Varje dag är det närmare åttahundra tusen människor i yrkesaktiv ålder som inte arbetar därför att de är sjukskrivna eller förtidspensionerade. Ytterligare flera hundra tusen personer är antingen öppet arbetslösa, i åtgärder eller undersysselsatta. Vi lever allt längre men pensionerar oss allt tidigare.

Utvecklingen är inte bara en tragedi för dem som drabbas av utanförskap från arbetet, utan också för Sverige som land.

Resultatet är att de som fortfarande arbetar har fått en allt större försörjningsbörda. En allt större del av de pengar som betalas i skatt binds i de offentliga bidrags- och försäkringssystemen. Vi ser hur våra tillväxtförutsättningar stegvis urholkas och hur det i sin tur går ut över våra möjligheter att upprätthålla en god välfärd åt dem som behöver den.

Så kan det inte fortsätta. Särskilt inte som den demografiska utvecklingen medför att andelen i yrkesaktiv ålder sjunker de närmaste trettio åren. För att klara framtiden behöver vi fler i arbete. Det kräver i sin tur att det blir mer lönsamt att arbeta och mindre lönsamt att inte arbeta.

Regeringen har inte förmått ta till krafttag för att minska sjukfrånvaron och har inte gjort någonting alls för att hejda massförtidspensioneringarna. I stället för en politik för fler människor i arbete drivs en politik för mer av bidrag och ökat utanförskap. Man verkar heller inte ha någon handlingsberedskap alls för den stora kullen av 40-talister som snart börjar att gå i pension.

Moderaterna har en politik för att föra Sverige åter till arbetslinjen. I denna motion presenterar vi förslag för att få fler sjukskrivna, förtidspensionerade och äldre tillbaka till arbete. Härmed skapar vi förutsättningar för att fler ska kunna bygga sig ett bättre liv genom egna insatser och kunna leva på sin lön. Det lägger i sin tur grund för den tillväxt och utveckling som krävs för att vårt land ska kunna möta framtidens utmaningar.

2 Innehållsförteckning

6.1.2 Återinför skyldighet för den sjukskrivne att intyga nedsatt arbetsförmåga 15

6.2.5 Öka ansvaret och ge resurser till Försäkringskassan för rehabilitering 17

3 Förslag till riksdagsbeslut

4 Inledning

4.1 Utgångspunkter

Sverige står inför stora demografiska förändringar innebärande att andelen personer i yrkesaktiv ålder (20-64 år) kommer att minska dramatiskt från och med i år och ungefär trettio år framåt. Därför behövs förändringar av systemen som leder till att fler arbetar och till att de som har jobb arbetar mer och längre. Vi lägger i denna motion fram förslag med målet att minska sjukskrivningarna och förtidspensionerna samt höja den faktiska pensionsåldern.

Att ungefär åttahundra tusen människor i arbetsför ålder - närmare en femtedel av arbetskraften - är sjukskrivna eller förtidspensionerade är ett allvarligt problem både därför att många av dessa människor sannolikt har arbetsförmåga kvar och skulle kunna göra nytta i ett arbete och därför att det kostar skattebetalarna mycket pengar. Vårt mål har därför varit att föreslååtgärder som både leder till att fler människor kommer tillbaka till arbetslivet och minskar socialförsäkringssystemens utgifter.

Ekonomiska incitament fungerar. Det gäller arbetsgivare, arbetstagare, sjukskrivna, förtidspensionerade, pensionärer, arbetsförmedlare och försäkringskassepersonal. Vi lägger fram förslag som ändrar incitamenten för alla dessa grupper så att arbetsutbudet kan öka.

Skillnaderna i ekonomisk ersättning måste öka mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar om arbetsutbudet ska öka. Enligt regeringens senaste långtidsutredning är skillnaden i disponibel inkomst om man lyckas ta sig tillbaka till ett arbete efter en längre tids sjukdom mindre än tio procent för var tredje individ (bilaga 14 till LU 2003/04). Då har man inte tagit hänsyn till avtalsförsäkringar och till att levnadsomkostnaderna normalt sett är högre om man arbetar än om man inte gör det. Vi vill öka incitamenten att arbeta både genom att sänka ersättningsnivåerna i de olika socialförsäkringssystemen och genom att sänka skatten för dem som arbetar.

En orsak till den höga sjukfrånvaron i Sverige är den dåliga rörligheten på arbetsmarknaden. Det är svårt att lämna ett arbete som man inte är förmögen att klara, trots att arbetsförmågan i annan sysselsättning skulle kunna vara god. Människor låses in på arbeten som de inte trivs i och som gör dem sjuka. En viktig anledning är olika trygghetssystem som på kort sikt gör det mer fördelaktigt för individen att stanna kvar på sitt gamla jobb. Därtill gör systemen det riskfyllt för en arbetsgivare att anställa någon som varit länge på ett jobb eller som varit långtidssjukskriven. Vi föreslår förändringar som ska göra det lättare för individen att byta jobb och mer fördelaktigt för arbetsgivare att anställa människor i riskgrupper.

En mer rörlig pensionsålder är något positivt eftersom människor är olika. Många har mycket kvar att ge i arbetslivet långt efter 65 medan andra inte orkar arbeta så länge. I det nya pensionssystemet är det möjligt att ta ut inkomstpension redan från 61 års ålder eller att fortsätta att jobba efter 65 års ålder. Ju längre man jobbar desto högre blir pensionen i det nya pensionssystemet. För den som slutar jobba före 65 blir dock pensionen i praktiken inte så mycket lägre eftersom andra trygghetssystem såsom förtidspension och arbetslöshetsersättning - som dessutom även är pensionsgrundande - då står för försörjningen. Vi vill att de ekonomiska konsekvenserna av att sluta arbeta tidigt ska bli större.

4.2 Utvecklingen det senaste året

Riksförsäkringsverket sammanfattar i sin årsredovisning för 2003 förra årets utveckling av ohälsan med följande punkter: De långa sjukfallen fortsätter att öka men ökningstakten har börjat minska, inflödet av nya sjukfall minskar, antalet utbetalda nettodagar för sjukpenning minskar, sjukersättning/aktivitetsersättning (f.d. förtidspension) ökar både i antal och kostnader.

Sedan dess har de långa sjukfallen också börjat minska framför allt därför att dessa personer i stället har förtidspensionerats med följden att antalet nya förtidspensionärer ökat alarmerande.

Under augusti betalades sjukpenning ut till 264 000 personer vilket var 36 000 färre än i augusti i fjol. Långtidssjukskrivningarna sjunker dock inte lika snabbt. Antalet personer som varit sjukskrivna i längre än ett år sjönk till 118 000 personer i slutet av juni i år vilket var 15 000 färre än i juni 2004.

Antalet förtidspensionärer ökade netto med 34 000 personer till 528 000 personer i september 2004 från september i fjol. Hela 74 000 nya förtidspensionärer tillkom under denna period.

Den sammanlagda kostnaden för sjukpenning och förtidspension var något högre i augusti 2004 än i augusti 2003. Minskade kostnader för sjukpenningen motsvarades av ökade kostnader för förtidspensionen. Sett över den senaste 12-månadersperioden har en utplaning skett av kostnaderna på drygt 104 miljarder kronor. 14 miljarder av dessa utgörs av den pensionsavgift som staten betalar för dessa personer. I budgetpropositionen för 2005 gör regeringen bedömningen att kostnaderna över anslaget sjukpenning och rehabilitering ska minska från 49 mdkr 2003 till 41 mdkr 2005 för att därefter öka igen till 44 mdkr 2007. Kostnaden över anslaget aktivitets- och sjukersättning (f.d. förtidspension) beräknas öka från 59 mdkr 2003 till 74 mdkr 2005 och 79 mdkr 2007, dvs. med 35 procent på fyra år. Minskade kostnader för sjukskrivningar äts mer än väl upp av ökade kostnader för förtidspensioner. Förtidspension innebär till skillnad från sjukskrivning dessutom nästan alltid en permanent utslagning från arbetslivet för den enskilde och därmed en permanent kostnad för skattebetalarna.

5 Vad beror den ökade frånvaron på?

5.1 Tillgängligheten till vård och rehabilitering brister

Människor ramlar alldeles för lätt mellan stolarna i välfärdsstatens stela system, när myndigheter en efter en konstaterar att just det problem eller den kombination av problem som en människa lider av inte tillhör det egna området och börjar ducka för sitt ansvar. Till slut är ingen ansvarig.

Bristande tillgänglighet till vård och rehabilitering gör att behandling kommer för sent. Människor sjukskrivs först i väntan på operation, sedan för att opereras och sedan för att läka och rehabiliteras. Operation betalas av landstingen, medan sjukskrivning under vänteperioden ersätts av sjukförsäkringen. Därför finns det inga ekonomiska incitament för landstingen att korta operationsköerna.

Bara var femte långtidssjukskriven får rehabilitering - trots att det finns pengar avsatta för detta.

5.2 Många sjukskrivna har arbetsförmåga

Enligt en undersökning från Fammi, Familjemedicinska institutet, är det dock endast i 60 procent av de undersökta fallen den sjukdom som patienten lider av som är huvudorsak till att patienten inte kunnat återgå till arbetet. Undersökningen visar att avsaknad av arbetsplatsanpassning är orsaken i 15 procent av fallen och att patienten behöver ett nytt arbete i 13 procent. Förhållanden utanför arbetet var i 12 procent av fallen skäl till att patienten inte kunde börja jobba igen. Vid en analys av de långtidssjukskrivna (mer än 28 dagar) var det ännu vanligare att patienten "tvingades" att vara fortsatt sjukskriven för att inget annat stod till buds.

Studien visar också att det inte är så många som man tidigare trott som väntar på röntgen, operation eller liknande medicinska åtgärder. Denna grupp var 13 procent. De som stod i kö för åtgärd hos försäkringskassan uppgick till 15 procent och de som väntade pååtgärder från andra, som arbetsförmedlingen och arbetsgivaren, utgjorde 14 procent.

Vidare skriver man: "Av 100 sjukskrivningar i svensk primärvård var 61 fall huvudsakligen av medicinsk karaktär och borde handläggas av försäkringskassan. 13 fall skulle få bättre hjälp på arbetsförmedlingen, 15 hos arbetsgivaren och 12 av socialtjänsten."

5.3 Landstingen och kommunerna är sämre arbetsgivare

Sjukskrivningarna är högre inom den offentliga sektorn, som regeringen paradoxalt nog utpekat som "mönsterarbetsplats". De stora systemen är inte tillräckligt goda som arbetsgivare och verkar dessutom vara mindre känsliga för de kostnader som sjukskrivningarna för med sig. Det erkänner till och med regeringen som i budgetpropositionen förra året skrev: "Det kan vidare vara så att incitamenten att vidta åtgärder av detta slag (rehabilitering) är större hos privata än hos offentliga arbetsgivare. Förklaringen är att det eventuella produktionsborfallet inte leder till samma kostnadskonsekvenser i offentlig verksamhet som i privat. Sjukfrånvaron i offentlig verksamhet kan i vissa fall i praktiken bli en besparing för verksamheten." ¹

Bland medarbetare inom enskilda alternativ är det nästan 75 procent som upplever att kraven på dem är "möjliga" att uppfylla, medan bara 56 procent av dem som är offentligt anställda håller med om detta. Det är klart att faktorer som dessa påverkar känslan av delaktighet, respektive stress och ytterst också benägenheten till sjukskrivning.

Kommunal har visat hur vårdanställda föredrar enskilda arbetsgivare vad gäller möjligheten att påverka sin lön, arbetssituation och trivsel på jobbet. Likväl fortsätter regeringen att motsätta sig enskilda alternativ - trots att både anställda och människor i allmänhet efterfrågar dem.

5.4 Sjukskrivning sker av arbetsmarknadsskäl

Sjukskrivning och förtidspension används också av arbetsmarknadsskäl trots att lagen inte tillåter det. I Jämtlands, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens läns landsting har sjukfrånvaron varit mer än dubbelt så stor som i Stockholm. Det är samma regioner som haft den allvarligaste utvecklingen totalt sett gällande ohälsotal och sjukskrivningar ² .

LO skriver i sin rapport "Alla behövs - blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb" att det knappast är så att människorna är sjukare i Haparanda än i Danderyd. Höga förtidspensionstal är snarare en fråga om arbetsmarknadens funktionssätt. Och problemen är, enligt LO-rapporten, betydligt mer omfattande i regioner där arbetsmarknadsläget rent allmänt är sämre; ju högre arbetslöshet och ju fler personer som är satta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder desto högre är också ohälsotalen och desto fler förtidspensioneringar.

En femtedel av alla sjukskrivna är arbetslösa. Dessa är sjukskrivna betydligt längre tid än andra. Färre får arbetsförmågan tillbaka än andra sjukskrivna.

Arbetslösa som är på väg att försäkras ut har tre gånger högre sannolikhet att bli sjukskrivna är andra arbetslösa.

En tidigare högavlönad arbetslös har större sannolikhet att bli sjukskriven, vilket är omvänt jämfört med dem som jobbar. Det kan bero på att ersättningen till den 1 juli 2003 var högre i sjukförsäkringen än i a-kassan för denna grupp.

5.5 Rörligheten är låg på arbetsmarknaden

En viktig orsak till dagens ohälsotal är troligen att många människor blir kvar för länge på sina jobb, vilket resulterar i att man sliter ut sig eller "går in i väggen". Det jobb som från börjar lockade fram det bästa i oss börjar gnaga på kropp och själ. Denna tes stärks av att sjukskrivningarna är som högst där rörligheten är som lägst. Den svenska arbetsrätten straffar den som byter jobb.

Den förda arbetsmarknadspolitiken förefaller att motverka snarare än att främja rörligheten på arbetsmarknaden. Det gäller såväl rörligheten geografiskt som mellan olika företag och branscher. Rörligheten på arbetsmarknaden är enligt en Nutek-rapport ³ för låg. Rörligheten mellan olika branscher har minskat med 50 procent. Den geografiska rörligheten, dvs. andelen individer som flyttar till en annan ort, har minskat lika mycket. Andelen arbetslösa som har utbildat sig har också halverats.

Arbetslösheten är mycket hög bland arbetshandikappade och bland invandrare. Särskilt för många utomnordiska invandrare har arbetslöshet med utanförskap och bidragsberoende kommit att bli det normala.

Enligt reglerna för arbetsmarknadsutbildning och ungdomspraktik förväntas deltagarna vara aktiva sökare av arbete även under den tid de deltar i arbetsmarknadsåtgärden. Flera studier ⁴ tyder dock på att så inte är fallet. I stället riskerar sökaktiviteten att avta hos personer som deltar i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

5.6 Arbetsgivarna saknar inte incitament att minska sjukfrånvaron

Det fanns redan innan den tredje sjuklöneveckan infördes betydande ekonomiska motiv för arbetsgivare att hålla sina medarbetare friska.

Sjukskrivningar för med sig en rad andra kostnader än bara sjuklönen för en arbetsgivare. Där finns bl.a. kostnader för produktionsbortfall, vikarier och den kunskap som en anställd annars skulle bidragit med. Arbetsgivare är dessutom ofta bundna av kollektivavtal att betala ersättning utöver den statliga sjukpenningen. Sammantaget kan det t.o.m. vara så att sjuklöneperioden är den mindre kostnaden i sammanhanget. Nu planerar regeringen att ta bort den tredje sjuklöneveckan men i stället införa ett evigt arbetsgivaransvar för de sjukskrivnas ersättning för inkomstbortfall.

Om arbetsgivarna måste betala 15 procent av sjukpenningen för all tid kommer de förvisso att tvingas vidta åtgärder som minskar risken för sjukskrivningar. Men det kommer även att medföra att deras intresse minskar för att anställa människor med en sjukdomshistoria eller äldre och kvinnor som har högre sannolikhet att bli sjukskrivna.

5.7 Incitamenten för den enskilde har minskat

Forskningen ⁵ visar att det finns ett tydligt samband mellan villkoren i sjukförsäkringen och sjukskrivningarnas storlek. Såväl ersättningsnivån, takets nivå, antalet karensdagar och sättet att beräkna den sjukpenninggrundande inkomsten spelar roll. Sjukfrånvaron började att öka när ersättningsnivån i sjukförsäkringen höjdes från 75 till 80 procent. Sedan dess har den fördubblats. Undersökningar visar även att det ofta är patientens önskan som avgör om sjukskrivning kommer till stånd. 1 juli 2003 sänktes ersättningen i praktiken till 77,6 procent. Det är sannolikt en för liten och otydlig sänkning för att den ska få effekt på sjukskrivningarna.

Man kan även förmoda att ju tydligare regler och ekonomiska effekter är för den enskilde desto större inverkan på sjukskrivningarna har de. Om reglerna är så komplicerade att man inte vet vad en sjukskrivningsdag kostar, lär man knappast ta intryck av det. Regeringen har aviserat att ersättningen kommer att höjas igen till 80 procent den 1 jan 2005. Det kommer naturligtvis inte att påverka sjukskrivningarna positivt.

5.8 Attityderna till sjukskrivning har förändrats

Riksförsäkringsverket genomförde en undersökning om attityderna till sjukskrivning i somras. Dess generaldirektör, Anna Hedborg, skriver med anledning av undersökningen: "Okunskapen om vad sjukförsäkringen egentligen är till för är stor bland svenskarna. Fyra av tio anser sig berättigade till sjukpenning när de känner sig trötta. En av tio anser att konflikter med chefen eller arbetskamrater alltid är ett godtagbart skäl till sjukskrivning, var tredje kan tänka sig det. Ju yngre man är, desto mer generös är inställningen till att använda sjukförsäkringen (DN-debatt 2004-09-17)."

I en tidigare Temoundersökning menade 60 procent att det är "OK" att sjukskriva sig även om man inte är så sjuk att man inte kan jobba. Nästan tre av tio kände någon som senaste året hade gjort just detta.

Nära hälften ansåg att det var acceptabelt att sjukskriva sig på grund av familjeproblem, fyra av tio för vantrivsel och två av tio för stress på jobbet.

Fem procent medgav att de själva sjukskrivit sig utan att vara sjuka. Bland yngre var det nästan en tredjedel. Det anses tydligen riktigt av en del att kunna vara borta och att man själv avgör när.

Sjukskrivning används också vid konflikter med arbetsgivaren. Vi hör berättelser från företagare om hur konflikter om löner och arbetsuppgifter kan leda till sjukskrivning. Poliser i Dalarna ville massjukskriva sig i protest mot stationsnedläggningar.

