Beskattning av stiftelser

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beskattningen av stiftelser.

Motivering

För en god tilltro till skattesystemet krävs bl a att det uppfattas som rättvist och att reglerna uppfattas som tidsenliga. I ett sådant påstående kan säkert alla instämma. Det kan sedan diskuteras vad som är rättvist och vad som är tidsenligt. Det har dock under de senaste åren blivit allt mera uppenbart att skattereglerna för stiftelser börjar uppfattas som otidsenliga. Ett förhållande som leder till ett stort antal processer och en fullt förståelig irritation hos de skattskyldiga stiftelserna. Detta eftersom angelägna insatser bl a riktade till funktionshindrade och till barn och ungdomar numera inte kan genomföras på erforderligt sätt. Det är således hög tid att nu få till stånd tidsenliga beskattningsregler för stiftelser och då särskilt vad gäller innebörden i begreppen behövande och vård och uppfostran.

För att stiftelserna skall åtnjuta skattefrihet förutsätts att användningen av deras medel har varit av sådan kvalificerad allmännyttig natur som avses i 7 kap. 4 § IL. De kriterier som krävs för skattefrihet är relativt allmänt hållna. Det sammanhänger med (se prop. 1942:134, s. 46) att skattefriheten är avsedd att omfatta sådana stiftelser, och även andra rättssubjekt, som verkar på områden, inom vilka positiva insatser från det allmännas sida anses ofrånkomliga i den mån de inte, tack vare enskildas intressen, befinns överflödiga.

Meningen är alltså att lagstiftningen och rättstillämpningen skall kunna anpassas till samhällsutvecklingen. Kvalificerat allmännyttiga stiftelsers insatser skall således, vid olika tillfällen, kunna bedrivas och anpassas med beaktande av hur väl samhällets olika stödinsatser inom de olika välfärdsområdena når olika grupper t.ex. sociala-, habiliterings-, rehabiliterings-, fritids- och utbildningsinsatser för funktionshindrade i olika åldrar.

De skatteprivilegierade områdena är:

främja vård och uppfostran av barn
lämna bidrag till undervisning och utbildning
bedriva hjälpverksamhet bland behövande
främja vetenskaplig forskning
främja nordiskt samarbete eller
stärka rikets försvar under samverkan med militära eller andra myndigheter.

För skattefrihet måste en stiftelse ha ett kvalificerat allmännyttigt ändamål men framförallt faktiskt bedriva en verksamhet, som inryms i något eller flera av de i skattelagstiftningen angivna ändamålen - det är således verksamheten som är avgörande och inte ändamålet i stiftelseförordnandet. Det är också här, vid stiftelsernas praktiska tillämpning av sitt ändamål som otydligheten i dag allt oftare uppkommer. Vem kan och skall t.ex. idag anses vara behövande? Och vad ska idag anses inrymmas i begreppet vård och uppfostran?

Klart är emellertid att skattemyndigheterna under de senaste åren i allt större och striktare omfattning granskar stiftelser med kvalificerat allmännyttigt ändamål och detta utifrån ett ålderdomligt och otidsenligt regelverk. Detta har medfört dels att ett flertal stiftelser inte längre anses som begränsat skattskyldiga, vilket medfört betydande svårigheter för stiftelserna att fullfölja sina ändamål på ett effektivt sätt, dels att många insatser inte minst till barn och ungdomar och funktionshindrade inte längre kan erbjudas i den omfattning som bedöms önskvärd, insatser som utgör ett viktigt komplement där samhällets stöd är otillräckligt eller saknas. Det kan handla om stöd till funktionshindrade barn och ungdomar såsom läger, prova-på-aktiviteter och resor, rehabilitering, rekreation, främjande av sysselsättning för funktionshindrade, ledsagning av gravt funktionshindrade samt utbildnings- och undervisningsinsatser.

Möjligheterna att verka på ett bra och ändamålsenligt sätt har således försämrats påtagligt för ett flertal kvalificerat allmännyttiga stiftelser och skatteprocesserna ökar i antal. Och tanken att lagstiftningen och rättstillämpningen skall kunna anpassas till samhällsutvecklingen synes inte längre vara för handen. Den av skattemyndigheten, under avsevärd tid, rådande tillämpningen av skattereglerna har dock uppfattats som en form av praxis och därmed en fortlöpande anpassning till den vid varje tillfälle rådande synen och situationen i samhället. En upplevd praxis och hävdvunnenhet som inte längre anses gälla, vilket olyckligtvis drabbar många behövande, enskilda individer och grupper, när stiftelserna inte kan ge stöd påönskvärt sätt och i samma omfattning längre.

