Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skatten på naturgrus skall upphöra.
Sverige har enligt lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus en skatt på tio kronor per ton. Skatten utgår för brutet naturgrus om utvinningen sker för annat ändamål än markinnehavarens husbehov och sker med stöd av tillstånd som har lämnats enligt miljöbalken (kap. 11) eller vattenlagen (1983:291) eller kräver tillstånd enligt miljöbalken (kap. 12). Med naturgrus avses naturligt sorterade jordarter som till övervägande del består av fraktionerna sand, grus, sten och block. Skatten har nyligen dubblerats från fem kronor per ton.
I Sverige användes år 2002; 70,9 miljoner ton fyllnadsmassor. Av denna volym utgör naturgrus 34 procent. Hälften av fyllnadsmassorna utgörs av krossat berg (ballast).
Motivet till att införa och höja skatten angavs som miljöskäl. I miljökvalitetsmålet "God bebyggd miljö" anges som ett av delmålen att uttaget av naturgrus skall minska till högst tolv miljoner ton per år 2010.
Naturvårdsverket skriver i "Fortsatt grön skatteväxling. Förslag till utformning" att en ökad användning av krossberg inte är motiverat ur miljösynpunkt. Orsaken är att utvinningen av krossberg är mer energikrävande, vilket leder till ökade koldioxidutsläpp.
Skattebelastningen av naturgrus motiveras med att antalet transportkilometrar kan minskas eftersom naturgruset är billigare att producera än krossberg. Därmed har man inte tagit hänsyn till miljöbelastningen vid själva urtaget. Sker ingen dramatisk minskning av de svenska investeringar där fyllnadsmassor används så kommer det att innebära en ökad användning av krossberg, med en ökad miljöbelastning som följd.
Ett annat skäl till att minska användningen av naturgruset skulle kunna vara att öka användningen av återvunnet material som fyllnadsmassa. Vad som är väsentligt ur transportekonomisk synpunkt är att fyllnadsmaterialet finns någorlunda nära de anläggningsarbeten där det skall användas. Återvunnet material fungerar väl som fyllnadsmassor. Användningen förutsätter däremot en närhet till materialets lagringsplatser, i annat fall kan det komma att innebära långa transporter med åtföljande koldioxidutsläpp. Under rätt betingelser är det återvunna materialet bärkraftigt gentemot andra fyllnadsmassor, även utan en beskattning på naturgrus.
Finland har ingen skatt på naturgrus. Det innebär ett ojämlikt konkurrensförhållande för svenska entreprenörer i närheten av gränserna. Det finns indikationer på att även svenska entreprenörer intill den norska gränsen känner av en osund konkurrens från norska åkare.
Exempelvis har Haparanda kommun under slutet på sommaren upphandlat ett antal vägarbeten nära gränsen till Finland. Man hade sex anbudsgivare, tre svenska och tre finska, samtliga finska anbud var lägre än de svenska, skillnaden bestod i naturgrusskatten och bränsleskatter.
De finska entreprenörerna slipper inte bara naturgrusskatten, de har dessutom lägre miljökrav på sina bergkrossanläggningar och lägre skatter på drivmedel. Resultatet har blivit att det snart inte finns något uttag av naturgrus på den svenska sidan, utan det har i stället blivit en stor användning av bergkross från Finland. Detta leder till en ökad miljöbelastning snarare än en lägre. Det leder också till att svenska företag får en omöjlig konkurrenssituation.
Naturgrusskatten framstår inte som miljömässigt motiverat utan skapar huvudsakligen konkurrensnackdelar för svenska företag. Naturgrusskatten bör därför avvecklas.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Krister Hammarbergh (m) |
Jan-Evert Rådhström (m) |