Redan bilden av denna vida användning av sjukförsäkringen är ett problem. Många vet nog inte ens hur reglerna ser ut, men om andra glider på gränserna, varför inte göra det själv?

5.9 Attityderna till förtidspension beror på mer än hälsotillstånd

Riksförsäkringsverket har även gjort en undersökning om vilka faktorer som får en sjukskriven individ att vilja bli förtidspensionerad i stället för att återgå till arbete ⁶ . Det framkommer att hälsotillståndet endast är en av flera faktorer.

Undersökningen visar att sjukskrivna män i högre grad vill förtidspensioneras än sjukskrivna kvinnor. Vidare vill män som bor utanför storstadsområdena och de som är landstingsanställda oftare bli förtidspensionerade än de som bor i storstadsområdena eller är privatanställda. Förekomsten av hög lokal arbetslöshet på orten där man bor ökar också mäns vilja att bli förtidspensionerade.

Vad gäller både kvinnor och män så vill äldre, lågutbildade och lågavlönade i högre grad bli förtidspensionerade än yngre, högutbildade och välbetalda.

Vad gäller kvinnor så vill de oftare bli förtidspensionerade om de innan de blev sjukskrivna jobbade på en arbetsplats med en psykosocial miljö med höga krav eller om de är utlandsfödda. En annan utredning (SOU 2004:21) visar också att utlandsfödda kvinnor är väldigt överrepresenterade i förhållande till sitt antal, bland de förtidspensionerade. För kvinnor mellan 50 och 59 år är sannolikheten cirka 30 gånger större att man är förtidspensionär om man är av grekiskt eller turkiskt ursprung (s. 82).

5.10 Varför ålderspensioneras om man kan få förtidspension?

I det nya ålderspensionssystemet kan man välja att ta ut inkomstpension redan från 61 år. Få väljer dock att göra det. Ändåär den genomsnittliga "faktiska" pensionsåldern så låg som 58 år. Det beror mer på hur socialförsäkringssystemen, trygghetslagarna och avtalspensionerna är utformade än på hur länge människor skulle vilja och orkar arbeta.

Man tjänar dubbelt på att få en förtidspension beviljad i stället för att ta ut ålderspension, dels slipper man använda sig av sina pensionsrättigheter i förtid, dels är förtidspension i sig pensionsgrundande och till skillnad från om man arbetar såär det staten som betalar in pensionsavgiften om man är förtidspensionerad.

Mer än varannan svensk (53 procent) planerar att sluta arbeta innan de fyllt 65, enligt en undersökning av SCB från i år, att jämföra med en liknande studie från 2001 då 46 procent planerade att sluta jobba före 65.

6 Moderata åtgärder för att minska sjukfrånvaron

Regeringen har övertagit en lång rad moderata förslag för att stoppa de kraftigt ökade sjukskrivningstalen. Det är positivt att regeringen har anammat flera av våra förslag, men för att få bukt med sjukfrånvaron krävs mer.

Endast då kommer regeringen att kunna uppnå sitt eget mål, som är att frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivningar skall halveras fram till år 2008 i förhållande till år 2002, samtidigt som antalet nya aktivitets- och sjukersättningar (f.d. förtidspensioner) skall minska.

Nedan presenterar vi ytterligare förslag för att förbättra vård och rehabilitering, minska benägenheten till sjukskrivning och sänka statens kostnader för sjukskrivningarna.

6.1 Strama upp sjukskrivningsprocessen

Moderaterna har under många års tid förespråkat en uppstramning av sjukskrivningsprocessen för att få bukt med den sjukskrivning som inte är medicinskt motiverad. Regeringen lade sent omsider fram en del förslag under våren 2003 i prop. 2002/03:89 "Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet".

Propositionen föreslog bl.a. att de medicinska grunderna för sjukskrivning ska motiveras på sjukintyget, vilket vi länge propagerat för. Regeringen föreslog även att försäkringskassan ska kunna kräva in ett fördjupat underlag, t.ex. ett särskilt läkarutlåtande. Vi hade tidigare föreslagit att ett utlåtande från en andra läkare skulle inhämtas efter 28 dagars sjukskrivning och ansåg att regeringens förslag tillgodosåg detta syfte.

En del andra frågor hade vi hellre sett andra lösningar påän de regeringen föreslog, vilket vi tog upp i motion 2002/03:Sf10. När väl förslagen har trätt i kraft tycker vi dock att det är bättre att de nya reglerna får verka än att ersätta dem med nya lösningar.

