Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föräldraförsäkringen.
Dagens arbetsliv är inte jämställt. Kvinnor har lägre lön än män. Skillnaderna mellan könen kan till viss del förklaras med att kvinnor generellt tar ett större ansvar för hem och barn. Om arbetsmarknaden ska bli mer jämställd krävs att föräldrarna delar lika på ansvaret för hem och familj. Om ansvaret för barnen delades lika skulle sannolikt förutsättningarna för både jämställda löner och kvinnors karriärutveckling förbättras.
I detta perspektiv är föräldraledigheten en nyckelfråga. Föräldraförsäkringen har som mål att stödja båda föräldrarnas möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap. Trots dessa politiska mål är uttaget av föräldraledigheten mycket ojämn mellan könen.
Trots att andelen män som tar ut föräldraledighet hela tiden ökar såär det fortfarande kvinnorna som tar ut den största delen av föräldrapenningen. Det går alldeles för långsamt. Alltför många barn får för lite tid med sina pappor. Endast 17,5 % (2004) av föräldrapenningsdagarna tas ut av papporna. Alarmerande är att vart fjärde barn inte får en enda föräldrapenningsdag med sin pappa de första fyra åren. Ur barnens perspektiv är detta inte acceptabelt.
Familjens ekonomi spelar naturligtvis en stor roll när fördelningen av föräldraledigheten bestäms. Dock visar undersökningar att pappornas andel av föräldraledigheten är relativt stor i familjer där inkomsterna överstiger taket. Det visar att pappornas uttag inte bara hänger samman med ekonomiska överväganden utan av viljan att vara tillsammans med sina barn. En höjning av taket i föräldraförsäkringen är nödvändigt och det är välkommet att regeringen aviserar detta.
Överlag är det svenska socialförsäkringssystemet knutet till individen. Orsaken till att just föräldraförsäkringen skiljer ut sig står antagligen att finna i attityder och olika syn på kvinnors och mäns betydelse i arbetslivet. På sikt bör därför föräldraförsäkringen mer knytas till individen - till den enskilda föräldern.
Denna lösning skulle öka kvinnornas möjligheter att göra sig gällande i yrkeslivet och samtidigt ge männen bättre möjligheter att bygga upp en stabil föräldrarelation till sina barn. Papporna får ett tydligare mandat gentemot sina arbetsgivare när det gäller pappaledighet och mammorna får också acceptera att papporna är jämbördiga i förhållandet till sina barn. Men framförallt skulle barnen få rätt till båda sina föräldrar.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Cinnika Beiming (s) |
|
|
Christina Axelsson (s) |
Eva Arvidsson (s) |