Skatten på boende är i dagens Sverige för många enskilda människors och familjers liv en oförutsägbar faktor som ibland kan avgöra huruvida man kan bo kvar eller måste flytta.
Andra tvingas avyttra ett fritidsboende som man ärvt av någon släkting som kanske med egna händer har byggt upp en tillflykt från stadens och vardagslivets jäkt.
Det står ställt utom allt rimligt tvivel att den nuvarande utformningen av fastighetsskatten i grunden måste reformeras.
Den socialdemokratiska regeringen har hitintills försökt att lappa och laga ett system som i grunden är fel konstruerat, istället för att genomföra en grundläggande reformering som håller i längden. Kortsiktiga ad hoc-lösningar föredras framför en långsiktigt hållbar utformning.
Centerpartiet föreslår en lika enkel som effektiv lösning för att åtgärda fastighetstaxeringens mest allvarliga följder. Vidare läggs skattesystemet till viss del om, i syfte att minska den löpande beskattningen till förmån för beskattning vid en fastighets försäljning när den realiserade vinsten är tillgänglig.
Sammantaget sänks fastighetsskatten, taxeringsförfarandet görs rättvist och systemet mer hållbart med hjälp av Centerpartiets förslag.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledande principiellt resonemang 4
5 Kritik mot dagens system 4
5.1 Taxeringssystemet 4
5.2 Beskattning 5
6 Centerpartiets agenda 5
7 Taxeringsförfarande 6
8 Fastighetsskatt 7
9 Förmögenhetsskatt 7
10 Sänkt moms 7
11 Sammanställning 8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det nuvarande taxeringssystemets rättssäkerhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den kombinationen av fastighets- och förmögenhetsskatter ger på samhällsekonomin.
Riksdagen begär att regeringen låter utreda ett nytt system för fastighetstaxering i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 0,9 % för år 2005.1
Riksdagen beslutar att införa ett tak för tomtvärdet vid fastighetstaxeringen för småhus på 300 000 kr i enlighet med vad som i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar höja reavinstbeskattningen vid försäljning av fastigheter från nuvarande 20 % till 30 % samt att en fjärdedel av reavinsten alltid skall beskattas i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar höja stämpelskatten till 1,725 %.1
Riksdagen begär att regeringen verkar för att sänkt moms på byggande och fastighetsförvaltning kan implementeras i enlighet med EG-rättens sjätte mervärdesdirektiv.
1 Yrkandena 4-7 hänvisade till FiU.
Enligt gängse uppfattning är fastigheter att betrakta som en kapitaltillgång. Eftersom neutralitet i skattesystemet är eftersträvansvärt finns det således stöd, åtminstone i teorin, för tanken om att ha en fastighetsbeskattning. Utan någon fastighetsskatt skulle således förmodligen en större del kapital investeras i fastigheter än vad som är samhällsekonomiskt motiverat. Det skulle bli gynnsamt att lånefinansiera köp av fastigheter för att avyttra dessa vid en värdeökning, detta beroende på en lägre reavinstskattenivå vid försäljning av fastigheter, samt det faktum att ränteutgifterna är avdragsgilla.
Det senare perspektivet, att ränteutgifterna är avdragsgilla, innebär ett generationsperspektiv som för Centerpartiet är en anledning till varför vi inte helt vill avskaffa fastighetsskatten, ty ett avskaffande likaledes borde innebära att avdragsrätten för ränteutgifterna togs bort. Utan avdragsrätten blir det ekonomiskt svårt att investera i en fastighet, någonting som skulle göra det svårt för exempelvis nybildade familjer som vill flytta till ett eget hem. Fastighetsskatten i detta perspektiv, givet en rättvis utformning, är således ett system för att underlätta för unga generationer, där de som redan är etablerade på fastighetsmarknaden och som tidigare kunnat dra nytta av ränteavdragen i viss form betalar tillbaka till systemet.
Det nuvarande systemet för beräkning av taxeringsvärden baseras på ett genomsnittligt värde av de referensförvärv som finns inom ett eller flera värdeområden. Sedan 2003 används ett system med förenklade fastighetstaxeringar mellan de allmänna taxeringarna.
Det är tänkt att de förvärv som av olika anledningar inte anses som representativa ej ska tas med. Syftet är att omotiverat höga eller låga köpeskillingar inte ska påverka de generella nivåerna. Systemet i sig förutsätter ett godtycke eftersom vad som är en representativ köpeskilling ej går att fastställa a priori. Det har upprepade gånger visat sig att höga köpeskillingar har inkluderats som referensförvärv, medan låga sådana har exkluderats.
Det är dessutom oroväckande att Skatteverket inte har kompetensen för att utföra fastighetstaxeringar självt, utan lägger ut denna verksamhet till företag. Centerpartiet har förvisso inga principiella synpunkter på konkurrensutsättning av offentlig verksamhet, men bestämmandet av taxeringsvärden är att betrakta som myndighetsbeslut och vi finner det bekymmersamt om värderingarna sker slentrianmässigt och utan att den berörda myndigheten har kompetens att bedöma rimligheten i dessa. Det stora antalet värdeområden leder dessutom till att Skatteverket tvingas lägga samman flera värdeområden eftersom ett tillräckligt stort antal förvärv ofta saknas för att erhålla ett tillfredsställande statistiskt underlag i ett och samma värdeområde. Värdeområden läggs samman mer utifrån gällande prisbild snarare än geografisk närhet, vilket ytterligare bidrar till godtycke och svåra gränsdragningar. Färre värdeområden och en större geografisk samhörighet skulle minska godtyckligheten. Hur indelningen i värdeområden bestäms går dessutom inte att överklaga. Om det dessutom visar sig att dessa myndighetsbeslut som inte går att överklaga är delegerade till privata företag är det minst sagt anmärkningsvärt. Taxeringsförfarandet förutsätter ett rättssäkert tillvägagångssätt. Medborgarna har rätt till ett förutsägbart skattesystem, fritt från godtycke. Det nuvarande systemet för fastighetstaxering uppfyller tyvärr inte dessa grundläggande krav.
Formellt sett tillhör fastighetsskatten kapitalinkomstbeskattningen. Synsättet är det att beskattningen ska vara neutral. Utan någon fastighetsbeskattning, och med beskattning av annat kapital, skulle då alltför mycket kapital samlas i denna kategori. Avkastningen som beskattas är då själva boendenyttan, och denna har en tydlig koppling till marknadsvärdet, genom att taxeringsvärdena ska vara 75 % av marknadsvärdet. Det kan diskuteras huruvida denna syn har en bred folklig acceptans. Detta oaktat, problemet för enskilda fastighetsägare är att externa faktorer kan leda till stora skattehöjningar när kraftiga prisstegringar äger rum i det värdeområde respektive fastighet ligger. Höjda taxeringsvärden betyder formellt sett höjd avkastning, något som den enskilda fastighetsägaren dock inte lär observera. I själva systemet för taxering finns det således en inneboende svaghet och avsaknad av förutsägbarhet, varför det måste reformeras i grunden.Vad som ovan anförts om det nuvarande taxeringssystemets brister bör ges regeringen tillkänna.
Eftersom fastighetsskatten är en beskattning av icke-monetär avkastning, och en skatt som inte direkt är kopplad till den enskilde skattebetalarens bärkraft, är det av synnerlig vikt att systemet är utformat på ett sätt som gör att den uppfattas som rimlig. Det nuvarande systemet leder till hög beskattning, framförallt när både fastighets- och förmögenhetsskatten samverkar. Nivåerna måste sänkas helt enkelt. Förmögenhetsskatten är dessutom till skillnad från fastighetsskatten så pass skadlig för svensk ekonomi att Centerpartiet avskaffar den i sin helhet. Vad som ovan anförts om fastighetsskatternas skadliga nivåer bör ges regeringen tillkänna.
Centerpartiet menar att den nuvarande ordningen är ohållbar. Fastighetsskattens nuvarande utformning, tillsammans med förmögenhetsskatten, gör att människor tvingas lämna hem eller fritidsfastigheter. Detta är otillständigt. Samtidigt finns det en generationsaspekt som diskuterades under kapitel 4, varför Centerpartiet väljer att reformera systemet kraftigt, utan att för den skull högröstat och utsiktslöst kräva dess avskaffande.
