Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa dubbla styrmedel för koldioxid för mindre anläggningar.
När handel med utsläppsrätter införs påverkas miljöbalken. Hittills har miljöbalken använts av myndigheterna för att ställa krav på att en anläggning måste använda förnybara bränslen. När utsläppshandel införs ställs dessa krav genom att ett utsläppstak införs. Det är då inte längre relevant för myndigheterna att reglera valet av bränsletyp i varje enskild anläggning.
Om myndigheterna fortsätter att reglera detta går det inte att utvärdera effektiviteten i systemet med utsläppsrätter. Dessutom snedvrids konkurrensen gentemot andra länder. Därför har regeringen ändrat miljöbalkens 16 kapitel och slopat möjligheten att villkora användning av förnybara bränslen i anläggningar som ingår i handelssystemet.
För anläggningar som inte ingår i handelssystemet, exempelvis mindre anläggningar, gäller att koldioxidskatten är styrmedlet för att begränsa koldioxidutsläppen. För dessa anläggningar har dock inte miljöbalken ändrats, vilket innebär att det fortfarande är möjligt för myndigheterna att meddela förbud att använda icke förnybara bränslen.
Flera skäl talar för att man bör överväga att justera miljöbalken även för de mindre anläggningarna utanför handelssystemet. Idag är myndigheternas användning av denna tillståndsgivning varierande över landet, vilket innebär att näringsutövare behandlas olika beroende på i vilket län de bedriver verksamhet. Det har också framkommit flera fall där näringsidkare hindrats att använda icke förnybara bränslen, trots att det saknats rimliga förnybara alternativ. Till exempel gäller det vissa former av animalieproduktion i jordbrukssektorn där kraven är höga på jämn temperatur.
Samma skäl som talar för att slopa tillståndsgivningen av bränsletyp för anläggningar i handelssystemet talar också för att slopa regleringen för mindre anläggningar utanför systemet. Dessa anläggningar har koldioxidskatten som ett kraftfullt styrmedel som bevisats vara effektivt i olika sammanhang. En dubbelreglering gör det dock omöjligt att utvärdera koldioxidskattens effektivitet på sikt och leder till snedvriden konkurrens gentemot andra länder.
Miljöbalken bör därför ses över i syfte att undvika dubbel reglering både för anläggningar i den handlande sektorn och för anläggningar utanför denna sektor.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Claes-Göran Brandin (s) |
Rolf Lindén (s) |