Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa att den som uppbär eller skall börja motta svensk lönebaserad föräldrapenning, inte nekas detta med hänvisning till barnets bosättning i annat nordiskt land eller att föräldrarnas arbete i Sverige upphört.
En person som idag uppbär svensk föräldrapenning kan vid flytt riskera att få densamma indragen med hänvisning till att banden till den svenska arbetsmarknaden är brutna i och med flytten till annat land inom Norden/EU, om det ej kan påvisas att personen avser återkomma till sitt arbete i Sverige inom ett år.
Det grundläggande regelverk som reglerar rätten till denna typ av förmån är EG-förordning 1408/71. I flertalet av våra nordiska grannländer har man dock valt att tolka och klassificera förordningen och regelverket kring föräldrapenningen på ett sådant sätt att påbörjad utbetalning av en upptjänad rätt fullföljs som om personen aldrig hade flyttat från landet i fråga.
Det förefaller orimligt i dagens Norden/EU att man ska nekas föräldrapenning bara på grund av att man flyttar till ett annat nordiskt land medan utbetalningen pågår. Hade det varit så att man i och med flytten övertog motsvarande rättigheter och förmåner i inflyttningslandet så vore allt väl, men i inflyttningslandet har man ingen möjlighet att få ut föräldrapenning med mindre man arbetat i landet under en betydande tid före barnets födelse. Här faller föräldralediga således mellan stolarna bara på grund av själva flytten.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Anita Johansson (s) |
|
|
Reynoldh Furustrand (s) |
Sinikka Bohlin (s) |
|
Lars Wegendal (s) |
Berndt Sköldestig (s) |