med anledning av prop. 2004/05:28 Bostadsersättning för asylsökande

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2004/05:28.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundläggande åtgärder mot segregation och trångboddhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en utvecklingspeng som följer individen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydlig information om vilka möjligheter som finns på olika orter avseende boende och arbete.

Den socialdemokratiska regeringens förslag

Regeringen föreslår i föreliggande proposition att bostadsersättningen för asylsökande som väljer att bo i eget boende skall avskaffas. Ett av de huvudsakliga argumenten för förslaget är att det egna boendet har medfört negativa effekter såsom segregering och trångboddhet.

Kritiken mot den svenska flyktingpolitiken allt starkare - och vad gör den socialdemokratiska regeringen?

Kritiken mot den svenska flyktingpolitiken växer sig allt starkare. Trots att den socialdemokratiska regeringen envetet försäkrat att allt står väl till och att politik och praxis är oförändrat human talar dess eget agerande och omvärldens vittnesmål ett annat språk. Exemplen på okänsliga beslut och traumatiska avvisningar återkommer med en skrämmande regelbundenhet. FN:s kommitté mot tortyr har uttalat kritik mot Sverige i nio fall där avvisning skett. Att praxis i asylärenden blivit mera restriktiv har tydligt framkommit bland annat i den statliga utredning som gjort en översyn av utlänningslagen och som särskilt sett på hur barns flyktingärenden behandlas. Så sent som i somras utsattes svensk asylpolitik dessutom för mycket allvarlig kritik från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

Trots kritiken mot den förda asylpolitiken har den socialdemokratiska regeringen under innevarande år fortsatt i samma anda genom att lägga ansvaret på personalen på flygbolag och rederier att agera som asylprövare, sänka dagersättningen till asylsökande och föreslå ett avskaffande av möjligheten till ny ansökan m.m. I den föreliggande propositionen handlar det återigen om att begränsa möjligheterna för asylsökande, denna gång till eget boende. Några förslag som inriktar sig på att förbättra situationen för asylsökande i Sverige har gapat med sin frånvaro. Kristdemokraterna väntar fortfarande på förslag som stärker ensamkommande flyktingbarns rättigheter och säkerhet, förkortar handläggningstiderna, stärker rättssäkerheten, stärker skyddet för dem som riskerar förföljelse p.g.a. kön eller sexuell läggning, begränsar förvarstagandet osv. Listan kan göras oändligt lång. Men den socialdemokratiska regeringen har återigen prioriterat en helt annan fråga.

Nej till att slopa bostadsersättning för eget boende

Kristdemokraterna avvisar den socialdemokratiska regeringens förslag att slopa bostadsersättning för eget boende. Den principiella invändningen till förslaget är att rätten att välja sitt boende inskränks. Förslaget präglas dessutom av det typiska socialdemokratiska "omhändertagandeperspektivet" där individen helst skall bo på en anläggning som anvisas av staten.

Vi anser att möjligheten till eget boende för asylsökande är viktigt, bl.a. för att den enskilde skall kunna få socialt stöd, kontakt och hjälp av släkt, vänner och landsmän under den svåra tiden i Sverige. Ett behov som är av godo och högst mänskligt. Att hälften av alla asylsökande väljer denna boendeform talar också sitt tydliga språk. Utredningen "Etablering i Sverige - möjligheter och ansvar för individ och samhälle" ¹ har i samarbete med Migrationsverket genomfört en enkätundersökning bland personer med eget boende. Undersökningen visar att de flesta är nöjda med eget boende och att de boende själva ger många positiva omdömen, ibland även då de plågats av trångboddhet. I forskningsprojektet "Hälsofrämjande introduktion" understryks att en av de faktorer som främjar hälsa och välbefinnande är att man kan påverka sin livssituation, bl.a. att själv kunna välja boende. Därför skall valet av eget boende inte bestraffas.

Enligt ovan nämnda utredningen överväger fördelarna med eget boende, nackdelarna. Integrationsverket ² instämmer i detta och menar att merparten av de nackdelar som finns i eget boende även finns på flyktingförläggningar. Även om flera kommuner har riktat stark kritik mot systemet med eget boende har man, enligt Integrationsverkets undersökning bland storstadskommunerna, inte kunnat styrka påståendet med vare sig statistik, undersökningar eller annat material. Det finns inget som visar att de problem som kommunerna beskriver kan härledas specifikt till det egna boendet för asylsökande. Inte heller den tidigare nämnda utredningen har kunnat finna belägg för den problembeskrivning gällande eget boende som kommunerna tar upp utan: "Utredningen tvingas emellertid konstatera att varken brevförfrågan till kommunerna eller enkätundersökningen har givit något underlag för att dra slutsatsen att problemen är av stor eller alarmerande omfattning".

Den socialdemokratiska regeringen menar att man, genom förslaget, vill värna de människor som idag väljer eget boende genom att öka incitamenten för dem att bo på flyktingförläggning. Att det finns en sådan målsättning ter sig högst tveksamt när man samtidigt ser att den socialdemokratiska regeringen räknar med att göra en besparing på att slopa bostadsersättningen. Eftersom kostnaderna för flyktingförläggningen är mycket högre än för eget boende räknar regeringen således med att de flesta asylsökande ändå väljer att bo i eget boende. Det enda resultat som förslaget i realiteten medför är således att en besparing görs genom att ta pengar från dem som redan är utsatta, särskilt barnfamiljerna. Detta är, enligt vår mening, helt oacceptabelt.

Sist men inte minst; segregation och trångboddhet är knappast frågor som man löser genom att i ännu större utsträckning försvåra situationen och begränsa möjligheterna för en grupp individer. Det grundläggande problemet till social segregering och utsatthet bland flyktingar är givetvis de alltför långa handläggningstiderna, den generellt svåra bostadssituationen och stelbenta/krångliga regler för arbete. Här har den socialdemokratiska regeringen misslyckats fatalt. I stället för att skjuta bredvid målet måste därför den socialdemokratiska regeringen bl.a. korta handläggningstiderna, bygga fler bostäder med olika bebyggelse- och upplåtelseformer och ta bort samtliga byråkratiska/stelbenta regler och hinder som försvårar möjligheterna att snabbt få tillgång till arbetsmarknaden.

Systemfel i mottagandet av flyktingar

Förslaget om att dra in bostadsersättningen för eget boende visar bara på en rad "systemfel" som försvårar mottagande av flyktingar och skapar ogynnsamma förhållanden för delaktighet i samhället.

Sluta "möblera" med människor - inför utvecklingspeng

Vem vill bli "kommunplacerad"? Den svenska flyktingmottagningen har idag ett drag av planekonomi som leder till oönskade konsekvenser. Det är Sveriges riksdag som fattar beslut om flyktingpolitiken. Sverige är också bundet av internationella konventioner på området. Trots detta avgör varje kommun om de skall göra en överenskommelse med Migrationsverket om att ta emot flyktingar eller ej. Det finns ett antal kommuner som konsekvent säger nej. Vi har alltså i realiteten inte en nationell flyktingpolitik, i varje fall inte när det gäller det initiala mottagandet.

Flyttströmmar av svenskar inom landet till storstadsområdena är för närvarande större än invandringen av asylsökande. Kommunerna i exempelvis Stockholmsområdet har ingen möjlighet att tacka nej till norrlänningar som får jobb i området. Lyckas de hitta en bostad, får de förstås bosätta sig var de önskar. Varför skall inte samma grundregel gälla för en flykting?

Flyktingar som kommer till Sverige beter sig helt rationellt. De söker sig till storstadsområdena eftersom chansen är störst att få ett jobb där. Men invånare i storstadsområdena är vana att tänka regionalt. Man kan bo i en kommun, arbeta i en annan, ha barnen i skola i en tredje osv. Flyktingen och dennes familj blir däremot "instängd" i en kommun.

Om man i längden skall kunna upprätthålla en solidarisk flyktingpolitik, torde det inte kunna gälla andra regler för flyktingar än för till exempel norrlänningar som flyttar till storstaden. Flyktingmottagningen bör därför bli regional i stället för kommunal. När en asylsökande får uppehållstillstånd borde han eller hon få ett eget huvudansvar för att hitta ett jobb och en bostad som är tillräckligt stor för familjen. Givetvis krävs hjälp av någon myndighet med grundlig information om var i regionen det finns jobb och var det finns bostäder. Det är dock den nyanlände som själv bestämmer var han eller hon slutligen vill bosätta sig.

Vinsterna med en sådan förändring av flyktingmottagningen är flera. För det första överförs huvudansvaret till flyktingfamiljen. Man undviker risken för passivitet. För det andra kan inte en kommun neka en flykting att bosätta sig där det går att hitta en bostad. För det tredje blir flyktingens villkor likadana som för den som flyttar inom Sverige.

Tre forskningsrapporter om invandrare i Sverige har visat att den nuvarande "placeringspolitiken" varit negativ för dem som utsatts för den. De som placerats i en kommun fick lägre inkomster och blev mer socialbidragsberoende än de annars skulle ha blivit. Forskarna beräknar att inkomsterna för dessa var 25 procent lägre och beroendet av socialbidrag var 40 procent högre än det skulle ha varit utan den politiken. ³

En regional flyktingpolitik fordrar ändrad lagstiftning. Vi föreslår att systemet med avtal med kommunerna avskaffas. Stödet till den nyanlände bör i stället följa individen i form av en utvecklingspeng som fördelas och betalas ut av försäkringskassan. Därigenom ges individen och den lokala nivån ett större ansvar. Försäkringskassan bör handha denna administrativa uppgift och därmed anvisas särskilda medel. Försäkringskassan bör även betala ut ersättning till kommunerna för t.ex. sfi-undervisningen.

Skapa ett mänskligt möte

Kristdemokraterna anser att varje kommun med jämna mellanrum skall ordna introduktionsmöten för alla nyinflyttade, såväl svenskar som nyanlända invandrare. Där skall man kunna få information om kommunen, företagande, föreningar, svenskundervisning m.m.

Vi måste förbättra mötet med Sverige. I stället för dagens ensidiga kontakt med myndigheter behöver vi ha fler som engagerar sig frivilligt för att på olika sätt hjälpa nyanlända invandrare in i det svenska samhälle. Ett sådant utbyte är positivt för båda parter. Varje nyinflyttad bör erbjudas en kontaktfamilj på orten. En fördel är om någon i familjen har samma yrkes-, utbildnings- eller intressebakgrund som flyktingen. Kommunerna bör med hjälp av föreningar och organisationer aktivt rekrytera kontaktfamiljer. Även andra former av frivilliginsatser bör kommunerna arbeta med. Ett lyckat exempel är försöken i Stockholm med personliga guider som hjälper flyktingar in i det svenska samhället, s.k. flyktingguider. Försöket har fallit väl ut och många har visat intresse för att hjälpa till.

Stockholm den 12 november 2004
Sven Brus (kd)
Inger Davidson (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Ulrik Lindgren (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Torsten Lindström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Dan Kihlström (kd)
Olle Sandahl (kd)

[1]	SOU 2003:75
[2]	Remissvar (2004-02-02): SOU 2003:75
[3]	Dagens Nyheter. "På tvärs mot integrationspolitiken: Flyktingar i storstäder klarar sig bäst" 2001-09-26.