Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda möjligheterna att främja den vita tjänstesektorn.
Tjänstesektorn utvecklas i Sverige liksom i många andra länder. Vi övergår allt mer från ett renodlat industrisamhälle till ett samhälle där tjänstesektorn blir allt mer dominerande. Med detta ökar också spänningen mellan de båda sektorerna, eftersom det inte går att rationalisera tjänsteverksamheten på samma sätt som industrin.
Problemet med att tjänsterna blir allt dyrare i förhållande till industriproduktionen kommer att leda till en ökande svart marknad på tjänsteområdet, eftersom vinsterna för köparen är betydande.
Enligt Riksskatteverkets undersökning från år 1999 uppgick den svarta marknaden inom hemservicebranschen till tre miljarder kronor. Enligt vissa uppskattningar utgör den vita sektorn endast 5 % av den svarta. Det finns alltså en stor marknad för en tillväxt i branschen genom övergång från svart till vit.
Detta är ett exempel på den negativa utvecklingen. Den största konkurrenten för den "vita" branschen är den "svarta" marknaden. En sådan illojal konkurrens förstör både branschen och de anställdas trygghet. De som arbetar "svart" inom tjänstesektorn hamnar utanför alla sociala försäkringar. De får ingen sjuklön, inga pensionspoäng, ingen föräldraförsäkring, ingen ersättning vid arbetsskada.
Inom hemservicebranschen är problemet tydligt, men det finns flera branscher där frestelsen är stor att gå vid sidan om vårt lagstadgade system.
Det är alltid allvarligt för ett rättssamhälle om det växer upp en svart verksamhet vid sidan av den verksamhet som följer gällande lagar och förordningar. Risken är stor att allt fler ägnar sig åt sådan verksamhet och moralen inom branschen bryts ner.
Behovet av tjänster kommer förmodligen att öka kraftigt. Vi blir allt fler innevånare i Sverige och gruppen äldre ökar kraftigt. Allt fler kommer att efterfråga tjänster utöver de som samhället erbjuder. Denna efterfrågan kan ge fler arbeten och ökad livskvalitet för våra pensionärer. Men vi måste se till att tillväxten sker på ett etiskt och moraliskt godtagbart sätt för branschen och att det sker under trygga former för de som arbetar inom branschen.
Skatteavdrag för att subventionera tjänster har provats i två av våra grannländer, Finland och Danmark, med skiftande resultat. I Finland har utvecklingen varit positiv medan Danmark inte erhållit samma gynnsamma utveckling.
Problemen är tydliga och det bör därför utredas vilka möjligheter som finns för att minska den illegala tjänstemarknaden och ge alla som arbetar inom tjänstesektorn lagstadgade vilkor, avtalsmässiga löner och pensionsvillkor.
Även frågan om vilka tjänster som kommer att efterfrågas i framtiden, bör utredas. Vilka tjänster kommer samhället att erbjuda och vilka tjänster kommer att erbjudas på den privata marknaden? Kan vi göra något för att stödja den privata marknaden så att tröskeln mellan "svart" och "vitt" inte blir för stor?
Vidare måste det definieras på vilka områden som eventuella åtgärder måste sättas in. Behövs det till exempel tydligare information till arbetsgivare och anställda inom de olika branscherna, om fördelarna av att ha en anställning som innebär att man är delaktig i de sociala försäkringarna och att man får avtalsenlig lön? Behövs information om vikten av och skyldigheten att betala lagstadgade skatter? Finns det andra sätt att stödja den "vita" marknaden inom tjänstesektorn?
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Alf Eriksson (s) |