Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att inventera kunskapsläget om ätstörningar, bedöma hur vårdens omfattning, tillgänglighet och kvalitet ser ut för behandling av ätstörningar samt lämna förslag på hur framtida informationsinsatser kring kost, hälsa och motion riktade till unga människor skall se ut för att göra avsedd nytta.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att NÄT, Nationellt kunskapscentrum för ätstörningar i Örebro, skall ges formell status av nationellt kunskapscentrum och en nationell finansiering som garanterar en väl fungerande verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i samarbete med skola och idrottsrörelse måste tillse att skolsköterskor, gymnastiklärare och idrottsledare ges möjlighet till adekvat utbildning kring ätstörningar.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av forskning om ätstörningar, deras orsaker och hur de bäst behandlas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den offentliga information som ges bör inriktas på hälsofrågor i stället för på ungdomars vikt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att antalet behandlingsplatser för personer med ätstörningar måste öka.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att väntetiderna för behandling av ätstörningar måste kortas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att olika varianter av behandling måste tillåtas växa fram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av samverkan mellan olika landsting och privata vårdgivare för att garantera platsantal och mångfald i vården.
1 Yrkande 3 hänvisat till UbU.
Ätstörningar - som anorexi och bulimi - är ett folkhälsoproblem idag. Särskilt om man ser till gruppen flickor under 30 år. Problemet tenderar att växa, också bland pojkar. Ätstörningar förstör, begränsar och förkortar livet för tusentals svenskar, resulterar i lidande och utanförskap. Ätstörningar är - tillsammans med missbruksproblem - ett av de psykiatriska problem som har den högsta överdödligheten. Ätstörningar leder till sjukskrivningar, förtidspensioner och massiva vårdbehov. Ett särskilt problem är att de som blir sjuka ofta får olika kombinationer av sjukdomar. Det blir en blandning av fysiska och psykiska sjukdomstillstånd, som både är svårbehandlade och ställer vårdens interna organisation på prov. Ansvaret bollas mellan olika mottagningar. Trots allvaret är vården eftersatt och kunskapsläget bristfälligt. Resultatet är förstörda liv och förtvivlade föräldrar, som ägnar åratal åt att finna vård åt sina döttrar. Eftersom platsantalet är så begränsat och all vård inte passar alla patienter är väntetiderna ofta mycket - ja, rent av oacceptabelt - långa. Detta är särskilt allvarligt eftersom chanserna att komma till rätta med ätstörningar är bäst i början, innan beteendet hinner sätta sig alltför djupt.
Ätstörningen ger i sig allvarliga fysiska symptom som undernäring, benskörhet, lågt blodtryck, försvagning av muskulaturen och hormonella förändringar. Detta ger kroppsliga skador, i vissa fall bestående sådana. Vissa kvinnor svälter bokstavligen sig själva till döds. Andra blir infertila och får skador på kroppens organ. Depressioner hör till de psykiska effekterna, liksom en starkt förhöjd självmordsrisk, enligt anorexicentrum Mando i Huddinge. Den sjukes sociala relationer störs och förstörs.
Aftonbladet skildrar 2004-02-24 livet för en ung tjej som är svårt sjuk. Bilden är fullständigt fruktansvärd!
"Ibland tar det upp till tre år innan barnet får komma, vilket är helt oacceptabelt. Det borde inte finnas några väntetider alls när det gäller barn som far illa." Göran Harnesk i Aftonbladets artikel.
Följande är klippt från AB:
Malin kräks, skär sig och vill dö. I ett och ett halvt år har hennes föräldrar kämpat för att hon ska få vård. Men barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, anser att ätstörningsvården har ansvar för hennes behandling. Ätstörningsvården i sin tur menar att Malin har så många andra problem att hon inte i första hand behöver vård för sin svåra bulimi. Det här är berättelsen om en familj som håller på att gå under.
När Malin är tio börjar hon banta. Hon äter ingenting på dagarna, men när hungern blir för stark på kvällarna äter hon massor på en gång. För att inte gå upp i vikt tränar hon stenhårt. Samtidigt skiljs hennes föräldrar. När hon går i femman försöker hon kräkas upp mat för första gången, utan att lyckas. Men snart har hon lärt sig hur hon ska göra. Sommaren mellan sexan och sjuan börjar Malin må sämre. Hon isolerar sig helt på sitt rum och vill inte gå ut eller träffa kompisar, trots att sommaren står i full blom utanför de neddragna persiennerna. Hon är ledsen och gråter nästan hela tiden.
När Malin börjar i skolan igen slår lärarna larm om att hon är tyst och håglös. Hon får tid hos en psykolog på BUP i sin hemkommun dit hon går en gång i veckan. Men hon får inte något förtroende för psykologen, och hon känner sig inte förstådd. I stället mår hon allt sämre och är borta mer och mer från skolan. Men barnpsyk vill inte skriva något vårdintyg, som krävs för att någon ska bli tvångsvårdad, förrän Malin är psykotisk eller försöker ta sitt liv. Polisen i sin tur kan inte hämta Malin utan vårdintyg.
Hur svårt det är att få ett vårdintyg visas av följande kommentar: "Hade hon velat ta livet av sig hade hon använt en kniv och inte ett rakblad."
Citaten talar för sig själva som lägesbeskrivning över familjens situation och vårdens förmåga att möta familjens behov.
Frekvensen och förekomsten av ätstörningar går att mäta och illustrera på olika sätt. Osäkerheten är betydande eftersom långt ifrån alla som lider av ätstörningar får detta diagnostiserat. Förnekelse av problemen och ovilja att söka vård ligger i ätstörningens natur. Det är också fråga om en glidande skala där ätstörning inte bara är en diagnos och ett absolut begrepp.
Vissa uppgifter säger att en till fyra kvinnor per 10.000 lider av ätstörningar. Andra uppgifter, som från NÄT, Nationellt kunskapscentrum för ätstörningar, talar om en procent av hela befolkningen.
Enligt NÄT drabbar anorexi 0,2-0,4 procent av gruppen tjejer mellan 16 och 30 år. Därutöver drabbar bulimi 1 till 1,5 procent av gruppen. Därtill skall läggas det som kallas partiella syndrom, som anses vara tre till fyra gånger så vanligt som anorexi och bulimi, samt andra typer av ätstörningar, som anses vara dubbelt så vanligt förekommande som bulimi. När NÄT summerar såär det således mellan 7 och 13 procent av gruppen som drabbas av ätstörningar i någon form.
Det innebär att runt 86 000 personer är drabbade av ätstörningar bara i denna grupp unga kvinnor. Härutöver skall läggas en del flickor som är yngre än 16 år samt kvinnor med ätstörningar som är över 30 år. Här tillkommer också de pojkar och män som blir sjuka. Totalt räknar NÄT med att 130 000 personer är drabbade av ätstörningar i Sverige.
Värt att notera är att dubbelt så många tonårstjejer drabbas av ätstörningar, än av fetma.
NÄT menar att 90 till 95 procent av de sjuka är kvinnor.
Det finns uppgifter, som från Wall Street Journal 30/3 2004, om att ätstörningar nu går allt längre ner i åldrarna. Där nämns att det förekommer att nioåriga tjejer drabbas.
Den bild man får när man närmar sig problematiken är att det ofta är intelligenta och viljestarka tjejer som drabbas. De har höga krav på sig själva. Detta stärks av en norsk undersökning där 18 procent av kvinnliga läkarstudenter och 11 procent av kvinnliga ingenjörsstudenter uppgavs ha ätstörningar i någon form.
Enligt en undersökning från Göteborg jämfördes drygt 200 kvinnor i åldern 18 till 24 år som sökt vård för ätstörningar med 750 slumpvis utvalda kvinnor. De som blivit sjuka kommer i högre utsträckning från familjer med hög yrkesmässig status, och från bostadsområden med god status. De har dock själva en lägre social status sett till yrke och bostadsområde. De har oftare skilsmässobakgrund eller har växt upp utan den ena föräldern och lever oftare också själva ensamma.
Ätstörningen verkar delvis handla om möjligheten att utöva kontroll över sig och sitt liv. Det rådande skönhetsidealet anses också spela roll för en förskjutning i kroppsuppfattningen hos dem som drabbas av ätstörningar. Ofta verkar sjukdomen börja med en inledande bantningskur, som sedan går för långt och egentligen aldrig tar slut.
Intrycket är också att självkänslan kan vara låg hos dem som drabbas. Man upplever höga krav utifrån, som man inte känner sig kunna leva upp till. Vidare anförs att ätstörning kan vara ett rop på hjälp av den sjuke.
Enligt en undersökning i British Journal of Psychiatry kan mödrar med ett stört förhållningssätt till mat överföra detta till sina döttrar. Överdrivet kontrollerande mammor var liksom röriga matvanor riskfaktorer i undersökningen.
"Parallellt med denna ökning har antalet vårdplatser på barnkliniker, barnpsykiatriska kliniker, vuxenpsykiatriska kliniker och medicinkliniker mer än halverats." Det menade Thomas Arvidsson, barnläkare och verksamhetschef för Behandlingsenheten för ätstörningar i Mölndal i GP 2003-09-07.
2003 stod 400 personer i kö för en vårdplats bara i Stockholm. Enligt SvD 20/10 2003 fanns barn i nio- till tioårsåldern bland de väntande, liksom personer med en kroppsvikt på under 30 kilogram. Totalt hade Stockholms läns landsting bara ett 15-tal heltidsplatser att tillgå. Fler platser fanns - men de såldes till patienter från andra länder eftersom landstinget inte ansåg sig ha råd att betala för dem.
