Efter tio socialdemokratiska regeringsår är nästan var sjätte svensk i arbetsför ålder sjukskriven eller förtidspensionerad. Bakom de ökade ohälsotalen döljer sig först och främst utsatta människor med försämrad livskvalitet och mänskligt lidande. Men det innebär också dramatiska samhällskostnader. Det måste ske ett trendbrott så att utvecklingen vänds. Kristdemokraternas strategi för ökad hälsa sammanfattas här i 13 punkter.

4 Ett reformerat socialförsäkringssystem

Frågan om socialförsäkringarnas omfattning och utformning handlar ytterst om var gränsen mellan det offentliga och det privata ansvarstagandet ska dras. Varje del i ett socialförsäkringssystem bör därför prövas utifrån subsidiaritetsprincipen: vilken nivåär mest lämpad för beslutsfattande - individen, familjen, kommunen eller staten? När svaret på denna fråga avgörs är det flera faktorer som måste vägas in: hur påverkas möjligheterna till personligt inflytande och ansvarstagande? Hur påverkas människors trygghet och grundskyddet för dem med lägst inkomst? Hur påverkas drivkrafterna till arbete, utbildning och företagande, dvs ekonomins funktionssätt i stort? Hur påverkas risken för fusk och överutnyttjande? Kommer personer som i dag står utanför systemen att få del av dem?

Kristdemokraterna står bakom huvudtanken att staten är den aktör som bäst kan tillhandahålla ett generellt system för att försäkra människor mot vissa mer eller mindre påverkbara inkomstbortfall, men att dessa system även bör ge utrymme för egna lösningar och personligt ansvarstagande. Detta gäller i första hand vid sjukdom, arbetslöshet, barnafödande och pension. Till allra största delen kan dessa system betraktas som en omfördelning i tiden för en och samma person eller familj. Omfördelningen mellan olika personer och familjer påverkas huvudsakligen av grundskyddens nivå och hur systemen finansieras.

Dagens socialförsäkringssystem har emellertid brister i flera avseenden. De är för det första inte tillräckligt robusta för att skapa den ekonomiska trygghet som är en viktig del i ett välfärdssamhälle. Denna brist beror både på politiska och demografiska faktorer. Sedan 1990 har över 600 regeländringar gjorts i socialförsäkringssystemen. Därtill kommer den demografiska utvecklingen och att en mer rörlig arbetsmarknad i framtiden kommer att ställa helt nya krav på socialförsäkringarna. Socialförsäkringssystemet är för det andra inte heller översiktligt. Socialförsäkringarna omfattar ett 50-tal olika ersättningstyper. Dessa regleras i ett 20-tal olika lagar och administreras av ett tiotal olika huvudmän. För det tredje kan systemets effektivitet och träffsäkerhet också ifrågasättas. Drygt 350 miljarder kronor omfördelas årligen men systemen omfattar inte alla. För det fjärdeär kopplingen mellan avgifter och förmåner dålig och, för det femte, finns allt för många dåliga incitament inbyggda i systemen, vilket gör att arbete lönar sig dåligt eller t.o.m. inte alls för den enskilde i vissa fall. Även flexibiliteten kan ifrågasättas. Vissa av inkomstförsäkringarna kan t.ex. enbart tas ut som hel, trefjärdedels eller halv ersättning.

Det finns således ett stort behov av att reformera dagens socialförsäkringssystem. En nödvändig reformering av socialförsäkringarna låter sig dock inte göras hur snabbt eller lätt som helst. Det nya pensionssystemet föregicks av utredningar i ca 14 år även om huvuddelen av arbetet gjordes från 1992 till 1998. Pensionssystemet är ett tydligt exempel, där den livsinkomst man arbetar ihop utgör grunden för de avgifter man betalar in och sedan den pension man får. För dem som inte har kunnat arbeta ihop till en rimlig pension finns ett "golv", en garantipension, som finansieras av alla förvärvsarbetande via de vanliga inkomstskatterna. Denna typ av raka rör mellan vad man betalar in och vad man får ut behöver skapas i flera delar av socialförsäkringssystemet men på lång sikt måste det också gå att fondera delar av systemen.

I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna (pensionssystemet undantaget) renodlas och samordnas. Ett bättre samband mellan avgifter och förmåner - försäkringsmässighet - måste upprättas genom någon form av löne- och avgiftsväxling då det är fråga om att försäkra ett inkomstbortfall. I ett längre perspektivär det sedan önskvärt att hela skatte-, avgifts- och transfereringssystemet effektiviseras. Därtill bör även incitamenten för enskilda individer förbättras vid givna förmåner. Dessa förbättringar tillsammans, eller var och en för sig, skulle avsevärt kunna stärka den svenska ekonomins tillväxtkraft. En styrka med dessa reformer är att de kan genomföras utan att den offentliga sektorns totala omfördelande funktion behöver ändras.

Den socialdemokratiska regeringen har tillsatt en ensamutredare som skall se över sjukförsäkringen. Detta är, enligt vår mening, otillräckligt. Kristdemokraterna anser att en parlamentarisk kommitté snarast skall ges i uppdrag att utreda en samordning och renodling av socialförsäkringarna.

5 En sjuk utveckling

Efter tio socialdemokratiska regeringsår är nästan var sjätte svensk sjukskriven eller förtidspensionerad. Bakom de ökade ohälsotalen döljer sig först och främst utsatta människor med försämrad livskvalitet och mänskligt lidande. Men det innebär också dramatiska samhällskostnader. Utgifterna för ohälsan tar ensamma upp ca 17 procent av statsbudgetens utgifter och beräknas öka från 122 miljarder kronor år 2004 till 138 miljarder kronor år 2007. Det motsvarar kostnaden för hela förskolan, hela grundskolan, hela gymnasiet. Därutöver är arbetsgivarnas kostnad för sjukskrivningarna ca 60 miljarder kronor, det vill säga lika mycket som kostnaden för hela äldreomsorgen.

5.1 Höga sjukskrivningstal

Den senaste statistiken från RFV är nedslående. Under 2003 utbetalades sjukpenning för 108 419 000 dagar. Detta ska jämföras med utbetalning för 48 259 000 dagar under 1997. Även om den socialdemokratiska regeringen och dess stödpartier (Miljöpartiet, Vänsterpartiet m.fl.) försöker påskina att sjukskrivningarna sjunkit såär det inte sanningsenligt. När det gäller de kortare sjukskrivningarna så betalar arbetsgivarna idag, efter en ändring av Socialdemokraterna, sjuklön för arbetstagare upp till tre veckor. Det är således inte sjukskrivningarna i sig som sjunker utan den officiella statistiken för sjukpenning. De långa sjukskrivningarna har också sjunkit i den officiella statistiken, men det beror främst på att de istället övergått till aktivitets- eller sjukersättning.

Under de senaste sex åren har antalet personer som varit sjukskrivna i ett år eller längre ökat med 180 procent. Nästan vartannat pågående sjukfall har pågått längre än ett år.

5.2 En halv miljon förtidspensionerade - och allt yngre

Antalet personer med aktivitets-/sjukersättning fortsätter att öka. Enligt Riksförsäkringsverket utbetalades i september 2004 uppemot 528 000 ersättningar, vilket är en ökning med 33 500 jämfört med året innan och 100 000 fler än i slutet av 1999. 19 procent av de nytillkomna aktivitets- sjukersättningarna gick till personer under 40 år. Ökningen är mycket oroande eftersom det innebär att fler ställs mer permanent utanför arbetsmarknaden.

5.3 Sveriges ekonomiska utveckling i fara på grund av ohälsotalen

Sveriges ekonomi är i fara och enskilda människor får vänta i åratal på rehabiliteringsinsatser på grund av regeringens handlingsförlamning inför de utmaningar som de höga ohälsotalen utgör. Utgifterna för sjukpenningen har nästan tredubblats sedan 1995/96. Det finns enligt Riksförsäkringsverket inget som tyder på en minskning i utgifterna för sjukförsäkringen. I stället bedöms ökningen av kostnaderna bara fortsätta.

5.4 Sju år med växande ohälsotal - vad gör den socialdemokratiska regeringen?

Det är nu sju år sedan de växande ohälsotalen tog fart på allvar. Under hela denna tid har Göran Persson varit statsminister och Socialdemokraterna i regeringsställning. Flera utredningar, statistiska uppdrag, pratgrupper m.m. har passerat revy under dessa år, men från Regeringskansliet har det inte kommit mycket av konkreta förslag till åtgärder. Utgifterna för ohälsan ökar med ca 15 miljoner kronor per arbetsdag! Trots detta anser den socialdemokratiska regeringen att den har varit handlingskraftig med hänvisning till flertalet tillsatta utredningar och det tandlösa 11-punktsprogrammet. Sanningen är givetvis den motsatta. Trots goda genomarbetade förslag från olika utredningar har regeringen förblivit handlingsförlamad. Den socialdemokratiska regeringens förslag har varit lösryckta och mest präglats av ett ostrukturerat lappande och lagande som inte kommer att lösa de strukturella problem som finns inom socialförsäkringsområdet. Vissa frågor som nu lyfts fram, såsom stärkandet av den försäkringsmedicinska utbildningen, är dessutom gamla kristdemokratiska krav som år efter år röstats ner i riksdagen bl.a. av Socialdemokraterna. De åtgärdsförslag som hittills har lagts fram kan möjligtvis bromsa den negativa utvecklingen - men inte vända kurvan.

Den socialdemokratiska regeringen hade om den gått på Kristdemokraternas förslag i budgetmotionen hösten 2000, om en ny rehabiliteringsorganisation, haft helt andra förutsättningar att komma till rätta med det växande ohälsotalet och underskottet i budgeten.

6 Kristdemokraternas åtgärder för ett mer hälsosamt liv

6.1 Vad är orsaken till de växande ohälsotalen?

Det finns inga enkla förklaringar till att ohälsotalen ökat så dramatiskt sedan 1997. Svaret går inte att finna i att vi har blivit sjukare. Av flera utredningars ¹ arbete framgår det snarare att folkhälsan på senare år blivit något bättre. Svaret går heller inte generellt att finna i en sämre arbetsmiljö eller ett hårdare arbetsklimat. Den fysiska arbetsmiljön har genomsnittligt förbättrats under det senaste decenniet. ² En studie av arbetslivsinstitutet visar att utbrändhet är minst lika vanligt hos arbetslösa och studerande som hos förvärvsarbetande. I dag är nästan var femte sjukskriven samtidigt arbetslös. Av en enkätundersökning som RFV gjort bland långtidssjukskrivna framkommer det att hälften av sjukskrivningarna beror på andra faktorer än arbete eller arbetsmiljö ³ . Orsak till ohälsan kan inte heller härledas till att man exempelvis bor i en stressig storstadsmiljö. RFV har utrett frågan om de regionala skillnader som finns avseende sjukskrivningar och där framkommer det att Norrlandslänen, särskilt norrländsk glesbygd, ligger över riksgenomsnittet för ohälsotalet och att större kommuner som exempelvis Uppsala och Jönköping ligger under riksgenomsnittet.

RFV:s enkätundersökning bland 15 000 långtidssjukskrivna visar att frågan om orsakerna till sjukskrivningar är komplexa. De långtidssjuka är långtifrån en homogen grupp och därmed heller inte mottagliga för samma typer av åtgärder.

Enligt ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) är sjukfrånvaron i Sverige hög internationellt sett. Ur ett svenskt perspektiv är ett av huvudresultaten av en studie ⁴ att det finns ett starkare samband mellan sjukfrånvaron och konjunkturcykeln i Sverige än i övriga länder. Antalet äldre som riskerar att bli frånvarande från arbetet på grund av nedsatt arbetsförmåga är större i Sverige än i länder där färre personer är kvar i arbetslivet efter 50-årsåldern och i synnerhet efter 60-årsåldern.

6.2 Bredare fokus på ohälsans orsaker

Arbetsplatsen är inte den enda avgörande förklaringsfaktorn för den ökade ohälsan. När man läser regeringens texter och lyssnar på debatter slås man av hur dogmatiskt man ser på orsakerna till sjukfrånvaron. Arbetsplatsens beskaffenhet och arbetsmiljön verkar vara de enda faktorer som påverkar om människor mår dåligt och sjukskriver sig. Med ett sådant snävt fokus kommer man inte åt problemen. Kristdemokraterna har ett betydligt bredare fokus.

Utan att förringa arbetsplatsens betydelse i sammanhanget menar vi att det finns ett flertal orsaker till den ökade sjukfrånvaron. Grunden för åtgärder mot ohälsan måste bygga på en korrekt analys av orsaksförhållandena. Kristdemokraterna drar slutsatsen att det är människors svårigheter att få hela livspusslet att gå ihop som skapar en betydande del av ohälsan. Utformningen av familje-, social-, folkhälso-, skatte- och jämställdhetspolitiken har stor betydelse för möjligheterna att komma till rätta med ohälsan. Ohälsan både i och utanför arbetslivet måste bekämpas genom att stärka den enskilda människans känsla av värde, inflytande och vardagsmakt.

6.3 Föräldrar och barn behöver mer tid

Mycket tyder på att en ökad förvärvsfrekvens, högre tempo i arbetslivet och ökad arbetslöshet med därtill ökad rädsla för att förlora jobbet, försvårar föräldraskapssituationen. En förutsättning för att både kvinnor och män ska ha möjlighet att utvecklas i sina yrkesroller och samtidigt kunna fungera i den viktiga föräldrarollen, är att vi kan skapa ett barnvänligt arbetsliv. Här krävs en arbetsmiljö där det betraktas som en kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift att vårda och fostra sina barn. Detta måste gälla både män och kvinnor.

Därför är det viktigt att ge föräldrarna såväl ansvaret som resurserna för att själva kunna utforma sin vardag och kunna välja barnomsorgsform som de anser bäst. Kristdemokraternas förslag om barndagar ger föräldrarna denna viktiga valmöjlighet. De ekonomiska villkoren för att ta hand om barn måste vara gynnsamma. En generös föräldraförsäkring med höjt golv och tak, rätten att vara tjänstledig i tre år som nybliven förälder, tillgång till god barnomsorg av olika slag som kan väljas efter barnets och föräldrarnas önskemål, är viktiga inslag för kombinationen föräldraskap och arbetsliv.

6.4 Avlastning i hemmet

Kristdemokraterna anser att stressen måste minska också i hemmen. Möjligheten att köpa privata tjänster såsom städning, tvätt, reparationer av huset, fönsterputsning, bilvård o.s.v. måste öka. Det ger möjlighet för familjer att frigöra tid för fri användning istället för att, som nu, producera alla dessa tjänster själva. Sänkt skatt på hushållstjänster skulle ge lägre priser och ett antal nya jobb. Det skulle möjliggöra även för låg- och medelinkomsttagare att kunna välja bort arbetsuppgifter i hemmet, till förmån för andra aktiviteter alternativt vila. För ensamstående mammor är detta särskilt viktigt.

6.5 Ett mänskligt och uthålligt arbetsliv

Ett gott arbetsklimat kännetecknas av ett stort medinflytande för personal. En av de allra viktigaste faktorerna för den enskilde är att få påverka omfattning och förläggning av arbetstider. Ett utrymme av självvalda arbetstider ger också positiv inverkan på arbetsklimatet och minskar stressfaktorn. Kristdemokraterna menar att arbetstidslagstiftningen måste utformas så att arbetsgivare och arbetstagare i ökad utsträckning lokalt kan fastställa arbetstiden efter sina behov och önskemål. Vi vill uppmuntra arbetsgivarna att tillämpa en flexibel förläggning av arbetstiden för sin personal. Vi ser även positivt på distansarbete och så kallade job-sharing, där två parter med likartad kompetens delar på ett jobb för att klara t.ex. barnomsorg på ett familjenära sätt.

Forskning visar att stress kan vara positiv under begränsad tid, men att risken för utbrändhet vid långvarig stress ökar. Det är därför nödvändigt med en längre sammanhängande ledighet för återhämtning. Kristdemokraterna vill förändra semesterlagen så att betald semester utöver fyra veckor ska kunna tas ut som arbetstidsförkortning för den som såönskar. Kristdemokraternas samtliga förslag för ett mänskligt och uthålligt arbetsliv återfinns i motionen "Ett hälsosamt arbetsliv".

6.6 Minska ohälsan bland personal i offentlig sektor

Offentlig sektor toppar statistiken över såväl antalet långtidssjukskrivna som korttidsfrånvaron på arbete. En särskild genomlysning bör göras av den offentliga sektorns speciella problem. Erbjudande om trygga jobb, med möjlighet till flexibel arbetstidsförläggning och rik möjlighet till kompetensutveckling, är några viktiga faktorer för framtidens personalpolitik inom offentlig sektor. Extra viktigt är det med tanke på att kvinnor är överrepresenterade i ohälsostatistiken. Att minska ohälsan bland dessa grupper är alltså i allra högsta grad ett led i arbetet för ett jämställt samhälle.

Vårdpersonalens insatser är nyckeln till god vård. Genom bättre arbetsförhållanden och högre löner, bland annat genom att fler vårdgivare och karriärvägar tillkommer, blir personalen inom vård och omsorg friskare och vården bättre. Det finns ett antal undersökningar som alla tyder på en och samma sak, nämligen att anställda hos privata vårdgivare trivs bättre och mår bättre än sina kollegor hos offentliga vårdgivare. Professor Furåker vid Göteborgs universitet, har i sin forskning kommit fram till att offentliganställda är mer missnöjda med lön och anställningstrygghet än privatanställda. De anser också att de oftare kommer hem utmattade från jobbet. Missnöjet gäller också karriärmöjligheter och makt över tiden. Merparten av de sjuksköterskor som övergått från offentlig till privat vård anser att övergången varit positiv. Initiativ från medarbetarna tas till vara i större utsträckning och de anställda får mer stöd och uppmuntran i sitt arbete.

6.7 Kvalitet och tillgänglighet i hälso- och sjukvård

En av vårt samhällets viktigaste uppgifter är att skapa en vård och omsorg som fungerar effektivt, snabbt och ger den bästa tänkbara kvalitet. Hälso- och sjukvården kämpar idag med långa köer, otillräckliga resurser och svårigheterna att rekrytera och behålla vårdpersonal. Vård och rehabilitering har ersatts av långa sjukskrivningar och förtidspension. Under de tio år som Socialdemokraterna har innehaft regeringsmakten har vården och omsorgen inte fått bättre förutsättningar.

Nu måste hälso- och sjukvården sättas i första rummet vid fördelningen av samhällets resurser. Det behövs en genomgripande diskussion om prioriteringar inom välfärden när resurserna till sjukvården inte räcker till. Valfrihet, bättre utnyttjande av de ekonomiska resurserna, men också mer pengar krävs för att skapa en bättre vård och omsorg.

Vårdpersonalen behöver få en ny framtidstro. Hälso- och sjukvården måste försöka locka till sig de mest begåvade och lämpliga personerna. Förutsättningarna för högre löner, inflytande och delaktighet måste stärkas. Detta är avgörande för hälso- och sjukvårdens utveckling.

Den socialdemokratiska regeringen motarbetar en mångfald av vårdgivare. Den så kallade stopplagen som kommer hindrar landstingen att själva bestämma över sin organisation ska, enligt regeringen, permanentas. Kristdemokraterna anser tvärtom att fler alternativa driftsformer i vården är nödvändigt om korta väntetider ska kunna garanteras.

Kristdemokraterna anser att hälso- och sjukvården ska utgå från att varje människa är unik och att alla personer har samma absoluta och okränkbara värde. Den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården är välfärdens kärna och ska vara behovsstyrd. Den ska kännetecknas av värdighet, kvalitet och tillgänglighet. Vården och omsorgen måste ha en helhetssyn på människan som tar hänsyn till kroppsliga, själsliga, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och livskvalitet måste alla dessa behov tillgodoses.

6.8 En utbyggd företagshälsovård

Enligt SCB:s undersökning Arbetsmiljön 2001 uppgav nästan tre fjärdedelar av sysselsatta kvinnor respektive män som är 30 år eller äldre att de hade tillgång till företagshälsovård. I åldersgruppen 16-29 år var andelen betydligt lägre, drygt 60 procent bland männen och drygt 50 procent bland kvinnorna. Undersökningen visade att det är en större andel män än kvinnor som har tillgång till företagshälsovård.

Kristdemokraterna vill framhålla företagshälsovårdens betydelse. En utbyggd företagshälsovård kan bli en viktig resurs i arbetet med att få ned sjukfrånvaron. Den omorganisation av företagshälsovården som genomfördes för ett decennium sedan har inte varit helt lyckad. Avståndet mellan företagsläkarna och företagen har alltför ofta blivit "för långt".

Tidigare hade företagsläkarna också möjlighet att ge sjukvårdande behandling på samma villkor som läkarna inom landstingen. Företagsläkaren såg tidigt eventuella missförhållanden inom både den fysiska och psykiska arbetsmiljön i företaget/förvaltningen. Beslutsvägarna var ofta kortare och på så sätt kunde dålig arbetsmiljö rättas till.

Med en försiktig utbyggnad av företagshälsovården kan dessutom andra positiva effekter uppkomma.I dagens stressade samhälle är det många som skulle uppskatta den närhet till medicinsk kunskap som företagshälsovården kan erbjuda om den ges möjlighet.Företagshälsovården skulle då kunna avlasta vårdcentraler och andra läkarmottagningar samtidigt som konkurrensen om personal inte blir störande.

Kristdemokraterna vill att företagshälsovården får tillbaka en del av sina tidigare uppgifter. Det kan innebära en effektivisering av arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete.

En särskild utredare har till uppgift att se över frågor rörande företagshälsovården. Utredningen skall redovisa uppdraget den 1 december 2004. Kristdemokraterna kommer att följa utvecklingen i denna fråga.

7 En ny rehabiliteringsförsäkring - ett nytt system

Problemen med de skenande sjukförsäkringskostnaderna har lett till en tydlig ökning i debattintensitet på området. Flera seriösa och tunga instanser - bland andra LO, TCO och Saco - har, liksom Kristdemokraterna, krävt att regeringen ska inrätta en ny rehabiliteringsförsäkring. Vad väntar den socialdemokratiska regeringen på?

Kristdemokraterna har länge motionerat i riksdagen om att rehabiliteringsmomentet måste få en betydligt starkare ställning i sjukförsäkringen. Vi har ett mycket väl utvecklat, konkret förslag hur detta skulle kunna genomföras. Förslaget bygger på en statlig utredning, vars betänkande offentliggjordes år 2000, men som ignorerats av regeringen. Utredningen heter Rehabilitering till arbete - en reform med individen i centrum (SOU 2000:78). Kristdemokraterna satsar sammanlagt 10,3 miljarder kronor de närmaste tre åren på en kraftigt förbättrad rehabiliteringsförsäkring. (Se tabell nedan). Sjukförsäkringen är huvudintäkt. Staten bör skjuta till den del som är rimlig för att finansiera rehabilitering för de 25 procent som inte har en traditionell arbetsgivare, exempelvis arbetslösa.

Tanken är att den nya försäkringen fortsättningsvis skall finansieras via arbetsgivaravgifter, men under en övergångsperiod på tre år ska staten stå som medfinansiär. Enligt utredaren behöver mellan 2,6 miljarder och 2,9 miljarder kronor per år satsas under en treårsperiod för att sätta i gång det nya arbetssättet.

7.1 Aktiv rehabilitering är grunden

Ett stort antal studier pekar på att aktiva sammansatta rehabiliteringsinsatser och ett snabbt agerande vid sjukskrivningar faktiskt ger positiva effekter för individen jämfört med passivitet. Dessa effekter kan avläsas på individers funktion, sjukdagar och in- eller återinträde i arbetslivet. Jämfört med dagens situation med relativt hög grad av passivitet ger förstärkt rehabilitering minskade sjukdagar och aktivitets-/sjukersättningar.

7.2 Hela samhällsekonomin måste vara perspektivet

Utredningen som ligger till grund för Kristdemokraternas rehabiliteringsförsäkring studerade de totala samhällsekonomiska kostnaderna och förtjänsterna av rehabilitering. Det otvetydiga resultatet av utredningen blev att framgångsrik rehabilitering är mycket lönsamt samhällsekonomiskt. Enligt utredningen kan en satsad krona ge upp till nio kronor åter när effekterna i offentlig sektor, hos arbetsgivarens och den enskildes ekonomi räknats.

7.3 Individen i centrum

Det behövs en kraftfullare försäkring - en sammanhållen rehabiliteringsförsäkring. Den bidrar med aktiva och tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne till arbete så fort som möjligt. Idag är det inte ovanligt att den försäkrade "bollas" mellan olika offentliga aktörer. Nuvarande fyra ansvariga sektorer (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassorna) har samma ansvar men olika mål och medel vilket ofta gör att individer idag hamnar mellan stolarna. Individens ställning i dagens rehabiliteringssituation varierar beroende på vilket regelverk som är aktuellt. För att sätta individen i centrum och komma bort från det uppifrån- och myndighetsperspektiv som präglar dagens system krävs det en förändring. Det kristdemokratiska förslaget om förstärkt rehabiliteringsförsäkring sätter individen i centrum och låter därmed det offentliga anpassa sig efter individernas skiftande behov och önskemål.

7.4 En offentlig aktör

I arbetet med ohälsa saknas det samhällsekonomiska perspektivet för närvarande. Den del av offentlig sektor som står för rehabiliteringskostnaden, d.v.s. sjukvården, har svårt att mäta resultatet av sitt arbete. Vid framgångsrik rehabilitering minskar kostnaderna istället i en annan del av den offentliga sektorn, d.v.s. försäkringskassan.

Kristdemokraterna anser därför att tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret skall flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som har ett samordnande ansvar och erforderliga resurser. Nedan beskrivs i korthet vad denne huvudaktör - försäkringsgivaren - har att göra.

7.5 Försäkringsgivarens uppdrag

Den första uppgiften innebär att försäkringsgivaren även skall arbeta med förebyggande insatser.

Den andra uppgiften för försäkringsgivaren är att beräkna och betala ut ersättning till individen för dels inkomstförlust, dels andra ersättningar och bidrag som kan vara aktuella i det enskilda fallet.

Den tredje uppgiftenär att ansvara för rehabiliteringsutredningen. En grundlig utredning är själva utgångspunkten för en lyckad rehabiliteringsprocess. Den måste också göras tidigare än vad som sker nu. Som regel ökar då förutsättningarna för framgång och minskar på så sätt också kostnaderna för försäkringen.

Den fjärde uppgiften innebär att försäkringsgivaren aktivt skall verka för att den sjukskrivne individen kan komma åter i sitt tidigare arbete eller - om detta inte är möjligt - i likvärdigt arbete. Om den sjukskrivne individen saknar anställning skall försäkringsgivaren i stället se till att individen uppnår arbetsförmåga.

Den femte uppgiftenär att ansvara för uppföljning så att uppnådda positiva effekter kan vidmakthållas.

7.6 Rehabiliteringsprocessens tre faser - snabbare rehabilitering

Tendensen att de långa sjukskrivningarna ökar, indikerar att det tar alltför lång tid från det att sjukdom bekräftats tills rehabiliteringsåtgärder sätts in. Den kaotiska situation som idag råder spolierar människors möjligheter till snabb återhämtning. Sjukskrivningsperioden förlängs väsentligt ju längre man tvingas vänta på rehabilitering. Trots att antalet långtidssjukskrivningar över 30 dagar har ökat dramatiskt de senaste sex åren är antalet rehabiliteringsinsatser i princip oförändrade. Bland de drygt 500 000 personer som i dag lämnat arbetsmarknaden med aktivitets- eller sjukersättning (tidigare sjukbidrag/förtidspension) finns med all säkerhet många som kunnat komma tillbaka om de fått rehabiliteringsinsatser snabbt. RFV:s stora undersökning bland långtidssjukskrivna visar att många av dem skulle kunna arbeta deltid- eller heltid om de bara fick hjälp. Det är misshushållning med mänskliga och samhälleliga resurser då människor är sjukskrivna längre än nödvändigt!

I vårt förslag skall rehabiliteringen komma in snabbt och ses som en process som består av tre faser. I praktiken råder det givetvis inte vattentäta skott mellan de olika faserna, tvärtom överlappar de varandra.

Försäkringsgivaren har i sin organisation personer som utses till koordinator i varje enskilt ärende. Denne bör ha god förmåga att självständigt driva rehabiliteringsprocessen med respekt för individens rättigheter och integritet, gärna med erfarenhet från olika delar av arbetslivet. Vidare förutsätts kunskaper i såväl rehabiliterings- som försäkringsmedicin, allmän kännedom om socialrätt, arbetsrätt och försäkringsjuridik.

7.6.1 Fas 1 - Rehabiliteringsutredning

Det är mycket viktigt att processen kommer i gång så snart som möjligt efter insjuknandet. I Gerhard Larssons utredning föreslår man vid en avvägning att rehabiliteringsutredningen bör göras efter fyra veckors sjukskrivning eller tidigare om individen själv begär det.

Genom att rehabiliteringsprocessen kan komma i gång tidigare än i nuvarande ordning kan man komma ifrån mycket av den tid då den sjuke, enligt nuvarande ordning, är passivt sjukskriven.

Den nuvarande ordningen med att arbetsgivaren alltid skall inkomma med rehabiliteringsutredning upphör till förmån för rehabiliteringsförsäkringen. Dagens system fungerar inte på ett tillfredsställande sätt. Det kan i vissa fall vara känsligt att arbetsgivaren utreder, speciellt med tanke på det växande antalet individer med stressrelaterade besvär. För vissa är lösningen inte att gå tillbaka till den gamla arbetsplatsen vilket försvagar motivet för att den tidigare arbetsgivaren skall ha utredningsansvaret. Alltfler i arbetslivet - för närvarande nästan var fjärde - saknar dessutom en traditionell arbetsgivare som kan utföra utredningen.

Även om arbetsgivaren med vår rehabiliteringsförsäkring inte längre ansvarar för rehabiliteringsutredningen är det ändå viktigt att betona arbetsgivarens ansvar att medverka till att lämna nödvändiga uppgifter och information till försäkringsgivaren samt att även i övrigt bistå för att underlätta utredningen.

7.6.2 Fas 2 - Sammansatta rehabiliteringsinsatser

När rehabiliteringsutredningen är klar är det dags för själva rehabiliteringsinsatserna. Det kan röra sig om olika former av träning och aktiviteter för att individen ska återvinna funktioner, självförtroende och ibland motivation. Förutom behandling, medicinsk eller annan, kan olika rådgivningsinsatser - ekonomiska, sociala, psykologiska m.m. - komma i fråga.

7.6.3 Fas 3 - Avslut, utvärdering, uppföljning

Koordinatorn ansvarar för att följa upp och säkra de uppnådda rehabiliteringseffekterna i varje enskilt fall. Frekvens och tidsutsträckning varierar från individ till individ och det är en del i koordinatorns professionalism att bedöma vad som behövs i det enskilda fallet.

Utvärdering av processen innebär att individens och övriga aktörers uppfattning om kvalitet fångas upp och dokumenteras systematiskt. Denna information möjliggör och bidrar till framtida metodutveckling och mer generell utvärdering och forskning.

7.7 Individens rättigheter och skyldigheter förstärks

En förutsättning för lyckad rehabilitering är individens engagemang och medverkan. Samhället bör givetvis kunna kräva av individen att delta i aktiv rehabilitering. Detta kan dock endast göras genom att samhället i sin tur ställer upp med rehabiliteringsstöd. Det är denna balans mellan individens rättigheter och skyldigheter som saknas för närvarande. Kristdemokraterna anser att individen ska ges ett reellt inflytande i rehabiliteringsprocessen genom att han eller hon får vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer. Dessutom får den, som såönskar, rätt till en mentor som kan fungera som ett stöd genom hela processen. Mentorsstödet anpassas efter individen och kan t.ex. handla om en samtalspartner, bollplank och rådgivare inför olika val och beslut eller att vara individens talesman. Huvuduppgiften för mentorn är att tjäna som stöd och underlätta samspelet mellan individen, arbetsplatsen och andra aktörer

7.8 Satsningar på kunskap och förebyggande arbete

En av de stora bristerna med dagens system ligger i det förebyggande arbetet. Det är regeringens uppgift att erkänna att familje-, skatte-, folkhälso- och jämställdhetspolitiken påverkar människors möjligheter att få ihop sitt livspussel. Det finns dock viktiga delmoment i rehabiliteringsförsäkringen som handlar om förebyggande arbete och forskning. Antalet yrkesinspektörer förstärks och för att stödja arbetsgivaren i det förebyggande arbetet vill vi inleda ett försök med arbetsplatsrådgivare. I försäkringen ingår det även en nationell utbildningssatsning för 3 000 nyckelpersoner på arbetsplatser och myndigheter i dessa frågor. Vi vill även anslå medel för forskning inom detta område samt tillse att det finns en högskoleutbildning i rehabilitering.

Enligt undersökningar missgynnas kvinnor idag såväl när det gäller arbetsrehabilitering som att få skador klassade som arbetsskador. Det handlar bl.a. om att mäns rehabilitering påbörjas snabbare och ofta är mer omfattande än kvinnors. Detta är mycket allvarligt inte minst eftersom kvinnor står för en stor del av sjukskrivningarna. I och med att rehabiliteringsstödet i det nya systemet utgår från individens specifika problem, behov, förutsättningar och möjligheter kommer vi ifrån denna oacceptabla ordning.

7.9 En omfattande utredning

Den utredning som ligger till grund för vårt förslag (SOU 2000:78) är förhållandevis omfattande och lägger ett stort antal förslag utöver det vi redogjort för här. Det rör sig bland annat om:

Sammantaget stämmer dessa förslag väl överens med vad Kristdemokraterna länge eftersträvat, nämligen resurssatsningar på rehabiliteringsområdet för tidiga åtgärder och höjd kompetens inom försäkringskasseorganisationen. Utredaren belyser också på ett bra sätt att vissa personer behöver hjälp med arbetsmarknadsinriktade åtgärder för att komma tillbaka i arbete. Det är ett faktum att många är sjukskrivna för att de inte själva kan byta arbete, eller inte får hjälp av arbetsförmedlingen då de redan har en anställning.

Kristdemokraterna anser att åtgärder inte kan vänta och stödjer därför de förslag som förs fram i Gerhard Larssons utredning. Målet med utredningens förslag är färre och kortare sjukfall. De samhällsekonomiska vinsterna lyfts fram liksom att de individer som kan få adekvat hjälp får ett stöd tillbaka till arbetslivet.

7.10 Genomförande av rehabiliteringsförsäkring

Gerhard Larsson gör en god analys av behoven av rehabilitering och arbetssätt och Kristdemokraterna ställer sig positiva till utredarens förslag om en ny rehabiliteringsförsäkring. Vi delar dock inte utredarens förslag att en ny fristående myndighet kallad Rehabiliteringsstyrelsen införs. Vi anser att dess funktion bör finnas som en egen resultatenhet inom RFV. I övrigt anser vi det viktigt att reformen får genomslag så snart som möjligt. Genom regeringens senfärdighet har vi redan gått miste om dyrbar tid. Riksdagen bör fatta ett principbeslut enligt utredningens förslag samt ge regeringen i uppdrag att påbörja erforderligt lagstiftningsarbete. Dessutom måste en organisationskommitté tillsättas.

8 Ökad kvalitet, kontroll och kortare handläggningstider

I tider av neddragningar under 1990-talet har arbetsgivarna inte ansett sig vare sig ha tid eller resurser att prioritera rehabiliteringsarbetet. Samtidigt har försäkringskassorna fått utstå kraftiga neddragningar så att inte heller de kunnat arbeta aktivt med rehabiliteringsarbetet. I takt med att antalet sjukskrivningar ökat har kassorna tvingats prioritera utbetalningar av sjukpenning. Personella resurser har således flyttats över från rehabiliteringssidan till utbetalningssidan. I efterhand kan man konstatera att denna kortsiktiga prioritering blivit mycket kostsam.

Bristande rehabiliteringsinsatser på grund av resursneddragningar och ökad mängd sjukfall är inte det enda problemet inom sjukförsäkringen. JO har påpekat allvarliga brister med anledning av det kraftigt ökade antalet anmälningsärenden som inkommit. När beslut fattas på felaktiga grunder eller handläggningstiderna blir för långa är den enskildes rättssäkerhet i fara. Av budgetpropositionen framgår det att bristerna kvarstår.

Redan för tre år sedan föreslog Jan Rydh i Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:121) att regeringen skulle ge sjukförsäkringen ett temporärt resurstillskott för att komma tillrätta med den onda cirkel försäkringskassorna befinner sig i. På grund av regeringens senfärdighet har behovet av detta resurstillskott bara ökat. Utan en fungerande administration kommer arbetet med ohälsan aldrig att lösas. Samtidigt har vi avvisat den administrativa belastning som förslaget om att alltid kräva in beslutsunderlag från arbetsgivarna skulle innebära för försäkringskassorna.

Kristdemokraterna satsar 2,7 miljarder kronor på rehabiliteringsinsatser och därför avvisar vi en del av de medel som i form av en engångssatsning tillförs socialförsäkringsadministrationen. Under år 2005 vill vi dock att 100 miljoner kronor används för att stärka kontrollen och förkorta handläggningstiden för besluten. Kristdemokraterna tillför försäkringskassan ytterligare 150 miljoner kronor år 2006 samt 200 miljoner kronor år 2007 för bl.a. detta ändamål.

8.1 Stoppa den rutinmässiga förtidspensioneringen

Den socialdemokratiska regeringen har infört en regel som innebär att försäkringskassan senast efter ett år skall överväga om sjukpenning skall övergå till sjukersättning.

Det finns fortfarande ett mycket stort antal långtidssjukskrivna som väntar på rehabilitering och antalet bara växer. En stor del av dessa har fortfarande efter ett helt år inte fått någon rehabilitering. Detta problem löses inte genom att en tidsgräns sätts för utbyte av sjukpenning till andra ersättningsformer. Risken är snarare att sjukpenning rutinmässigt övergår till sjuk- eller aktivitetsersättning efter ett år i stället för att lägga fokus kring att rehabiliteringsinsatser sätts in så snabbt som möjligt. Alla rehabiliteringsmöjligheter måste nämligen först uttömmas innan man övergår till en ersättningsform som utgår från en mer permanent arbetsoförmåga. Sjuk- och aktivitetsersättning skall endast beviljas om arbetsförmågan bedöms förhindra återgång till något arbete eller till utbildning som kan leda till en anställning.

I ljuset av det ökade antalet personer som övergår till sjuk- eller aktivitetsersättning ter sig regeln om att automatiskt pröva ersättningsform efter ett år som ett sätt för den socialdemokratiska regeringen att statistiskt och kostnadsmässigt dölja sitt fatala misslyckande med att få ner sjukskrivningstalen. Samtidigt har man även sluppit att ta ansvaret för rehabiliteringsinsatser.

8.2 Omprövning av gamla aktivitets- samt sjukersättningar

Tendensen att de långa sjukskrivningarna ökar, indikerar att det tar alltför lång tid från det att sjukdom bekräftats tills rehabiliteringsåtgärder sätts in. Trots att antalet långtidssjukskrivningar över 30 dagar har ökat dramatiskt de senaste fyra åren är antalet rehabiliteringsinsatser relativt oförändrade. Bland de drygt 500 000 personer som i dag lämnat arbetsmarknaden med sjukersättning (tidigare förtidspension) finns med all säkerhet många som kunnat komma tillbaka om de fått rehabiliteringsinsatser snabbt.

RFV:s stora undersökning bland långtidssjukskrivna visar att många av dem skulle kunna arbeta deltid- eller heltid om de bara fick hjälp. Många långtidssjukskrivna har fortfarande efter ett helt år inte fått någon rehabilitering och endast 50 procent uppger att de har haft kontakt med försäkringskassan ⁵ . Det är misshushållning med mänskliga och samhälleliga resurser då människor är sjukskrivna längre än nödvändigt.

Samtidigt har den socialdemokratiska regeringen genomfört en regeländring som medför att försäkringskassorna rutinmässigt skall se över om den person som varit sjukskriven i ett år skall få aktivitets- eller sjukersättning. Vi anser att det är något systemfel när det finns personer som får aktivitets- eller sjukersättning utan att man har uttömt samtliga rehabiliteringsinsatser.

Kristdemokraterna anser att en successiv omprövning av samtliga tidigare beviljade aktivitets- och sjukersättningar bör genomföras. De som först bör komma i fråga är de som förtidspensionerats de senaste åren där en ordentlig rehabiliteringsutredning aldrig gjordes. På så sätt kan vi finna dem som med rätt insatser både skulle kunna och vilja återgå till arbetslivet. Även av de nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningarna bör löpande omprövning göras. En viss del av de medel som tilldelas försäkringskassan skall användas för detta ändamål.

9 Förbättra sjukförsäkringssystemet

9.1 Fusk, felutnyttjande och attitydförskjutningar måste tas på allvar!

Det överutnyttjande av sjukförsäkringen som kan betecknas som "fusk" av den art som bör leda till åtal torde vara begränsat. Ändåär det givetvis mycket allvarligt när det förekommer. Riksförsäkringsverket genomförde en undersökning år 2002 och fann att omkring 6 procent av de ärenden man kontrollerade innehöll felaktiga uppgifter. Sedan dess har en ny kontrollstrategi upprättats. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att socialförsäkringsadministrationen har en god kontrollstrategi så att tilltron till försäkringssystemet inte skadas. De medel som vi anslår till Försäkringskassan skall till viss del användas för detta ändamål.

Att de dramatiskt ökande sjukskrivningstalen beror till stor del på en förskjutning av attityderna torde dock stå klart för de flesta. Olika undersökningar pekar på en sådan förskjutning av attityderna till såväl sjukförsäkringen som andra sociala trygghetssystem. Många anser det vara fullt legitimt att sjukanmäla sig även om man inte är sjuk i medicinsk mening. RFV presenterade nyligen en undersökning av vilken det framgår att fler än 7 av 10 anser att problem i familjen eller mobbning av barn är godtagbara skäl för sjukskrivning. 40 procent anser att trötthet är det och lika många menar att osämja med arbetskamrater är godtagbart skäl för sjukskrivning.

Detta kan delvis bero på bristande kunskaper om syftet med sjukförsäkringen. Det är vanligt att man gör en vidare tolkning av försäkringen än att den ska gälla för medicinskt betingade sjukdomstillstånd. Det som var tänkt att vara en sjukförsäkring har i mångas medvetande kommit att betraktas som en inkomstbortfallsförsäkring. Det förekommer också att sjukskrivning, eller ibland hot om detta, tillgrips som ett sätt att uttrycka missnöje med olika förhållanden på arbetsplatsen.

Det är av största vikt att legitimiteten för socialförsäkringssystemet inte urholkas. Som ett led i att stärka legitimiteten måste arbetet med att informera om sjukförsäkringens syfte ges ett stort utrymme. Vi måste återupprätta försäkringstanken. RFV:s nya informationskampanj är en bra början. Samtidigt som attitydfrågorna måste tas på stort allvar i debatten får det inte leda till att drabbade människor skuldbeläggs.

9.2 Läkarnas ansvar i sjukskrivningsprocessen

Läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen är av största betydelse. Det sjukintyg som utfärdas leder i de flesta fall till att sjukersättning betalas ut av försäkringskassan. Såväl för individen som med tanke på samhällets kostnader är det mycket viktigt att precisionen ökar i sjukskrivningsprocessen. Detta inte minst för att den enskilde ska få den adekvata behandling och rehabilitering som främjar en snabb återgång till arbetslivet.

Varje läkare måste vara medveten om att en sjukskrivning innebär utfärdande av en "check" som dras av arbetsgivaren och senare statskassan och belastar den kostnad som redan idag är så hög att den hotar andra välfärdssystem. Riksrevisionsverket har påpekat att det saknas drivkrafter för läkarna att bidra till kortare sjukskrivningar och mera precisa intyg. Verkets mening är att det behövs en tydligare koppling mellan läkarnas sjukskrivning och kostnadsansvaret och att detta bör belysas ytterligare.

Vidare måste den sammantagna och långsiktiga konsekvensen av att ta en person ur arbetslivet bedömas ur ett helhetsperspektiv av den intygslämnande läkaren. Varje sjukskrivning rymmer nämligen en inneboende risk för isolering och passivisering.

Att läkaren lämnar sjukintyg av omsorg om patientens behov av försörjning är förståeligt i sig inom ramen för nuvarande system men strider naturligtvis mot sjukförsäkringens syfte. Om precisionen i sjukskrivningsprocessen ska kunna ökas krävs en ny politik med ett brett perspektiv. Om ohälsan i hög grad beror på människors svårigheter att få hela livspusslet att gå ihop måste också lösningarna sökas på flera olika politikområden.

Många sjukskrivningar är slentrianmässiga med oprecisa diagnoser som smärta, ryggbesvär osv. Sådana diagnoser utgör 30 procent av sjukskrivningar som är längre än 60 dagar. Vidare måste den intygslämnande läkaren så långt möjligt undvika heltidssjukskrivning utan i stället i möjligaste mån ta vara på personens arbetsförmåga även om den är begränsad. Detta skulle underlätta om den intygslämnande läkaren hade kontakt med patientens arbetsgivare för att se om alternativt arbete kan utföras. Detta för att slippa den passivisering som en sjukskrivning kan innebära.

9.3 Stöd arbetsgivarna i ohälsoarbetet

I den socialdemokratiska regeringens senaste propositioner ställs återigen de stora kraven på arbetsgivarna. Men man måste ha i åtanke att det är försäkringskassans ansvar att samordna insatserna. Idag får arbetsgivarna sällan det nödvändiga stödet från försäkringskassan när det gäller rehabiliteringsarbetet. Man kan inte förvänta sig att varje enskilt företag ska känna till landstingens och socialtjänstens verksamhet. Den kompetensen måste försäkringskassans rehabiliteringshandläggare stå för.

Det förebyggande arbetet ute på arbetsplatserna är viktigt. Detta är arbetsgivarnas ansvar tillsammans med företagshälsovården. Här ska arbetsgivarna arbeta med det systematiska arbetsmiljöarbete som lagen föreskriver. Den nuvarande arbetsmiljölagstiftningen är bra och ger redan idag arbetsgivarna ett stort ansvar för arbetsmiljön. Regeringen bör följa upp att den efterlevs i stället för att stifta nya lagar.

Rehabilitering innebär att få dem som blivit sjukskrivna åter i arbete. Här har staten ett stort ansvar att stödja arbetsgivarna med professionell rehabiliteringskompetens och att samordna de vitt skilda insatser som kan behövas.

9.4 Arbetsgivarna betalar redan 60 miljarder kronor för sjukskrivningar

Sjukförsäkringssystemet är försett med självrisker för såväl arbetstagare som arbetsgivare. Arbetsgivarens självrisk har, innan den socialdemokratiska regeringen förlängde sjuklöneperioden, bestått av 14 dagars sjuklöneperiod. Genom att arbetsgivaren fick stå för kostnaden för sjukskrivningen under de första 14 dagarna (exklusive karensdagar) fick de ett incitament att skapa en arbetsmiljö som inte bidrar till att arbetstagarna blir sjuka. Arbetsgivarnas kostnader för sjukfrånvaron uppgick under år 2002 till ca 60 miljarder kronor.

Trots massiv kritik från både fack, arbetsgivare och Lagrådet, har den socialdemokratiska regeringen förlängt arbetsgivarnas sjuklöneansvar från 14 till 21 dagar. Kristdemokraterna avvisade förslaget.

Nästa steg för den socialdemokratiska regeringen är att återgå till två veckors sjuklöneansvar och i stället införa en modell där arbetsgivarna betalar 15 procent av sjukpenningen från försäkringskassan, i utbyte mot sänka socialavgifter. Arbetsgivarna, SACO, LO och några myndigheter har avvisat förslaget. Förutom att den uppenbara orsaken till detta förslag främst är att rädda statsbudgetens utgiftstak vittnar det även om regeringensdogmatiska syn på vad som orsakar ohälsa och därmed vem som ansvarar för den. Vi menar att långt ifrån all ohälsa kan relateras till arbetslivet eller arbetsplatsen. Det är hela livssituationen som påverkar hur man mår. Därför är det helt orimligt att ensidigt belasta arbetsgivare för alla ohälsoproblem som kan tänkas drabba olika personer. Risken för att svaga grupper får svårare att bli anställda är också uppenbar. Arbetsgivaren kommer tveka att anställa någon som är kroniskt sjuk eller har funktionshinder och den som varit sjuk ofta kommer inte kunna byta arbete, även om han/hon borde. Kristdemokraterna kommer därför att avvisa detta förslag.

9.5 Individanpassad sjukersättning - slopa de fasta stegen

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att man betonar och fokuserar på individens arbetsförmåga hellre än arbetsoförmåga. Därför är det bra med en utgångspunkt som i större utsträckning handlar om möjlighet till deltidssjukskrivning. För att ytterligare stärka detta synsätt och samtidigt i högre utsträckning se till individuella möjligheter bör man helt slopa de fasta stegen i sjukersättningen som idag är 25, 50, 75 eller 100 procent. Problematiken med dessa fasta steg belyses bäst genom ett exempel. En person som idag arbetar till 50 procent och får ersättning till 50 procent skulle inte kunna öka arbetsinsatsen med 10 procent även om detta enligt dennes läkare skulle vara möjligt. Vi anser att dagens system inte tillvaratar den individuella förmågan. Systemet uppmuntrar heller inte till ökad arbetsinsats om det inte ryms inom ramen för de fasta stegen. Detta är enligt vår mening helt fel. Kristdemokraterna förespråkar följaktligen största möjliga flexibilitet genom att möjliggöra en ersättning med en individanpassad procentsats mellan 25 och 100 procent.

9.6 Vilande sjuk- eller aktivitetsersättning

Möjligheten till vilande sjuk- och aktivitetsersättning infördes för fem år sedan. Idag kan man pröva att förvärvsarbeta i upp till 24 månader utan att förmånen går förlorad. Enligt budgetpropositionen är det färre som prövat på denna möjlighet än förväntat.

Kristdemokraterna menar att detta är relativt naturligt av främst två orsaker. För de arbetsgivare som vill bereda plats för en person med aktivitets-/sjukersättning finns det inget skydd om eventuella sjuklönekostnader uppkommer. Det kan medföra att arbetsgivare tvekar att anställa dessa. Systemet med vilande aktivitets- respektive sjukersättning löser problemet för dem som kan påbörja en anställning. För dem som ställer sig till arbetsmarknadens förfogande men inte omedelbart kommer in på denna arbetsmarknad innebär det t.ex. att de saknar rätt till a-kassa.

Kristdemokraterna har tidigare krävt att motsvarande vilanderegler införs för studier. Regeringen aviserade i höstbudgetpropositionen för 2003 att man skulle återkomma med en proposition om vilande aktivitets- och sjukersättning vid studier. Något sådant förslag har ännu ej lagts fram för riksdagen.

9.7 Karensdagar

Vi föreslår att sjukförsäkringen skall innehålla två karensdagar med ett högriskskydd på 10 dagar per år. Genom denna åtgärd får de som har få sjukdagar per år bära en större årlig självrisk än för närvarande. Högriskskyddet på 10 dagar gör att de som ofta är sjuka får en oförändrad årlig självrisk. Den huvudsakliga besparingen uppstår genom att arbetsgivaravgiften höjs för företagen med 0,23 procentenheter.Därmed är förslaget ekonomiskt neutralt för företagen. Kristdemokraterna kommer på sikt att fasa ut förslaget om den andra karensdagen, när det finns ekonomiskt utrymme för detta.

Kristdemokraterna har länge krävt en regelförändring när det gäller karensdagen för vissa arbetstagare. Regeringen har för ett år sedan aviserat att en teknisk översyn skall göras och att man avser att återkomma till riksdagen med en proposition i denna fråga. Någon sådan har ännu inte lagts fram.

9.8 Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

När det gäller såväl sjuk- som arbetsskadeförsäkringen finns det vidare skäl att tydliggöra vilka inkomster som man "försäkrar" och att denna inkomst inte i allt för stor utsträckning går att påverka på kort sikt. Kristdemokraterna anser därför att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) i sjuk-, arbetsskade- och föräldraförsäkringen skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste tvåårens inkomster. Samtidigt anser vi att skattepliktiga förmåner samt semesterersättning ska vara SGI-grundande. Detta leder till att belastningen på anslaget kan minskas med 1 200 miljoner kronor.

9.9 Finansiell samordning

När regeringen till slut valde att förelägga riksdagen ett förslag om finansiell samordning var det välkommet. Kristdemokraterna anser dock att den finansiella samordning som regeringen föreslår omgärdas av ett regelverk som inte medger ett optimalt utnyttjande av resurserna. Lagen kommer även i fortsättningen begränsa möjligheterna till finansiell samordning och förhindra värdefulla lokala initiativ i samordningen. AMS måste vara mer delaktig i denna verksamhet.

Regeringen saknar tyvärr fortfarande en politik för att förbättra själva rehabiliteringen på individnivå. Det är väl känt att aktiva, tidiga och individuellt anpassade rehabiliteringsinsatser ökar den sjukskrivnes chanser att komma tillbaka till arbetet. Rehabiliteringsförsäkringen som Kristdemokraterna föreslår har ett individperspektiv som förslaget till finansiell samordning saknar. Denna fråga utvecklas vidare i motionen med anledning av proposition 2002/03:132 Finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.

9.10 Ny modell för trafikförsäkringen

Försäkringsförbundet har i rapporten Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen (1996-01-31) och Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen - några kompletterande synpunkter från försäkringsbranschen (1996-07-05) redovisat försäkringsbolagens möjligheter att ta ett större ansvar för trafikförsäkringen än idag. Systemet innebär att trafikanterna mer direkt via sin försäkring får ett ansvar för de kostnader de själva förorsakar genom sitt beteende i trafiken.

Försäkringsförbundet har valt att särskilt studera det finska trafikförsäkringssystemet som en möjlig modell för reformering av det svenska systemet då Finland och Sverige i allt väsentligt har lika ersättningssystem. Skillnaden består främst i den finska trafikförsäkringens primäransvar för inkomstförlust och den direkta skyldigheten för ett trafikförsäkringsbolag att ombesörja främst rehabilitering av arbets- och förvärvsförmåga, men också viss medicinsk och social rehabilitering av den skadelidande. Systemet har varit i kraft sedan 1974 då skadeståndslagen trädde i kraft. Enligt den finska Trafikförsäkringscentralen fungerar systemet bra med en något högre försäkringspremie, medan staten sparat minst motsvarande belopp som kan återföras till trafikanterna.

Det alternativ som Kristdemokraterna förespråkar innebär att samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen från och med den 1 januari 2005. Detta skulle vid en statistisk beräkning innebära att riskpremien för trafikförsäkringen skulle öka med ca 880 kronor per år i genomsnitt. Enligt de beräkningar som gjorts står staten för 63 procent eller 4 000 miljoner kronor av de personskadekostnader som trafiken orsakar. Den vinst som uppstår genom de nya ekonomiska incitament för minimering av skador kan därmed delas mellan staten och trafikanterna.

En strukturellt viktig effekt blir just att trafikanter med många skadefria år får högre bonus och lägre försäkringskostnader medan grupper med mycket skador får bära en större del av sina skadekostnader. Härigenom uppstår en positiv effekt som kommer att leda till större försiktighet i strävan efter den lägre försäkringspremie som fler skadefria år innebär. Reformen blir stödjande för den av riksdagen beslutade nollvision om antalet dödade och svårt skadade i trafiken.

9.11 Övriga anslagsförändringar

Anslaget till försäkringskassan påverkas av Kristdemokraternas förslag om att avskaffa dagens avtal med kommunerna när det gäller flyktingar. Vi vill istället införa en utvecklingspeng som följer individen. Pengarna skall fördelas och utbetalas av socialförsäkringsadministrationen. Försäkringskassan skall använda 10 miljoner kronor för detta ändamål år 2005 och tilldelas ytterligare 25 miljoner kronor för vardera år 2006 och 2007 för nya uppgifter. Det gäller administrering av utvecklingspengen samt medel till kommunerna för bl.a. sfi-undervisningen. Denna fråga utvecklas vidare i Kristdemokraternas integrationsmotion.

[1]

SOU 2003:13 (Utredningen om Analys av Hälsa och Arbete) AHA - utredningsinstitut och mötesplats samt "Den höga sjukfrånvaron - sanning och konsekvens" SAFIR 2003

[2]

"Den höga sjukfrånvaron - sanning och konsekvens" SAFIR 2003

[3]

RFV 2002:16 Sjukskrivnas syn på hälsa och arbete

[4]

Ds 2002: 49 Den svenska sjukan - sjukfrånvaron i åtta länder

[5]

"Långtidssjukskrivnas uppfattning om rehabiliterande åtgärder och insatser". RFV. Uppföljning av enkätundersökning i februari 2003

Anslag	Regeringens förslag, kr	Anslagsförändring, kr
19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.	41 370 263 000	-4 460 000 000
19:2 Aktivitets- och sjukersättning	73 534 667 000	-1 850 000 000
19:6 Försäkringskassan	7 159 398 000	-618 000 000
Summa totalt för utgiftsområdet	129 691 062 000	-6 928 000 000

Ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring, kostnader vid helårseffekt Miljoner kronor	2005
Bättre rehabiliteringsutredningar (drygt 100 000 nivå-2-utredningar)	175
Mentorskap	50
Förstärkning med nya yrkesinspektörer	20
Ekonomiskt stöd till offentliga arbetsgivare	150
Egenföretagare får vidgad rätt till rehabilitering	85
Rehabiliteringsinsatser (nivå-3-utredningar inkl fördjupad rehabiliterings-utredning)	1 550
Avdrag för nuvarande medel till köp av rehabiliteringstjänster	-972
Köp av enklare hälso- och sjukvårdstjänster	70
Nationell metod- och utvärderingsenhet	25
Koordinatorer (Ca 1000 nya heltidstjänster inkl försök med 30 arbetsplats-rådgivare)	480
Nationell utbildningssatsning	20
Anordningsbidrag till utökat rehabiliteringsutbud (inkl utredningsresurser)	500
Utökad rätt att studera med rehabiliteringsersättning	30
Arbetshjälpmedel	15
Stöd till mjukstart vid återinträde på arbetsmarknaden	215
Kompletterande arbetsmarknad - förlängd rehabiliteringsersättning	300
Forskningsmedel	60
Högskoleutbildning i rehabilitering	17
Summa kostnader	2 790

Stockholm den 5 oktober 2004
Sven Brus (kd)
Inger Davidson (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Ulrik Lindgren (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Torsten Lindström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Dan Kihlström (kd)
Olle Sandahl (kd)

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

1 Innehållsförteckning

2 Förslag till riksdagsbeslut

3 Strategi för ökad hälsa - 13 punkter