En annan olycklig och allt tydligare konsekvens av den ökade beskattningen av stiftelser är att olika skatteregler nu tillämpas för kvalificerat allmännyttiga stiftelser och stiftelser upptagna på den särskilda katalogen, trots likvärdiga eller i vissa fall mera kvalificerade ändamål för stiftelser utanför katalogen. Lösningen torde dock inte i första hand vara att utöka antalet skattebefriade stiftelser inom katalogen utan att med skyndsamhet göra en översyn av skattereglerna för stiftelser. Även om det kan finnas skäl för att det inom den s.k. katalogen jämväl borde finnas ett större antal stiftelser med sociala ändamål än vad fallet är i dag.

I syfte att få ett mera aktuellt och tidsenligt regelverk kan det finnas ett antal olika alternativ som bör utredas för att få en skattelagstiftning för stiftelser som bättre överensstämmer med dagens samhällssituation och samhällets intresse och behov av kompletterande insatser från stiftelser med kvalificerat allmännyttigt ändamål. Följande kan ses som exempel på vad som bör kunna prövas för att stiftelser med kvalificerat allmännyttigt ändamål fortsatt ska få vara inskränkt skattskyldiga och därmed fullt ut kunna verka på ett ändamålsenligt och effektivt sätt:

Företa en översyn av begreppet behövande enl. inkomstskattelagen (IL) i syfte att få en bättre anpassning till dagens trygghetssystem (från minimistandard till inkomstbortfall) och samhällssituation. Således inte bara avse ekonomiskt behövande, utan också kunna avse instanser för att tillgodose andra normala behov i dagens samhälle. T ex en utformning enl. följande:
"Med ekonomiskt behövande avses jämväl den som pga. bestående sjukdom eller funktionshinder fått sin ekonomi väsentligt påverkad eller personer som varaktigt är i behov av rehabilitering, vård eller omsorg." Det finns en rad utredningar och rapporter som ger stöd för en sådan förändring, bl a från Socialstyrelsen kring merkostnader för funktionshindrade och familjer med funktionshindrade barn.
Företa en komplettering till IL med t ex en lydelse enl. följande: "Stiftelser som bedriver eller främjar med allmännyttiga ideella organisationer likvärdig allmännyttig verksamhet är jämväl att anse som inskränkt skattskyldig enligt IL." I denna del bör beaktas Egendomsskattekommitténs, SOU 2004:66, förslag till regeringen om en utredning; "som gör en översyn av de regler som gäller inom skattelagstiftningen för beskattning av allmännyttiga organisationer och som prövar om kretsen av allmännyttiga organisationer kan anpassas till de förhållanden som råder i dagens samhälle".
Företa en komplettering av den särskilda katalogen över skattebefriade stiftelser med stiftelser som bedriver eller främjar för samhället angelägen allmännyttig verksamhet. Eftersom katalogen i dag, i huvudsak, omfattar stiftelser för teknik och utveckling samt några för internationellt bistånds- och solidaritetsarbete, skulle det inte vara helt fel att komplettera med stiftelser som har sociala ändamål.

Den utveckling, skattskyldighet, som nu har uppstått för en rad stiftelser som tidigare betraktats som kvalificerat allmännyttiga med begränsad skattskyldighet är djupt olycklig och tillämpningen uppfattas som otidsenlig. Även om frågan inrymmer en rad svåra avvägningar finns en god grund redovisad i 1995 års utredning i vart fall när det gäller innebörden i de begrepp som avser den förmånliga skattebehandlingen. Vid en modernisering av reglerna skulle många skatteprocesser kunna undvikas till gagn för såväl stiftelsernas målgrupper, stiftelserna, Skatteverket som domstolarna. En modernisering av regelverket skulle också uppfattas som tidsenlig och mera rättvist än dagens situation, vilket också skulle öka förtroendet för vårt skattesystem. Skatteutskottet har också i betänkande 2003/04:SkU21 uttryckt att dagens lagreglering ger ett splittrat och otidsenligt intryck.

Jag har den uppfattningen att regeringen bör skyndsamt utreda det skatterättsliga läget för stiftelser som med tidigare hävdvunnenhet fått vara begränsat skattskyldiga så att de allmännyttiga stiftelsernas verksamhet fortsatt ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt och för att få ett regelverk som bättre överensstämmer med dagens synsätt och samhällssituation.

Stockholm den 28 september 2004
Kaj Nordquist (s)