Sverige är ett stort land. Ungefär 60 procent av ytan är skog och odlad jord. Skogen tar ojämförligt störst areal i anspråk. Mer än halva landets yta är täckt av skog. Den odlade jorden är således av ganska ringa omfattning. Därmed skiljer sig förhållandena i Sverige från de flesta andra länders.
Såväl skogens tillväxt och produktion som åkerns är helt beroende av växternas förmåga att ta tillvara den inströmmande solenergin och med fotosyntesens hjälp omvandla den till de byggstenar som blir till en växt. Det är klorofyllets färg som ger växternas blad deras färg och som också ger namnet på denna motion - De gröna näringarna.
I de gröna näringarna innefattas här traditionellt skogsbruk och jordbruk i vilket inkluderas trädgårdsodling. De varor som produceras i dessa sektorer blir med teknikutveckling och ändrade behov alltfler och mer sofistikerade. Från att tidigare i huvudsak varit livsmedelsprodukter, energiråvaror och byggnadsmaterial är de nu också fiberråvara, smörjmedel, stärkelse, ja ett stort spektrum med allehanda produkter som används som industriråvaror.
Mat, energi och industriråvaror är således huvudprodukterna från de gröna näringarna. Då de täcker stora ytor går det heller inte att bortse från behovet av landskapsvård. Det gäller såväl skog som jord. Jordbruket är därvidlag mest intressant eftersom det täcker en relativt liten yta och för att svensk livsmedelsproduktion minskar. I värsta fall kommer jordbruket att fortsatt ha dåliga förutsättningar och fortsätta krympa. Åkerarealen har på 50 år minskat med cirka 875 000 hektar eller med nästan en fjärdedel. Ängs- och hagmark har också minskat. Här är minskningen ungefär 200 000 ha eller cirka 30 procent under samma period. Därmed fås inte jordbrukslandskapet på köpet i samma utsträckning som tidigare. Ur produktionsssynpuknt har ängs- och hagmark marginell betydelse. Det är förvånande att arealerna fortfarande är så stora. Ur skönhetssynpunkt och biologisk mångfaldssynpunkt betraktas dessa marker som värdefulla. De är ojämnt fördelade i landet och finns huvudsakligen i Götaland, särskilt på Gotland och Öland.
Medan det är lätt att förstå att man som kund skall betala för varor som produceras är det svårare att få någon att betala för immateriella värden som en så kallad nyckelbiotop eller ett vackert landskap, som därtill kan ligga i en helt annan del av Sverige. Skattemedel måste därför användas för att bevara sådana immateriella värden. Metoderna för utbetalning kan däremot variera. Staten påtar sig då rollen som domaren vilken väljer ut de arealer som är värda att bevara i nuvarande skick. Det betyder inte att all mark urskillningslöst skall bevaras med samma markanvändning som i dag. I ett längre perspektiv är det värt att komma ihåg att skogen är den naturliga växtligheten i Sverige. Åker och äng är skapade av mänsklig aktivitet. När åkern eller ängen inte längre behövs för livsmedelsproduktion är det naturliga förloppet en återgång till skog.
Riksdagen beslutar att skatten på handelsgödsel tas bort.
Riksdagen beslutar att skatten på bekämpningsmedel tas bort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nytt energiskattesystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anpassning av de svenska skatterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbetalning av EU-bidrag.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändring av miljö- och djurhållningsregler.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s position i WTO-förhandlingarna.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktning på offentligt finansierad forsknings- och försöksverksamhet.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om minskad byråkrati.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioritering av produktionsmålet i skogsvårdslagstiftningen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål. 1
1 Yrkandena 5, 6 och 9-11 hänvisade till MJU.
2 Yrkande 7 hänvisat till NU.
3 Yrkande 8 hänvisat till UbU.
De gröna näringarna är biologiska näringar. Det innebär att de är beroende av samspelet mellan naturgivna förutsättningar på växtplatsen och väderleken. De påverkas också i hög utsträckning av miljöförändringar. Särskilt gäller detta skogen som har långa omloppstider.
Klimatet är helt avgörande för vad som kan växa och hur bra det växer. Sverige med sitt nordliga läge har förhållandevis kort växtsäsong vilket begränsar möjligheterna för vad som överhuvudtaget kan växa här. Ju längre norrut, desto färre växter är möjliga att odla eller att få att växa överhuvudtaget. Antalet soltimmar under sommarhalvåret kan inte kompensera för att de är färre under vinterhalvåret. Det hindrar inte att vissa växter kan tillgodogöra sig sommarsolen och därigenom ge produkter av högre kvalitet.
Sverige har också fördelar av klimatet. Skadesvampar och skadeinsekter finns i mindre utsträckning här än längre söderut. Detsamma gäller sjukdomar. På senare år har kylan under vintertid inte varit så djup vilket medfört att skadegörarna nu återfinns allt längre norrut. Ett exempel är bladmögel på potatis som först för ett drygt decennium sedan debuterade i Norrbotten.
Beroendet av naturen sträcker sig längre än till klimatet. Av stor betydelse är givetvis förutsättningarna på den enskilda växtplatsen. Det rör sig självfallet om vilken jordmånen är. Det är till exempel stor skillnad på om jorden huvudsakligen består av sand, lera eller mull, vilket är avgörande för behov av vatten och näringsämnen. Jordarten spelar också ofta en avgörande roll för pH-värdet (surheten) som om det blir för lågt medför risk för utfällning av tungmetaller med giftverkan som följd.
I grundförutsättningarna ingår också hur mycket växtnäringsämnen jorden innehåller. De stora byggstenarna, kväve, fosfor och kalium, är viktigast men innehållet av andra ämnen är väl så viktigt för markens produktionsförmåga och för vilka växter som trivs där.
Olika växter har olika krav. Det ger stora förutsättningar för variation och mångfald som människan i alla tider dragit nytta av. I Sverige har jordbruksmarken väl räckt till att försörja befolkningen med mat. Hungersnöden i Norrland i mitten av 1800-talet berodde inte på livsmedelsbrist utan på svårighet att transportera livsmedel. Knappheten på mat under första världskrigets slutskede var heller inte orsakad av matbrist utan av på att betalningsviljan var så mycket högre i krigsdrabbade länder att svenskproducerade livsmedel exporterades dit.
Skogen är den näringsgren som under lång tid varit basen för Sveriges ekonomi, sysselsättning och exportintäkter. Det är inte för mycket sagt att den svenska identiteten har präglats av skog och jord. Även idag står skogsbruket och jordbruket inklusive vidareförädling för cirka en tiondel av Sveriges BNP.
Åkerbruket är den mest revolutionerande upptäckten i mänsklighetens historia. När en förhållandevis säker livsmedelsförsörjning kunde garanteras på en och samma plats kunde bosättningar permanentas. Befolkningen ökade och bosättningarna utvecklades. Grunden för civilisation var lagd.
Åkerbruket innebär också en stor förändringen av miljön. Växter röjs undan för att ge plats åt andra. I synnerhet har skogen fått stryka på foten till förmån för jordbruksgrödor och gräs. Då människan strävat efter närhet till maten är det i jordbrukets öppna landskap som flest människor bor.
I Sverige ser vi detta i Mälarlandskapen, på Väster- och Östergötlands slätter, utmed Östersjöns kust och inte att förglömma i de före detta danska landskapen. Under stormaktstiden låg Sveriges kornbodar i provinserna på andra sidan Östersjön i det som är Estland, Lettland och Polen. De försåg Sverige med spannmål. Spannmålen förädlades då liksom nu till animaliska produkter som ost, smör och fläsk. Animalieproduktionen har dominerat svenskt jordbruk. Särskilt mjölkproduktionen har varit betydelsefull. Rovor var tillsammans med spannmål den traditionella basfödan i länderna runt Östersjön.
Råg och havre dominerade bland spannmålsslagen. När potatisen kom till Europa från Amerika visade det sig att klimatet här var lämpligt för att odla den. Potatisen trängde undan rovan. Den tidigare helt dominerande rågen har till stor del ersatts av vete som ger högre hektaravkastning och av de flesta bedöms som smakligare. Veteodlingen ökar för övrigt i hela världen. Korn ökade gradvis på bekostnad av havre och är sedan länge den vanligaste vårsådda grödan. Sockerbetan, stärkelsepotatisen och linet användes för industriella ändamål. Så sent som efter andra världskriget introducerades oljeväxterna raps och ryps i det svenska jordbruket. Odlingen av oljeväxter öppnade för ytterligare en industri baserad på jordbruksprodukter.
Vad som odlas pååkern förändras således över tiden. Det som styr är inte bara vad som efterfrågas utan vad som är möjligt att odla. Växtförädlingen gör ständiga framsteg. Avkastningen ökar hos nuvarande sorter. Resistens mot sjukdomar blir bättre liksom härdighet och andra odlingsegenskaper. Den kemiska sammansättningen i produkten förbättras och anpassas efter vad grödan skall användas till.
Även nu sker förändringar. I takt med ökad medvetenhet om betydelsen av att hålla marken bevuxen för att minska näringsläckage ökar de höstsådda grödorna. Majs har på sina håll börjat odlas som en ensilagegröda. Generösa bidrag har medfört att odlingen av salix (sälg) etablerats. Att odlingen av dessa träd betraktas som en lantbruksgröda har två huvudorsaker. Den ena är att skogsvårdslagens krav på bland annat återplantering inte skall gälla och att skadegörare skall kunna bekämpas med kemiska preparat vilket inte är tillåtet på skogsmark.
På 1920-talet var den odlade arealen i Sverige som störst. Sedan dess har den minskat med cirka 1 miljon hektar till drygt 2,7 miljoner hektar. Minskningen har kunnat ske därför att hektaravkastningen ökat. Till stor del beror det på att växtnäring tillförs och på att växtskadegörare bekämpas. Växtförädlingen har också spelat stor roll. De senaste decennierna har dock åkermarken minskat i lägre takt. Produktivitetsutvecklingen kan därför sägas ha stannat av. Det finns flera anledningar. Vi har haft en skötsellag som förhindrat att jordbruksmark använts till något annat än jordbruksgrödor. Den är nu ändrad. Jordbruksprisregleringen har bytt skepnad från en marknadsreglering som främjade produktion till det system som införs nästa år där stöd betalas ut helt frikopplat från produktionen. Stödet erhålls om marken är jordbruksmark vilket i sig verkar konserverande. Så kallad ekologisk odling har uppmuntrats på månghanda sätt. Den har visserligen inte någon större omfattning men är inte längre helt marginell. Denna produktionsmetod innebär ocksåökad arealåtgång för samma produktionsvolym. Tillsammans ger dessa tre förändringar en god föklaringsgrund till den avstannande produktivitetsutvecklingen.
Även inom animalieproduktionen har produktivitetsutvecklingen varit kraftig. Större djurbesättningar sköts på kortare tid. Ökad kunskap om foderutnyttjande, avelsframsteg och ökad mekanisering har medfört stora avkastningsökningar. Som en kuriositet var ett av målen i det jordbrukspolitiska beslutet 1985 att antalet mjölkkor inte skulle understiga 600 000. I dag finns det cirka 400 000 mjölkkor i Sverige medan avkastningen är i stort sett densamma.
Medan en gröda pååkern så gott som alltid skördas varje år är tiden mellan sådd/plantering och skörd/avverkning i skogen avsevärt längre. Beroende på trädslag, tänkt användningsområde och geografi varierar den så kallade omloppstiden mellan fyrtio och flera hundra år. Den korta tiden är extrem och gäller gran för massaändamål på välgödslade marker i södra Sverige. Den långa gäller för ädellövskog, men även för tall som skall användas som timmer och som växer i norra Sverige. Med sådana tidshorisonter kan inte den som planterar ett träd räkna med att tillgodogöra sig den ekonomiska avkastningen av tillväxten. Det är huvudmotivet till skogsvårdslagen och dess återplanteringsskyldighet som är cirka etthundra år gammal.
