Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kraftigt sänkta införselnivåer för alkoholdrycker samt att ökade insatser görs för att bekämpa missförhållanden med anknytning till införsel av alkoholdrycker.
Alkoholdrycker är inte som vilka varor som helst. För att begränsa de sociala och medicinska effekterna måste hanteringen av dem regleras.
Sveriges alkoholpolitik har under 1900-talet varit framgångsrik och fortfarande har vi mindre skador än andra länder i EU.
I samband med EES-avtalet år 1993 avvecklades några svenska monopol vars uppgift främst var att begränsa det privata vinstintresset i alkoholhanteringen.
Efter EU-medlemskapet ifrågasattes de låga kvoterna för resandeinförsel Sverige ansåg sig ha förhandlat fram. De höjdes i ett par steg för att nu i praktiken vara avskaffade. Detta hotar prisinstrumentet, alltså den konsumtionsdämpande skattenivån, som är fundamentet i Sveriges alkoholpolitik. Realpriset på alkoholdrycker har de senast tio åren sjunkit med minst 20 procent.
I förslaget till nytt konstitutionellt fördrag för EU ges alkoholdrycker som ett folkhälsoproblem ett större utrymme än det nuvarande. Insikten börjar alltsåöka om att alkoholhanteringen inte kan behandlas enbart efter fundamentalistiska marknadsregler. Trots att vinproduktionen ses som en jordbrukspolitisk fråga medför konsumtionen omfattande skador.
Hotet mot svensk folkhälsa är alltså den kraftigt stigande alkoholkonsumtionen. En starkt bidragande orsak är att den indikativa införselmängden är så hög. Vid ett enda resandetillfälle kan en större mängd alkohol införas än vad som hittills varit en svensk normal årskonsumtion. Denna indikativa nivåär inte en fördragsfråga utan har beslutats administrativt. Därför bör den vara lättare att ändra jämfört med att ändra i fördraget. Sveriges regering måste inom EU med kraft arbeta för en kraftig sänkning av denna indikativa nivå. Ett förhållande som undergräver den nationella politiken i flera länder kan inte tillåtas bestå enbart därför att marknadsekonomin kräver det.
Inom ramen för denna införsel frodas en rad missförhållanden, exempelvis langning både till underåriga och vuxna liksom systematiserad vidareförsäljning. Dessa problem måste angripas av de svenska myndigheterna oberoende av vilka indikativa införselnivåer som gäller.
Målet för svensk alkoholpolitik är att begränsa den totala konsumtionen och därmed minska skadeeffekterna. En skattesänkning bidrar inte till minskad konsumtion. Stor betydelse har det att systembolagets kontrollerade, icke vinstdrivande försäljning kan bevaras. Ett ökat privat vinstintresse i detaljhandeln med alkoholdrycker skulle knappast bidra till lägre konsumtion.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Göran Magnusson (s) |
Barbro Hietala Nordlund (s) |