Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skattelagstiftningen måste ändras för att säkerställa skattebefrielse för ideella stiftelser som beviljar bidrag till allmännyttiga föreningar.
Genom den nya och skärpta tolkningen i fråga om skattebefrielse som skattemyndigheten nu gör av en skattelag från 1942 riskerar stora delar av det ideella arbetet inom t ex kamratstöd, kolloverksamheter, jourer och ungdomsorganisationer att försvinna. Många ansökningar som tidigare blev beviljade bidrag får nu avslag för att stiftelserna inte vill skatta bort sina medel. Den skärpta bedömningen har skett utan nya direktiv och utan diskussion med föreningslivet.
I skattelagen 7 kap. 4 § ställs krav på vilka ändamål en verksamhet ska omfatta för att stiftelser och fonder ska få utdela medel utan att bli beskattade. Det är särskilt begreppen "vård och uppfostran" och "behövande" som nu tolkas snävare. Som ett exempel kan nämnas att om stiftelserna ska kunna bevilja medel till en kvinnojour, en jourtelefon eller en kamratstödsverksamhet skulle dessa tvingas begära självdeklarationer för att säkerställa att de som söker deras stöd verkligen är "behövande". De facto innebär den snävare tolkningen att socialbidragskostnaderna ökar genom att fondmedlen inte kan användas i organisationerna för att t ex bekosta nya glasögon för någon som har en krona mer än existensminimum att leva på.
Ett sommarkollo för handikappade barn bedöms inte som "vård och uppfostran". Samtidigt som staten själv sätter gränsen för stöd till ungdomsorganisationer vid 25 år så gör skattemyndigheten tolkningen att gränsen ska gå vid 18 år.
Lagtolkningen strider mot det som sägs i den aktuella folkrörelsepolitiken om att de ideella sociala verksamheterna har stor betydelse och gör värdefulla insatser. Till följd av den nya snävare tolkningen, som sker helt utan att direktiven ändrats, riskerar många sådana värdefulla verksamheter att försvinna. Istället styrs medlen från stiftelserna över till andra områden som fortfarande ger skattebefrielse, exempelvis forskning. Är det meningen?
Just nu är också osäkerheten stor eftersom skattemyndigheterna inte vill ge förhandsbesked om vilka organisationer och verksamheter som omfattas av skattebefriade utdelningar. Det saknas rättsfall och om lagen inte ändras tvingas stiftelserna till en lång och svår domstolsprövning.
För stiftelserna handlar det om att förvalta sitt kapital på ett så bra sätt som möjligt och i enlighet med sina ändamål, men de måste dela ut 80 % av avkastningen. Stiftelserna förvaltar inte sitt kapital för att det skall gå till staten.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Rigmor Stenmark (c) |
Jörgen Johansson (c) |