Anorexi verkar vara en mycket svårbehandlad sjukdom, ätstörningar i allmänhet lite mindre svårbehandlade. NÄT ger följande siffror för utfallet av vårdinsatser efter fem till tio år.
Hälften har inte längre någon ätstörning.
Var femte behandlad patient har blivit bättre.
Men, var fjärde patient är alltjämt sjuk och var tjugonde patient har avlidit.
Dessa senare siffror bara understryker situationens allvar.
Den sammanlagda vårdkostnaden för ätstörningar beräknas till ca 400 miljoner kronor i Sverige. Då skall man minnas att vården är gravt underdimensionerad i detta avseende samt att sena insatser rimligen är betydligt mycket dyrare än tidiga.
Nedan följer ett antal förslag inspirerade av NÄT.
Sluta fokusera på ungdomars vikt och inrikta informationen på hälsofrågor istället. Idag predikas mer motion och minskat kaloriintag som om alla unga behövde detta. Många gör det, men det finns ett stort antal unga som inte behöver höra detta, nämligen alla de som redan tränar eller är alltför fokuserade vid sin vikt. Det är dessutom de unga som minst behöver höra om viktminskningar som är mest benägna att ta till sig budskapet. Debatten och informationen om kost och vikt måste i betydligt högre grad individanpassas.
Forskningen om ätstörningar, deras orsaker och hur de bäst behandlas måste öka. Alltför lite är känt om processerna bakom problemen och hur en negativ spiral kan brytas.
Antalet behandlingsplatser för personer med ätstörningar måste öka. Väntetiderna måste kortas. Det gäller också att olika varianter av behandling tillåts växa fram. En del patienter kan dra nytta av att med hjälp av dator praktiskt öva hur och hur mycket man skall äta. För andra kan olika former av terapi vara nyttigt samt olika blandningar av insatser. Samverkan mellan olika landsting och privata vårdgivare som anorexicentrum Mando i Huddinge och Capio Eat i Stockholm, Malmö och Varberg bör öka för att garantera platsantal och mångfald i vården.
Thomas Arvidsson, barnläkare och verksamhetschef för Behandlingsenheten för ätstörningar i Mölndal sa i GP 2003-09-07:
Basen bör utgöras av små, lokala behandlingsenheter med pedagogisk behandlingsinriktning. Där kan man få rådgivning och hjälp med att hantera ätande, socialt liv, utbildning och arbete nära sin hemmiljö. Dessa enheter skall också samverka med skolhälsovård, ungdomsmottagningar, vårdcentraler och psykiatri.
"Vården skall vara av god kvalitet och lätt tillgänglig." Det sa statsrådet Morgan Johansson i ett skriftligt frågesvar den 15 september 2004. Men såär det ju inte i dag!
Regeringen bör snarast tillsätta en utredning om ätstörningar. Utredningen bör ges i uppdrag att inventera kunskapsläget om ätstörningar, bedöma hur vårdens omfattning, tillgänglighet och kvalitet ser ut för behandling av ätstörningar samt lämna förslag på hur framtida informationsinsatser kring kost, hälsa och motion riktade till unga människor skall se ut för att göra avsedd nytta. Det var sex år sedan frågan senast var aktuell. 1993 respektive 1998 kom Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen med rapporterna "Ett liv av vikt" och "Ett liv av vikt - fem år senare".
Regeringen bör i samarbete med skola och idrottsrörelse tillse att skolsköterskor, gymnastiklärare och idrottsledare ges möjlighet till adekvat utbildning kring ätstörningar, så att dessa kan upptäckas och bemötas i tid.
Regeringen bör ge NÄT, Nationellt kunskapscentrum för ätstörningar, status och finansiering som garanterar en väl fungerande verksamhet. Landstingen i Örebro och Östergötland har finansierat NÄT, som finns vid Psykiatriskt forskningscentrum i Örebro läns landsting, under en treårig uppbyggnadsperiod men drar nu ner på anslaget. Behovet av NÄT:s arbete är uppenbart, särskilt eftersom det saknas en myndighet med särskilt ansvar för detta sedan Folkhälsoinstitutet omorganiserades.
Regeringen har hittills inte varit beredd att göra någonting alls för att säkra kunskapsuppbygganden på området. "Mot denna bakgrund förutsätter regeringen att landstingen i Örebro och i Östergötland på ett effektivt sätt tar vara på erfarenheterna från projektet Nationellt kunskapscentrum för ätstörningar och därigenom bidrar till kunskapsutvecklingen inom området." Det skrev statsrådet Morgan Johansson i ett skriftligt frågesvar till mig den 15 september 2004. I min fråga begärde jag besked om nationellt stöd till NÄT.
|
Stockholm den 17 september 2004 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |