Utformningen av systemet för samhällets stöd till barn till särlevande föräldrar har under årens lopp varit föremål för en rad av utredningar och reformeringsförslag. Frågan är till sin karaktär tekniskt komplicerad. Ofta kolliderar olika målsättningar och intressen när samhällsstödet praktiskt ska utformas. När det finns gemensamma barn är en separation i nästan alla fall en smärtsam och svår process som aktualiserar djupt mänskliga problem och svagheter. Det är en process som väldigt många människor genomgår i vårt moderna samhälle. En hushållsekonomi som fungerar och möjliggör att försörja sig själv och det eller de barn föräldrarna har ansvar för är en grundläggande förutsättning för att kunna förverkliga andra möjligheter i livet. Samhällets stöd till barnfamiljer möjliggör för de allra flesta av dessa familjer att hamna ovanför ett fattigdomskriterium.
Det finns ingen perfekt lösning av de skilda och motstridiga målsättningar och konflikter som finns i denna fråga. Alla hittills föreslagna system har inte bara fördelar utan också nackdelar. Det nuvarande systemet kan dock förbättras.
Folkpartiet vill att:
utfyllnadsbidraget behovsprövas från och med 2005.
anlaget till underhållsstöd för år 2005 minskas med 170 miljoner kronor.
riksdagen hos regeringen begär lagförslag om att underhållsbidrag kan fastställas även vid gemensam vårdnad.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
Motivering 4
Föräldrarna skall ha huvudansvaret 5
Utfyllnadsbidrag och arbetslinjen 5
Underhållsbidragets storlek 6
Delad vårdnad 6
Anslagsfrågor 7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett reformerat system för underhållsbidragen och utfyllnadsbidragen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovsprövat underhållsbidrag samt sanktionsmöjligheter vid inkomständring.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bedömning av barnets behov av underhåll.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hemmamakeförbehållet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om underhållsbidrag vid delad vårdnad.1
Riksdagen anvisar till utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom för budgetåret 2005 55 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 7 577 000 000 kr.
1 Yrkandena 2-5 hänvisade till LU.
Brister i dagens system är förknippade med en rad svåra och oönskade problem. Ett av dem är kostnadsökningen. Den kanske viktigaste orsaken till kostnadsökningen är att de fastställda underhållsbidragen inte ökat medan den garanterade stödnivån stigit i takt med prisutvecklingen, vilket lett till att det allmännas utfyllnadsbidrag ökat snabbt.
En orsak till att de fastställda underhållsbidragen legat stilla är att ingen av föräldrarna haft något intresse av att de fastställs på en hög nivå, detta eftersom det allmänna alltid fyllt på till den garanterade nivån - i dag 1 173 kronor per barn och månad.
Dagens system leder till flera uppenbara besynnerligheter. Ett exempel: om ett barn bor hos en mamma med mycket hög inkomst och pappan har låg inkomst, ska pappan bara betala ett mycket lågt underhållsbidrag. Men mamman har ändå rätt till fullt underhållsstöd från staten, och pappan blir skyldig att återbetala en del av detta trots att hans återstående disponibla inkomst kan komma under socialbidragsnormen.
Systemet leder också till motsatta fall, där staten betalar ut bidrag trots att den bidragsskyldige föräldern skulle kunna betala betydligt mer utan att hamna under socialbidragsnormen. Och eftersom det högsta beloppet för underhållsstöd är 1 173 kronor i månaden betalar den bidragsskyldige föräldern ofta inte mer än så, trots att reglerna för underhållsbidrag skulle motivera ett högre belopp.
Ett antal liknande problem beskrevs i mitten av 1990-talet i SOU 1995:26, "Underhållsbidrag och bidragsförskott". Utredningen beskrev också huvudorsaken till problemen: att systemet egentligen består av två olika system som har kopplats samman på ett olyckligt sätt.
Dels är det underhållsstödet, ett allmänt system med bidrag till barn med föräldrar som bor isär, men också ett system för att fastställa underhållsbidrag från den förälder som inte bor med barnet. De olika systemen använder olika beräkningsmetoder.
Sedan den 31 januari 1997 regleras systemet delvis av en ny lag, lagen om underhållsstöd, men huvudproblemen kvarstår.
En relevant fråga i sammanhanget är om det över huvud taget är lämpligt att staten betalar ett särskilt bidrag i de fall föräldrarna flyttar isär. En följd av dagens system har också blivit att föräldrar i vissa fall skriver sig på olika adresser för att få underhållsstöd. Den typen av bidragsfusk är välkänt hos försäkringskassorna. Den senaste utredningen om dessa frågor Underhållsstödsutredningen (SOU 2003:42) är sedan drygt ett år föremål för beredning inom regeringskansliet. Bland dess förslag finns förslag om en viss behovsprövning av underhållsstödet. Folkpartiet liberalerna har länge förespråkat ett sådant. Vi ser därför utredningens förslag i denna del som ett steg i rätt riktning.
Folkpartiet liberalerna förordar ett reformerat system för underhållsbidragens fastställande och förändrade regler för de utfyllnadsbidrag som skall utgå till de barn som är i behov av ett ekonomiskt stöd utöver barnbidragen och i förekommande fall bostadsbidragen. Vi ser det som angeläget att det även framledes kommer att finnas ett sådant stöd så att inte många av boföräldrarna tvingas använda sig av det yttersta skyddsnät som socialbidragen utgör. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Föräldrarnas gemensamma ekonomiska ansvar skall, enligt vår mening, vara gällande även om föräldrarna inte bor ihop med barnet. Den underhållsskyldige förälderns ansvar ska inte frikopplas från det gemensamma ekonomiska ansvaret, något som också slås fast i föräldrabalken.
Det finns ingen anledning till att ett gemensamt ansvar för gemensamma barn plötsligt ska reduceras till att vardera föräldern åläggs ett slags "halvt" ansvar efter en separation.
Vår utgångspunkt är densamma som föräldrabalken, föräldrarnas gemensamma ansvar för sina barn och den gemensamma ekonomiska skyldigheten för att sörja för barnens ekonomiska behov kvarstår även efter en separation.
Enligt föräldrabalken skall föräldrarna gemensamt sörja för underhåll av barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska möjligheter. Detta ska även gälla adoptivföräldrar och i vissa fall styvföräldrar. Föräldrarnas försörjningsskyldighet är dock inte absolut utan beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov.
När föräldrarna av någon anledning inte klarar att sörja för sina barn upp till den nivå som Socialstyrelsen enligt Konsumentverkets beräkningar har kommit fram till som rimliga schablonbegrepp, är det dock det allmännas ansvar att gå in och fylla ut så att barnen når upp till den rimliga försörjningsnivån. Detta stöd ska dock inte vara generellt utan behovsprövat.
När underhållsstödet till barnet ska bedömas måste man utgå från barnets behov. Det stödet ska inte vara större än vad som krävs för att barnen ska ha en rimlig levnadsstandard. Om det är uppenbart att någon av föräldrarna har möjligheter att öka sin inkomst, antingen genom egna insatser eller med hjälp av arbetsmarknadsåtgärder, men frivilligt avstår från detta, ska utfyllnadsbidragets storlek minskas. Om det är den bidragsskyldige föräldern som avstår från sådana möjligheter ska underhållsbidraget öka med motsvarande belopp. Denna sanktionsmöjlighet ska användas med hänsyn till barnets bästa. Det kan förstås i vissa fall vara rimligt för en ensamstående boförälder att frivilligt arbeta deltid för att hinna ta hand om sina barn, även om det innebär att det allmänna måste betala ut mer stöd än vad som hade behövts vid heltidsarbete. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Arbetslinjen, principen om att den som kan arbeta inte ska försörja sig på bidrag, ska gälla även i underhållssystemet. Om föräldrarnas sammanlagda inkomster inte räcker för att försörja dem själva och barnen ska de offentliga insatserna i första hand inriktas på att hjälpa föräldrarna att höja sina inkomster. Det kan ske exempelvis genom arbetsmarknadsinsatser och utbildning. I övrigt är alltid syftet att den vuxne individen ska klara sig själv eller så fort som möjligt återgå till arbetsmarknaden.
