Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda förutsättningarna för att göra kulturen avdragsgill.
Svenska folket mår inte bra. Av Sveriges årliga, totala budget på 743 miljarder kronor går svindlande dryga 113 miljarder till sjukskrivningar. Samtidigt visar forskning från Socialmedicinska Institutet i Umeå att människor som konsumerar kultur lever längre och mår bättre.
Den av regeringen tillsatta Folkhälsokommittén konstaterar i sitt slutbetänkande att deltagandet i kulturella aktiviteter är bra för hälsan: "Ökat deltagande åtföljs av bättre upplevd hälsa och minskat deltagande åtföljs av försämrad hälsa." Är det kanske dags att göra kulturella aktiviteter och kulturkonsumtion avdragsgilla upp till en viss nivå, att låta det bli en del av den personalhälsovård som staten idag subventionerar?
Skulle Sverige sänka sina kostnader för sjukskrivningar med en procent genom avdragsgill kulturkonsumtion, skulle staten spara en miljard kronor årligen. Om människor genom sin arbetsgivare och tillsammans med arbetskamrater skulle ges möjlighet att flera gånger årligen få uppleva musik, teater, dans eller konst, ja då skulle onekligen trivseln öka på våra arbetsplatser. Vi skulle få andra, gemensamma upplevelser att diskutera än dokusåpor.
Redan idag finns det företag som använder sig av gemensamma kulturupplevelser för att främja arbetsmiljön och därmed de anställdas välbefinnande. Varje förhindrad långtidssjukskrivning är guld värd för företagen. Och ju mindre företagen är, desto hårdare slår sjukskrivningarna.
Enligt Johnny Johnsson, företagsläkare på Stora Enso Fors AB har sjuktalen minskat radikalt tack vare långsiktiga satsningar på individen med kreativitet som en viktig faktor. I Stora Ensos arbete med långtidsfriska ingår kultur som en viktig del.
Låt oss för en stund även beakta de kulturpolitiska och de arbetsmarknadspolitiska spin-off-effekter som skulle kunna bli konsekvenserna av avdragsgill kulturkonsumtion:
Poängen med avdragsgill kulturkonsumtion är att fler får möjlighet att ta del av kulturlivet. De som idag inte har råd att gå på till exempel teater, skulle få möjlighet till det. Bara att ha möjligheten att välja ett teater- eller konsertbesök framför en kväll med kabelkanaler och dokusåpor, är en seger för demokratin. Den valmöjligheten är idag inte möjlig för många människor. Folkoperan har under många år haft ett nära och framgångsrikt samarbete med näringslivet. En av de stora vinsterna har just varit ur publiksynpunkt. Genom att hitta en förbindelselänk mellan företaget och Folkoperan har företagets anställda fått en naturlig koppling till opera. Sponsorsamarbetet har varit ett effektivt sätt att få nya målgrupper att upptäcka operakonsten. Genom att göra kultur avdragsgill skulle fler företag låta sina anställda upptäcka opera och fler skulle få ta del.
Ökningen av företagssubventionerade gymaktiviteter efter lagstiftningen om avdragsgill motion för företag vittnar om att lagstiftning spelar en nyckelroll i hur människor och företag beter sig. Den sänkta bokmomsen vittnar också om detta.
Avdragsgill kultur skulle generera en större efterfrågan. Behovet och volymen skulle öka dramatiskt.En ökad kulturell konsumtion förutsätter också en ökad kulturell produktion. De kulturarbetare som idag är arbetslösa och beroende av stipendier och arbetsmarknadsåtgärder skulle bli en användbar resurs. En ökad kulturproduktion genererar också andra former av intäkter och skapar arbetstillfällen även för andra yrkesgrupper. I en stor tysk undersökning för snart tio år sedan, konstaterades att varje investerad "Kultur-Mark" gav tre mark tillbaka.
Kulturinstitutionerna skulle naturligtvis inte klara av att härbärgera en markant ökad kulturkonsumtion. Är det den delade, gemensamma kulturella upplevelsen som är det viktiga, kommer en kulturell allsidighet att bli viktig. Balansen och variationen mellan olika konstnärliga uttryck och mellan institutionskultur och "fri" kultur, kommer att bli nyckelord i den kulturella kostcirkeln.
Naturligtvis är det svårt att på ett samhällsekonomiskt plan leda i bevis att avdragsgill kulturkonsumtion som företagshälsovård går att avläsa på kort sikt i statsbudgeten.
Kanske är det lättare att förstå konsekvenserna ur ett arbetsmiljöperspektiv hos de enskilda företagen; kanske är det lättare att mäta och utvärdera kulturkonsumtionen hos de enskilda företagen. Det är där som skillnaderna kommer att märkas först. Det är där som varje insparad sjukdag till följd av kulturkonsumtion, kan avläsas direkt i kronor och ören.
Avdragsgill kulturkonsumtion borde vara en prioriterad strategi för både samhälle och företag till långtidsfriska medborgare. Förra kulturministern Marita Ulvskog och Kulturdepartementet menar att de i enlighet med "Dagordning för kultur 2003-2006" vill verka för att kulturen skall bli ett naturligt inslag på arbetsplatser och i arbetslivet. Men om företag ska prioritera kultur för sina anställda behövs en tydlig lagstiftning som gör detta möjligt.
Därför bör förutsättningarna för att göra kulturen avdragsgill snarast utredas.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |
Cecilia Wikström (fp) |