6.1.1 Tillåt sjukskrivning endast vid sjukdom

Sjukförsäkringen skall gälla när man är sjuk och arbetsförmågan nedsatt av hälsoskäl, inte vara ett allmänt försörjningsstöd. Vi vill därför att en översyn görs i tillämpningspraxis och förordningar vad gäller de ändringar som skedde under 1990-talet. Vi föreslår att begrepp i tidigare förarbeten och förordningar såsom "vad som i allmänt språkbruk är sjukdom" eller "sjukdom eller därmed jämförbara tillstånd" utmönstras och ersätts med att sjukdom skall bedömas "i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet". En sådan förändring bör även genomföras i AFL 3 kap. 7 §. Vi vill att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på sådana ändringar i lagen om allmän försäkring.

6.1.2 Återinför skyldighet för den sjukskrivne att intyga nedsatt arbetsförmåga

Våren 2003 beslöt regeringen och riksdagen att avskaffa kravet på den enskilde att till den 28:e sjukdagen inkomma med en skriftlig försäkran om nedsatt arbetsförmåga till försäkringskassan. I stället skall en sådan försäkran ges in om försäkringskassan begär det. Vi anser att det är rimligt att den enskilde efter en veckas sjukskrivning faktiskt själv intygar att arbetsförmågan är nedsatt och vill därför återinföra detta krav.

6.1.3 Gör användningen av sjukförsäkringen mer flexibel vid sjukdom

Deltidssjukskrivning bör kunna göras mer flexibel och inte bara till en del av dagen. Det bör vara möjligt att vara sjukskriven en timme om dagen, men även att vara sjukskriven på deltid genom att vara på jobbet på heltid och arbeta i halv takt. Som vid nuvarande halvtidssjukskrivning skall då arbetsgivaren och Försäkringskassan ⁷ betala halva kostnaden vardera. Det ska även gå att vara sjukskriven från vissa arbetsuppgifter. Exempelvis kanske det inte är möjligt att utföra fysiskt krävande arbetsuppgifter, men däremot att arbeta framför datorn, eller tvärtom. Det skall även gå att vara sjukskriven från sina ordinarie arbetsuppgifter, men genomgå utbildning. Vi föreslår att detta förs in i lagen om allmän försäkring (AFL) 3 kap. 7 §.

6.1.4 Inför tydliga riktlinjer för försäkringsläkarna

Försäkringsläkarnas roll bör tydliggöras, något som också var riksdagens syfte med det beslut som 1994 fattades om försäkringsläkarna. Försäkringsläkarna bör ha mer likvärdiga arbetsförhållanden inom de olika försäkringskassorna, och det bör senast inom ett par år finnas klara riktlinjer för vilka krav på utbildning m.m. som bör ställas på en försäkringsläkare.

6.1.5 Förstärk utbildningen i försäkringsmedicin

Moderaterna har länge pläderat för att utbildningen av läkare i försäkringsmedicin ska förstärkas. Regeringen hörsammade oss och föreslog i budgetproposition för 2003 att en sådan utbildning skulle påbörjas under 2003. Regeringen anslog då 20 miljoner kronor för ändamålet. Med denna medelstilldelning kommer det att ta ungefär 20 år att utbilda alla praktiserande läkare i försäkringsmedicin. Vi vill därför anslå ytterligare 30 miljoner kronor för ändamålet.

6.2 Förbättra tillgången till god vård och rehabilitering

6.2.1 Inför en obligatorisk och offentligt finansierad hälsoförsäkring

Vi vill införa en obligatorisk och gemensamt finansierad hälsoförsäkring som omfattar alla, oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd. Den skall finansieras gemensamt. Med en sådan följer pengarna patienten, som alltså styr resurserna genom ett eget val av vårdgivare. Patienten kan på så sätt aktivt välja god vård och välja bort dålig vård.

6.2.2 Inför en nationell vårdgaranti

Vi vill införa en nationell vårdgaranti. Den nationella vårdgarantin innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom tre månader efter fastställd diagnos. Den nationella vårdgarantin skall omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar och var a fullt genomförd inom tvåår. En sådan vårdgaranti innebär att patienter kan få behandling tidigare och därmed att sjukskrivningar kan kortas.

6.2.3 Stoppa "stopplagen"

Alltfler inser att förändring och förnyelse måste till för att sjukvården ska ges möjlighet att utvecklas för att klara sitt åtagande att ge alla människor en god hälso- och sjukvård. En viktig del i detta är att öppna för nytänkande och konkurrens. Regeringen gör tvärtom med sina stopplagar.

Vi kommer att avvisa regeringens senaste förslag om förbud för landstingen att överlåta driften av sjukhus till företag med vinstsyfte. Vi delar Socialstyrelsens uppfattning att skillnader i effektivitet och kvalitet inte kan knytas till ägarformen i sig. Det är i stället sättet att ersätta sjukvårdens utförare som är avgörande. Samtidigt delar vi Konkurrensverkets farhågor om att ett förbud mot vinst i vården riskerar att leda till försämrad konkurrens samt lägre kvalitet och effektivitet.

6.2.4 Låt företagsläkare bedriva sjukvård

Vi föreslår att företagshälsovården får tillbaka möjligheten att utfärda sjukintyg och bedriva sjukvård (och inte bara förebyggande hälsovård som idag). Det skulle medföra en rad fördelar. Företagsläkare har ofta större möjlighet att göra en bedömning av arbetsförmågan eftersom de känner arbetsplatsen. Det skulle kunna leda till en direkt minskning av sjukfrånvaron. Det är smidigare och tar mindre tid att gå dit på arbetstid en stund än att behöva ta ledigt en längre tid för att besöka en vårdcentral eller dylikt, vilket avlastar vårdcentralerna. Samarbete med företagshälsovården skulle även kunna medföra en effektivisering av arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete.

Den omorganisation av företagshälsovården som genomfördes för ett decennium sedan har inte varit lyckad. Företagsläkarna och företagen samarbetar inte tillräckligt nära. Tidigare hade företagsläkarna möjlighet att ge sjukvårdande behandling på samma villkor som läkarna inom landstingen. Företagsläkaren såg tidigt eventuella missförhållanden inom både den fysiska och psykiska arbetsmiljön i företaget/förvaltningen. Beslutsvägarna var ofta kortare och på så sätt kunde dålig arbetsmiljö rättas till. Den socialdemokratiska regeringen begränsade sedermera företagshälsovårdens möjligheter att bedriva hälso- och sjukvård, vilket försvårade verksamheten.

6.2.5 Öka ansvaret och ge resurser till Försäkringskassan för rehabilitering

Nuvarande ansvarsfördelning för rehabilitering fungerar inte tillfredsställande, då arbetsgivarna ofta underlåter att göra rehabiliteringsutredning. Det har konstaterats av såväl regeringens utredare Gerhard Larsson i "Rehabilitering till arbete" (SOU 2000:78) och Jan Rydh i "Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet" (SOU 2002:5) som av regeringen själv i proposition 2002/03:89 "Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet".

Vi vill mot denna bakgrund att det i Försäkringskassans samordningsansvar även skall ingå ett ansvar för att en rehabiliteringsutredning initieras och kommer till stånd. Att Försäkringskassan får ansvaret för utredningen betyder inte att det är den som måste utföra den. Försäkringskassan kan bestämma att det faktiska utförandet av utredningen skall göras av någon annan, t.ex. arbetsgivaren, företagshälsovården eller primärvården. En sådan överlåtelse bör ske genom en skriftlig överenskommelse mellan Försäkringskassan och den som får i uppgift att göra utredningen och efter samtycke med individen. I de fall där det finns en konflikt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren är det exempelvis inte lämpligt att arbetsgivaren utför rehabiliteringsutredningen. Vi anser också att den som utför utredningen skall ha en rimlig ersättning för det. Vi föreslår därför att Försäkringskassan får extra resurser för att köpa rehabiliteringsutredning i de fall den inte utför den själv. Vårt förslag innebär ingen förändring av kravet att rehabiliteringsutredningen skall påbörjas senast efter fyra veckors sjukdom och vara klar senast efter åtta veckors sjukdom.

För att försäkringskassorna ska kunna fullgöra de nya uppgifter vi vill lägga på dem krävs mer resurser. Därtill kommer att försäkringskassorna redan i dagsläget har svårt att hinna med rehabiliteringsärendena. Att behöva vänta på rehabilitering är passiviserande för den enskilde och försämrar möjligheten att någonsin komma tillbaka till arbetslivet. Försäkringskassan behöver mot denna bakgrund mer resurser både till personalförstärkningar och till köp av rehabiliteringsutredningar och rehabiliteringsåtgärder.

Medicinsk rehabilitering bör liksom nu bekostas av sjukvården. I de fall där det egna landstinget har prioriterat ned den anställdes rehabilitering, eller inte har resurser att utföra den, bör Försäkringskassan dock kunna köpa medicinsk rehabilitering av annan vårdgivare för ovan angivna pengar.

6.3 Öka kontrollen av fusk och missbruk

Information om och kontroll av att sjukförsäkringens regler följs är ett sätt att värna försäkringens stabilitet och ett gott skydd för de sjuka. Denna information och kontroll måste också rikta sig mot myndigheter som använt sjukskrivningar och förtidspensioneringar av arbetsmarknadsskäl. Politiken måste vara tydlig med att ange vad sjukförsäkringen finns till för. Riksförsäkringsverkets undersökning om attityderna till sjukskrivning som nyligen presenterats visar att så inte varit fallet (DN debatt 2004-09-17).

Rent fusk förekommer också. Särskilda insatser för att beivra fusk och missbruk i Halland och Skåne har visat sig leda till stora besparingar. Vårt högre anslag till Försäkringskassan skall också kunna användas för att utöka kontrollen av fusk.