Sammanfattningsvis kan sägas att först beaktas barnets behov av underhåll, sedan beaktas underhållsbidraget, därefter beaktas boförälderns andel av försörjningen för att sedan bedöma om det föreligger brist eller ej. Föreligger brist inträder utfyllnadsbidrag. Föreligger ingen brist inträder inget utfyllnadsbidrag. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med ett behovsprövat utfyllnadsbidrag skulle ett mindre antal barn än idag erhålla detta stöd och dessutom skulle det många gånger vara lägre än det stöd som utgår idag. Det allmännas kostnader för stödet kan alltså minskas. Vi föreslår i likhet med ett av alternativen i den senaste utredningen att avtrappningen inleds vid en inkomst på cirka 240 000 kronor och att reduceringen sker med 50 procent. Enligt utredningen minskar i så fall statens kostnader med drygt 175 miljoner kronor per år.
När underhållsbidraget till barnet ska bestämmas måste man utgå från barnets behov. Detta bör man, som idag, beräkna med hjälp av schabloner som motsvarar vad ett barn i en viss ålder kostar.
Respektive förälders ekonomiska ansvar fastställs på samma sätt som för dagens underhållsbidrag, utifrån förhållandet mellan föräldrarnas överskott. Överskottet är det belopp som återstår av nettoinkomsten efter förbehåll för den egna försörjningen. Underhållsbidraget ska aldrig bestämmas till ett högre belopp än den bidragsskyldige förälderns överskott. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det så kallade hemmamakeförbehållet tas bort. En bidragsskyldig förälder ska inte ha rätt till ett högre förbehållsbelopp med hänvisning till försörjning av make eller sambo. En förälders försörjningsplikt för barnen måste gå i första hand. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Systemet ska inte heller innebära någon särskild förtur för barn som bor hos en bidragsskyldig förälder.
I föräldrabalken stadgas att en förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern i fråga inte varaktigt bor tillsammans med barnet (7 kap. 2 § första stycket).
I propositionen (1978/79:12) som låg bakom lagrummet i fråga anfördes att i de fall barnet vistades ungefär lika mycket hos båda föräldrarna kunde det "te sig naturligt att varje förälder fullgör sin underhållsskyldighet genom att svara för de direkta kostnaderna för barnet under vistelseperioden. I så fall blir frågan om underhållsbidrag till barnet inte aktuell" (s. 91).
Lagutskottet hade i sitt betänkande inga invändningar mot den slutsatsen. Under de dryga 20 år som gått sedan bestämmelsen om att en förälder vid växelvis boende inte behöver betala underhållsbidrag till barnet har bestämmelsen knappast ifrågasatts. Detta trots att den på intet sätt är självklar.
Om föräldrar som bor ihop har avsevärt olika inkomster, såär det förstås så både enligt moral och lag att de ansvarar för olika stor andel av kostnaderna för barnet. Med dagens ojämlika villkor mellan könen är det i cirka 85 procent av fallen så att det är mannen som har den högre inkomsten.
Underhållsbidrag bör enligt vår mening fastställas även vid vissa fall av delad vårdnad. Regeringen bör återkomma med förslag till sådan lagändring.
Folkpartiets budgetavvikelser för åren 2005-2007 vad gäller utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn, i förhållande till regeringen.
|
Anslag |
Regeringen 2005 |
Folkpartiet 2005 |
Regeringen 2006 |
Folkpartiet 2006 |
Regeringen 2007 |
Folkpartiet 2007 |
|
21:1 Allmänna barnbidrag |
20 842 |
-1100 |
23 946 |
-1100 |
||
|
21:2 Föräldraförsäkring |
25 561 |
350 |
27 689 |
200 |
30 614 |
-750 |
|
21:3 Underhållsstöd |
1 933 |
-200 |
2 221 |
-200 |
2 171 |
-200 |
|
Nytt barnkonto |
1800 |
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Bo Könberg (fp) |
|
|
Linnéa Darell (fp) |
Solveig Hellquist (fp) |
|
Anne-Marie Ekström (fp) |
Nyamko Sabuni (fp) |
|
Mauricio Rojas (fp) |