Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattemyndighetens rätt att utdöma skattetillägg.
En av de mest grundläggande förutsättningarna för att en rättsstat skall anses förekomma är att det råder rättssäkerhet. För att rättssäkerhet skall anses råda måste en rad rekvisit vara uppfyllda. Ett av dessa rekvisit är rätten att få sin sak prövad i domstol innan ett straff kan utdömas, och detta inom skälig tid. Denna rättighet regleras i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 6.
Exemplen på hur illa det kan slå med nuvarande system är många. År 1995 påstod skattemyndigheten att en taxiföretagare skulle ha lämnat oriktiga uppgifter i sin deklaration och därför påfördes denne ett skattetillägg. Ett skattetillägg uppgår vanligen till 20 procent av det momsbelopp och 40 procent av den inkomstskatt som den skattskyldige enligt myndigheten underlåtit att betala.
Eftersom någon automatisk rätt till domstolsprövning inte fanns (myndigheten betecknade inte skattetillägget som ett straff utan som en avgift) var företagaren tvungen att själv överklaga till länsrätten. Någon rätt till anstånd med betalning under domstolsprocessen fanns inte. Domstolsprövningen drog ut på tiden. Företagaren hade inte råd att ligga ute med pengarna utan hela hans rörelse tvingades i konkurs. Mannen stämde då svenska staten inför Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna.
23 juli 2002 fälldes Sverige i Europadomstolen för kränkning av taxiföretagarens rättigheter enligt artikel 6. Domstolen uttalade att skattetillägget inte kunde anses som en administrativ avgift utan utgjorde ett straff, och därför gällde en ovillkorlig rätt till domstolsprövning. Företagaren tilldömdes ett skadestånd och svenska staten fick stå för rättegångskostnaderna.
Efter domslutet återkom den svenska regeringen med en proposition i frågan om skattetilläggen och den 14 maj 2003 antogs denna av riksdagen. Uppseendeväckande nog föreslogs endast smärre ändringar i systemet. Även fortsättningsvis skall skattetillägget betraktas som en avgift och inte som ett straff. Skattemyndigheten, som ocksåär utredande instans, behåller även i fortsättningen straffrättsliga befogenheter och möjligheten att utdöma skattetillägg som i större tvister mycket väl kan uppgå till miljonbelopp.
Hanteringen av skattetilläggen är kort sagt en skymf för Sverige. Att en och samma myndighet kan agera både utredare och domstol är ovärdigt en rättsstat. Regeringens ovilja att rätta sig efter Europadomstolen är också under all kritik. Det ligger nära till hands att tro att regeringens ovilja att erkänna Europadomstolens slutsatser har att göra med rädslan för att staten skulle kunna drabbas av stora skadestånds- och återbetalningskrav om man officiellt skulle erkänna att Sverige i åratal på ett rättsvidrigt sätt utdömt skattetillägg. Potentiellt skulle det faktiskt kunna handla om miljardbelopp, men i praktiken är summorna troligen mindre.
Det är enligt vår mening rimligt med ett regelverk som innebär att skattemyndigheten inte skall kunna fungera som både utredande och dömande instans. Skattemyndighetens rätt att utfärda skattetillägg skall avskaffas.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Tomas Högström (m) |
Jan-Evert Rådhström (m) |