En förhållandevis mycket stor del av Sveriges yta upptas av skog. Trädslagen är beroende av klimatet, men i förvånansvärt stor utsträckning har aktuella marknadsförväntningar styrt vilka trädslag som planterats. Skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste näringar. Trä till byggnadsmaterial har länge varit en stor exportnäring. Framställning av pappersmassa och papper är också det viktiga industrier. Sveriges skogar var också en viktig resurs vid järnframställning där god tillgång på ved var en avgörande förutsättning för produktionen. För samtliga dessa ändamål har barrträd och särskilt gran efterfrågats. Vid sidan av en naturlig spridning söderut har därför granen prioriterats vid nyplantering. Stora insatser för bättre markanvändning gjordes runt förra sekelskiftet. Improduktiva hedmarker i främst södra Sverige planterades med tall och gran. Förändringen av landskapet är dramatisk - kanske mest märkbar i Halland som på knappt hundra år blivit ett skogrikt län från att tidigare varit fattigt på träd.
Under de senaste decennierna har lövträd som björk i högre grad börjat användas i massaindustrin. Trädslag som ek och bok används bland annat i snickeriindustrin. För att bibehålla och utöka arealen av denna långsamväxande ädellövskog har såväl förbudslagstiftning som planteringsbidrag införts. Barrskogen är ryggraden i svensk skogsnäring och kommer så att förbli trots försöken att påverka nyplanteringen i annan riktning.
Skogen är med undantag för en kort tid i anslutning till nyplantering och etablering tillåten för allmänheten att vistas i. Det är en stor skillnad gentemot åkermark. Därför används också skogen för fritid och rekreation. Särskilt gäller detta tätortsnära skog. Att skog också innehåller jaktbara villebråd ger den ytterligare en användningsdimension.
Medan åkermarken till allra största delen ägs av mindre lantbruksföretag är förhållandena i skogen helt annorlunda. Staten är en stor ägare. En del av dess skogsinnehav kamoufleras genom att det statligt ägda aktiebolaget Sveaskog är en av de största markägarna. Staten och andra offentliga ägare äger tillsammans cirka en fjärdedel av skogsmarken. Andra bolag äger också mycket mark för att trygga sin råvarubas. De äger ungefär lika mycket som det offentliga. Resten, cirka hälften, ägs av enskilda individer. Andelen privatägd skog är störst i Götaland.
Likt all annan växtlighet har klimatet betydelse för tillväxten. Skogen i södra Sverige växer således snabbare än längre norrut ( bilaga 1). Det medför att användningen av råvaran har olika komparativa fördelar. Snabbvuxen gran pååkermark används som massaråvara medan långsamväxande tall är utmärkt i vissa snickeridetaljer där motståndskraft mot väder och vind efterfrågas som i till exempel fönsterbågar.
En tidig användning av skogen var som bränsle - för individer och som nämnts vid järnframställning. Även skogsindustrin har traditionellt använt skogsråvaran som energikälla i industriprocessen. I spåren av höjda priser på fossila bränslen har man sökt använda träbränslen i större omfattning. De har funnit användning främst i fjärrvärmeanläggningar. Användningen som energiråvara gör att skogen har ytterligare en alternativ avsättning. Detta medför att priset kan hållas mer stabilt. Det medför också att viss industri som använder restprodukter från annan träindustri kan få svårt att betala tillräckligt. Redan nu märks detta i den industri som gör spånplattor. Insamlingen av returpapper är framgångsrik. Det medför att samma fiber med fördel kan användas flera gånger innan den förbränns och omvandlas till energi vilket är en resurssnål och råvarueffektiv användning av skogen.
Nedan görs en så kallad SWOT-analys av jordbruket och skogsbruket i Sverige. S (strength) står för styrkor, W (weakness) för svagheter, O (opportunities) för möjligheter och T (threats) slutligen för hot.
Styrkor: Att identifiera det svenska jordbrukets styrkor är inte det lättaste. Det är nämligen få som är uppenbara. En odiskutabel styrka är den goda hygieniska kvaliteten där Sverige tidigt lagt stor vikt vid sunda livsmedel. Fokus på livsmedelshygien har på ett bra sätt samvarierat med god djurhälsa och friska grödor.
Utbildningsnivån bland lantbrukarna är hög. Det medför, eller borde medföra, att nya kunskaper relativt snabbt kan omsättas i praktiken. Detta har visat sig stämma på senare år när det gäller att kortsiktigt anpassa produktionen till ändrade bidragsregler men också när det gäller att anamma ny teknik.
Det svenska jordbruket består, efter västeuropeiska förhållanden, av relativt stora enheter, åtminstone vad gäller åkermark. Fortsatt storleksrationalisering för att möta ökad konkurrens på världsmarknaden är trots det nödvändig.
En fördel som inhemska livsmedel alltid har är att de är producerade nära de blivande konsumenterna. Detta är ett värde i sig till exempel genom ökad färskhet, fullmognad och korta transporter. Genom närheten kan produkterna säljas färskare än om de behöver transporteras långa sträckor. För många, men inte alla, produkter är färskhet en objektiv fördel. Fullmognad ökar smakligheten och korta transporter är om inte annat en kostnadsfördel.
Otvivelaktigt har vi också i ett internationellt perspektiv stränga miljö- och djurhållningsregler. Huruvida detta är en styrka eller inte går att diskutera. Är de svenska kraven, jämfört med konkurrenterna, avsevärt högre kan de istället vara till nackdel. Detta gäller särskilt om restriktionerna inte är motiverade ur biologisk eller kemisk synpunkt så att nyttan med dem är osäker.
Produktionen av så kallade ekologiska livsmedel är inte särdeles stor men den politiska majoritetens ambition är att den skall öka. Det ekonomiska utbytet av denna produktion är än så länge, i genomsnitt, bättre än i konventionell produktion. Det är emellertid endast en begränsad del av marknaden som är beredd att betala detta högre pris. I EU har man målsättningen att på unionsnivåöka andelen alternativt producerade livsmedel. Detta kommer att pressa prisnivån varför inte heller en stor andel alternativt producerade livsmedel är en självklar fördel.
W svagheter: Svenskt jordbruk lider av uppenbara svagheter. En stor svaghet är att anpassningen från en nationellt reglerad marknad till en större marknad går långsamt. Detta accentueras ytterligare av den fortgående avregleringen som WTO-överenskommelsen kommer att innebära. Sannolikt behöver då EU:s jordbrukspolitik ånyo förändras.
En strategi som många valt är att anpassa sin verksamhet så att de kan komma ifråga för den flora av bidrag som uppstått i omläggningens spår. Alltför få har mött den nya verkligheten genom att öka produktionen och förbättra lönsamheten. Osäkerheten om framtiden minskar naturligt nog investeringsviljan. Ytterligare en förklaring kan vara att positiv uppmärksamhet och offentlig opinionsbildning inriktar sig på andra värden än företagande och produktion. Så har till exempel offentligt finansierad forskning alltmer gått ut på att identifiera jordbrukets miljörisker och utveckling av alternativ produktion.
Dagens produktionskvoter bidrar också till att cementera nuvarande produktion.
Sverige är till ytan ett stort land. Tidigare målsättningar om att jordbruk skall finnas i hela landet har medfört att produktionen är geografiskt spridd med långa transportavstånd som följd. I strukturrationaliseringens spår har jordbrukarna blivit allt färre. Därmed har kostnaderna för transport av förnödenheter och hämtning av varor ökat i de delar av landet där avstånden mellan enheterna är stora. För jordbruket i stora delar av Sverige är alltså glesheten en betydande nackdel.
Livsmedelsindustrin är generellt sett kapitalintensiv. För att kunna förränta kapitalet behövs ett högt kapacitetsutnyttjande. Detta kräver i sin tur stora volymer. Den våg av nedläggningar som den senaste tiden dragit fram över svensk livsmedelsindustri förklaras till stor del av vikande volymer. Den totala volymen minskar och är på väg att passera kritiska gränser för industrin.
De flesta växter ger större skörd vid en längre växtsäsong. Ett typiskt exempel är sockerbetan där avkastningen minskar kraftigt ju längre norrut den odlas. Det samma gäller för i princip alla grödor. Det betyder att vårt klimat är en naturgiven nackdel som är svår att kompensera. Minst känsliga är grödor som vall där bladmassa och inte frön skördas.
En konsekvens av att få grödor och små arealer odlas norrut är att det är svårt att få lönsamhet i utsädesproduktion för nordliga breddgrader.
En uppenbar svaghet är de extra produktionskostnader som punktskatterna på produktionsmedel medför. Dessa skatter är högre i Sverige än i andra länder. Kostnaden måste direkt tas ut i högre priser vilket påverkar de svenska produkternas konkurrenskraft negativt. Även andra skatter är höga i Sverige. Många av dem belastar produktionen på ett eller annat sätt och medför även de konkurrensnackdelar. Här är skatter på arbete som inkomstskatt och arbetsgivaravgifter/egenavgifter de mest betydande, men även skatt på företagsvinster spelar roll.
Sverige har internationellt sett hårda djurskyddskrav. Dessa innebär bland annat krav på utevistelse och föreskrifter om minsta stallutrymme. På biologiska grunder går det att ifrågasätta en del av de detaljkrav som genomdrivs. I vissa fall är de så kraftigt lönsamhetspåverkande att både enskilda producenter och hela branscher håller på att slås ut. Mest illa ute är ägg- och fjäderfäproduktionen. De krav på stallutrymme som nu ställs i Sverige skiljer sig dramatiskt från något annat lands. Som exempel kan tas att de hönsburar som förbjudits i Sverige exporteras till Finland för att användas i deras äggproduktion. Ägg från Finland importeras sedan till Sverige för att användas inte minst i industrin. Som ett annat exempel kan tas att lönsamheten för ett familjeföretag som föder upp slaktkyckling påverkas negativt med 720 000 kronor per år enbart på högre lokalytekrav jämfört med de danska. Då den svenska fjäderfähållningen är i absolut världsklass vad gäller hygien och livsmedelssäkerhet är det extra tragiskt att dessa grenar håller på att slås ut av svenska politiskt ställda särkrav.
Även om följderna för andra djurslag inte är så dramatiska innebär ändå kraven högre kostnader för djurhållning i Sverige jämfört med andra länder. Eftersom Sverige till stor del byggt livsmedelsproduktionen på animalieproduktion medför de stränga kraven att nackdelar införs i produktion vi tidigare varit duktiga på.
Höga miljökrav ställdes relativt tidigt på det svenska jordbruket trots att kunskap i hög utsträckning saknades. På så sätt blev jordbruket något av ett experimentfält. När den nya miljöbalken infördes var framförallt tillämpningen och huvudlöst höga sanktionsavgifter till stort men för många av Sveriges företagare. I synnerhet drabbades jordbruket. Fortfarande finns denna lagstiftning kvar. Ständigt nya restriktioner föreslås. Aktuellt nu är krav påökad spridningsareal för att minska fosfortillförseln. Kraven är tänkta att gälla generellt utan hänsyn till jordart eller hur mycket fosfor som finns i marken. Ytterligare en nackdel som drabbar Sveriges livsmedelsproduktion utan någon motsvarighet i andra länder tillkommer då. De som åter skulle drabbas är animalieproducenterna.
O möjligheter:Vilka möjligheter har svenskt jordbruk att inte bara överleva utan frodas? Bilden är ganska mörk. De fördelar som funnits och i viss mån fortfarande finns blir allt mindre unika. En ökad internationell efterfrågan på ekologiska livsmedel kan fortfarande vara en möjlighet till en expansion för denna sektor. Mot detta talar att en del av konceptet är att livsmedlen helst skall vara närproducerade, vilket å andra sidan ger dem en fördel på svensk hemmamarknad.
Vad gäller det tidigare närmast unika hälsoläget håller nu andra länder (som väl är) på att nu få samma goda status. Visserligen är de fortfarande sämre än hos oss men vi har inte den fördel vi tidigare haft. Produkter från Sverige har dock fortfarande ett försteg.
Sverige har tidigare varit framgångsrikt inom växtförädling och avel. Det mycket framgångsrika arbetet med att ta fram en magrare gris med smakligt kött är ett exempel. Även inom dessa områden är svenska fördelar färre om inte rent av utraderade. Kunskap och tradition lever dock kvar.
Mjölkproducenterna och deras mejeriföretag har tidigare stått för en stor del av innovationskraften i svensk livsmedelsproduktion. Detta har givit mjölkprodukterna en stark ställning i Sverige också efter det att mjölkdrickandet minskat. Det största företaget, Arla, är nu samägt med danska jordbrukare.
En produkt som just nu säljs mycket bra är vodkan Absolut som görs på svenskt vete. Den har ett bra grepp om världsmarknaden men tar inte så stora arealer i anspråk. Tyvärr är detta enda exemplet på en svensk livsmedelsprodukt som i kraft av sitt varumärke har en stark ställning på världsmarknaden. En annan lyckad produkt är Bregott, men här har produktionen lagts ut på licens så att det bara är tillverkningsmetoden som är svensk, inte produkten. Det kan också vara värt att nämna att spannmål för speciella ändamål som malt också för närvarande har en stark marknad, men här är arealbehovet litet. Konservärtodlingen i främst Findus regi är en nischproduktion som går bra.
Utbudet av och kvaliteten på svensk hårdost är mycket bra. Försök att sälja svensk ost till andra länder främst i EU har gjorts. Satsningen har hämmats eller omintetgjorts på grund av att produktionsvolymerna är så små att exportefterfrågan inte kunnat tillgodoses. Ökad fokusering på och prioritering av export är en väg till stabilare intäkter. I kontrast till de stora volymer som krävs för export är lokal livsmedelsproduktion och förädling ett sätt att öka lönsamheten för ett begränsat antal företag.
Det alltmer integrerade regelverket i EU medför både fördelar och nackdelar. Inom de områden där Sverige har hårdare regler kommer en harmoniering att gynna Sverige. Aktuella områden är djurskyddsregler och miljökrav där villkoren i hela EU kommer att närma sig de svenska.
Om framtiden för traditionell livsmedelsproduktion inte ter sig alltför ljus - hur ser den då ut för produktion av andra varor pååkermark?
En tilltagande efterfrågan på petroleum som hänger samman med att fler människor i världen fått ökad levnadsstandard borde medföra högre priser på energi, vilket vi redan märker av. En möjlig substitutionsprodukt är växtfibrer. Tidigare försök med odling av energiskog har bara fått en begränsad marknad på grund av att biomassa är energiglest vilket medför att transportavstånden inte får vara långa. Omvandling av spannmål till etanol är som framgått ovan en känd teknik. Att använda spannmålsbaserad etanol som drivmedel i fordon har visat sig bli alltför dyrt. Här spelar det låga energiutbytet roll, men framför allt är konkurrens från etanol framställd av andra råvaror svår att möta. Av jordbruksgrödor ger till exempel vindruvor, sockerrör och majs bättre utbyte. Det gör också etanolframställning av träråvara i än högre grad.
Etanol som drivmedel är dyrt oavsett vilken råvara som används för framställningen. En påstådd fördel är att eftersom etanol framställs av biologiska råvaror är det miljövänligt (koldioxidneutralt) vilket skulle motivera ett högre pris. Resonemanget bygger på att upptaget av koldioxid i växter varje ögonblick är lika stort som utsläppen av koldioxid vid förbränningen. Detta förutsätter i sin tur att det inte finns någon alternativ användning för växterna som också den är potentiellt koldioxidneutral. Grunden är i sig oantastlig men i praktiken går det ifrågasätta koldioxidneutraliteten.
Ytterligare ett sätt att omvandla växter till energi är att röta dem och ta till vara gasen. Detta kan också göras vid stallgödselhantering och är ett effektivt sätt att minska utsläpp av metangas. Ytterligare ett sätt att använda åkern för energiproduktion är att odla gräs eller örter - till exempel hampa - för förbränning. En del av det egna värmebehovet kan i varje fall produceras å den egna åkern särskilt om tillgång till skogsbränsle saknas.
Sannolikheten för att det skall bli lönsamt att producera energi pååkern i ett land som Sverige med så kort växtsäsong och stora avstånd är liten.
Petroleum används inte enbart som drivmedel utan också som industriråvara. Den är till exempel bas i plast. Här öppnar sig en marknad med större förädlingsvärde än energisektorn. Främst är det oljeväxterna som har potential att ersätta mineraloljeprodukter.
Andra industriråvaror kan också erbjuda möjligheter. Potatis har sedan läge använts i stärkelseframställning inte bara för livsmedelsändamål. Potatisstärkelse konkurrerar med den billigare majsstärkelsen men har bättre egenskaper som ger vissa konkurrensfördelar.
Ett sätt att bredda verksamheten är att erbjuda tjänster. Turism och fritid är något som många anser vara en möjlig försörjning och räddningen för landsbygden i just deras del av världen. Konkurrensen är således skarp inte bara inom Sverige. Turism och fritid är dock något som vissa lantbrukare kan kommersialisera. I dag växer sig hästhållningen stor, särskilt i tätortsnära bygder. Även mer traditionell turistverksamhet med mat och logi bör ha fortsatt möjlighet till expansion. I de bygder som är belägna vid andra attraktioner som bra bad, fiske eller vandringsleder ökar möjligheterna för turism. Genom att erbjuda aktiviteter som till exempel ridning, jakt eller guidad fågelskådning kan man vända sig till specialiserade kundgrupper. Detta ökar ytterligare förutsättningarna för turism.
T hot: En händelse som kommer att vara avgörande för jordbrukets framtida förutsättningar är resultatet av de pågående WTO-förhandlingarna. Sannolikt kommer det att innebära minskningar av de traditionella jordbruksstöden. För den europeiska livsmedelsproduktionen kommer det att innebära lägre priser och sannolikt också borttagna produktionskvoter. Detta kräver effektivisering och anpassning av såväl jordbrukare som förädlingsindustri. Trots att stödminskningarna blir ömsesidiga - dvs kommer att äga rum i alla länder samtidigt - kommer de att skärpa konkurrensen. Omläggningen av EU:s jordbrukspolitik är tänkt att möta nya krav i WTO. Den nya utformningen medför sannolikt att stödvolymen kan hållas uppe. Vilket gagn för livsmedelsproduktionen detta får är oklart. I värsta fall minskar endast den generella köpkraften (genom höjd skatt) vilket innebär lägre konsumtion, medan deltids/hobbyjordbruket subventioneras. Produktpriserna kan därmed hållas nere.
Den tekniska utvecklingen understöder det ökade konkurrenstrycket. Numera transporteras inte bara konserver och djupfrysta produkter utan också färskvaror över halva jorden utan att tappa vare sig i smak eller kvalitet. Den enda vara som i viss mån "skyddas" av avståndet är dryckesmjölk vars hållbarhet ökat men fortfarande är begränsad. En orsak är att den är för billig för att tåla kostnaderna för flygfrakt. Det hindrar inte att även den tål flera dagars kyltransport innan den blir otjänlig vilket öppnar för import från närområdet.
Ett uppenbart hot mot just Sveriges livsmedelsproduktion kommer från de nya medlemsländerna i EU. Livsmedelsproduktionen i dess delar av EU kommer sannolikt att öka. Produktsammansättningen är likartad den i Sverige.
En del av tidigare stöd har omvandlats till så kallade miljöstöd eller annat stöd som vissa anser vara stöd för kollektiva nyttigheter som exempelvis biologisk mångfald. Nyttan av dessa stöd kommer i ökad utsträckning att ifrågasättas. De går idag i viss utsträckning till traditionell livsmedelsproduktion men huvudsakligen till extensiv produktion. Jordbrukare som bygger en del av sin existens på offentliga stöd kommer att vara särskilt utsatta.
Det finns idag en utbredd skepsis till genmodifierade så kallade GMO-grödor, särskilt i Europa. Framöver kommer denna skepsis gradvis att förskjutas till ett accepterande av denna teknik. De länder där motståndet är stort kommer då att tappa marknadsandelar eftersom utvecklingen ägt rum där opinionen accepterar GMO.
Inom handeln ökar andelen produkter som säljs under så kallade egna varumärken - EMV (Signum, ICA-handlarnas etc). Varorna köps från den leverantör som uppfyller märkeskraven och därtill ger lägst pris. Det är butikskedjan som garanterar kvalitet smak och innehåll inte industrin/leverantören vilket vi varit vana vid. För svenskt jordbruk är detta ett större hot än i flera andra länder eftersom den svenska förädlingsindustrin till stor del är producentkooperativ. Därtill har den varit marknadsledare i varje bransch och i vissa fall rent av haft en monopolliknande ställning. Företagen har under flera år försökt att ge sina varumärken svensk identitet. Denna kommer inte att beaktas vid köp till EMV. Om den svenska förädlingsindustrin inte klarar av att vara fortsatta leverantörer till svenska butikskedjor kommer volymen att minska i motsvarande mån. För att klara konkurrensen är en prissänkning nödvändig.
Vad som ytterligare accentuerar problemen för den svenska produktionen är att förädlingsindustri och storhushåll är de volymmässigt sett viktigaste avnämarna. För dem är priset i än högre grad styrande för vilken vara de skall köpa.
S Styrkor:Sverige har mycket skog. Detta är en styrka i sig eftersom kunskapen om skog är tämligen väl utbredd i samhället. Sveriges storlek medför också att skogsbestånden är av olika ålder och består av olika trädslag. Sverige har en lång tradition av att ta vara på skogen och vidareförädla denna. I dag är kunskapen om skogen och dess produktionsvillkor god, även om fokus under senare tid legat på miljöfrågor av olika schatteringar.
Den svenska industrin är diversifierad. Massa och papper, sågat timmer, spånskiveindustri och energiförsörjning finns samtliga här. Förädlingsgraden är således hög vilket medför att en stor del av värdet av produkterna kan tas tillvara i Sverige.
W svagheter: En viktig svensk nackdel är inte specifik för skogen. Det är det höga svenska kostnadsläget som till stor del förklaras av det höga skattetrycket. Oavsett om det är inkomstskatt, energiskatt eller någon annan skatt blir skatten en kostnad som bara kan betalas genom priset. Den amerikanska dollarn har försvagats under de senaste åren vilket till en del påvisat de svenska kostnaderna. Nuvarande valutarelationer kommer att ändras vilket i värsta fall kommer att medföra en ökande press på svensk industri.
De svenska kostnaderna tillsammans med en ofta byråkratisk och därmed långsam handläggning av byggtillstånd och miljötillstånd har medfört att svensk förädlingsindustri överväger att göra nyinvesteringar i andra länder. Särskilt allvarligt för det svenska skogsbruket vore det om råvarunära processindustri gradvis flyttar till andra länder. Detta skulle medföra att en del av den svenska skogen tappade i konkurrenskraft.
Redan idag är drivningskostnaderna - kostnaderna för avverkning och transport - så pass höga att det inte är intressant med skogsbruk i delar av landet. Främst drabbas Norrlands inland. På grund av att industrierna i huvudsak är lokaliserade till kusten är skogsråvara från Baltikum i dag ett alternativ till svensk skog.
Sverige har ett relativt begränsat antal köpare av skog. Till en del förklaras detta av kooperationens starka ställning och till en del av statens stora skogsinnehav. Även den privata industrin har ett inköpssamarbete. Detta tillsammans medför att konkurrensen om råvaran från tid till annan kan vara svag.
O möjligheter: Skogen och vedråvaran kommer att bli allt mer efterfrågad allteftersom andra energibärare blir dyrare. Skogen har ett av sitt allra ursprungligaste användningsområden som energiråvara. Till en del är samma resonemang som vad gäller jordbruk tillämpligt. Som ersättning för petroleum är dock skogen i flera fall bättre än jordbruksprodukter. De långa fibrerna har här en given fördel och processerna är väl kända. Redan idag konkurrerar papper och trä med plast inom olika områden.
Eftersom den globalt ökade levnadsstandarden kommer att öka efterfrågan på energi ökar priset på råvarorna. Vi kan alltså se fram mot att energivärdet i skog blir allt högre och en betydelsefull del av totalkalkylen. Detta kommer att påverka kostnaden för andra skogsprodukter som minst måste betala energivärdet för att få tillgång till råvara.
Sannolikt kommer också efterfrågan på skog att öka av andra skäl. En ökad användning av (eller återgång till) trä som byggnadsmaterial kan förutses både av kostnadsskäl och miljöskäl i takt med att petroleum blir dyrare. Högre oljepris kommer också att öka efterfrågan på skog som råvara i den kemiska industrin.
En alternativ användning av skogen är som bas för fritidsaktiviter på kommersiell grund. På sina håll överstiger det årliga värdet av jakten värdet av den årliga tillväxten. Norden har stora skogar vilket är unikt i Europa. Skogen kan i sig utgöra basen för turism baserad på naturupplevelser. För att tillfullo etablera sig som turistattraktion krävs dock investeringar och satsningar på hela koncept.
