Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunernas stöd till brottsoffer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att socialtjänstlagen skall stadga att kommunerna skall ha en skyldighet att ge stöd till brottsoffer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommuner bör samarbeta med ideella organisationer, religiösa samfund och enskilda för att ge brottsoffer stöd och hjälp.
Som en del i kvinnofridslagstiftningen har socialtjänstlagen utökats med en regel som ytterligare avser att förstärka socialtjänstens ansvar och skyldigheter att ge stöd och hjälp till kvinnor som utsätts för våld. År 2001 ändrades 11 § i 5 kap. till att socialnämnden bör ge stöd åt brottsoffer och deras anhöriga med särskild inriktning på kvinnor som utsatts för våld. Jag menar att man bör ändra lagen så att det framgår att socialnämnden skall ge stöd åt brottsoffer.
En lagstadgad skyldighet är nödvändig, eftersom det i dag finns kommuner som inte alls prioriterar detta. Det är viktigt att kommunerna inventerar vilka behoven är och vilken form av stöd de skall inrätta respektive stödja. Alla brottsoffer är individer och har olika behov. Långt ifrån alla brottsoffer är vad man brukar säga "ideala" brottsoffer. När man talar om brottsoffer kan en del få bilden av en gammal, delvis handikappad dam som råkar ut för en väskryckare när hon lägger blommor på sin avlidne makes grav. Den äldre damen är förstås ett väldigt utsatt brottsoffer som behöver hjälp. Men den hjälpen kan behöva vara av ett helt annat slag än för andra brottsoffer.
Den yngling som alkoholpåverkad ute på stan blir rånad på mobiltelefonen och knivhotad av en annan ungdom är också ett brottsoffer. Skinnskallen som blir hotad och misshandlad är ett brottsoffer, även om denne själv delvis varit inblandad. Invandraren som blir hotad p.g.a. sitt ursprung eller hudfärg är ett brottsoffer. Ett barn som är utsatt för övergrepp inom familjen är brottsoffer. Hatbrotten som drabbar personer med annan sexuell läggning än heterosexuell är en annan grupp av brottsoffer med specifika personliga behov av hjälp och stöd. Med detta vill jag poängtera att stödet till brottsoffer från kommunen måste vara individuellt och genomtänkt.
En del av kommunernas brottsofferstödjande verksamhet kan vara att stödja lokala kvinno- och brottsofferjourer samt andra ideella organisationer. Samverkan bör även ske med andra myndigheter och religiösa samfund.
Endast i hälften av landets kommuner finns i dag kvinnojourer. Flera kvinnojourer upplever att kommunen har en njugg inställning till deras verksamhet, trots att vi vet att de flesta jourer arbetar mycket seriöst och gör ett bra arbete. Utöver kvinnojourer är det väsentligt att även brottsofferjourer får ett reellt stöd för sin verksamhet. Den senare kategorin gör ett ovärderligt arbete och avlastar ofta de rättsvårdande myndigheterna mycket arbete. Brottsofferjourernas vittnesstödjande arbete upplevs av många brottsoffer som ett viktigt stöd i processen att återfå självkänsla efter ett brott, klara av brottmålsprocessen och gå vidare.
Det bör poängteras att de ideella krafterna inte helt kan avlasta kommunen dess ansvar. För svårare fall, måste professionell hjälp kunna erbjudas. Ideella organisationer är ett viktigt komplement, men dessa har rollen att ge praktiskt stöd och hjälp snarare än att bedriva terapeutisk behandling.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Hillevi Engström (m) |