Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillämpning av reglerna för vad som skall gälla för specialbyggnad vid fastighetstaxering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av möjligheten till fortsatt befrielse från fastighetsskatt för äldreboende.
Äldre människors boendeform har förändrats betydligt under de senaste åren. Vi lever allt längre och inte helt oväntat ställs då också krav på praktiskt boende. Detta får till följd att våra äldre söker sig till boendeformer som erbjuder bostäder som praktiskt utformats för rullatorer och rullstolar. Många äldre människor har således av olika skäl svårt att bo kvar i sina tidigare egna hem eller hyreslägenheter med trånga utrymmen. Med tanke på behov av hemhjälp och hjälp med redskap är det önskvärt med en-planslösningar och väl tilltagna passager som t.ex. dörrar. Vi har i Sverige fastighetsägare som satsat på lämpliga bostäder. Det kan var såväl kommunala som privata ägare. Verksamheten har visat sig vara av stort värde för enskilda människor som därigenom kan ha ett eget boende, med rimlig närhet till samhällets service i form av hemhjälp, distriktssköterska och bemanning i form av fastighetsskötare eller vaktmästare.
Specialbostäder av detta slag för äldre, har under de senaste åren förändrats i mångt och mycket. Ålderdomshem som fanns tidigare är i stort sett borta. Äldre människor förväntas i allt högre grad bo kvar i sina egna bostäder och detta är naturligtvis bra ur flera synvinklar. Det är dock ofrånkomligt att många äldre önskar vård och omsorg för sin egen del och även skötsel av den egna bostaden. Samhällets ansvar utgörs idag i form av hemtjänst och annan service.
Många äldre väljer förr eller senare att flytta till ett boende med större närhet till service. Dessa bostäder finns i byggnader som inte kan betraktas som sjukhus. Gällande rätt säger att byggnad som används för bl.a. sjukvård och åldringsvård skall vid fastighetstaxeringen hänföras till kategorin specialbyggnad. Därigenom blir det ingen fastighetstaxering på dylika fastigheter.
Många äldre har fått möjlighet att flytta till bostäder som är att betrakta som äldreboende. Det bedrivs åldringsvård på olika nivåer i dessa fastigheter.
Fastighetsägarna till dessa fastigheter har på vissa platser i vårt land uppmärksammat att rörelsen nu drabbats av ändrade regler avseende fastighetsbeskattningen. Därför måste det bli klarhet i vad som gäller avseende denna typ av fastigheter och boende.
Åldringsvård och sjukvård skall ej drabbas av fastighetsskatt. Privat boende beskattas med gällande regler. Det finns många äldre idag som bor i privat äldreomsorg och för dem har fastighetsskatten och nya taxeringsvärdena höjt hyran.
Skattemyndigheterna på olika platser i landet har plötsligt ändrat sin praxis vad beträffar dessa fastigheter som ofta drivs av stiftelser utan vinstsyfte. I sammanhanget noteras med tacksamhet att Skattemyndigheten i Sverige idag är en gemensam myndighet och därmed bör bedömningen bli likartad över hela landet. Äldreboende som tidigare var befriade från fastighetsskatt drabbas nu hårt av att beskattas som vanliga hyreshus. Det uppfattas av många som godtycklig bedömning och upplevs orättvis.
Många av dessa fastigheter ligger i centrala delar av våra kommuner vilket gör att fastighetstaxering blir ganska omfattande.
Vad är skillnaden mellan åldringsvård och äldreboende?
Boende och avgiftsutredningen (SOU 1999:33) har tagit upp vissa delar av dessa frågor, men inte klargjort skillnaden mellan äldreboendet som drivs med tydlig inriktning på bostäder för äldre. Det är av största betydelse att frågor och osäkerheten klargörs.
Regeringen bör förklara och visa på skillnaderna mellan boendeformerna inom omsorgs- och åldringsvården. Det får inte vara upp till enskilda bedömare på lokala skattekontor att bedöma vilka fastigheter som hänförs till kategorin specialbyggnad inom sjuk- och åldringsvårdskriteriet.
Frågan bereds fortfarande på Socialdepartementet. En möjlig väg vore att bryta ut fastighetsfrågan om särskildt boende. På det sättet kan frågan enklare komma till en rimlig lösning.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |