Riksdagen avslår proposition 2004/05:151 i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betalstationernas lokalisering.
Trots att majoriteten av väljarna i Stockholms län inte vill genomföra försök med trängselskatt skall detta projekt nu genomföras under en försöksperiod på sex månader. Kostnader i miljardklassen är inte något skäl för regeringens ambitioner. I rekordfart har ärendet hanterats och inte alls med den noggrannhet och eftertänksamhet som jag anser att frågan förtjänar. Till varje pris skall trängselskatten införas, kosta vad det kosta vill. I denna hastighet har många fel skett. Det är inte förvånande att regeringen glömt bort trafiksäkerhetsaspekten och nu tvingats återkomma till riksdagen för nya beslut.
Riksdagen har nu att ta ställning i fråga om var geografiskt 20-talet s.k. betalstationer skall placeras. Sedan det senaste beslutet togs om placering har Vägverket nu anfört att det är viktigt att betalstationerna placeras på ett sätt som inte äventyrar trafiksäkerheten. Detta har man alltså kommit på i sista stund. Det är något som säger sig självt för den som haft med trafikplanering och trafiksäkerhet att göra. Denna självklara och viktiga fråga, om trafiksäkerhet, har i ivern och tempot tappats bort.
Regeringen kallar det för betalstationer, när det i själva verket endast rör sig om kontrollplatser där kameror och sensorer dels skall läsa av om fordonet har en dosa med förinbetald skatt, dels skall fotografera bilens registreringsskylt för att fordonsägaren sedan i efterhand skall kunna debiteras skatt. Någon betalning skall inte erläggas vid den s.k. betalstationen.
Det är märkligt att riksdagen har att ta ställning till var geografiskt i Stockholms län som en kontrollplats för trängselskatt skall placeras. Flertalet riksdagsledamöter har mycket liten kunskap om Stockholms län. Det är självklart så att berörda kommuner är de som skall bestämma i frågan. Tillstånd skall beviljas för dessa stationer hos kommunen, alternativt skall polismyndigheten bevilja temporära tillstånd. Vid andra former av uppställning på allmän plats är det en tillståndsfråga, inte en sak för lagstiftaren.