Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 11 kap. 2 § socialtjänstlagen ändras.
En ändring av socialtjänstlagen krävs för att en utredning utan krav på information till vårdnadshavare skall kunna genomföras i vissa särskilda fall.
På senare tid har problematiken kring utsattheten för unga kvinnor i s.k. patriarkala miljöer uppmärksammats. Flickor som utsätts för hot och våld inom familjen för att de inte anpassar sig till vad fäder och bröder anser är lämpligt beteende. Flickor som inte får umgås med jämnåriga kamrater, inte tillåts studera eller på en mängd olika sätt fråntas sina mänskliga rättigheter. De kan stå inför ett tvångsäktenskap eller riskera att föras ut ur landet. Flickor vars enda hopp står till att samhället kan ge dem hjälp, rådgivning och beskydd. Flickor som är helt beroende av att någon lyssnar och tar dem och deras oro på allvar. Vi har redan sett ett flertal avskyvärda brott begås mot flickor med dessa problem.
Ett hinder för flickorna att söka hjälp är dagens bestämmelse i socialtjänstlagen, där det tydligt framgår den obligatoriska skyldigheten för Socialnämnden att informera vårdnadshavare att det inletts en utredning. Den informationen i sig kan försätta flickan i en livsfarlig situation.
Ett litet utrymme finns att ge något rådgivande samtal med flickan innan vårdnadshavare informeras. Men detta utrymme är i dag väldigt begränsat. När en redan hotfull och kanske våldsam far eller bror får vetskap om att Socialtjänsten inlett en utredning kan resultatet bli ödesdigert för den hjälpsökande och utsatta flickan. Det är inte ett realistiskt handlingsalternativ att göra ett omedelbart omhändertagande enligt lagen om vård av unga i de flesta fall. Ofta är flickans behov att fååterkommande stödsamtal, stärkas i sin egen uppfattning och förmås att själv få kraft och mod att ta steget från sin familj om det är den enda utvägen. Flickan måste få tid att reflektera och hantera sin utsatta situation. Hon måste få redskap för att kunna hantera sitt liv etc. Flickan behöver känna trygghet och tillit innan hon är mogen att konfronteras med problemen. Under den tiden är det avgörande att familjen inte informeras om att det pågår en utredning. I vissa mycket allvarliga fall är det självklart att ett omhändertagande enligt lagen om vård av unga skall ske omedelbart, polisanmälan göras etc. Men i de flesta situationer är det inte aktuellt. Det är inte bara flickor från patriarkala miljöer som är beroende av att kunna få hjälp utan att föräldrarna informeras. Det kan också röra barn, både flickor och pojkar, som riskerar att sändas till sitt forna hemland för att "återuppfostras", ett problem som regeringen inte tagit på allvar, trots att det finns flera exempel på barn som i dag befinner sig utomlands mot sin vilja. Barn som vistas i farliga miljöer eller på stränga religiösa skolor.
Det är orimligt, ja till och med farligt, om socialtjänsten kontaktar "den det berör" om att en utredning inletts. Det innebär i ett sådant fall att den som flickan, pojken eller kvinnan är hotad av blir informerad direkt. Ibland behöver unga skyddas från sina föräldrar, något som tydliggjorts i de avskyvärda s.k. hedersmorden. För dessa personer är hemmet den minst säkra platsen. Det skall således kunna råda sekretess för uppgifter i fall, där information om att en utredning inletts skulle kunna leda till risker för den hjälpsökande, risker att skadas fysiskt eller psykiskt. Alternativet till en förändring i lagstiftningen är att flera barn och unga inte vågar söka hjälp och därigenom allvarligt riskerar att skadas.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Hillevi Engström (m) |