T hot:Liksom för övrigt svenskt näringsliv medför det höga skattetrycket kostnadsnackdelar. Produktion och förädling blir dyrt i Sverige. El har däremot traditionellt varit billigt. Tillgången har varit god och säker tack vare tidiga investeringar i vattenkraft och kärnkraft. Den fria nordiska elmarknaden har givit helt andra förutsättningar. Elproduktion i Sverige kan lika gärna användas i Danmark och vice versa. EU:s fria energimarknad kommer att medföra en prisutjämning inom hela unionen. En viktig konkurrensfördel har därmed försvunnit. I dag är därtill energikrävande näringsgrenar i praktiken befriade från energiskatt. Detta betraktas som otillåtet statsstöd. Industrin skall därför betala skatt som andra näringsidkare. I dagsläget skulle detta betyda att kostnaderna för energikrävande industrier dramatiskt ökar. Situationen är så allvarlig att normalskattesatserna måste förändras men resultatet kommer likväl att bli en höjd kostnadsnivå.
Höjda kostnader för förädlingsindustrin kan bli allvarligt för svenskt skogsbruk på lite sikt eftersom nyinvesteringar då kan komma att göras i andra länder med lägre kostnader. Detta bekräftas av de i Sverige verksamma skogsföretagens investeringar de senaste åren. Endast en mindre del har hamnat i Sverige. Till en del motiveras investeringarna av marknadsskäl, men för de företag som har verksamhet i flera länder är det naturligt att investeringar görs där avkastningen blir högst.
Ett hot på lite kortare sikt som kanske är allvarligare är att naturvårdsintressena får allt större utrymme vad gäller markanvändningen i skogen. I nu gällande skogsvårdslag skall miljömål och produktionsmål vara jämställda. De statliga insatserna har dock fått en tyngdpunkt mot miljömålet. Till en viss del är detta naturligt eftersom miljömålet infördes först vid den senaste ändringen och informationsbehovet därmed varit störst. Det har nu visat sig att produktionsfrämjande åtgärder är eftersatta vilket åtminstone till en del beror på att de ägnats mindre uppmärksamhet än tidigare.
Än allvarligare ur skogsbrukets synpunkt är de stora avsättningar av mark för naturvårdsändamål som nu sker. Stora arealer tas undan från aktivt skogsbruk. Detta sker dels genom statliga åtgärder där riksdagens beslut att avsätta 900 000 hektar nu i snabb takt förverkligas. Därtill kommer restriktioner av andra skäl. Det kan röra sig om Natura 2000 vilket är ett EU-projekt för att bevara biotoper som behövs för till exempel sträckande fåglar. Det kan också vara lokalt beslutade restriktioner för tätortsnära skog som anses behövas för rekreation. Även skogsägare, enskilda och bolag, avstår av skilda skäl från att avverka delar av skogen. När det gäller bolag är det marknadsföringsskäl/ goodwill som styr utvecklingen. Ytterligare orosmoment är de ganska nyligen aviserade kulturhänsyn som skall tas vid skogsbruk.
Med en allt mindre areal som kan tas i bruk för aktivt skogsbruk minskar råvarubasen för industri och vidareförädling. Sverige blir mindre intressant och risken finns att vi gradvis reduceras till råvaruleverantör. Ökar avståndet till förädlingsindustrin kan lägre priser för skogsråvaran påräknas. Ett annat avbräck är naturligtvis att den areal som är undantagen från produktion inte genererar några intäkter. Detta får störst betydelse för de regioner som till stor del har skogen, arbete i och försäljning av skog som viktig del i den lokala ekonomin.
Den skog som växer i Sverige är till stor del barrskog som lämpar sig väl för framställning av fibrer. Konkurrens kommer mest från länder med samma klimatiska förhållanden. Med teknikutveckling, i processer och växtförädling kan andra länder komma att bli konkurrenter. Ökar utbudet av till exempel pappersmassa sänks priset på denna.
Staten är en stor skogsägare, direkt och via Sveaskog AB. Andra offentliga ägare, kyrkan och kommuner, har också de mycket skog. De stora skogsbolagen är även de stora skogsägare. Enskilda personer och småföretag äger därför bara cirka hälften av skogen i Sverige. Med fåägare minskar flexibiliteten och risken att fastna i föråldrade strukturer ökar.
En viktig slutsats som måste dras är att det är varuproduktionen som är och förblir basen, både i jord- och skogsbruk. Tjänsteproduktion är endast ett komplement. För närvarande får jordbruket betalt för en stor del "offentliga tjänster" genom de stora bidragssystem som införts under en, låt vara lång, övergångsperiod där det tidigare produktstödet ersatts med ett "kapitalstöd". För att motivera ett stöd till kapitalägare och näringsidkare kläs det i en språkdräkt där miljöstöd, stöd till biologisk mångfald och öppet landskap framhävs. På sikt är offentliga bidrag i dagens storleksordning och dagens vida spridning inte möjliga att betala ut vare sig som en del av EU:s politik eller som svensk. Stödvolymen kommer att minska. Framförallt kommer bidragen att bli mer selektiva.
Mot denna bakgrund och med ovanstående analyser kommer vi till slutsatsen att konkurrensförmågan måste bli avsevärt bättre än idag. I synnerhet gäller det jordbruket där situationen i många produktionsgrenar är svår.
Konkurrenskraft består av olika komponenter. Pris, kvalitet och tillgänglighet är traditionella aspekter. Primärkund för de areella näringarna är förädlingsindustrin. För att komma från detta beroende har starka producentkooperativa företag bildats, främst inom livsmedelsindustrin.
Gemensamt för skog och jord är att utbudet måste vara stabilt och säkert för att förädlingsindustrin skall välja svenska råvaror. Därför är den viktigaste åtgärden att säkra utbudsvolymen. En politisk uppgift är att minska trösklarna för produktionen.
Priset är ofta det mest avgörande för konkurrensförmågan. Därför behöver svenska jordbruksprodukter bli billigare. Det gäller vid försäljning till alla kundkategorier. Lönsamheten för jordbrukare och skogsbrukare är inte god generellt sett. Snarare är förhållandet det omvända. Lägre produktpriser måste därför åstadkommas genom att kostnadstrycket minskar. Produktiviteten behöver öka inom svenskt jordbruk. I huvudsak är detta något som varje producent måste åtgärda i sitt företag. Som tidigare påpekats kan emellertid en hel del politiska åtgärder medföra avsevärda lättnader. Främst bör de höga punktskatterna på lantbrukets produktionsmedel tas bort. Att en del av dem med ett nyspråksuttryck återförs till näringen medför inte den kostnadssänkning som måste ske.
