Riksdagen beslutar att territoriell socken i stället för territoriell församling skall utgöra grunden för den svenska folkbokföringen.
Det pågår i Sverige en utarmning av viktiga historiska och kulturella begrepp. Dit hör den process som fortgår att många gamla sockennamn, som regel de hittills gällande församlingsnamnen, utmönstras ur den svenska folkbokföringen. Samtidigt försvinner sockennamnen, eller har försvunnit, även ur fastighetsbeteckningarna. Om så tillåts ske kommer i praktiken de gamla socknarna och vilka de var att helt försvinna ur det allmänna medvetandet. Detta är ohistoriskt och en förstörelse av en värdefull kulturskatt.
När Utredningen om folkbokföring i församling föreslog att det territoriella församlingsbegreppet skulle försvinna ur folkbokföringen väckte det berättigad och mycket hård kritik, inte minst från alla som har att bevaka vår kulturskatt. Regeringen lyssnade på kritiken och meddelade i budgetpropositionen 2002 att folkbokföringen även fortsättningsvis skulle ske i territoriell församling inom Svenska kyrkan. Då kunde man möjligen inte förutse att Svenska kyrkan av olika skäl i relativt snabb takt skulle slå samman församlingar på många håll i landet. När så sker blir resultatet trots vad som lovades just att de gamla sockennamnen likväl försvinner. Och särskilt märkligt blir det onekligen att det inte är staten utan den numera fristående Svenska kyrkan som fattar de besluten.
Det är därför synnerligen angeläget att den historiska kulturskatt som finns genom vår unikt gamla folkbokföring på de territoriellt i stort stabila "socknarna" får leva vidare inom folkbokföringen, som vi ju skall lämna över i gott skick till kommande generationer.
Fortfarande går det att leva upp till innebörden av det beslut som fattades i enlighet med budgetpropositionens förslag. Detta kan ske genom att man beslutar att territoriell socken, inte territoriell församling, skall utgöra grunden för den svenska folkbokföringen. Med territoriell socken avses den fixering av sockengränserna som Lantmäteriverket genomfört.
För att bibehålla de "territoriella socknarna" som grund för folkbokföringen talar inte enbart viktiga kulturella och mänskliga skäl utan också behovet av kontinuitet. Månghundraårig forskning och statistik som bygger på socknarna får annars ett abrupt slut med svåröverskådliga följder. Det förefaller inte rimligt att den viktiga folkbokföringen skall följa en fristående organisation, som vart fjärde år kan ändra sina territoriella gränser av helt andra skäl, skäl som därtill kan variera mellan skilda delar av landet.
Det system som kom att beslutas har som sagt inte fått det avsedda resultatet. Dels styrs som nämnts indelningen inte av staten utan av en fristående organisation, dels håller indelningssystemets historiska koppling - trots vad man uttryckte som motiv vid beslutstillfället - på att försvinna till följd av alla församlingssammanläggningar. Det bör erinras om att det var just betydelsen av den historiska kopplingen som gjorde att regeringen valde att inte föreslå en utmönstring av församlingsbegreppet/sockennamnen.
I ett läge när Svenska kyrkan alltmer ändrar i sina församlingsgränser är det alltså viktigt att just socknarna och deras namn får leva vidare i sammanhang där de kan skapa identifikation med den hembygd där människor bor eller har växt upp.
Det får ankomma på skatteutskottet att utarbeta den lagändring som föranleds av motionen.
|
Stockholm den 27 september 2004 |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
|
|
Ulf Sjösten (m) |
Stefan Hagfeldt (m) |
|
Anna Lilliehöök (m) |
Henrik Westman (m) |