Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i skattelagstiftningen, med innebörden att prostitution ej är att betrakta som näringsverksamhet och att F-skattsedel eller avdrag för kostnader avseende prostitution därför ej är möjlig.
I Sverige infördes den 1 januari 1999 en lag som kriminaliserade köp av sexuella tjänster, ofta kallad "sexköpslagen".
Regeringsrätten fastslog i en dom 1982 att prostitution är att betrakta som näringsverksamhet och att den som säljer sex därför skall betala skatt. Det är oklart om någon hittills har uppgivit prostitution som sysselsättning i sin deklaration.
Tanken tycks vara att en sådan tolkning av prostitution som yrke kan öppna möjligheter för berörda myndigheter att genom krav på bokföring av kända prostituerade kunna komma åt kunderna, dvs. de som köper sexuella tjänster.
Alternativt kan de prostituerade som inte bokför sina näringsinkomster åka på en skattesmäll, vilket kan avskräcka från fortsatt prostitution. Andra menar i stället att ett sådant synsätt strider mot alla intentioner i den s.k. sexköpslagen. Att beskatta inkomster av prostitution gör de facto prostitution till ett yrke, vilket kan sägas legitimera fortsatt prostitution. Jag delar den senare uppfattningen och är kritisk till skattemyndigheternas hållning och tolkning av gällande skatteregler.
Sedan jag tog upp frågeställningen i en tidigare motion 2000 har dessutom en prostituerad kvinna ansökt om och enligt uppgift också erhållit F-skattsedel för sin verksamhet för att sedan anmäla staten för koppleri. Allt detta drar ett löjes skimmer över delar av skattelagstiftningen, men kan tyvärr också leda till att prostitution som yrke legitimeras. Prostitution är i sig inte olagligt för den som säljer sexuella tjänster. Det är däremot olagligt att köpa sexuella tjänster. Detta bör tolkas som att prostitution inte kan betraktas som ett yrke eller näringsverksamhet och att dessa tjänster inte heller är skattepliktiga.
Det har tidigare framhållits att detta kan vara ett sätt att komma åt de som köper sexuella tjänster i och med att de prostituerade deklarerar sina inkomster och då anger vem som betalat för dessa tjänster. Att prostituerade upprättar deklarationer och anmäler varifrån inkomsterna kommer torde vara extremt ovanligt och vi talar här om extremt små skatteinbetalningar, om ens några alls på en mycket stor verksamhet. Det finns inga hållbara skäl, vare sig ekonomiska eller juridiska, att ha en skattelagstiftning som kan uppfattas som att prostitution ges legitimitet som ett yrke eller en näring.
Det är därför viktigt att även skattelagstiftningen avseende näringsverksamhet förändras och förtydligas, så att det tydligt framgår att prostitution ej är att betrakta som näringsverksamhet och att det därför inte heller är möjligt att erhålla F-skattsedel eller att göra avdrag för inkomsternas förvärvande.
Riksdagen begär därför att regeringen skall återkomma med förslag till ändring i skattelagstiftningen, med innebörden att prostitution ej är att betrakta som näringsverksamhet och att F-skattsedel eller avdrag för kostnader avseende prostitution därför ej är möjligt.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Peter Pedersen (v) |