9.5 Kommunala folkomröstningar nonchaleras av den socialdemokratiska regeringen 26

9.10 Föräldrar ska också kunna få del av de kommunala barnomsorgspengarna i form av vårdnadsbidrag 30

2 Förslag till riksdagsbeslut

Se tabell i avsnitt 11 för Kristdemokraternas totala satsningar för barnfamiljen

3 Mål för kristdemokratisk familjepolitik

Barnen och deras behov av sina föräldrar är utgångspunkten för kristdemokratisk familjepolitik. Alla barn behöver sina föräldrar. Alla föräldrar vill det bästa för sina barn. Denna positiva drivkraft ska stödjas av samhället och offentlig sektor både när barnen är små och när de blir tonåringar.

Kristdemokraterna står för en familjepolitik som kan svara mot familjens behov under olika skeden av livet. Vi vill underlätta barnfamiljers vardag. Vi vill skapa valfrihet och flexibilitet. Vi vill ge båda föräldrarna möjlighet till mer tid med barnen. Vi vill att rättvisa ska råda mellan olika barnomsorgsformer.

I korta drag kan målen för den reformerade familjepolitik vi vill genomföra sammanfattas i följande punkter:

4 Mer tid tillsammans

Barnombudsmannen har i en undersökning ¹ låtit barn och unga uttrycka vad som är viktigast för dem och deras välbefinnande. Slutsatsen är: "Det framgår tydligt att familjen är det absolut viktigaste för barn och unga." Vi anser att detta perspektiv skall vara utgångspunkten för familjepolitiken.

All modern forskning kring familjen och dess betydelse visar att den är den bästa grunden för både barn och vuxna. I en väl fungerande familj får vi den start i livet som vi behöver för att vara trygga i oss själva. I familjen får vi den kärlek som ger oss kraft i livet. Väl fungerande familjer är den bästa garanten för tolerans och respekt människor emellan. En harmonisk, positiv och väl fungerande hemmiljö ger barnet bäst förutsättningar att klara sig i livet. Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och misstag begås. Trots sina brister är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att den enskilda människan skall kunna växa.

Familjens grundläggande betydelse för individen och samhället kommer klart till uttryck i FN:s barnkonvention. Det är också denna grundsyn, familjens oersättliga ställning och uppgift i samhället, som präglar Kristdemokraternas politiska arbete. Familjefrågorna har en så central ställning i partiets politik därför att vi menar att de påverkar också de flesta andra politikområdena.

Kristdemokratisk familjepolitik bygger på att den naturliga viljan och kraften hos familjen tas tillvara, får komma till uttryck och ges stöd. Barnen och deras behov av sina föräldrar är utgångspunkten. Under de senaste åren har flera opinionsundersökningar visat att föräldrarna önskar mer tid för barnen och barnen mer tid med sina föräldrar ² . Vi vill utforma politiken så att föräldrarna får så stort handlingsutrymme som möjligt när det gäller att kombinera omsorgen om barnen och förvärvslivet och så att familjen får möjlighet till mer tid tillsammans. Därför arbetar vi för att hitta de modeller för likvärdighet, flexibilitet och mångfald som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna men också för barnen.

De olika regelsystemen för föräldraförsäkring, tjänstledighet, barnomsorg och arbetstid måste samverka på ett sådant sätt att de sammantaget ger utrymme för flexibilitet och variation utifrån den enskilda familjens behov. Både föräldrar och barn är olika och har olika behov. Konsekvensen av detta är att det som passar den ena familjen kanske inte fungerar i en annan. Kristdemokraterna står för en modern familjepolitik som kan svara mot familjens behov under olika skeden av livet.

Trygga familjer ger trygga barn och därmed ett tryggt samhälle. Eftersom familjen är basen i hela samhällsbygget kommer vi att fortsätta att lyfta fram familjepolitiken som vår huvudfråga.

Förslag till anslagsförändringar återfinns i denna motion i de delar som berör utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Förändringar av anslag som berör bostadsbidragen återfinns i motionen för utgiftsområde 18. Förändringar av anslag som berör barntillägg för högskolestudenter återfinns i motionen för utgiftsområde 15. Förändringar av anslag som berör deltidstaxor i förskolan återfinns i motionen för utgiftsområde 16. Förändringar av anslag som berör inkomst- respektive fastighetsskatten återfinns i skattemotionen.

5 Familjeliv i dagens Sverige

Familjer ser olika ut och sammansättningen kan variera över tid. Statistiska centralbyrån har beskrivit de tre vanligaste familjetyperna i Sverige. Trots att man ibland kan få en uppfattning om motsatsen, är den utan jämförelse vanligaste familjetypen den s.k. traditionella kärnfamiljen, där samtliga barn är parets gemensamma. Två tredjedelar av alla barnfamiljer tillhör denna grupp. Näst störst är ensamståendefamiljen som utgör 16 procent av samtliga barnfamiljer. En nästan lika stor grupp är den s.k. ombildade familjen där ett sammanboende par har ett eller flera barn som är enbart mannens eller kvinnans inklusive ett eller flera gemensamma barn. Dessa familjer utgör cirka 15 procent av samtliga barnfamiljer.

Flera undersökningar visar hur barnfamiljer upplever sin situation. Det handlar bl.a. om svårigheter att få ekonomin att gå ihop, att få tid över till familj och vardagsliv, rädsla för att som föräldraledig diskrimineras, att inte kunna göra karriär eller att inte ha möjlighet att vara föräldraledig längre än dagens regler tillåter.

För de flesta barnfamiljer är det tiden tillsammans som upplevs som den största bristvaran. Enligt en Sifo-undersökning ³ ansåg en majoritet av de tillfrågade att vardagen är ganska eller mycket stressig. Mest stressade är småbarnsföräldrar. En TCO-rapport bekräftar att stressen och sömnbristen i vårt samhälle är störst bland småbarnsmammorna. I en arbetstidsundersökning ⁴ framgår det att bland dem som har barn finns det en uppenbar önskan om att kunna tillbringa mer tid med sin familj. Över 40 procent av föräldrar med barn under tvåår skulle vilja tillbringa mycket mer tid med barnen. Av dem som har barn anser 40 procent ⁵ att det är mycket eller ganska svårt att kombinera arbetsliv och föräldraskap. Många vill ägna mer tid med sin familj samtidigt som det innebär att de får svårt att få ekonomin att gå ihop eller att arbetet kräver mer.

Bristen på tid påverkar även barnen. Av Barnombudsmannens årsrapport 2004 framgår det att många barn tycker att de har för lite tid med sina föräldrar. Barnen menar att föräldrarna stressar och ägnar för mycket tid åt sitt arbete. En undersökning gjord bland lärare, fritidspedagoger och förskolepersonal visade att 90 procent menar att det inte alls är ovanligt att förskolebarn lider av olika stressrelaterade sjukdomar. Hela 40 procent av svenska högstadie- och gymnasieelever säger att de ofta eller alltid känner sig stressade. Så många som 80 procent av barnen och ungdomarna uppger skolan som en källa till stress. ⁶ Enligt Barnombudsmannens erfarenheter beror detta främst på förhållanden inom barnomsorg och skola. Barnens vardagsmiljöär ofta bullrig, otrivsam och överbefolkad.

När Barnombudsmannen låtit barnen själva komma till tals om sin syn på olika områden har de uttryckt att familjen är det absolut viktigaste för dem och att föräldrarna är den viktigaste relationen för dem. Vi anser att detta perspektiv skall vara utgångspunkten för familjepolitiken.

6 Därför är familjen viktig

6.1 Familjens betydelse för människans grundläggande behov

Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta villkorslös kärlek, omtanke och förståelse, men också att ställas inför krav och att ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap, till människans djupaste behov - behovet att bli sedd, att vara en person som inte är utbytbar. En viktig förutsättning för att en familj skall fungera är att familjemedlemmarna respekterar varandra och att alla respekterar vissa grundläggande värden som jämställdhet och varje människas integritet.

6.2 Familjens betydelse för det lilla barnet

Under de allra första levnadsåren är det lilla barnets behov av trygghet och närhet störst. Då sker identifikationen med omvärlden, då grundläggs tilliten till och respekten för andra människor. Men också förståelsen för eller insikten om det som vi kallar etik och moral grundläggs. Barnets empati, förmågan till inkännande utvecklas. För att den processen skall fungera bra behöver barnet i första hand omges av ett fåtal personer. Föräldrarna är då de viktigaste, mest naturliga och självklara personerna och också de som bäst kan tolka barnets behov och signaler. De utgör den "lilla gemenskapen" för barnet.

6.3 Familjens betydelse i det förebyggande arbetet

Under uppväxten formas och grundläggs barnens syn på samhället, medmänniskan, värden, moral och etik. Etiken levandegörs i samspel med andra människor och införlivas så småningom med vårt tänkande. Bäst fungerar den processen tillsammans med personer vi älskar och har förtroende för. Det är därför föräldrarna är så viktiga. De är i de allra flesta fall de som bäst förmedlar grundläggande värden till sina barn. Men det kräver vardagstid tillsammans, eftersom det är i vardagliga situationer man löser konflikter och tränar samlevnad på ett naturligt sätt. Kvalitet kan inte ersätta kvantitet när det gäller tid hur gärna vi än önskar att det skulle vara så. Mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet. Vi måste därför stötta föräldrarna så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Det är det bästa förebyggande arbete vi kan satsa på.

6.4 Familjens betydelse i ungdomars identitetsutveckling

Den kristdemokratiska synen på familjen innebär att den är en del i ett nätverk av människor. Nätverket kan bestå av släktingar i flera generationer, men också grannar, vänner, förskollärare, lärare och andra professionella personer kan ingå. Också de äldre barnen har behov av en trygg, öppen familj. I ungdomars identitetsutveckling kommer en dag då det är dags att övergå till att bli en självständig vuxen individ. Då behöver man också vuxna vid sidan av föräldrarna att identifiera sig med. Därför måste familjen vara öppen mot omvärlden för att fungera som en bra bas för barnen och ungdomarna.

6.5 Familjens betydelse för gemenskap över generationerna

Att föräldrarna skall ha ansvar för sina barn torde de flesta vara överens om. Hur är det då med de vuxna barnen? Har de ansvar för sina föräldrar? Självklart skall stat och kommun stå för ekonomisk och social grundtrygghet för de äldre. Men i en trygg välfärd ingår också behovet av nära relationer. Alla ingår vi i någon form av familjegemenskap. Under livets gång förekommer olika avbrott i den invanda tryggheten. Man blir sjuk, råkar ut för en olycka, blir arbetslös, förlorar kontakten med arbetskamrater, förlorar någon anhörig, någon nära vän. En gemenskap över generationsgränserna, både inom och utom familjen, kan ge det stöd som behövs. Därför är den öppna flergenerationsfamiljen med sitt sociala nätverk ett livslångt projekt.

7 Förbättrat stöd till barn och föräldrar

7.1 Stabila familjerelationer är en förutsättning för ett gott samhälle

All erfarenhet visar att stabila och fungerande familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Därför har varje samhälle ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar så att den gemenskapen kan fungera så bra som möjligt. Det är viktigt att lagstiftningen utformas så att den innebär ett stöd för stabila relationer. Äktenskapet har visat sig vara den form för samlevnad mellan man och kvinna som är tryggast för barnen. Det är dubbelt så vanligt att barn till sammanboende föräldrar upplever en separation mellan föräldrarna som barn till gifta föräldrar. Äktenskapet är dessutom den tryggaste juridiska samlevnadsformen. Vi anser att den stabilitet och juridiska trygghet som äktenskapet som samlevnadsform innebär bör leda till att det prioriteras i lagstiftningssammanhang. Sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt från att stabila familjerelationer är något bra och eftersträvansvärt.

7.2 Uppvärdera föräldrarollen

Att vara förälder kan nog betraktas som den finaste uppgift man kan ha. Inget kan vara viktigare än att ge sitt barn trygghet och kärlek och därmed en bra start i livet. Föräldraskapet innebär att man ikläder sig en viktig och betydelsefull samhällsuppgift, och man ska kunna kräva att få så goda förutsättningar som möjligt för att klara den.

Vi vill uppvärdera föräldraskapets betydelse genom politiska beslut och genom attitydbildning.

Att föräldrar vill göra det bästa för sina barn är en regel med mycket få undantag. Ingen känner sitt barn bättre än föräldrarna. Ingen kan avgöra bättre än föräldrarna, vad som är bäst för det egna barnet. Denna grundsyn måste komma till klart uttryck i samhället.

7.3 Föräldrautbildning - föräldrar stärker föräldrar

Många föräldrar känner osäkerhet i sin föräldraroll. Hur ska konflikter hanteras? Hur sätts gränser utan att barnets självkänsla skadas? Hur bevaras vuxenrelationen när barnen tar all tid i anspråk? Vad gör jag om mitt barn blir mobbat? Hur kan jag skydda mitt barn från droger? Att diskutera dessa och liknande frågor och få stöd i sin föräldraroll upplevs mycket positivt av de flesta föräldrar.

Kommunerna bör erbjuda alla föräldrar föräldrautbildning, inte bara när barnet är nyfött utan återkommande. Behovet av föräldrautbildning är stort, inte minst för unga föräldrar. Erfarenhet visar att det finns behov av uppdelade utbildningar för mammor och pappor. En familjecentral men också myndigheter i samverkan samt studieförbund och ideella organisationer kan anlitas som utförare.

Det finns exempel på intressanta studiematerial för föräldrar och personal som kan fungera som stöd för föräldragrupper och studiecirklar. Det är dock ganska okänt och det behöver göras en sammanställning av det aktuella utbudet så att det blir tillgängligt för fler. I Föräldrastödsutredningens betänkande "Förslag om hur stödet till föräldrar kan utvecklas och stimuleras" (SOU 1997:161) konstateras att det i Sverige skulle uppskattas på många håll om det fanns ett informativt och inspirerande material om föräldraskap, barns utveckling och behov m.m. att tillgå för föräldrar och dem som vill satsa på att arbeta med frågor som gäller stöd i föräldraskapet. Trots att det gått sju år sedan utredningen presenterade sina förslag har mycket litet hänt.

I många andra länder arbetar man aktivt med familje- och föräldrastödjande verksamhet. I Storbritannien har Tony Blairs regering lagt fram en omfattande rapport om hur familjer skall stödjas - inte bara ekonomiskt. I Norge finns sedan 1995 ett Föräldrahandledningsprogram. Där har barn- och familjedepartementet bidragit med utveckling och stöd till faktamässigt och metodmässigt material för föräldrar och personal. Det finns alltså goda exempel att följa. Det är hög tid att den socialdemokratiska regeringen nu lägger fram förslag om och stimulans till föräldrastödjande verksamhet.

7.4 Utveckla familjecentraler

Alltfler familjecentraler växer upp i Sverige. Ofta sker det i ett samarbete mellan kommuner och landsting med personal från mödravård, barnavård, öppen förskola och socialtjänst. Syftet är att arbeta förebyggande bland barn och familjer för att erbjuda en mötesplats, främja en god hälsa och stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar. Socialtjänsten ges exempelvis tidig möjlighet att få kontakt med utsatta och hjälpbehövande familjer. Familjecentralerna skapar värdefulla kontaktnät. Självinitierade och självdrivna nätverksgrupper bildas ofta utifrån deltagarnas behov och önskemål. Grupperna kan rikta sig till unga föräldrar, ensamstående föräldrar, pappor, invandrare eller adoptivföräldrar.

Ingen vet hur många familjecentraler det finns i Sverige. Det finns ingen instans på nationell nivå med uppdrag att följa upp det arbete som görs. Istället är det en ideell förening, Föreningen för familjecentraler, som vet mest. De har sextio medlemmar och vet att många kommuner är på gång att starta upp en verksamhet.

Familjecentraler startas ofta i projektform. Med huvudmännens ansträngda ekonomi vet man väldigt lite om sin framtid. Tyvärr skapar detta inte den långsiktighet som skulle behövas i verksamheten.

Kristdemokraterna ser mycket positivt på familjecentralsverksamheten och ser gärna att minst en central med god tillänglighet finns i varje kommun. Verksamheten startas utifrån ett behov och ur ett underifrånperspektiv. Statens uppgift bör dock vara att stå för en nationell uppföljning av verksamheten så forskningen kan tillgodogöra sig de erfarenheter som görs i verksamheten och så att statistiskt material kan samlas och spridas. Staten bör också stå för stimulans till huvudmännen av verksamheten, så att den kan permanentas och långsiktigt förbättra hälsoläget för barn och familjer samt förebygga att riskfaktorer löses ut.

7.5 Familjerådgivning

Stabila och fungerande familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Antalet äktenskap och samboförhållanden som slutar med separation har ökat under en lång tid. År 2002 upplevde 50 500 barn att deras föräldrar separerade.

Det måste finnas och erbjudas förebyggande och behandlande insatser när ett behov uppstår. Ett bra sätt att främja familjestabilitet är att erbjuda kompetent och kostnadsfri familjerådgivning. Kristdemokraterna medverkade under fyrklöverregeringen till förstärkt familjerådgivning. Varje kommun är numera skyldig att erbjuda familjerådgivning men de senaste årens besparingar har dessvärre drabbat verksamheten. Väntetiderna är många gånger allt för långa. FN:s barnkommitté har i ett uttalande rekommenderat Sverige att förbättra möjligheterna till familjerådgivning.

Kristdemokraterna vill pröva en familjerådgivningspeng som ger möjlighet att välja privata rådgivare. När ett barn föds bör också en gratischeck till familjerådgivning tillhandahållas för att uppmärksamma vikten av tidig kontakt med familjerådgivning för barnets skull.

7.6 Barnen behöver båda sina föräldrar - även om de separerar

När en skilsmässa/separation är ett faktum och paret inte kan komma överens, behöver de omgående hjälp att lösa sin situation. Då minskar risken för låsningar. Utifrån barnkonventionen, och med barnets bästa för ögonen, bör man utreda hur föräldrar bäst kan informeras och stödjas så att barnets behov får styra hur umgänget utformas. I samband med detta bör de samarbetssamtal som idag erbjuds föräldrarna, utvärderas. Kristdemokraterna anser att samarbetssamtalen i nuvarande eller ändrad form sedan bör göras till praxis. Samtalen skall bl.a. leda till att föräldrarna får hjälp med att komma överens om hur ansvar, umgänge och kostnader skall fördelas dem emellan, exempelvis om föräldrarna bor långt ifrån varandra. På så sätt kan långdragna processer och upptrappade konflikter i bästa fall undvikas.

Det är otillfredsställande och djupt olyckligt att så många barn förlorar vardagskontakten med den ene föräldern vid en skilsmässa/separation. Barnet behöver och har rätt till båda sina föräldrar. Generellt bör således gemensam vårdnad om barnet vara det som skapar bäst förutsättningar för en fortsatt vardagskontakt med båda föräldrarna. Det har emellertid visat sig att gemensam vårdnad är bra endast i de fall föräldrarna är överens. Sedan lagen om gemensam vårdnad infördes 1998 har den i flera fall lett till negativa konsekvenser för barnen. De har till exempel tvingats umgås med en förälder som tidigare begått övergrepp mot dem. Detta kan naturligtvis inte accepteras. Redan i april 2000 tog därför riksdagen ställning för en skyndsam översyn av vårdnadslagen. En utredning tillsattes år 2002 som skall redovisa sitt resultat i slutet av 2004. Kristdemokraterna kommer att följa utvecklingen i denna fråga .

7.7 Enastående ensamstående

Den parlamentariska Kommittén för Välfärdsbokslut presenterade sitt slutbetänkade år 2001. I Välfärdsbokslutet bekräftas bilden av att ensamstående med barn ofta är en utsatt grupp i samhället såväl socialt som ekonomiskt. Dessa familjer har bl.a. drabbats hårt av arbetslöshet och av de senaste årens nedskärningar. Ensamstående föräldrars situation ser många gånger annorlunda ut än situationen för de föräldrar som lever tillsammans. Ekonomiskt är det kärvare och framförallt saknas ofta ett socialt nätverk. I Kristdemokraternas familjepolitik ingår som en viktig del att ta hänsyn till ensamstående föräldrars speciella situation och förutsättningar och beakta den när politiken utformas. Vi utvecklar detta vidare i motionen "Enastående ensamstående".

8 Bättre ekonomi för familjen

8.1 Behovet av en familjepolitisk reform

Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan/mannen har innan de får barn och omvänt högre ju mer välavlönade föräldrarna är. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll. Detta har dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år. Från valfrihetssynpunktär det en brist att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer.

Kristdemokraterna föreslår förändringar av det familjepolitiska systemet med en bättre fördelningspolitisk profil som också gynnar valfriheten.

8.2 Graviditetspeng - trygghet i väntans tider

Vårt förslag: En generell graviditetspeng införs som innebär rätt till tjänstledighet med ersättning de sista 30 dagarna av graviditeten. Dagarna skall kunna användas flexibelt, men inte kunna sparas till efter barnets födelse. Ersättningen skall uppgå till 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, eller som lägst 200 kronor per dag. Graviditetspengen behöver inte tas ut i hela dagar utan skall kunna användas för att trappa ner arbetet. Graviditetspengen skall vara en möjlighet för den kvinna som vill utnyttja den.

I slutet av graviditeten blir det svårt för många kvinnor att fortsätta sitt arbete. I dag har endast den som har alltför fysiskt krävande arbetsuppgifter och inte kan omplaceras eller blir avstängd från sitt arbete rätt till s.k. havandeskapspenning fram till 10:e dagen före förlossning. Många kvinnor är därför hänvisade till att antingen ta ut föräldrapenning innan barnet är fött eller att gå till läkare och bli sjukskriven trots att graviditet inte är en sjukdom.

Enligt en nyligen genomförd studie av Riksförsäkringsverket hade tre av fyra kvinnor uppburit sjukpenning, föräldrapenning eller havandeskapspenning i slutet av sin graviditet. Av dessa kvinnor var ca 40 procent någon gång sjukskrivna, 22 procent hade havandeskapspenning och ca 38 procent använde föräldrapenning före barnets födelse. Behovet av samhällsstöd under slutet av graviditeten är således stort samtidigt som systemen på många sätt är bristfälliga och tillämpas olika över landet.

Genom en graviditetspeng och medföljande rätt till tjänstledighet kan delar av dagens system med havandeskapspenning, förtida uttag av föräldrapenning och i många fall sjukskrivning avskaffas samtidigt som det nya systemet blir enklare och bättre.

Ett enhetligt system skulle vara positivt på flera sätt. Det skulle skapa trygghet för gravida kvinnor, administrationen inom försäkringskassorna skulle minska, legitimiteten i sjukförsäkringssystemet skulle stärkas och läkare/barnmorskor skulle få koncentrera sig på att stödja gravida kvinnor istället för att ägna tid åt att bedöma om den gravidas besvär är tillräckligt stora för att berättiga till sjukskrivning.

Preliminära uppgifter från RFV visar att kostnaden för reformen uppgår till cirka 150 miljoner kronor. Kristdemokraterna finansierar graviditetspengen från och med år 2006 i sitt budgetalternativ.

För att kvinnor även skall känna trygghet inför förlossningen har Kristdemokraterna föreslagit en nationell BB-garanti. Den består av två delar, en platsgaranti och en förlossningspeng. Detta reformförslag utvecklas vidare i vår Hälso- och sjukvårdsmotion.

8.3 Höjd och förbättrad föräldraförsäkring

Vårt förslag: Den 1 januari 2005 höjs grundnivån i föräldraförsäkringen från 180 till 230 kr per dag. På sikt bör taket i föräldraförsäkringen höjas till 11 prisbasbelopp.

Att få barn och bli förälder är inte en opåverkbar händelse, och barn kommer därför sällan som en överraskning för föräldrarna. Någon traditionell försäkringssituation föreligger därför inte på samma sätt som vid t.ex. sjukdom eller arbetslöshet. Inte desto mindre har föräldraförsäkringen stor betydelse för viljan och de ekonomiska möjligheterna att få barn.

Föräldraförsäkringen fyller här den viktiga funktionen att ge ekonomisk standardtrygghet för föräldrar under den period de har svårt att upprätthålla denna på annat sätt. De flesta unga föräldrar har ju av naturliga skäl inte hunnit bygga upp något mer omfattande sparande.

Vi anser att föräldraförsäkringen bör gälla under ett år, men att möjligheterna att spara sina föräldraförsäkringsdagar genom partiella uttag bör vara stora. För barn som fyllt ett år finns en skyldighet för kommunerna att erbjuda en plats inom barnomsorgen (förskoleverksamheten). Från denna tidpunkt bör därför det offentliga stödet inriktas på själva barnomsorgen, snarare än att fortsatt försäkra inkomstbortfall för höga inkomster. Detta stöd måste dock fördelas rättvist, och efter föräldrarnas eget val. Det innebär t.ex. att även föräldrar som vill förlänga tiden hemma med barnen medan de är små, bör få del av de offentliga resurserna till barnomsorgen i form av kontantstöd.

8.3.1 Höjd golvnivå i föräldraförsäkringen

I föräldraförsäkringen är det inkomstbortfallsprincipen som tillämpas. Det innebär att den ger en ekonomisk standardtrygghet för föräldrarna den första tiden efter barnets födelse, men samtidigt bidrar den till att konservera inkomstskillnader mellan kvinnor och män och mellan familjer. För att något utjämna dessa skillnader vill Kristdemokraterna därför höja golvet i föräldraförsäkringen. Detta är särskilt viktigt för många av de studenter som idag ser sig tvungna att välja mellan socialbidragsberoende eller att behöva arbeta eller studera även under barnets första levnadsår.

Vi anser också att golven, den lägsta ersättningen, i de olika socialförsäkringarna i princip bör vara lika höga. Därför bör golvet i föräldraförsäkringen höjas från dagens 180 kr per dag till 230 kr per dag år 2005.

8.3.2 Höjt tak i föräldraförsäkringen

Kristdemokraterna förespråkar ett trygghetssystem som för de flesta garanterar en större del av eventuella inkomstbortfall med obligatoriska och offentligt finansierade försäkringar, men som även ger utrymme för kompletterande lösningar och personligt ansvarstagande. Det tar sig uttryck i att vi anser att det finns motiv för olika höga ersättningstak i de olika socialförsäkringarna inklusive arbetslöshetsförsäkringen.

När det gäller föräldraförsäkringens funktion, utformning och finansiering anser vi att det finns motiv som markant avviker från övriga socialförsäkringar. För det första har föräldraförsäkringen betydelse för de ekonomiska möjligheterna för en del familjer att få barn utan att på kort tid behöva sänka sin ekonomiska standard väsentligt. I vissa fall är det därför tänkbart att även viljan att försöka få barn påverkas på ett avgörande sätt av detta förhållande. För det andra har föräldraförsäkringens nivå också, till följd av ojämn lönestruktur mellan kvinnor och män, betydelse för hur makarna har möjlighet att välja att fördela föräldraledigheten mellan sig. För det tredje gäller föräldraförsäkringen inte en traditionell försäkringssituation, dvs. en opåverkbar händelse som man helst vill undvika. Därför skulle den privata försäkringsmarknaden aldrig kunna lösa föräldraförsäkringens uppgift. De företag som kompletterar föräldrapenningen gör det också som en ren subvention och löneförmån, som inte finansieras med något avgiftsuttag. Det som försäkras är alltså inte risken att få barn, utan inkomststandarden om man har glädjen att få barn. För det fjärde bör alla möjligheter prövas att uppnå ett så barn- och familjevänligt samhällsklimat som möjligt mot bakgrund av den demografiska utveckling som Sverige står inför. Om det då samtidigt går att uppnå en från valfrihetssynpunkt bättre möjlighet för föräldrarna att fördela föräldraledigheten är detta naturligtvis en stor fördel.

Dessa fyra skäl anser vi talar för att föräldraförsäkringen bör ses i ett annat ljus än de övriga försäkringarna, som har andra typer av drivkrafter. Taket i föräldraförsäkringen bör därför höjas så att en större del av alla föräldrar omfattas fullt ut av ersättningen. Kristdemokraterna har länge drivit frågan om att höja taket i föräldraförsäkringen och finansierat reformen i sitt budgetalternativ. Vi välkomnar således att regeringen går oss till mötes på denna punkt och föreslår en höjning av taket till 10 prisbasbelopp. På sikt vill vi att taket skall höjas till 11 prisbasbelopp i enlighet med vårt familjepolitiska handlingsprogram. På så sätt kan valmöjligheterna från ekonomisk utgångspunkt öka för båda föräldrarna att fördela föräldraledigheten mellan sig. Genom denna förstärkning av föräldraförsäkringen kommer också möjligheten att spara delar av dagar med föräldrapenning att förbättras. På så sätt kan fler få pengarna att räcka längre efter det att barnet fyllt ett år.

8.3.3 Låt föräldrarna välja hur de vill dela på föräldraledigheten

Barn behöver lära känna både sin mamma och sin pappa det första levnadsåret. Mammorna står idag för ca 84 procent av de uttagna dagarna i föräldraförsäkringen medan papporna står för ca 16 procent. Även om kopplingen inte är direkt mellan denna statistik och de båda föräldrarnas faktiska tid med barnen är det eftersträvansvärt med en jämnare fördelning av föräldraledigheten. Främsta skälet till detta är givetvis den förbättrade kontakten mellan pappor och barn. En sociologisk avhandling visar också att risken för en separation minskar med 30 procent när pappor tar ut föräldraledighet. ⁷ En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och vård av barn kan således bidra till ökad familjestabilitet. På sikt förbättras dessutom kvinnors ställning på arbetsmarknaden, om vård av barn verkligen blir båda föräldrarnas självklara val.

Det är uppenbart att bilden av hur man ser på föräldraledigheten är splittrad. I en fråga ⁸ till föräldrar om hur de såg på sin egen fördelning av föräldraledigheten svarade över 80 procent att de var nöjda. Dessa föräldrars val och önskemål måste givetvis respekteras. Samtidigt visar andra undersökningar att män skulle vilja utnyttja en större del av föräldraledigheten. När TCO har frågat ⁹ män om synen på föräldraledighet framgår det att 50 procent av de män som ännu inte har barn tror att de kommer att ta ut hälften av föräldradagarna.

Det är viktigt att uppmuntra och stödja de pappor som vill ta ut en större del av föräldraledigheten och detta görs bäst genom att undanröja de hinder som finns. Men vi förordar inte ekonomiska bestraffningar och regleringar för att styra familjens val. Vi anser att det är självklart att mamman och pappan själva skall besluta om vem som skall vara föräldraledig under vilken period. Familjers omständigheter ser olika ut och en enda lösning passar inte alla. Att föräldrarna själva vill och skall bestämma över fördelningen av föräldraledigheten har dessutom ett starkt folkligt stöd. I en Sifo-undersökning ¹⁰ från föregående år svarade 86 procent att de själva vill bestämma över fördelningen av föräldraledigheten och en undersökning ¹¹ som Demoskop genomfört visar att åtta av tio har denna uppfattning.

Den debatt som förts från socialdemokrater och andra vänsterpolitiker kring frågan om "kvotering" av föräldraledigheten är missvisande på flera sätt. Förespråkare av en "individualiserad" föräldraförsäkring nämner aldrig i sina utläggningar att föräldraförsäkringen redan idag är individualiserad. Såväl mamman som pappan har enligt lag rätt till hälften av föräldraförsäkringen vardera (förutom två månader). Ingen kan således tvinga dem att överlåta dagarna till varandra. Detta blir istället, med utgångspunkt från familjens specifika situation och önskemål, en överenskommelse mellan föräldrarna. Och det är egentligen detta som Socialdemokraterna vill förändra. De vill helt enkelt dra in rätten som föräldrarna idag har att överlåta dagarna till varandra. Förespråkarna för "kvoterad" föräldraförsäkring vill nämligen inte att familjen skall kunna göra detta val eftersom de, enligt deras mening, gör "fel" val. Det är också därför som man behandlar undersökningar om att föräldrarna själva inte önskar en kvoterad föräldraledighet, med nonchalans. Dessa föräldrar behandlas som om de vore dumma och helt enkelt inte förstår sitt eget eller sina egna barns bästa.

Istället för att styra familjens val vill vi riva de hinder som idag finns för de pappor som önskar ta ut en större del av föräldraledigheten. TCO:s undersökning visar att männen ser taknivån i föräldraförsäkringen som det stora hindret. Eftersom män i regel tjänar mer än kvinnor är det ekonomiskt svårt för många familjer att låta pappan vara föräldraledig under en längre period. Kristdemokraterna har därför länge föreslagit och finansierat en höjning av taket i föräldraförsäkringen.

8.3.4 Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

När det gäller såväl sjuk- som föräldraförsäkringen finns det vidare skäl att tydliggöra vilka inkomster som man "försäkrar" och att denna inkomst inte i allt för stor utsträckning går att påverka på kort sikt. Kristdemokraterna anser därför att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste tvåårens inkomster. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning skall vara SGI-grundande.

8.4 Delad premiepension

Vårt förslag: För makar med gemensamma barn som inte fyllt tolv år ska den totala intjänade premiepensionen fördelas lika dem emellan, om de inte aktivt begär något annat. Genomförandegruppen för det nya pensionssystemet bör ges i uppdrag att utreda den exakta utformningen av reglerna.

Dagens kvinnliga ålderspensionärer har i regel lägre pension än män med ålderspension. Det beror på att kvinnor historiskt sett har haft en lägre pensionsgrundande inkomst än män vilket i sin tur beror dels på ojämlikheter i lönestrukturen, dels på att kvinnor tagit ett större ansvar för barn. I det nya pensionssystemet finns, efter ett kristdemokratiskt initiativ, rätten att tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för s.k. barnår. Det innebär att upp till fyra år per barn kan räknas som pensionsgrundande för den som själv tagit hand om sina barn.

I det nya pensionssystemet finns också möjlighet att årligen överföra den s.k. premiepensionen mellan makar, efter en aktiv begäran. Syftet är att de på detta sätt ska kunna utjämna pensionerna mellan sig, genom att den med högre intjänad pension kan överföra intjänad premiepension till den med lägre intjänad pension. Allt för få känner emellertid till eller utnyttjar denna möjlighet. Vi anser att jämställdhetsskäl talar för att grundregeln för makar med gemensamma barn bör vara den omvända, dvs att makarnas totala årligen intjänade premiepension automatiskt delas lika mellan dem så länge de har barn som inte fyllt tolv år. De som önskar frångå denna regel bör aktivt begära detta. Den s.k. genomförandegruppen för pensionsreformen bör utreda exakt utformning av förslaget.

8.5 Föräldraförsäkringens 2,5-årsregel

En siffra som de flesta nyblivna föräldrar framgångsrikt lagt på minnet är 2,5 år. Om en förälder lyckats skaffa sig en bra SGI, sjukpenninggrundande (och FGI, föräldrapenninggrundande) inkomst, före första barnets ankomst får hon behålla samma SGI om nästa graviditet sker inom 21 månader efter det första barnets födelse. Detta oavsett inkomst under mellanperioden.

Många föräldrar väljer att tänja ut de 390 fullbetalda föräldradagarna under en längre tidsperiod och kan på så sätt stanna hemma med sitt barn längre än ett år. Många väljer även att under en period återvända till deltid i stället för heltid på arbetsmarknaden. Den enda oron - om man nu vill ha en större familj - är om man rent biologiskt ska lyckas klara den magiska 2,5-årsgränsen.

Det finns dock en skillnad mellan SGI och FGI. Det är fortfarande 2,5 år som gäller för FGI, men däremot kan den hemmavarande eller deltidsarbetande förälderns SGI starkt påverkas om denne efter barnets ettårsdag arbetar mindre än under den period som ligger till grund för den ursprungliga SIG:n. Om föräldern skulle ha gått ner i deltid och/eller fortsatt vara föräldraledig på heltid, blir långvarigt sjuk mellan den dagen barnet fyllt ett och två och ett halvt år så blir sjukpenningen radikalt lägre än förväntat.

För att skydda den egna SGI:n (i detta exempel grundat på en heltidstjänst) måste föräldern efter barnets ettårsdag se till att varje vecka ta ut ersättning från försäkringskassan som motsvarar en heltidstjänst (fem dagar). Om föräldern förvärvsarbetar tre dagar i veckan måste ersättning från försäkringskassan tas ut för de resterande två. Om föräldern är helt föräldraledig krävs att ersättning från försäkringskassan tas ut i minst fem dagar per vecka. För att klara av den besvärliga ekvationen kan man även använda de sista 90 lägstanivådagarna. Många som missar denna information befinner sig ovetande (i väntan på barn nummer två) i en sårbar ekonomisk situation om de skulle bli långvarigt sjuka.

Utredningen "Sjukpenninggrundande inkomst - skydd och anpassning" SOU 2003:50 styrker Kristdemokraternas syn på problemen som föreligger med skyddstider för föräldrar. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med en proposition för att förbättra och förtydliga dessa regler.

8.6 Tillfällig föräldrapenning

Den tillfälliga föräldrapenningen är en ersättning som man kan få t.ex. när barnet är sjukt. Skyddet gäller tills barnet fyllt 12 år, i vissa fall upp till 16 år. Föräldrarna kan få ersättning under högst 60 dagar per barn och år. När de 60 dagarna är uttagna kan ersättning utbetalas för ytterligare 60 dagar per barn och år, men inte vid ordinarie vårdares sjukdom. Det har uppmärksammats att familjer som har barn som är sjuka ofta, eller då barn är sjuka en längre tid, kan få det svårt rent ekonomiskt. Är man dessutom ensamstående kan situationen bli än mer bekymmersam. Kristdemokraterna har därför i flera motioner krävt att frågan om hur tillfällig föräldrapenning slår mot familjer med barn som är sjuka ofta och/eller länge skall utredas. Kristdemokraterna välkomnar således att regeringen aviserat en förbättring av systemet för dessa familjer.

8.7 Underhållsstöd

Underhållsstödet infördes den 1 februari 1997 och ersatte då bidragsförskottet. Underhållsstöd lämnas med 1 173 kronor per barn och månad till särlevande föräldrars barn, t.o.m. den månad då barnet fyller arton år. Underhållsstödet är inte ett bidrag i vanlig ordning utan är tänkt som ett tillfälligt stöd. Staten tar över en förälders ansvar efter en separation där paret inte kommer överens om den gemensamma försörjningen av barnen. Stödet utbetalas av staten till boföräldern och sedan skall beloppet återbetalas av den bidragsskyldige.

Kristdemokraterna anser att underhållsstödet bör utformas så att det tydligt framgår att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Vi menar att det är fel att stöd utbetalas till vårdnadshavaren oberoende av hur stora inkomster han eller hon har. Det riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige inte är återbetalningsskyldig för hela underhållet anser vi att en inkomstprövning av den mottagande föräldern bör göras innan statligt stöd utbetalas. Denna förändring har vissa budgeteffekter från år 2006. För ensamstående låginkomsttagare är en höjning av underhållsstödet viktig och därför välkomnar vi den höjning som aviserats. Samtidigt påverkas de underhållsskyldiga föräldrarnas många gånger ansträngda ekonomi av detta. Det offentligas uppgift är först och främst att se till barnet, men båda föräldrarnas ekonomiska situation och möjligheter att försörja barnet måste beaktas.

Ovanstående frågor utvecklas vidare i motionerna "Enastående ensamstående" och "Underhållsskyldigas situation" .

8.8 Förbättring för resurssvaga familjer genom höjt bostadsbidrag

Vårt förslag: Den 1 januari 2005 höjs det särskilda barnrelaterade bidraget i bostadsbidraget med 100 kronor per månad och barn. De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/samboende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts till 117 000 kronor.

Bostadsbidragen har reducerats med hela 62 procent pååtta år. Minskningen beror i viss mån på att fler människor har arbete och att reallönerna har ökat. Men minskningen förklaras huvudsakligen av att Socialdemokraterna 1997 genomförde förändringar av reglerna som gjorde att betydligt färre hushåll blev berättigade till bostadsbidrag. Detta har drabbat många familjer med bräcklig ekonomi mycket hårt. Cirka 25 procent av alla hushåll med barn fick bostadsbidrag någon gång under år 2001. Under samma år lämnades bidrag till cirka 65 procent av hushåll med ensamstående föräldrar. Bostadsbidraget är alltså av särskilt stor betydelse för ensamstående föräldrar.

En av försämringarna är att det införts individuella inkomstgränser för beräkning av bostadsbidrag. Detta innebär att staten lägger sig i hur en familj tjänar ihop sin hushållsinkomst. Genom de individuella inkomstgränserna drabbas de familjer där bara den ena maken förvärvsarbetar, även om förvärvsinkomsterna brutto är lika stora när två arbetar. Det betyder exempelvis att ett hushåll som har en förvärvsinkomst på 175 000 kronor får väsentligt lägre bostadsbidrag än ett hushåll där den ena maken tjänar 100 000 kronor och den andra 75 000 kronor (det vill säga tillsammans lika mycket som den första hushållsinkomsten). Detta vill vi ändra på.

Kristdemokraterna eftersträvar en bättre fördelningspolitisk profil av familjestöden. Därför vill vi att den särskilda barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjs med 100 kr per barn och månad. Det gynnar de som bäst behöver det. Genom förbättringarna i bostadsbidraget får familjer med lägre inkomster ett stöd ända tills barnen blir 18 år.

För att i ett längre perspektiv bryta denna typ av bidragsberoende är det emellertid mer angeläget att sänka inkomstskatterna framför allt för låg- och medelinkomsttagare och att en framgångsrik tillväxtpolitik får genomslag så att fler kan försörja sig på ett heltidsarbete. Sänkta inkomstskatter för att förbättra den allmänna köpkraften och öka bestämmandet över de egna inkomsterna är därför tillsammans med en aktiv tillväxtpolitik högt prioriterade för Kristdemokraterna.

Förändringarna av bostadsbidragen återfinns i motionen för utgiftsområde 18.

8.9 Barntillägg i studiemedlen

I dag finns det ett stort antal studenter på högskolenivå som har barn. Trygghetssystemen har dessvärre inte varit anpassade till denna grupp och deras behov. I januari 2004 presenterades en studiesocial utredning ¹² som visar att studenter med barn i större utsträckning än andra studenter är hänvisade till socialbidrag under vissa perioder. Så många som 60 procent av ensamstående studenter med barn tvingas söka socialbidrag någon gång under året. Det är ett grundläggande fel i systemet när så många är hänvisade till socialbidrag för att kunna klara sin vardag, trots heltidsstudier. Som en del av det livslånga lärandet måste det skapas möjligheter och utrymme för föräldrar att våga ta steget att vidareutbilda sig. Kristdemokraterna har därför i flera motioner föreslagit att ett barntillägg införs i studiemedlen. Regeringen har nu gått oss till mötes och aviserar en sådan reform, dock utan att precisera utformningen. Kristdemokraterna kommer att följa utvecklingen i denna fråga noga.

9 Valfrihet för familjerna

9.1 Dagens system orättvist

Dagens stöd till barnfamiljerna strider mot viktiga principer som rättvisa, valmöjligheter och god fördelningspolitik.

Den mycket höga beskattningen även av låga inkomster kombinerad med inkomstrelaterade bidrag och taxor innebär att orimliga skattekilar skapas. Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg, i egen regi eller genom att köpa tjänsten osubventionerad, blir orimligt stor. För att motverka detta och skapa drivkrafter för förvärvsarbete tillhandahåller stat och kommun kraftigt subventionerad offentlig barnomsorg. Sambandet mellan barnomsorgens verkliga kostnader och den avgift som föräldrarna betalar är mycket svagt. I praktiken innebär det att en stor grupp föräldrar gynnas på en annan grupps bekostnad. Detta överensstämmer inte med den målsättning som regeringen föreslår för familjepolitiken nämligen att "skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn skall minska inom ramen för den generella välfärden".

Utöver de statliga transfereringar som nämnts innebär vissa delar av den skattefinansierade offentliga konsumtionen dolda inkomstöverföringar med minimal fördelningspolitisk träffsäkerhet. I dag är det bara de som väljer att ha sina barn på kommunalt finansierad förskola eller familjedaghem som får del av barnomsorgssubventionerna. Familjer där någon av föräldrarna själv vårdar barnen får ingen del av de offentliga subventionerna. Det får inte heller familjer som ordnat sin barnomsorg privat. Vidare får inte familjer som arbetar skift på tider som inte "stämmer" med kommunens öppettider någon del av de offentliga subventionerna. Inte heller familjer som står i kö till den kommunala barnomsorgen får del av samhällets stöd. Totalt handlar det sammanlagt om cirka 90 000 barn eller 19,5 procent av alla barn mellan ett och fem år ¹³ .

Den så kallade Lindbeckkommissionen ¹⁴ uttryckte detta förhållande så här:

Framför allt kan inte dagens subventioner av barnomsorg utanför hemmet motiveras från fördelningssynpunkt. Subventionerna till de kommunala barndaghemmen innebär en inkomstöverföring till de cirka 40 procent av småbarnsfamiljerna som utnyttjar just denna omsorgsform. Subventionerna till de 20-30 procent av småbarnsfamiljerna som utnyttjar andra former av kommunalt understödda barndaghem är mindre, medan de 30 procent av småbarnsfamiljerna som inte utnyttjar någon kommunal barnomsorg alls inte får någon som helst subvention. Från fördelningssynpunkt vore ett kontantstöd eller en servicecheck, lika för alla, mer motiverad. En annan möjlighet är skatteavdrag för barnomsorgskostnader.

9.2 Dagens system saknar flexibilitet och valfrihet

Det nuvarande systemet har också brister ur flexibilitets- och valfrihetssynpunkt. Friheten för föräldrar att välja barnomsorgsform för sina barn är mycket begränsad. För de allra flesta finns bara möjligheten att ha barnen inom kommunalt subventionerad barnomsorg. Många som av någon anledning skulle önska en annan lösning har inte ekonomiska möjligheter till det. I dag är det bara de mest välbeställda som kan välja den barnomsorgsform som passar dem bäst.

Med barnens och familjernas behov som utgångspunkt för familjepolitiken är det angeläget att alla har möjlighet att välja den barnomsorgsform som passar de egna förhållandena bäst. Behoven och önskemålen kan naturligtvis variera över tiden och därför ställs stora krav på att samhällets stöd till barnfamiljer är organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.

9.3 Erfarenheter av vårdnadsbidraget 1994

Den borgerliga fyrpartiregeringen införde våren 1994 ett beskattat vårdnadsbidrag på 2 000 kronor per barn i åldern 1-3 år. ¹⁵ Det bidrog till att skapa ökad rättvisa mellan olika barnfamiljer och underlättade för föräldrarna att ordna barnomsorgen utifrån sina egna behov.

Långt mer än hälften av alla barnfamiljer som var berättigade till det, valde vårdnadsbidraget under den korta tid det existerade ¹⁶ . Ungefär 70 procent av föräldrar med barn som fyllt ett år men ej tre år valde att ansöka om vårdnadsbidrag, helt eller delvis. 78 procent av dessa föräldrar fick 2 000 kronor per barn, 4 procent fick 1 350 kronor per barn och 18 procent fick 700 kronor per barn. Storleken på vårdnadsbidraget var beroende av hur många timmar barnet vistades på daghem. Trots att långt mer än hälften av småbarnsföräldrarna aktivt valde denna form av stöd framför en barnomsorgsplats avskaffade den socialdemokratiska regering som tillträdde efter valet 1994 stödet från och med 1 januari 1995.

9.4 Svenska folkets åsikt nonchaleras av den socialdemokratiska regeringen

Tanken att de minsta barnen mår bäst av att få tillbringa merparten av dagarna med sina föräldrar har ett starkt stöd hos svenska folket. Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier ställde i ett antal enkäter under åren 1985-1995 frågan: "Vilken form av vistelse under veckans vardagar skulle du välja om tillgång och ekonomi inte var några hinder?" Endast 5 procent av de tillfrågade ansåg att barn under tre år mår bäst av att vara på förskola. Så många som 64 procent ansåg att det bästa vore att de minsta barnen vistas hela dagen hos föräldrarna. I en Skopundersökning från september år 2002 redovisades det svenska folkets syn på finansieringen av barnomsorgen. Drygt tusen personer mellan 18 och 84 år svarade på frågan: "Idag bidrar skattebetalarna med i genomsnitt 87.000 kronor per år för varje barn i den kommunala barnomsorgen. Vad tycker Du? Bör man ge ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt?" Hela 75 procent svarade ja och mest positiva var åldersgruppen 18-34 år. I en Sifomätning i Aftonbladet Kvinna ¹⁷ om svenska kvinnors attityd till längre föräldraledighet svarade 517 kvinnor mellan 18 och 40 år på frågan: "Vad tycker du om att med skattepengar ge föräldrar ekonomisk ersättning så att de kan vara hemma med sina barn tills de blir fyra år? Skulle det vara bra eller dåligt?" Mer än två tredjedelar, 79 procent, av kvinnorna svarade att det skulle vara bra. I Kristdemokraternas enkätundersökning från hösten 2003 ¹⁸ ställdes frågan: "Tycker du att stödet från det offentliga i dag fördelas på ett rättvist sätt mellan olika typer av barnomsorg eller det tycker du att det fördelas orättvist?" Av 5 103 svarande ansåg 69 procent av alla att det fördelades orättvist, 72 procent av dem som hade barn.

Trots att det i dag inte ges ekonomiskt stöd för att utsträcka föräldraledigheten efter att föräldraförsäkringen upphört väljer åtskilliga föräldrar med stora ekonomiska uppoffringar, ändå att göra det. Hittills har den socialdemokratiska regeringen konsekvent nonchalerat alla dessa föräldrars önskemål.

9.5 Kommunala folkomröstningar nonchaleras av den socialdemokratiska regeringen

Ett av demokratins verktyg är folkomröstningar. När kommuninvånarna själva tar initiativet får de en särskild tyngd. Eller borde åtminstone få det. Idag finns det ett starkt tryck från föräldrar runt om i landet när det gäller valfrihet inom barnomsorgen. I ett femtiotal kommuner runt om i Sverige har det bildats föräldragrupper som startat namninsamlingar för att få till stånd kommunala folkomröstningar för valfrihet inom barnomsorgen. Intresset är mycket stort och en bred majoritet av allmänheten stöder föräldrarnas krav.

I tre kommuner har folkomröstningar om valfrihet inom barnomsorgen genomförts. Den senaste hölls i Örkelljunga kommun i september år 2003, vid vilken 61,9 procent röstade för en alternativ lösning inom barnomsorgen. Folkomröstningar om familjers rätt till valfrihet inom barnomsorgen har även genomförts i Karlstads och Uppvidinge kommuner. I Karlstad röstade cirka 75,2 procent för valfrihet i barnomsorgen och i Uppvidinge blev motsvarande siffra 51,7 procent för rätten till valfrihet.

De kommuner som utifrån resultatet av folkomröstningarna ansökt hos den socialdemokratiska regeringen om att få bli försökskommuner för att införa ett ekonomiskt alternativ för den som själv vill vårda sina småbarn får ett konsekvent nej utan särskild motivering. Det är en total statlig styrning av både föräldrar och kommuner. Även om folkomröstningar endast är rådgivande måste de tillmätas stor betydelse och utfallet bör inte nonchaleras på det sätt regeringen gjort. Den demokratiska processens legitimitet bygger på att starka opinionsyttringar tas på allvar.

Det är inte svårt att förstå den frustration många föräldrar känner när deras val av barnomsorg inte respekteras och stöds.

9.6 Riksdagens beslut nonchaleras

En majoritet i riksdagen (alla partier utom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet) stödde våren 2002 en reservation från utbildningsutskottet ¹⁹ (2002/03:

UbU9) med följande formulering:

Vi anser att det är viktigt med mångfald och valfrihet inom barnomsorgen. Det som passar den ena familjen passar inte den andra. Därför skall föräldrar ha rätt att fritt välja barnomsorg. Barnomsorgen måste vara välutbyggd, med olika alternativ. Vi är positiva till olika sorters barnomsorg med olika inriktning, i såväl kommunal som privat eller kooperativ regi. Valfrihet innebär också en möjlighet för dem som vill i större utsträckning vara hemma med sina barn. Kommunerna måste kunna erbjuda likvärdiga villkor för alla godkända barnomsorgs- och förskoleverksamheter. Med en mångfald av barnomsorgsformer kan olika verksamheter stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela barnomsorgen.

Detta är en tydlig markering från riksdagens sida som regeringen hittills valt att helt bortse från. Det kan bara tolkas som en total maktfullkomlighet när inte ens en tydlig markering från riksdagens sida tas på fullt allvar.

9.7 Familjepolitiskt nytänkande - låt föräldrarna välja barnomsorg

Den kristdemokratiska politiken utgår från subsidiaritetsprincipen. Denna innebär att politiken byggs "underifrån". Det en liten gemenskap själv klarar av att hantera skall den ansvara för och själv besluta om. De överordnade gemenskaperna skall stödja de små gemenskaperna. För familjepolitikens utformning innebär detta att så många beslut som möjligt, som berör familjen, skall fattas av familjen själv. Ett sådant beslut är valet av barnomsorgsform som enligt vår mening är en föräldraangelägenhet. Vi vill flytta makten över barnomsorgen från riksdags- och kommunpolitiken till föräldrarna. Staten och kommunerna skall underlätta familjens val, inte styra det.