För år 2005 beräknas fastighetsskatten inbringa 25,7 miljarder kronor, ett belopp som motsvarar ungefär 1 % av BNP. Detta är i nivå med andra jämförbara länder, och sannolikt är just fastigheter ett av få områden inom det svenska skattesystemet där Sverige inte skiljer ut sig nämnvärt från sina grannländer.
Inom nationalekonomin anges som tumregel att skatteuttaget bör stå i omvänd proportion mot dess elasticitet, vilket i praktiken betyder att ju skadligare en skatt är, desto lägre bör skattesatsen vara. Skatt på fastigheter är en stabil skattebas, och skatten i sig påverkar inte människors beteende i stor utsträckning, varför denna skatt är mindre skadlig än exempelvis höga marginalskatter på arbete eller förmögenhetsskatt. Det är Centerpartiets mening att synnerligen skadliga skatter bör sänkas eller avskaffas först.
Centerpartiet sänker fastighetsskatterna med netto -9 900 miljoner kronor under budgetperioden, avskaffad förmögenhetsskatt inkluderad. Härigenom tar vi bort de absurda aspekterna dagens system har, till förmån för ett system som kommer att upplevas som mer rättvist.
Den nuvarande ordningen med fastigheter indelade i värdeområden som nivåsätts från ett medelvärde av genomförda förvärv är ohållbart. Skatteverket ska gallra ut de förvärv som inte anses representativa, men i praktiken leder förfaringssättet till att taxeringsvärden ökar kraftigt, framförallt i vissa attraktiva lägen. Systemet i sig bygger dessutom på ett godtyckligt förfarande när ett förvärv ska anses som representativt eller ej.
Centerpartiet menar att taxeringsvärdena måste bestämmas genom ett medianvärdessystem. Om den fastighet i ett värdeområde med högst värdering säljs till det dubbla priset, kommer inte medianvärdet i ett värdeområde att förändras. Om en fastighet i ett värdeområde säljs till ett icke-representativt belopp kommer medianvärdet att förändras mycket marginellt.
Ett medianvärdessystem är ett robust system som inte påverkas på kort sikt, utan kommer att reflektera långsiktiga trender på ett mer fördelaktigt sätt, när extremt höga eller låga köpeskillingar inte påverkar medianvärdet. Med det nuvarande taxeringssystemet missgynnas den bofasta befolkningen, eftersom köpstarka intressenter driver upp fastighetstaxeringen i attraktiva områden vid inköp av fritidsfastigheter. En fastighet som är att betrakta som eget hem och en fritidsfastighet är att betrakta som två helt olika kategorier. Taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende bör därför skiljas åt. Riksdagen bör begära att regeringen låter utreda ett nytt system för fastighetstaxering i enlighet med vad som i motionen anförs.
Dessutom föreslår vi ett tak på tomtvärdet på 300 000 kr för att undvika den spiraleffekt som uppkommer i attraktiva områden när själva tomtmarken får höga taxeringsvärden och därmed driver upp det totala taxeringsvärdet. Riksdagen bör besluta att sätta ett tak för taxeringsvärden på tomter på 300 000 kr.
Centerpartiet menar att den nuvarande fastighetsbeskattningen är utformad på ett orättvist sätt, främst på grund av taxeringsförfarandet. Även om systemet reformeras i den riktning vi har pekat på i föregående kapitel är beskattningen för hög. I Centerpartiets budgetmotion föreslås därför uttagsprocenten för fastighetsskatten sänkas från nuvarande 1,0 % till 0,9 % år 2005. Från år 2006 ska skatten sänkas till 0,75 %. Detta kostar 1 400, 3 600 respektive 3 500 miljoner kronor för de tre åren. Centerpartiet vill minska den löpande beskattningen för att istället öka den något vid själva försäljningstillfället när avkastningen är monetär och explicit. Därför höjs reavinstbeskattningen från 20 % till 30 % och uppskovsavdragen minskar till 75 %, vilket innebär att 25 % av reavinsten vid försäljning av fastighet ska beskattas även om personen ifråga anskaffar ny bostad enligt det gällande regelverket för uppskovsavdrag. Stämpelskatten höjs dessutom från 1,5 % till 1,725 %. Riksdagen bör besluta att förändra fastighetsskatterna enligt principerna ovan för år 2005.
