Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdragsrätt för s.k. sponsring av allmännyttig verksamhet.
I skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU21 Allmänna motioner om avdrag för sponsring begärde utskottet att regeringen skulle göra en prövning av den skattemässiga behandlingen av utgifter i samband med sponsring. Utskottets begäran föranleddes av ett stort antal motioner som konstaterade att gällande lagar på området är otydliga. Det har inneburit en osäkerhet för de företag som är intresserade av att sponsra allmännyttig verksamhet, till exempel kultur, idrott eller andra ideella organisationer. Sponsringsärenden har blivit till en bedömningsfråga för den lokala skattemyndigheten. Det innebär att lagarna tillämpas olika vilket i sin tur är ett hot mot rättssäkerheten.
Kristdemokraterna har länge arbetat för att tydliggöra reglerna för sponsring. Att sponsra allmännyttig verksamhet är en möjlighet för företag att ta ett ökat samhällsansvar vilket vi anser bör uppmuntras. Vi anser därför att regleringen av sponsring måste vara generös och främja ett ökat ansvarstagande. Såär inte fallet idag.
Föreningen Kultur och näringsliv har gjort en jämförande studie om avdragsrätten för kultursponsring i ett antal europeiska länder. De konstaterar att den största skillnaden mellan Sverige och flertalet andra europeiska länder är inställningen till så kallade direkta och indirekta motprestationer. I Sverige görs en tydlig distinktion mellan dessa två. Ett företag som sponsrar exempelvis en kulturinstitution måste enligt gällande lagstiftning få direkta motprestationer i form av till exempel inträdesbiljetter och lokalutlåning, motsvarande den summa som företaget betalat. Indirekta vinster för företaget som att deras namn förknippas med institutionen, så kallad image-skapande eller goodwill bedöms olika från fall till fall. Detta drabbar särskilt sponsring av kultur eftersom det för till exempel idrotten oftast är lättare att ge direkta motprestationer till exempel i form av stora reklamskyltar. I andra länder som till exempel Danmark och Storbritannien görs ingen distinktion mellan direkta och indirekta motprestationer vilket förenklar möjligheterna till sponsring.
I flera av länderna som undersökts finns också en annan grundinställning till sponsring. Lagändringar har i flera fall gjorts för att förenkla sponsring och när tveksamma fall uppstått har det oftast dömts i en positiv riktning för det sponsrande företaget. Sponsring ses som något positivt som bör uppmuntras. Detta till skillnad från Sverige där flera domar begränsat rätten till avdragsrätt för sponsring och där det finns en grundläggande skepsis mot att företag stödjer allmännyttig verksamhet. I de domar som begränsat möjligheten till sponsring har det ofta handlat om just indirekta motprestationer. I till exempel det uppmärksammade Pharmacia Upjohn-målet betraktades sponsringen som gåva (vilket inte är avdragsgillt) eftersom den inte enligt skattemyndigheten motsvarats av tillräckliga direkta motprestationer.
Det var mot denna bakgrund skatteutskottet begärde att regeringen skulle se över den gällande lagstiftningen. Den skrivelse regeringen nu lämnat till riksdagen är regeringens svar på denna begäran. Regeringen konstaterar i skrivelsen att "det med givna utgångspunkter vare sig är möjligt eller lämpligt att införa en reglering i syfte att precisera avdragsrätten för sponsring". Skrivelsen visar att den socialdemokratiska regeringen behåller sin negativa inställning till sponsring. Istället för att uppmuntra företag att ta ett ökat samhällsansvar vill regeringen även fortsättningsvis begränsa möjligheten till sponsring. Kristdemokraterna anser till skillnad från regeringen att sponsringen kan bidra till en positiv utveckling för institutioner och föreningar. Risken för att de sponsrande företagen ska vilja påverka verksamheten, vilket Socialdemokraterna ofta hävdar, anser vi vara mycket liten. Naturligtvis måste den institution eller den förening som tar emot sponsring vara medveten om de risker som finns. Etiska riktlinjer för hur sponsringen ska genomföras bör utformas mellan parterna.
Regeringens negativa inställning till sponsring visar sig tydligast i bedömningen av indirekta motprestationer. Den konstaterar där att "den omständighet att sponsringen är ägnad att förbättra sponsorns goodwill och därigenom kan vara kommersiellt motiverad innebär således inte i sig att sponsringen förlorar sin karaktär av gåva" och alltså inte är avdragsgill. Detta visar att regeringen underkänner företagens motivering av vad som är kommersiellt motiverat, något som är en ren bedömningsfråga. Om regeringen haft en vilja att underlätta sponsring hade deras slutsats blivit en annan.
Kristdemokraterna anser att det är obegripligt att regeringen kommer till denna slutsats och att den inte kan se de brister som finns i den nu gällande lagstiftningen. Vi vidhåller vår tidigare inställning och menar att den nu gällande lagstiftningen på detta område bör ändras för att uppmuntra företag att ta ett ökat samhällsansvar genom sponsring. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förslag i denna riktning.
|
Stockholm den 16 september 2004 |
|
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
|
Per Landgren (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Sven Brus (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Annelie Enochson (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Lars Lindén (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |