Riksdagen beslutar, med ändring av regeringens förslag, att förändra lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen beslutar, med ändring av regeringens förslag, att Migrationsverket i fortsättningen skall ha möjlighet att bevilja särskild bostadsersättning för asylsökande som väljer att bo i eget boende enbart i fall när detta skulle möjliggöra för en enskild asylsökande att anta erbjudande om anställning i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen beslutar, med ändring av regeringens förslag, att Migrationsverket, helt eller delvis, skall kunna sätta ned särskild bostadsersättning som har beviljats, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Migrationsverkets dispositionsfrihet över tilldelade anslag samt om vikten av att tillse att handläggningstiderna i asylprocessen förkortas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av integrationsförberedande åtgärder och en tidig kartläggning av den enskilde asylsökandes kompetens och erfarenhet.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag som ökar möjligheterna till arbete under asyltiden.
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Ändringarna syftar till att avskaffa den särskilda bostadsersättningen för asylsökande som väljer att bo i eget boende. Mot bakgrund av de problem som uppstått anser regeringen att staten inte längre genom bostadsersättningen skall stimulera till att asylsökande väljer eget boende
Regeringen bedömer att förslaget leder till minskade risker för att asylsökandes svaga ställning på bostadsmarknaden skall utnyttjas, att bruket av felaktiga adresser, i avsikt att t ex undvika nedsättning av eventuellt försörjningsstöd kommer att upphöra samt att en värdfamilj får lättare att hänvisa till ett anläggningsboende, i de fall detta skulle framstå som en bättre lösning för värdfamiljen. Asylsökande som själva ordnar sitt boende bosätter sig ofta i storstadsregionerna i bostadsområden där majoriteten av befolkningen har utländsk bakgrund. På detta sätt bidrar bostadsersättningen till ökad segregation. Även detta problem skulle avta med förslaget, enligt regeringen. Sammantaget menar regeringen att det måste antas att flera personer kommer att välja anläggningsboende om rätten till bostadsersättning avskaffas. Detta bör enligt regeringen innebära att de brister i eget boende som förekommer minskar i omfattning samt att asylprocessen effektiviseras.
I vanlig ordning har regeringen valt att hantera ett problem styckevis och delt. Förslaget att avskaffa den särskilda bostadsersättningen för asylsökande som väljer att bo i eget boende är lösryckt ur en utredning med förslag till en omfattande revidering av och nytänkande kring mottagande och integration av asylsökande och andra nyetablerade i Sverige.
Vi anser att frågan om särskild bostadsersättning för asylsökande är intimt förknippad med frågor som exempelvis instansordningen för utlänningsärenden, handläggningstider i denna process samt vilka möjligheter den enskilde har att komma ut på arbetsmarknaden.
Regeringens förslag ger intryck av att vara ett hastverk. Under trycket från olika kommuner i landet, där inflödet av asylsökande och invandrare varit stort, har regeringen velat agera snabbt och från den omfattande utredningen därför lyft ut förslaget till avskaffande av den särskilda ersättningen. Att regeringen adresserar ett problematiskt område är lovvärt. Förslaget lämnar emellertid många problem olösta och med anledning härav vill vi lämna följande synpunkter.
Den särskilda bostadsersättningen för asylsökande kan inte ses som ett avstyckat problem. Ett välkänt och näraliggande bekymmer är de långa handläggningstiderna i asylprocessen. Årslånga väntetider på beslut tvingar in människor i passivitet och bidragsberoende. Bl a de långa väntetiderna låg bakom beslutet att införa särskild bostadsersättning för asylsökande då det är orimligt att asylsökande år ut och år in spenderar större delen av sina liv på någon av Migrationsverkets förläggningar.
Vi moderater har redovisat flera förslag som skulle leda till kortare handläggningstider. De senaste åren har vi exempelvis föreslagit betydligt större anslag till Migrationsverket än regeringen. Dessutom vill vi att Migrationsverket själva skall få större frihet att bestämma över användningen av anslagna medel. Vi anser att bl a dessa åtgärder skulle bidra till betydligt kortare väntetider än i dag och därmed skulle behovet av särskild ersättning för eget boende i de allra flesta fall upphöra.
Regeringen har gjort andra prioriteringar och, än så länge, förhalat frågan om en ny instansordning. Därmed har regeringen också misslyckats med att komma tillrätta med de långa handläggningstiderna som alltjämt orsakar mänskligt lidande och stora kostnader för samhället.
I denna situation är det nödvändigt att asylsökande får inflytande över sitt boende och sin egen situation. Det är inte rimligt att passivt avvakta utlänningsmyndigheternas beslut på en förläggning i flera års tid. I första hand bör detta lösas genom kortare handläggningstider. Den dag vi uppnår en högre effektivitet och kortare handläggningstider är vi beredda att granska frågan om särskild ersättning på nytt.
Vi anser att Migrationsverkets dispositionsfrihet över tilldelade anslag måste öka och att det är av yttersta vikt att handläggningstiderna i asylprocessen förkortas.
Ytterligare en viktig förutsättning för en lyckad etablering i ett nytt land är att tidigt komma igång med integrationsförberedelserna, redan under den, förhoppningsvis korta, handläggningstiden i väntan på beslut. Det är viktigt att tidigt i processen klargöra såväl individens som samhällets förutsättningar för en lyckad integration. Självfallet måste hänsyn här tas till bl a den enskildes ålder och hälsotillstånd. Dagens omhändertagandeperspektiv måste bytas ut till förmån för en process där individens egna förutsättningar och drivkrafter får komma till sin rätt. Det självklara målet måste vara att utifrån de egna förutsättningarna i möjligaste mån bli självförsörjande med eget arbete. Att den enskildes egna arbetslivsrelaterade erfarenheter, studiemeriter och annan kompetens snabbt kartläggs är av stor vikt för en lyckad integration. Kunskap är färskvara och därför får ingen tid förspillas. En sådan kartläggning har ett värde även för den enskilde i de fall uppehållstillstånd inte beviljas utan personen skall återvända till ett annat land.
Vi anser att integrationsförberedande åtgärder och en kartläggning av den enskilde asylsökandes kompetens och erfarenhet måste inledas på ett tidigt stadium.
Vi anser att självförsörjning alltid är ett bättre alternativ än bidragsförsörjning och att möjligheterna att arbeta under asyltiden bör utökas.
Det är angeläget att asylsökandes kunskaper så tidigt som möjligt kan prövas, användas och utvecklas på arbetsmarknaden, trots den osäkerhet som väntan på beslut om uppehållstillstånd kan skapa, såväl hos den enskilde som hos en tilltänkt arbetsgivare.
I dag råder ett förbud mot att arbeta under tiden man söker asyl. Undantag från denna regel kan emellertid medges i vissa fall. Vi anser att dessa regler bör ses över i syfte att möjliggöra för asylsökande att redan under asyltiden skaffa sig erfarenheter från svensk arbetsmarknad och samtidigt bidra till sin egen försörjning.
Vi anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag som ökar möjligheterna till arbete under asyltiden.
Det talas mycket om att ersättningen till eget boende leder till segregation och en överbelastning på vissa storstadskommuner. Bland annat har man i Malmö kommun talat om stopp för flyktingmottagandet.
Var tredje nyanländ invandrare flyttar till en storstadsregion. I storstadssatsningens områden har standarden sjunkit, eller i alla fall inte ökat. Människor där har 70 procent av den ekonomiska standard som storstäderna har som helhet. Trenden är att människor flyttar ut när inkomsterna förbättras.
Vi anser inte att det är ett problem att människor med utländsk bakgrund bor i samma område. Däremot är det ett problem när barn växer upp i en omgivning där förebilder saknas, där knappt någon har jobb, eller får ett arbete som motsvarar hans eller hennes kompetens och där uppgivenhet och bidragsberoende får fäste.
Att beskära människors rörelsefrihet är emellertid inte lösningen på dessa problem - tvärtom. Något som däremot skulle lösa dessa problem är en bättre introduktion och bättre tillgång till riktiga arbeten.
Regeringen föreslår ett avskaffande av den särskilda bostadsersättningen för asylsökande. Som framgår av det ovan anförda skulle vi ha föredragit om regeringens förslag lyfts in i ett större sammanhang. Detta skulle ha medfört större fördelar för de asylsökande samt för de politiker och tjänstemän på kommunal nivå som sliter med att planera och få den kommunala verksamheten att gå ihop
Boende och arbete utgör viktiga delar för en lyckad etablering i ett nytt land. Mot den bakgrunden delar vi uppfattningen att det även fortsättningsvis skall vara möjligt att välja mellan eget boende eller det av samhället ordnade boendet på förläggning. Däremot riskerar den grundläggande tanken med särskild ersättning; att ge asylsökande ett ökat ansvar och stimulera till tidig integration, att motverkas om denna helt slopas.
Eftersom vi anser att självförsörjning alltid är ett bättre alternativ än bidragsförsörjning skall eget arbete alltid uppmuntras. Denna princip gäller även när någon under sin asyltid erbjuds en anställning. Ett nytt arbete kan innebära hinder och merkostnader för arbetstagaren som kanske måste flytta för att kunna ta anställningen.
Mot den bakgrunden anser vi att det bör kvarstå en möjlighet för Migrationsverket att bevilja ersättning i fall när detta skulle möjliggöra för en enskild asylsökande att anta ett erbjudande om anställning. Ersättning som har beviljats skall successivt, helt eller delvis, kunna sättas ned. Motivet till förslaget är att skapa ytterligare incitament för den enskilde att ordna sin försörjning på egen hand. Förslaget bör utformas så att asylprocessen inte försenas. Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Vi menar att när eget arbete och självförsörjning, i ett tidigt skede under en asylsökandes tid i Sverige, blir en självklar målsättning och möjlighet kommer också valet av bosättningsort i större utsträckning att avgöras av var möjligheterna till arbete är störst. Och ett riktigt arbete är bästa vägen från segregation och utanförskap till delaktighet i vårt svenska samhälle.
Vi föreslår att Migrationsverket i fortsättningen skall ha möjlighet att bevilja särskild bostadsersättning för asylsökande som väljer att bo i eget boende enbart i fall när detta skulle möjliggöra för en enskild asylsökande att anta erbjudande om anställning. Denna ersättning skall, helt eller delvis, kunna sättas ned för att skapa ytterligare incitament att ordna försörjning på egen hand.
|
Stockholm den 12 november 2004 |
|
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Anita Sidén (m) |
Anna Lilliehöök (m) |
|
Krister Hammarbergh (m) |
Anne-Marie Pålsson (m) |
|
Anne Marie Brodén (m) |
Karin Enström (m) |