Djurhållningsreglerna, i synnerhet på myndighetsnivå, medför idag relativt stora kostnader för det svenska jordbruket och saknar sin motsvarighet i andra länder. Detta är ett problem som måste hanteras. Värre är att ständiga skärpningar av reglerna aviseras. Detta driver bort potentiell produktion och hindrar investeringar och rationaliseringar i nuvarande produktionsenheter.
Miljöreglerna kan också de lägga omotiverade hinder för jordbruksdrift. Den ändrade gränsen för fosfor är nämnd. På sina håll i landet läggs skyddsområden för vattentäkter ut på omotiverat stor areal. Detta minskar givetvis lönsamheten och produktionen.
För såväl djurhållningsregler som miljöregler gäller att svenska särregler bör undvikas. Kommande förändringar bör istället ske på EU-nivå så att de omfattas av alla medlemsstater.
Ett specialfall är riksdagsmajoritetens beslut att senarelägga utbetalningarna av EU-stöd till efter årsskiftet. Detta frestar på jordbruksföretagens likviditet och försvårar planeringen. Anledningen är horribel. Dålig hushållning med statens medel. Skogen har delvis samma problem. Djurhållning är där givetvis inget problem, men hög skatt på i det här fallet bränsle ökar kostnaderna. Skatteproblemet är emellertid inte av samma dignitet som i jordbruket. Däremot medför miljö- och naturvårdsbeslut förmodligen större restriktioner i skogen än i jordbruket.
Den administrativa kostnadsnivån bör sänkas. Detta innefattar såväl sänkta produktionsmedelsskatter som minskade kostnader för administration. Just för de areella näringarna är administrationen särskilt betungande. Anledningarna är flera. En är att miljön påverkas enbart genom den geografiska omfattningen. En annan är att jordbruket är reglerat och bidragsberoende. Både reglering och bidragsutbetalning medför omfattande administration.
Oaktat att bidragen till främst jordbruk kommer att minska är det viktigt att de bidrag som kommer att finnas kvar skall vara tillräckligt stora för att uppnå syftet med dem. Det kommer att kräva stränga urvalskriterier för vilken mark som skall vara berättigad till bidrag och i vilket syfte just den marken kommer att få bidrag. Vid alltför långtgående restriktioner kan det bara återstå att det offentliga köper in marken så att inte ägaren har kvar den men med restriktioner så att avkastningen blir otillräcklig.
Ett utmärkande drag för de areella näringarna är att de är spridda över i stort sett hela landet. Produktionen måste ske där marken finns. Skogen kräver inte lika tät tillsyn som jordbruksgrödor, för att inte tala om djur som kräver daglig vård. Skog går att sköta trots att man inte bor i närheten. Jordbruk däremot innebär att boendet måste ske nära produktionen, om än inte på fastigheten som förr. Jord- och skogsbruk är basen för näringslivet på landsbygden.
Därför är jordbruksproduktionen beroende av att människor bor på landsbygden. Eftersom urbaniseringen fortgår blir det färre och färre som bor på landet. Det medför att gleshetsnackdelarna blir större och större. Ju färre som bor på en plats, desto mindre blir underlaget för kommersiell och offentlig service. Än viktigare är att det sociala livet utarmas. Avståndet till grannar och vänner förlängs. Därmed blir det krångligare att bo och leva på landet. I motion 2003/04:N344 har vi utvecklat vår syn och kommit med förslag till åtgärder som underlättar att bo och leva på landet.
Mot bakgrund av ovanstående slutsatser och vad vi anfört i motionen i övrigt är det åtgärder som underlättar produktion som är angelägna att genomföra.
Därför bör punktskatterna på jordbrukets produktionsmedel som växtnäring och bekämpningsmedel tas bort.
Ändrade miljöregler och djurhållningsregler bör i fösta hand genomföras på EU-nivå. Sverige skall inte införa nya mer långtgående restriktioner. Så länge som EU-bidrag betalas till svensk näringsverksamhet får inte staten lägga beslag på dem ens för en kortare tid.
Det svenska skattetrycket bör anpassas till det som råder i vår nära omvärld. I annat fall riskeras produktionen här på lite sikt. Främst bör de skatter som är konkurrensutsatta sänkas. Energiskattesystemet måste ses över och göras överskådligt. Inriktningen bör vara att miljöskatter tas ut vid produktion av energi medan energiskatter tas ut i konsumentledet.
Sverige bör inom EU arbeta för att EU intar en frihandelsvänlig position i WTO-förhandlingarna. Nuvarande stöd skall sänkas och inte bara omfördelas, vilket skulle vara till nackdel för Sverige.
Tillämpningen av miljöregler och djurhållningsregler måste förenklas. Detta gäller särskilt vad gäller tillsynen. Det är viktigt att omfattning och bedömning blir likartad i hela landet. Stödbyråkratin är ofrånkomlig, men måste även den medföra så lite extraarbete för företagaren som möjligt. Snabbare handläggningstider vad gäller etablering av nya eller utökade verksamheter är viktigt.
Den offentligfinansierade forsknings- och försöksverksamheten gällande de areella näringarna måste lägga ökad vikt vid produktion, produktivitet och avkastning. Sverige med sitt nordliga läge kan inte alltid dra nytta av forskning och försök vid andra breddgrader.
Skogsadministrationen måste lägga större vikt vid produktionsmålet. Fler gallringar, bättre återbeskogning, vitalitetsgödsling och tillvaratagande av förädlingsarbetet är viktiga ingredienser.
Avsättningarna av skogsmark av naturvårdsskäl måste begränsas så att frivilliga och offentliga åtgärder tillsammans ryms inom den areal som beslutas undantas från aktivt skogsbruk. I detta skall också inräknas tillkommande skyddsbehov, till exempel Natura 2000.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |
|
|
Lars Lindblad (m) |
Bengt-Anders Johansson (m) |
|
Cecilia Widegren (m) |
Jan-Evert Rådhström (m) |
|
Anders G Högmark (m) |
Ola Sundell (m) |
|
Jeppe Johnsson (m) |