Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av 10 § lagen om rättspsykiatrisk vård.
I 10 § i aktuell lag ges bestämmelser om permission för de som genomgår rättspsykiatrisk vård efter beslut enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om särskild utskrivningsprövning. Innehållet i paragrafen innebär att permission kan ges för visst tillfälle eller för vissa återkommande tillfällen. Det är också möjligt att ge permissioner för en längre period om det är ett led för att förbereda för tvångsvårdens upphörande.
Det är således inte möjligt att ge permission till vårdtidens slut.
Detta innebär att man inte kan ge längre permissioner om det inte finns en förutsägbar prognos att patienten kommer att skrivas ut efter permissionstidens utgång.
Före 1 juli 2000 var det möjligt att ge permission till vårdtidens slut, utan att det fanns någon prognos att tvångsvården skulle upphöra. Fördelen med ett sådant system var att patienter som levde under socialt och medicinskt ordnade förhållanden kunde ges långvariga permissioner, även om ansvarig läkare var klar över att patienten inte under överskådlig tid skulle kunna skrivas ut. För permissioner kunde ansvariga läkare ställa upp de regler som patienten skulle iaktta under permissionen och även utöva kontroll att reglerna efterlevdes. Misskötte sig patienten kunde denne omgående återföras till sjukhuset.
Genom de lagregler som gällde före 1 juli 2000 kunde patienter som i och för sig aldrig eller i varje fall inte under överskådlig tid förväntas bli utskrivna få vistas utanför sjukhuset under kontrollerade förhållanden - ett system som var betydligt humanare än dagen system. Det finns därför skäl att ompröva 10 § lagen om rättspsykiatrisk vård.
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Bertil Kjellberg (m) |