Förmögenhetsskatten är något av svensk skattepolitiks mest absurda inslag. Skatten som sådan är ett läroboksexempel på hur en skatt inte bör se ut, med en skatt på lättflyktigt kapital och omfattande undantagsregler som leder till snedvridande effekter.
De borgerliga partierna har länge hävdat att skatten ska avskaffas, och kritiken verkar äntligen, till viss del åtminstone, ha nått regeringen, då sambeskattningen slopas genom att fribeloppet höjs till 3 miljoner kronor. Centerpartiet menar att skatten har orsakat tillräcklig skada redan. Således väljer vi att avskaffa skatten i sin helhet från och med 2006. Under 2005 lindras fastighetsskattens effekter genom att enbart halva taxeringsvärdet tas upp i förmögenhetsredovisningen och förmögenhetsskatten sänks från 1,5 % till 1 % år samma år. Ovanstående åtgärder ska genomföras från år 2005 och är givetvis till fullo finansierade i Centerpartiets budgetmotion. Yrkanden kring förmögenhetsskatten återfinns i Centerpartiets skattemotion 2004/05:Fi259.
En skatt som i stor utsträckning bidrar till att öka kostnaderna för nybyggnation och underhåll är byggmomsen. I EG-rätten finns detta reglerat i det sjätte mervärdesdirektivet från 1977 där byggtjänster ej är undantagna från beskattning. Enligt artikel 12 i samma direktiv ska byggtjänster beskattas med den grundskattesats som gäller i det enskilda medlemslandet, vilket för Sverige innebär 25 %. Undantag kan dock göras enligt punkt 9 som säger att lägre mervärdesskatt kan tillämpas vid "tillhandahållande, byggande, renovering och ändring av bostäder såsom ett led i socialpolitiken". EU-kommissionen har lagt fram ett förslag om att bostadsbyggande skulle kunna omfattas av s.k. lågmoms. Av uppgifter att döma har den svenska regeringen i detta sammanhang verkat för att listan på de möjliga undantagen ska bli så kort som möjligt i syfte att minska konkurrens- och avgränsningsproblemen. Detta har vi förvisso förståelse för, men vad gäller just momsen på byggande leder den enhetliga höga momsen till att byggande blir kraftigt fördyrat, något som slår hårt mot unga personer och ensamstående som har svårt att klara boendekostnaderna. Regeringens alternativa stöd, dvs. investeringsbidraget för hyreslägenheter, leder till avsevärda snedvridande effekter, något som diskuteras i Centerpartiets bostadsmotion 2004/05:Bo235. Det är därför av synnerlig vikt om den svenska regeringen kan verka för att moms på byggande och fastighetsförvaltning blir placerat på listan över de verksamheter som tillåts bli befriade från grundskattesatsen. Vad som ovan anförts om att sänkt moms på byggande och fastighetsförvaltning skall kunnaharmoniseras med EG- rätten bör ges regeringen tillkänna.
Tabellen nedan visar Centerpartiets förändringar inom fastighetsskatterna under budgetperioden, periodiserade siffror.
|
Skatteförändringar, miljoner kronor |
2005 |
2006 |
2007 |
|
Sänkt fastighetsskatt |
-1 400 |
-3 600 |
-3 500 |
|
Höjd reavinstskatt och minskade uppskovsavdrag |
4 500 |
4 500 |
4 500 |
|
Begränsade tomtvärden |
-1 500 |
-1 100 |
-1 200 |
|
Höjd stämpelskatt |
500 |
500 |
500 |
|
Sänkt (2005) respektive avskaffad (2006) förmögenhetsskatt |
-3 400 |
-4 500 |
-4 700 |
|
Skattelättnad för fastighetsunderhåll |
-500 |
-500 |
|
|
Summa netto |
-1 300 |
-4 700 |
-4 900 |
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Jörgen Johansson (c) |
|
|
Roger Tiefensee (c) |
Åsa Torstensson (c) |
|
Rigmor Stenmark (c) |
Sven Bergström (c) |
|
Staffan Danielsson (c) |
Håkan Larsson (c) |