Dagens system som utgår från Socialdemokraternas syn på barnomsorg bygger på ett socialistiskt, kollektivistiskt tänkesätt. 80 procent av stöden till småbarnsfamiljerna har en starkt styrande utformning. Det är en politik som tonar ner familjens och den lilla gemenskapens betydelse.

Vi vill, till skillnad från den socialdemokratiska regeringen, ge föräldrar och kommuner resurser för att kunna skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för val mellan olika och flexibla omsorgsformer. Maxtaxan förstärker ekonomin för dem som väljer dagens offentligt finansierade barnomsorg. Den är också starkt styrande. Vi anser att den måste kompletteras med barndagar och kommunalt vårdnadsbidrag som ökar föräldrarnas handlingsfrihet. Dessa system omfattar till skillnad från nuvarande system alla barn. Det ger valfrihet, flexibilitet och rättvisa. Fler valmöjligheter skulle också leda till högre kvalitet i förskolan eftersom trycket garanterat skulle minska när det gäller småbarnsplatserna. Framför allt är det en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna själva att välja mellan heltid, deltid eller ingen tid alls på arbetsmarknaden under olika perioder av livet. Vi vill helt enkelt myndigförklara föräldrarna.

9.8 Barndagar - flexibelt och rättvist

Vårt förslag: För varje barn som fyllt ett år tilldelas barnets föräldrar eller vårdnadshavare 300 barndagar. Varje barndag är värd 200 kronor.

Barndagarna kan tas ut som hel, trefjärdedels, halv, fjärdedels eller åttondels dag. För varje veckodag kan också 2, 3 eller 4 barndagsbelopp tas ut, dvs. maximalt 800 kronor per dag.

Barndagarna fördelas med 150 dagar till vardera föräldern, men kan överlåtas fritt dem emellan. En ensam vårdnadshavare får 300 barndagar. Barndagarna kan också om föräldrarna såönskar överlåtas till annan fysisk person som föräldrarna väljer, eller till juridisk person som inte får del av något offentligt stöd för att bedriva barnomsorg.

Barndagarna kan tas ut samtidigt som en plats inom offentligt finansierad barnomsorg nyttjas på deltid, men inte om platsen nyttjas på heltid. Med deltid avses maximalt 20 timmar per vecka, för ensamboende enskild vårdnadshavare dock maximalt 30 timmar per vecka.

Barndagar kan sparas tills barnet fyllt 12 år. De kan användas samtidigt som föräldrapenningdagar tas ut. Vid adoption kan barndagar tas ut när barnet varit hos sina nya föräldrar i ett år.

Barndagsbeloppen utgör skattepliktig inkomst och är således pensionsgrundande.

Syftet med barndagar är att ge föräldrar en ekonomisk möjlighet till mer tid med barnen när de är små. Syftet är också att föräldrars skiftande önskemål gällande barnomsorg bättre ska kunna tillgodoses på ett flexibelt sätt. Ett mål vid utformandet av förslaget har också varit att inte ytterligare bidra till den sneda resursfördelning som föräldraförsäkringen innebär.

Barndagarna tar vid där föräldraförsäkringen slutar, dvs ca ett år efter barnets födsel. Barndagarna kan precis som föräldrapenningdagar tas ut som hel, trefjärdedels, halv, fjärdedels eller åttondels dag. Till skillnad från föräldrapenningdagar föreslås barndagarna även kunna tas ut med 2, 3 eller 4 barndagsbelopp per veckodag. Därmed kan barndagarna/föräldraledigheten både förlängas och förkortas i tiden. Används barndagarna under längre tid blir alltså ersättningen per dag lägre, används de under kortare tid blir den högre den tid de används. Föräldrarna kan alltså välja att ta ut allt från 750 till 24 000 kronor per månad. Vid ett kontinuerligt uttag av maxbeloppet, 800 kronor per dag, räcker barndagarna i två och en halv månad. Barndagarna kan således kombineras med deltidsarbete.

Barndagarna föreslås kunna tas ut samtidigt som kommunalt (offentligt) finansierad barnomsorg nyttjas på deltid, men inte på heltid. Skälet till att barndagarna inte föreslås kunna nyttjas samtidigt som en heltidsplats inom kommunal barnomsorg är att barndagarna annars blir ytterligare en subvention av den offentliga heltidsbarnomsorgen. Med deltid avses maximalt 20 timmar per vecka. Det ger föräldrarna goda möjligheter att kombinera deltidsarbete med kommunal barnomsorg och barndagar. För ensamboende föräldrar som dessutom är enskild vårdnadshavare (eller vid växelvis boende har barnen under ordinarie arbetsdagar) bör dock en mer generös gräns på 30 timmar gälla. Detta eftersom dessa föräldrar inte har någon att turas om med att lämna och hämta barnen på dagis på samma sätt som två föräldrar kan göra.

Barndagarna och vårt förslag om utökad rätt till tjänstledighet för vård av barn aktualiserar frågan om tiden för skydd av föräldrapenning. Dagens system med en över tiden varierande koppling till SGI och en s.k. särskild beräkningsgrund för föräldrapenning i vissa situationer ger upphov till ett komplicerat pusslande för både föräldrar och försäkringskassor. Systemet upplevs också ofta som orättvist mellan olika grupper. Vi vill införa en lösning som förordas i en delrapport till Utredningen om skyddstider för sjukpenninggrundande inkomst (SOU 2003:50). Den innebär i detta fall att föräldraförsäkringen frikopplas från övriga SGI-beroende försäkringssituationer. Till varje barn knyts i stället en rätt till föräldrapenning som följer föräldern tills barnet fyller åtta år eller slutar första skolåret. Ersättningsnivån ligger under hela denna period på den nivå som föräldern kvalificerat sig för före barnets födelse. Men den som har en låg SGI kan förstås kvalificera sig för en högre föräldrapenning genom att förvärvsarbeta med högre inkomst under en ny kvalifikationstid. Med denna lösning behöver föräldrarna inte anpassa sig till olika tidsgränser och förvärvsinsatser för att få behålla sin föräldrapenningnivå. Det blir därmed lättare att fördela antalet dagar över hela tidsperioden fram till barnets åttaårsdag.

Barndagar enligt detta förslag innebär en väsentligt större frihet än vad som gäller inom föräldraförsäkringen. Där är villkoret att (den ena) föräldern helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för att själv ta hand om sitt barn. Barndagarna kan föräldrarna om de såönskar överlåta till någon annan person eller barnomsorgsverksamhet som inte får stöd av kommunen. Föräldrarna kan också som beskrivits förkorta tiden med barndagar och då få en högre ersättning vilket underlättar för den av föräldrarna med högst lön att kunna ta ut föräldraledighet.

Kostnaderna för barndagarna motsvarar drygt 3 miljarder kronor för en halvårseffekt år 2005 och 6,2 miljarder kronor för år 2006 respektive år 2007. Med vårt förslag kommer barnens behov och föräldrarnas önskemål att spela huvudrollen.

9.9 Reell etableringsfrihet inom barnomsorgen

Barn är olika, därför behövs också olika typer av barnomsorg. I syfte att främja mångfald och utveckling av barnomsorgsverksamhet anser vi att full etableringsfrihet ska råda inom barnomsorgen på liknande sätt som gäller för förskoleklass och friskolor. Det innebär att kommunerna ska ha skyldighet att tillhandahålla ett pengsystem som möjliggör för av kommunen godkända utförare att bedriva barnomsorg. Kommunerna har i dag möjlighet att släppa fram denna typ av "friförskolor" eller "fridagis" och ett flertal kommuner har också infört sådana system. Till övervägande del saknas dock reella möjligheter att starta och bedriva barnomsorg i konkurrens med den kommunala i de kommuner som valt att inte nyttja den möjlighet som lagen ger.

Vi anser att för barnomsorgsverksamheter som kommunen godkänt skall ett bidrag betalas per barn som inte oskäligt avviker från kommunens egna kostnader per barn i motsvarande verksamhet. Denna förändring inarbetas genom en enkel förändring i skollagen 2 kap. 17 §. Med en sådan förändring kommer en mängd nya enskilt drivna verksamheter att kunna växa fram som tillgodoser föräldrars skiftande behov och önskemål av (extern) barnomsorg när de själva förvärvsarbetar.

9.10 Föräldrar ska också kunna få del av de kommunala barnomsorgspengarna i form av vårdnadsbidrag

Vårt förslag: Alla barn ges rätt att få del av kommunernas stöd till barnomsorg. Kommunerna skall därför ha skyldighet att erbjuda ekonomiskt stöd även till de föräldrar som själva tar hand om sina barn. Stödet bör förslagsvis uppgå till 80 procent av den genomsnittliga nettokostnaden för en plats i den kommunala barnomsorgen. Denna möjlighet öppnas genom förändringar i kommunallagen och skollagen.

Ersättningen skall utgå till föräldrar vars föräldrapenningdagar och barndagar tagit slut. Totalt 60 barndagar skall dock undantas från denna regel och får sparas för att användas senare under barnets uppväxt.

Hos många föräldrar finns en stark vilja att få ta del av det offentliga stödet till barnomsorg för att själv ta hand om barnen när de är små. I flera kommuner, som tidigare nämnts, har folkomröstningar genomförts som klart visar detta. I några kommuner finns även en stark politisk vilja att tillmötesgå föräldrarnas önskemål, men detta omöjliggörs alltså av den socialdemokratiska regeringen som vägrar ändra nuvarande lagstiftning. Det formella hindret är kommunallagens generella förbud mot att ge bidrag till enskild. Detta hinder bör skyndsamt undanröjas när det gäller barnomsorg. Ansvaret för att erbjuda barnomsorgsalternativ ligger på kommunerna från det att barnet fyller ett år. Men detta ansvar gäller enligt skollagen enbart " i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov". Denna princip bör därför utökas till att för barn i förskoleåldrarna också gälla med hänsyn till föräldrarnas önskemål om att själva ta hand om sina barn. Det är viktigt att den nivå som finansierar och ansvarar för en verksamhet också kan fatta beslut om hur den ska utformas. Så stärks den lokala demokratin. Kommunerna bör självklart beakta föräldrars önskemål.

En förälder som är kommunal dagbarnvårdare kan visserligen få ersättning av kommunen för omsorg om egna barn under vissa förutsättningar, t.ex. att föräldern samtidigt tar hand om minst lika många andra barn som de egna. I vissa fall kan detta fungera bra, men i de flesta fall blir det ett krångligt system som inte i första hand är baserat på föräldrars önskemål.

Med denna utgångspunkt blir det i det närmaste självklart att kommunen lika gärna kan betala direkt till föräldrarna åtminstone en del av den förskoleplatskostnad som den slipper om dessa själva ordnar barnomsorgen. Detta har också varit en central utgångspunkt för Kristdemokraterna allt sedan barnomsorgen började byggas ut kraftigt under 1970-talet. Detta synsätt är också redan omsatt i praktiken i Norge, Finland och Danmark.

Skyldigheten för kommunerna att införa s.k. kommunala vårdnadsbidrag bör gälla för barn vars föräldrars föräldrapenning- och barndagar tagit slut. Totalt 60 barndagar skall dock undantas från denna regel och får sparas för att användas senare under barnets uppväxt.

På detta sätt uppnås en flytande gräns för varje barn för när kommunen kan ge bidrag direkt till föräldrarna. Avgränsningen liknar den som finns i Finland, där barnavårdsstödet gäller från föräldrapenningtidens slut. Kommunerna ska ha frihet att utforma stödet, men det bör förslagsvis uppgå till 80 procent av den genomsnittliga nettokostnaden för en plats i den kommunala barnomsorgen. Detta motsvarar genomsnittligt sett barndagarnas "normala" nivå, dvs. ca 6 000 kronor per månad. Stödet ska utgöra pensionsgrundande inkomst och vara skattepliktigt. I syfte att reducera oönskade marginal- och tröskeleffekter bör stödet räknas med som inkomst vid beräkning av eventuellt bostadsbidrag. Den samlade ekonomiska effekten för kommunerna av ett införande av barndagar och en skyldighet att erbjuda föräldrar kommunala vårdnadsbidrag bedömer vi som positiv. Barndagarna kommer att minska trycket på den kommunala barnomsorgen, och med stor sannolikhet även de kommunala vårdnadsbidragen om man ser till de önskemål småbarnsföräldrar ger uttryck för. I vissa kommuner kan de dock (allt annat lika) leda till en initial merkostnad för dem som idag avstått från den kommunala barnomsorgen utan ersättning. Totalkostnaden beror förstås även på vilka stödnivåer kommunerna väljer. Sammantaget kommer förutsättningarna för en förbättrad kvalitet i den kommunala barnomsorgen att öka, jämfört med om ingen reform genomförs.

Kristdemokraterna anslår 1,5 miljarder kronor år 2006 och 1 miljard kronor år 2007 för att det kommunala vårdnadsbidraget skall införas. Dessa medel fördelas via 48:1 "kommunalekonomisk utjämning".

9.11 Valfrihet och kvalitet i den kommunala omsorgen

För att alla föräldrar skall finna alternativ som passar just dem och deras barn måste det därför finnas en väl utbyggd barnomsorg med olika alternativ. Som komplement till föräldrarnas omsorg vill vi därför erbjuda en mångfald av barnomsorgsformer med olika inriktning och huvudmän; familjedaghem, förskolor, öppna förskolor och fritidshem. Detta ställer krav på att kommunerna kan erbjuda likvärdiga villkor för alla godkända barnomsorgs- och förskoleverksamheter. På samma sätt som eget val (pengsystem/"kundval") fungerar inom skolväsendet, det vill säga att pengarna följer barnet, bör det fungera inom barnomsorgen.

Det är viktigt att förskoleverksamhetenutvecklas så att en hög och jämn kvalitet kan säkerställas. Insikten om barns behov måste styra planeringen när det gäller gruppstorlekar, lokalernas och omgivningens utformning samt kontinuiteten i verksamheten. Såväl kommunala som privata barnomsorgsalternativ skall bedrivas med kvalitetskontroll.

Socialdemokraternas ensidiga styrning av subventioner till förskolan har lett till den förväntade effekten att många barns vistelsetid ökat och att fler barn ställts i kö till en förskoleplats. Barngruppernas storlek har på många håll för länge sedan passerat gränsen för vad som är acceptabelt. För att lösa den akuta situation som uppstått på grund av den misslyckade (s)-politiken anser vi att varje kommun bör åläggas att lägga fast ett tak för hur stora barngrupperna för olika åldersgrupper får vara och att Skolverket ska ange riktlinjer för detta.

Socialdemokraterna betonar ständigt vikten av att barn tidigt får tillgång till professionell personal. Vi delar inte åsikten att det endast är i förskolan som barn utvecklas positivt. Barn lär och utvecklas i alla miljöer förutsatt att de är trygga och får stimulans. För att kunna ge varje barn den trygghet, stimulans och det stöd just det behöver måste barnets individuella behov vara utgångspunkten. Det förutsätter att det finns olika alternativ för att möta dem. Med den socialdemokratiska regeringens politik är risken uppenbar att andra barnomsorgsformer än den kommunala förskolan försvinner, t.ex. familjedaghem och öppna förskolor. Många kommuner har redan lagt ner öppna förskolor och familjedaghem för att kunna finansiera förskolan som är obligatorisk för kommunerna. Den socialdemokratiska regeringen hävdade vid införandet av den allmänna förskolan den 1 januari 2003 att den främst skulle få betydelse för barn i landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner, barn till föräldralediga, invandrarbarn, barn i utsatta bostadsområden och barn till hemarbetande. Det är just dessa grupper som den öppna förskolan riktar sig till och fått stor respons hos. Socialdemokraterna väljer att riva ner ett fungerande system till förmån för sin egen modell utan hänsyn till föräldrarnas och kommunernas önskemål och behov.

Vi anser att föräldrarnas och kommunernas bestämmanderätt ska öka när det gäller utformningen av och resurstilldelningen till barnomsorgen. Det är den bästa garanten för en ökad mångfald och kvalitet inom detta område.

10 Föräldraskap och arbetsliv

Viktiga inslag i kristdemokratisk politik för att möjliggöra kombinationen föräldraskap och arbetsliv är en generös föräldraförsäkring inklusive en rimlig grundnivå och högt tak, rätt till tre års tjänstledighet, barndagar, tillgång till barnomsorg av olika slag och med hög kvalitet, som kan väljas efter föräldrarnas önskemål och barnets behov.

10.1 Flexibel arbetstid och öppna arbetsplatser

Kristdemokraterna anser att flexibel arbetstid för alla anställda, men särskilt för småbarnsföräldrar bör underlättas. Flexibel arbetstid innebär att arbetstagaren tillsammans med arbetsgivaren kan välja hur arbetstiden skall förläggas. Kommittén Välfärdsbokslut har i sin antologi om "Barns och ungdomars välfärd" redovisat de positiva effekterna med att föräldrar har möjlighet till flexibel arbetstid i arbetslivet. Man konstaterar att arbetsvillkoren har förändrats och att det blivit vanligare med flextid och med s.k. öppna arbetsplatser där arbetstagaren kan lämna arbetsplatsen eller ta emot besök. Detta har visat sig vara positivt för familjelivet. Flextiden kan bli ett sätt för familjen att pussla ihop sin egen tid och på det sättet få mer tid för barnen. Det har också visat sig att föräldrar i första hand använder sin flextid för att förkorta den tid barnen vistas i förskola eller annan barnomsorg utanför hemmet. En undersökning som Hem och skola genomfört förstärker det intrycket. Hela 39 procent av de tillfrågade anser att flexibel arbetstid är bästa botemedlet mot ansvarskrockar. Det ökar också möjligheten att få mer tid för barnen när de nått skolålder eller behöver föräldrastöd som tonåringar. Enligt kommittén Välfärdsbokslut är det dock så att mödrar i högre grad än fäder har mer begränsade arbetsvillkor och i mindre utsträckning rätt till flexibel arbetstid. Föräldrar önskar flexiblare - inte kortare - arbetstid i första hand för att kunna förena föräldraskap och arbetsliv. Det åligger arbetsmarknadens parter ett stort ansvar när det gäller att genomföra detta.

Tack vare den tekniska utvecklingen är det idag lättare att arbeta hemifrån. Denna möjlighet bör tas tillvara i högre grad än vad som är fallet idag och bör kombineras med ekonomiska insatser från stat eller kommun. Arbetet bör kunna organiseras så att möjlighet ges till frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet underlättas.

10.2 Att riva hinder - attitydförändringar till föräldraledighet

En förutsättning för att både kvinnor och män skall ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna fungera i den viktiga föräldrarollen är att vi skapar ett barnvänligt arbetsliv, där det ses som en kompetenshöjning och merit för både män och kvinnor att ha varit föräldralediga för att vårda och fostra sina barn.

Det finns idag positiva exempel på arbetsgivare som på olika sätt fyller ut en del av skillnaden mellan föräldraförsäkringen och lönen för den anställde för att fler ska ha råd att ta ut föräldraledighet. Fler arbetsgivare borde se värdet av att medarbetare får bättre möjlighet att umgås med sina barn. En positiv syn på föräldraledighet bidrar dessutom till att arbetsgivaren får mer nöjda medarbetare.

Samtidigt som det finns goda exempel har en genomförd studie ²⁰ om svenska företags attityd till att mannen tar ut föräldraledighet visat att många män motarbetas passivt eller aktivt av sina arbetsgivare. Många gånger upplever de även en negativ attityd från arbetskamrater. Endast 3 procent av de undersökta företagen är uttalat positiva till att fäder tar ut sin föräldraledighet. Det är uppenbart att stat och kommun, tillsammans med arbetsmarknadens parter, måste ta sin opinionsbildande roll på allvar för att förändra synen på föräldraledighet. Detta kan göras genom en nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

10.3 Stärkt skydd mot diskriminering vid föräldraledighet

Barn skall välkomnas av det omgivande samhället. Kvinnor som blir gravida skall kunna känna trygghet i att graviditeten inte betraktas som hinder på arbetsmarknaden. Antalet anmälningar till JämO om misstänkt diskriminering i samband med graviditet och föräldraskap har ökat de senaste åren. Kristdemokraterna anser att alla typer av hinder eller diskriminering som män eller kvinnor riskerar att utsättas för under tiden för graviditet/föräldraledighet eller efter återvändandet till arbetet måste bekämpas.

Jämställdhetslagen 5 § stadgar att arbetsgivare ska uppmuntra föräldraledighet och underlätta den. Detta är en generell bestämmelse och sanktionsmöjlighet finns ej. Prejudicerande domar saknas, varför lagen blir tämligen uddlös. I utredningen "Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv" ²¹ föreslås två konkreta åtgärder; dels att ett särskilt förbud mot diskriminering av föräldralediga införs i föräldraledighetslagen, dels att uppsägningstiden vid uppsägning på grund av arbetsbrist av anställd som är helt föräldraledig börjar löpa först när arbetstagaren helt eller delvis återupptar sitt arbete. Kristdemokraterna bedömer att dessa förslag är viktiga och rimliga för att motverka den diskriminering som finns mot föräldralediga.

EU:s ministerråd har enats om att garantera rätten att återuppta sitt arbete utan försämrade villkor efter föräldraledighet. Man skall också få tillgodoräkna sig förbättringar, såsom generella lönehöjningar, som arbetskamraterna erhållit under tiden. Idag kan föräldraledigheten vägas in som skäl för en förändring av tjänsten, vilket nu inte blir förenligt med de nya EU-reglerna. En skärpning av svensk lagstiftning i denna riktning ser vi som ett led i vårt arbete för att vård av barn skall ses som ett meritvärde även på arbetsmarknaden.

10.4 Utökad rätt till tjänstledighet för föräldraledig

Som en konsekvens av att vi vill göra det möjligt för den som vill förlänga tiden tillsammans med sina barn när de är små bör rätten till tjänstledighet utökas. Man ska inte behöva säga upp sig för att kunna göra detta. Den lagstadgade rätten till hel tjänstledighet när man blir förälder bör därför förlängas från dagens ett och ett halvt år till tre år.

Det är en rimlig tidsrymd också sett ur arbetsgivarsynpunkt. Föräldrarna skall därefter ha bibehållen rätt att återvända till sitt arbete. De skall också kunna dela upp tjänstledigheten mellan sig, om båda föräldrarna förvärvsarbetar.

Därtill bör rätten till en fjärdedels tjänstledighet utökas från åtta år till tolv år. Det förbättrar möjligheterna för de föräldrar som såönskar att finnas till hands även för sina 8-12-åringar efter skoldagens slut.

10.5 Hemarbetet måste uppvärderas

Med tanke på hur viktig omsorgen om barnen är framstår dagens system, som inte inbegriper omvårdnad i hemmet, som mycket otidsenligt. När barnomsorgsfrågor diskuteras glöms ofta att småbarnsperioden för de allra flesta är en relativt kort period av livet. Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och riksdagsledamot, kom för några år sedan ut med en bok om hemarbete som väckte mycket debatt. Hon konstaterade att det arbete som görs utanför den etablerade arbetsmarknaden endast ger låg grundtrygghet. Detta drabbar i första hand kvinnorna. Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket i tid räknat, men proportionerna mellan hemarbete och arbete utanför hemmet är olika. Kvinnorna arbetar 40 procent mindre på den så kallade öppna arbetsmarknaden. Med andra ord missgynnas kvinnor över livscykeln genom den här arbetsfördelningen. Detta är en viktig jämställdhetsfråga.

Ur detta perspektiv finns det anledning att fråga sig hur staten betraktar arbete som sådant. Ann-Marie Pålsson noterar i sin bok att vård och underhåll av maskiner är en skattebas och räknas som värde i BNP, medan vård och underhåll av människor inom hemmet inte räknas i skattesammanhang och inte alls registreras i den ekonomiska statistiken. En ökad insikt om detta samband kan dock, främst tack vare att Kristdemokraterna varit pådrivande, konstateras i det nya pensionssystemet. Fyra år per barn räknas som pensionsgrundande i det nya systemet. Kristdemokraterna skulle även vilja gå ett steg längre i pensionssystemet. Dessutom borde den ovan beskrivna insikten också prägla andra socialförsäkringsreformer.

Kristdemokraterna anser att vård av egna barn, likväl som vård av andras barn, måste få ett starkare meritvärde på arbetsmarknaden och betraktas som jämförbart med flera andra yrkesinsatser. Vård av barn ställer stora krav på bland annat organisation, simultankapacitet och ekonomisk planering.

10.6 Halva priset på hushållstjänster

För många familjer där mannen eller kvinnan, eller båda, vill eller måste satsa mycket tid och kraft på sitt förvärvsarbete kan det bli en omöjlig uppgift att också hinna med hem och hushållsarbete. När man är hemma vill man istället prioritera tid med barnen. Ett sätt att stödja familjen är att utforma beskattningen så att det går att köpa vita hushållstjänster till ett rimligt pris. Detta skulle få en rad omedelbara och positiva effekter. En rimlig beskattning av hushållstjänster skulle möjliggöra för även de med normala inkomster att köpa dessa tjänster. Det skulle också medföra att de personer, ofta kvinnor, som idag utför sådana hushållstjänster på en svart marknad skulle få vita jobb och därmed en betydande trygghet i form av lön, pension, försäkringar osv. För småbarnsföräldrar och ensamstående föräldrar är dubbelarbete ofta mycket påfrestande. Därför är sänkt skatt på hushållstjänster en viktig reform även i arbetet för ökad hälsa.

Kristdemokraterna vill införa en 50-procentig skattereduktion på alla tjänster inklusive s.k. ROT-arbeten som utförs i det egna hemmet eller på den egna tomten. Underlaget för skattereduktion utgörs av arbetskostnaden inklusive moms. Maximalt 50 000 kronor per hushåll och år skall berättiga till skattereduktion.

11 Kristdemokraternas totala satsningar på barnfamiljen

Anm.: I tabellen redovisas nettoeffekten för hushållen av de olika förslagen. Således har skattepliktiga transfereringar räknats om så att de blir jämförbara med rena avgiftsförändringar eller obeskattade bidrag som t.ex. bostadsbidraget.

Kristdemokraterna har gjort flera beräkningar som visar hur vår familjepolitik stärker barnfamiljers ekonomiska situation och ökar valmöjligheter såväl under som efter tiden med föräldraförsäkring.

12 Anslagsförändringar

I detta avsnitt presenteras kortfattat de anslagsförändringar som Kristdemokraterna vill göra i förhållande till regeringens budgetproposition för år 2005. Förslagen redovisas endast översiktligt. Bakgrunden och motiven till förändringarna redovisas i motionstexten ovan. Förändringarna av bostadsbidragen återfinns i motionen för utgiftsområde 18. Förändringar avseende det kommunala vårdnadsbidraget samt deltidstaxor återfinns i motionen för utgiftsområde 25. Förändringar som berör skatteområdet återfinns i Kristdemokraternas budgetmotion.

12.1 Barndagar

Från 1 juli 2005 införs som ett första steg barndagar. För detta ändamål avsätter vi 3 050 miljoner kronor för år 2005.

12.2 Föräldraförsäkring

Kristdemokraterna vill höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens 180 kronor per dag till 230 kronor per dag år 2005. De 90 lägstanivådagarna och den extra månaden i föräldraförsäkringen slopas i samband med att barndagarna börjar gälla år 2005.

Vidare anser Kristdemokraterna att den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas på de senaste tvåårens inkomster, inklusive semesterersättning och skattepliktiga förmåner.

12.3 Vårdbidrag för barn till biståndsarbetare

I proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens personkrets föreslogs en uppdelning av hela socialförsäkringslagen i en bosättningsbaserad respektive arbetsbaserad del. Biståndsarbetare anställda av en ideell organisation kommer att omfattas av de bosättningsbaserade förmånerna men vid utlandsbetalning begränsas dessa förmåner till något som man kallar för familjestöd. I förslaget räknas i detta sammanhang inte vårdbidraget som familjestöd. Biståndsarbetare som arbetar utomlands är viktiga för Sverige och gör ett beundransvärt arbete, många gånger med stora egna uppoffringar som följd. Vi tycker att det är självklart att vårdbidraget skall utgåäven till biståndsarbetare som är berättigade till det.

[1]

Vem bryr sig? Barnombudsmannens årsrapport 2003. Del 1 - Barn och unga kommer till tals

[2]

Barnombudsmannens årsrapport 2004 - Barns och ungas nära relationer

[3]

Gjord av Sifo på uppdrag av TCO

[4]

Arbetstidsundersökning. SIFO på uppdrag av TCO 1309 personer tillfrågade

[5]

Barntillåtet arbetsliv 2003 HTF gallupundersökning bland HTF-medlemmar 19-39 år.

[6]

Barnombudsmannens årsrapport 2004 - Barns och ungas nära relationer

[7]

3 000 föräldrar ingick i undersökningen där Livia Oláh, forskarassistent i demografi, följt familjer från det att de fick sitt första barn till dess att barnet fyllde 16 år.

[8]

RFV 3 000 mammor och pappor till barn födda 1993 eller 1999.

[9]

Mars 2003, Sifointervju av drygt 750 män mellan 20 och 40 år. Se även Arbetsmarknadsundersökning 2003 av Saco-förbundet Jusek.

[10]

Aftonbladet februari 2003

[11]

Opinionsinstitutet Demoskop, oktober 2003. 1 004 telefonintervjuer. Starkast stöd för att föräldrarna själva skall fördela föräldraledigheten fanns i åldersgruppen 25-49 år.

[12]

Studerande och trygghetssystemet. SOU 2003:130

[13]

År 2002

[14]

Ekonomikommissionen. SOU 1993:16

[15]

SFS 1994:553

[16]

Riksförsäkringsverket

[17]

Aftonbladet 2 mars 2000.

[18]

Skop utförde undersökningen

[19]

Förskola. 2002/03:UbU9. (Mångfald inom barnomsorgen (punkt 2))

[20]

Genomförd av Philip Hwang, professor i psykologi, och Linda Haas, sociolog. Göteborgs universitet. I undersökningen har 200 av de största svenska företagen deltagit. Personalchefer och fackliga företrädare har intervjuats, likaså 900 fäder.

[21]

SOU 2002:56

Anslag	Regeringens förslag, kr	Anslagsförändring, kr
21:2 Föräldraförsäkring	25 560 734	-1 000 000 000
21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn	2 622 200 000	+1 000 000
Nytt anslag: Barndagar		+3 050 000 000
Summa totalt för utgiftsområdet	56 356 834 000	+2 051 000 000

	2005	2006	2007
Nivåförbättringar för barnfamiljerna:
Höjd grundnivå från 180 till 230 kr i föräldraförsäkringen	210	210	210
Bort med individuella inkomstgränser i bostadsbidraget	100	100	100
Höjt bostadsbidrag med 100 kr/barn	350	340	330
Garanterade deltidstaxor i förskolan	250	250	250
Alternativ till höjt barnbidrag med 100 kr		-2 100	-2 100
Alternativ till flerbarnstillägg efter andra barnet		-1 100	-1 100
Valfrihetsreform i barnomsorgen:
Nytt anslag: Generell graviditetspeng (30 dagar i slutet av graviditeten)		105	105
Nytt anslag: Barndagar, 300x200 kr fr 1/7 2005	2 135	4 340	4 340
Stöd till kommuner för kommunalt vårdnadsbidrag		1 500	1 000
Övrigt:
Alternativ till 13:e ersättningsmånaden		-1 330	-1 330
Underhållsstöd. Ej fullt bidrag till stödmottagare med höga inkomster		-200	-200
Vårdbidrag för funktionshindrade barn (biståndsarbetares)	1	1	1
Slopade lägstanivådagar till följd av barndagar	-280	-385	-910
Ny beräkning av SGI	-630	-630	-700
Summa:	2136	1101	-4

Stockholm den 5 oktober 2004
Göran Hägglund (kd)
Stefan Attefall (kd)	Maria Larsson (kd)
Mats Odell (kd)	Inger Davidson (kd)
Johnny Gylling (kd)	Helena Höij (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)	Chatrine Pålsson (kd)

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 Innehållsförteckning