Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetet med att integrera kvinnoperspektivet inom vården intensifieras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade forsknings- och utbildningsinsatser med fokus på könsperspektivet för personal inom vårdsektorn.
Det är väl dokumenterat i flera olika rapporter att kvinnor och män bemöts och behandlas olika i samhället, såäven inom sjukvården. Däremot är det förvånande att den negativa särbehandlingen av kvinnor fortfarande finns kvar i oförminskad styrka trots att man har vetskap om detta.
1996 redovisades en mycket omfattande utredning om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården (SOU 1996:133), Jämställd vård - olika vård på lika villkor. Uppdraget till utredningen gavs av den borgerliga regeringen i september 1994; ambitionerna var att kartlägga och redovisa orättvisorna mellan könen inom sjukvården. Därefter har flera utredningar gjorts; alla visar att de tydliga könsskillnaderna i bemötande och behandling inom vården kvarstår.
Tempot i arbetet för en jämställd vård på lika villkor har avstannat trots påtryckningar från flera håll. Dagligen blir vi uppmärksammade på att vården till fullo inte tillgodoser kvinnors vårdbehov. Den grundläggande orsaken till orättvisorna är till stor del att den medicinska forskningen i huvudsak varit fokuserad på män och mäns problem. Hur kvinnors sjukdomstillstånd yttrat sig och vilka behandlingar som kvinnor behöver utifrån de biologiska förutsättningarna har inte haft lika hög prioritet.
Att forskningsstudier ofta generaliserats med mannen som norm är inte godtagbart i ett modernt samhälle. Bristerna måste därför synliggöras genom en tydlig könsuppdelad statistik. Detta är viktigt för att hitta bra beslutsunderlag. Jämställdhet i vården kan bara nås genom en uttalad vilja och en tydlig strategi. I rapporten Jämställd vård framkommer det än en gång att kvinnor kommer till korta inom sjukvården, att kvinnor inte tas på lika stort allvar som män. Där män får diagnos och behandling får kvinnor råd och uppmaningar.
Att kvinnoperspektivet ofta saknas inom vården är ett stort hot mot kvinnors liv och hälsa. År 2004 kräver vi att detta rättas till snarast, att hänsyn tas inom sjukvården till mäns och kvinnors biologiska skillnader, olika fysik, olika sociala villkor och dessutom skilda arbetsvillkor. Den kunskap som finns måste användas samtidigt som ny kunskap måste inhämtas genom ytterligare forskning. Det är också viktigt att integrering av könsperspektivet sker i utbildning och fortbildning av all personal inom vården. Det finns idag en inlärd uppfattning om att kvinnor klagar obefogat. Dessa fördomar om kvinnor måste arbetas bort.
Både män och kvinnor ska känna trygghet och respekt inom vården och att behandling och operationer utförs utifrån beprövade metoder. Det ska vara en självklarhet att vård som ges baseras på vetenskaplig grund. I de försöksgrupper som testar läkemedel, ska det därför vara obligatoriskt att även kvinnor ingår - såär inte alltid fallet. Konsekvenserna har blivit att fler kvinnor än män har konstaterade biverkningar efter läkemedelsanvändningen.
Apoteksstatistik redovisar även att i snitt skrivs det ut billigare mediciner till kvinnor än till män. Däremot får kvinnor oftare läkemedel utskrivna, framför allt äldre kvinnor.
Likadant är det inom rehabiliteringen: Kvinnor erhåller rehabilitering senare, kortare tid och till ett billigare pris. Könsskillnaderna är uppenbara. Jämställdhet inom vården måste bli en prioriterad fråga.
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
Annika Qarlsson (c) |