stället väljer att röka betydligt fler. Tillgång kan ibland skapa sin egen efterfrågan. Precis som när det gäller flödet av alkoholvaror över gränserna förändras inköpsbeteendet. Feströkningen utvecklas till något mer regelbundet och beroendet är ett faktum.
Vi ställer oss också frågande till hur ålderskontrollen skall ske vid tobaksköp i automat. Regeringen bör återkomma med förslag som klargör detta.
Vi instämmer i Marknadsdomstolens bedömning att lagstiftningen bättre bör harmonisera med gällande EU-rätt. Detta kan naturligtvis innebära mer eller mindre omfattande restriktioner för svensk del än de som följer av regeringens förslag.
En anpassning måste förstås också ske om även detta direktiv, liksom det tidigare tobaksdirektivet (98/43/EG), underkänns av EG-domstolen såsom icke överensstämmande med unionens grundläggande principer om varors fria rörlighet.
Propositionens förslag om begränsningar i rätten till sponsring går långt utöver vad EG-direktivet (2003/33/EG) kräver. Preciseringen i propositionens motivtext gör det omöjligt för ett tobaksföretag att över huvud taget sponsra någon verksamhet eller något evenemang - även om sponsringen sker utan att något tobaksvarumärke exponeras.
För exempelvis ett företag som Swedish Match innebär propositionens skrivning att sponsringen av Swedish Match Cup, Båstadstennisen, Tony Richardson och Tobaksmuseet på Skansen måste upphöra. Även stödet till Stiftelsen Solstickan kan vara i fara. Idrotts-Sverige blir den största förloraren, kanske även behövande barn och gamla.
Lika allvarlig är den signal den här typen av reglering ger till ett av Sveriges större företag. Swedish Match omsätter netto cirka 13 miljarder kronor, har 15 000 anställda och över 100 000 aktieägare. Företaget genererar hundratals miljoner kronor om året i skatteintäkter, utöver cirka tio miljarder kronor om året i tobaksskatt. Företagets huvudprodukt är snus, som även av tobaksmotståndare över hela världen i dag framhävs som ett att de mest verksamma medlen för att få ned rökningen och dess skadeverkningar.
Regeringen vill nu förbjuda företaget att exponera det egna namnet i sponsringsaktiviteter. Swedish Match får inte synas. Vi anser att detta är en tydlig markering om att företaget inte är önskvärt i Sverige.
Ur moderat synvinkel är den här typen av onödiga, långtgående ingrepp i privata företags affärsverksamhet helt oacceptabla. Kraven i EG-direktivet (2003/33/EG) är tillgodosedda om det införs ett förbud mot sponsringsaktiviteter som exponerar tobaksvarumärken. Flera länder har valt den vägen, exempelvis Danmark och Finland.
Vi anser därför att sponsring bör begränsas så att tillverkare, partihandlare och importörer av tobaksvaror inte får sponsra ett evenemang eller en verksamhet dit allmänheten har tillträde eller som kan antas få gränsöverskridande effekt, om sponsringen innebär att ett eller flera tobaksvarumärken exponeras.
Vi avvisar regeringens förslag. Förslaget medför onödiga och ökade administrativa kostnader och risk för läckage av företagshemligheter. Statens folkhälsoinstitut har dessutom påtalat svårigheter med att hantera den stora informationsmängd som det kan handla om.