Motion till riksdagen
2004/05:Sf393
av Christer Skoog (s)

Delad föräldraförsäkring


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föräldraförsäkringen.

Motivering

I år fyller Sveriges föräldraförsäkring 30 år. När den infördes var det en unik försäkring då den gav båda föräldrna samma möjlighet att vara hemma med barnen. Trots denna möjlighet kan vi konstatera att det till allra största delen har varit och fortsätter vara mammorna som tar ut större delen av föräldraledigheten. Visserligen har andelen föräldradagar som tas ut av män ökat något de senaste åren, men fortfarande är det långt till ett mer jämnt uttag. År 2003 lyfte männen 17 procent av föräldraledigheten. Året innan något mindre. En undersökning genomförd av LO bland 1 000 män visar att det är i låginkomsttagarfamiljerna uttaget är minst jämnt. Inom LO-kollektivet var det 29 procent som tog ut mer än de obligatoriska två månaderna. Siffrorna för TCO-männen och SACO-männen var 37 procent respektive 48 procent. Många tar inte ut någon ledighet alls trots att två månader är så kallade pappamånader. Det här innebär dels att barnet inte får tillgång till pappan och vice versa under de första åren i samma utsträckning som mamman, år då barnet tar viktiga steg i utvecklingen och då pappa och barn kan bygga upp en nära relation till varandra, dels att kvinnan halkar efter på arbetsmarknaden.

Kvinnor har i dag sämre ställning på arbetsmarknaden än männen. Undersökningar visar att arbetsgivaren kan göra ekonomiska vinster genom att sortera män och kvinnor till olika arbetsuppgifter. Något som också kan vara en bidragande orsak till den yrkesfördelning vi ser i samhället i dag. För arbetsgivaren är det många gånger en större risk att anställa en kvinna än en man. Arbetsgivaren vet att kvinnan tar mer ansvar för hem och familj än vad mannen gör. Det här tar arbetsgivaren naturligtvis med i beräkningen. Både kort- och långsiktigt innebär det att kvinnans ställning på arbetsmarknaden cementeras både karriärmässigt och lönemässigt.

En undersökning utförd av TCO visar att kvinnor utan barn har en arbetsinkomst motsvarande 82 procent av männens. Medan kvinnor med barn har en arbetsinkomst motsvarande 62 procent av männens. Variationer finns naturligtvis mellan olika yrkesgrupper. Skillnaderna kan också till viss del förklaras av att kvinnor med barn arbetar deltid i större utsträckning än kvinnor utan barn. Men det går att konstatera att kvinnor med barn förlorar vid lönesättning och i arbetsinkomst. En intressant motsats är att män med barn generellt har högre lön än män utan barn! Med stor sannolikhet beror det på att de arbetar mer övertid när kvinnan är hemma.

Förutom lönemässigt är arbetsmarknaden i dag starkt könsuppdelad yrkesmässigt. Som redan nämnts kan det ha orsak just i att kvinnor förväntas och även tar mer ansvar för hem och barn. Det är inte lika lönsamt att satsa på kvinnor. Kvinnorna dominerar den offentliga sektorn där lönen är låg. Det är kvinnor som arbetar inom förskolan och vården. Det är kvinnor som är springvikarier. Det är kvinnor som sliter ut sig och bränner ut sig i förtid av all stress. Det är kvinnor som har otrygga timanställningar, vilka i sin tur bidrar till att kvinnorna stannar hemma när barnen kommer. Saknar man fast anställning är risken större att man tappar kontakten med arbetsmarknaden. Det gör det svårare att komma tillbaka.

Kvinnors eftersläpning på arbetsmarknaden startar redan innan de fått barn. Men den förstärks av att de är föräldralediga. Det kan inte vara rättvisa att kvinnor som i dag tar största ansvaret för barn och hem ska betala det med att hamna efter i löneutvecklingen. För att skapa en jämställd utveckling på arbetsmarknaden vad gäller löner och karriär bör därför föräldraförsäkring på sikt knytas mer till individen - till den enskilda föräldern.

Stockholm den 30 september 2004

Christer Skoog (s)