Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som syftar till att förbättra situationen för anhörigvårdare i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som syftar till att öka mångfalden inom offentlig sektor i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kreditering av kommunernas skattekonton.
Vi välkomnar regeringens förslag om satsning på kompetensutveckling av personalen inom vård och omsorg. Detta är ett område som länge har försummats och satsningen kan bidra till att i någon mån rätta till de brister som vi ser i dag. Satsningarna är dock en klen kompensation för de neddragningar som har skett inom kommuner och landsting de senaste tio åren. Fler statliga pålagor och minskade statsbidrag gör att kommunernas utrymme för att satsa på sin personal krymper.
I november 2002 arbetade ungefär 322.000 personer med vård och omsorg av äldre i kommuner, landsting och privata företag, inklusive långtidssjukskrivna och timanställda. Antalet personer med högskoleutbildning har ökat de senaste tio åren. Dock utgör denna grupp, exempelvis sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster, ännu en liten andel av det totala antalet anställda i kommuner och landsting. Personalens medelålder är hög och många av de yngre arbetar som timanställda eller vikarier. Av de vårdbiträden som nyrekryteras saknar mer än hälften grundläggande vård- och omsorgsutbildning.
Behovet av kompetensutveckling är med andra ord akut och regeringens förslag kommer inte att räcka för att åtgärda de allvarliga brister som finns. Även om en miljard kronor är ett välkommet resurstillskott kan vi konstatera att detta tillskott inte räcker för att kompensera för urholkningen av statsbidragen till kommuner och landsting under de senaste tio åren.
Kompetensutveckling för personalen är en viktig del av kommunernas ordinarie verksamhet och en viktig investering för framtiden. Vi konstaterar att regeringen med sitt riktade stöd indirekt underkänner kommunernas personalpolitik. En orsak till dagens brister är att kommunerna saknar det ekonomiska utrymme som behövs för att uppfylla de personalpolitiska krav som bör ställas på en arbetsgivare.
Vi är samtidigt övertygade om att kommunernas monopolmakt som arbetsgivare också bidrar till att personalen inte får det stöd och den hjälp till förkovran som tillkommer personal på arbetsmarknader som präglas av större pluralism. Ett viktigt steg för att förbättra situationen kan därför vara att verka för en större mångfald av arbetsgivare inom vård och omsorg. Det förtjänar att påpekas att regeringens njugga inställning till alternativ inom vård och omsorg i sig kan vara en bidragande orsak till de brister som regeringen nu på andra sätt försöker vidta åtgärder mot.
I övrigt rör vår kritik av regeringens förslag i första hand två punkter.
För det första berörs inte anhörigvårdarna av regeringens kompetensutvecklingsprogram. De bidrar på många sätt till att avlasta den offentligt finansierade omsorgen och förtjänar en bättre behandling. I regeringens budget saknas tillräckliga satsningar för att åstadkomma förbättringar för anhöriga som vårdar sina nära och kära. Socialstyrelsen utgår från att ungefär 70 procent av all vård i hemmet utförs av anhöriga. Man uppskattar att 250.000 anhöriga gör väsentliga insatser för att äldre sjuka skall kunna vara kvar i hemmet och att 50.000 utför oersättliga insatser. Samtidigt som andelen äldre som får hemtjänst eller plats i särskilt boende minskar, ökar anhörigas och närståendes insatser väsentligt.
För det andra finansieras satsningen på kompetensutveckling genom att kommunernas skattekonton krediteras. Det är en finansieringsmetod som syftar till att göra det möjligt för nya offentliga utgifter att rymmas under statens budgettak och en form av statlig skatteplanering som syftar till att dölja det verkliga skattetrycket. Ökade utgifter, om än aldrig så välkomna, är ökade utgifter och bör därmed kallas för ökade utgifter och inte för "skatterabatt" som regeringen väljer att benämna sin satsning. Förfarandet kritiseras starkt av Riksgäldskontoret: "Att vissa utgifter kan omvandlas till uteblivna inkomster är svårt att förena med ambitionen i budgetlagen att använda ett utgiftstak för att styra statens totala resursanspråk." Även Skatteverket avstyrker att skattekontot används för kreditering av annat än skatter.
Vi moderater avsätter i vår alternativa budget för 2005 sex miljarder kronor mer än regeringen varje år för att stödja kommuner och landsting. I våra förslag ingår en riktad satsning på sammanlagt tre miljarder kronor för att höja kvaliteten inom vård och omsorg och 64 miljoner kronor i ett riktat årligt stöd för att stärka anhörigvårdarnas situation. Vi vill öka mångfalden inom vård och omsorg, vilket kommer att leda till ökad konkurrens om personalen och indirekt till bättre arbetsvillkor.
Statlig detaljstyrning av kommunernas verksamhet är inte förenlig med vår grundsyn. Våra generella satsningar på kommuner och landsting ger utrymme för kommunerna att satsa på sin personal. I kombination med reformer som gör det möjligt för fler anställda inom vård och omsorg att välja arbetsgivare tror vi att detta är en bättre väg som leder till en fördelaktigare personalpolitik. Monopol skapar inte drivkrafter för förbättring. Det gäller även inom vård och omsorg.
Vidare motsätter vi oss att riktade satsningar på kommuner och landsting bokförs som "skatterabatter" eftersom detta dels ger en felaktig bild av det verkliga skattetrycket, dels undergräver respekten för budgetlagen. Utgifter bör bokföras som utgifter.