6.4 Öka incitamenten för individen att återgå till arbete

6.4.1 Öka skillnaden i ersättning mellan arbete och sjukskrivning

Det är viktigt att den offentliga sjukförsäkringen ger ett skydd mot orimliga inkomstbortfall när man är sjuk. Alla riskerar vi att drabbas av sjukdom som medför att arbete inte är möjligt. I dessa fall måste det finnas en grundläggande trygghet för dem som drabbas. Som i all försäkringsverksamhet måste det dock finnas en tydlig självrisk för den enskilde för att sjukförsäkringen inte skall överutnyttjas.

Att ersättningens storlek påverkar sjukskrivningsbeteendet verkar såväl forskarna som regeringen vara ense om. Frågan är med hur mycket? Johansson och Palme estimerar att en sänkning av ersättningsnivån i sjukförsäkringen med 10 procent skulle leda till en minskning av sjukfrånvaron med 5 procent för män och ännu mer för kvinnor ("Påverkar ekonomiska incitament sjukskrivningsbeteendet och deltagandet i arbetskraften?" i Varför är svenskar så sjuka?, SNS 2003).

Internationella valutafonden (2004) skriver i sin senaste Sverigerapport ⁸ att ersättningsnivåer har ett positivt samband för sjukfrånvaron i alla länder men att sambandet är särskilt starkt i Sverige. IMF beräknar att en sänkning av ersättningsnivåerna med 10 procentenheter skulle medföra en minskning av sjukfrånvaron med en till två procentenheter, vilket motsvarar 30 000 heltidsanställda, i förhållande till 2003 års nivå.

Henrekson och Persson (2004) studerar effekten av förändringar i ersättningssystemen på antalet ersatta dagar under perioden 1955-1999. De finner att förändringen 1998 är förknippad med en långsiktig uppgång i sjukfrånvaron med i storleksordningen 4-5 dagar per år. Detta är mindre än den faktiska ökningen fr.o.m. år 2000. Detta tyder på att det finns andra mekanismer som förstärker effekten av förändrade ersättningar.

Assar Lindbeck beskriver ("Välfärdsstat och sociala normer" i Varför är svenskar så sjuka?, SNS 2003) hur de sociala normerna för sjukskrivning har förändrats i Sverige och att en ny slags jämvikt kan ha uppnåtts. Det är mer accepterat i dag än tidigare att vara sjukskriven. En sådan ny jämvikt kan vara svår att bryta eftersom den är resultatet av en lång process. Man skulle därmed kunna tänka sig att en återgång av ersättningsnivåerna till 1997 års nivåer inte medför att sjuktalen faller till 1997 års nivå.

All sjukskrivning, kort som lång, börjar med att man är hemma från arbetet en första dag. Ett sätt att minska antalet nya sjukskrivningar är att införa en andra karensdag, vilket vi föreslår. En självrisk i form av två efterföljande karensdagar borde vara rimlig utifrån de flesta utgångspunkter. För att människor som ofta är borta från jobbet p.g.a. kroniska sjukdomar inte ska drabbas för hårt vill vi att nuvarande högriskskydd i lagen om sjuklön ska gälla även för den andra karensdagen.

Vi föreslår liksom tidigare att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på de senaste 24 månaderna i stället för på förväntad inkomst det närmaste året. Dels är det mer rimligt att man får ersättning i förhållande till en inkomst man faktiskt har haft än i förhållande till en inkomst man tror sig komma att få, dels är det mer rättvisande för den som har ojämna inkomster att grunda ersättningen på 24 månaders i stället för på 12 månaders inkomst.

Dessutom föreslår vi att ersättningen i sjuklönen och sjukförsäkringen sänks till 75 procent de första sex sjukmånaderna och till 65 procent därefter. Efter sex månader ska man med våra förslag till förbättrad rehabilitering ha hunnit genomgå eller åtminstone påbörja en rehabilitering. Om rehabilitering inte är möjlig är sex månader även en rimlig tid att ställa om sin ekonomi till en lägre ersättning.

Enligt lagen om allmän försäkring (3 kap. 4 a § AFL) kan inte summan av sjukpenningen och avtalsersättningarna överstiga 90 procent av lönen. Sjukpenningen ska nämligen i sådana fall räknas ned med eventuell överstigande del. Vi menar att möjligheten att ersätta för inkomstbortfall ända upp till 90 procent av lönen förhindrar ekonomiska incitament att verka fullt ut. Skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta får inte vara försumbar. Vi föreslår därför att taket för den sammanlagda ersättningen - från den statliga sjukförsäkringen och genom kollektivavtal - sänks till 80 procent av lönen. Vi föreslår att denna förändring träder i kraft först 2006 så att de avtalsslutande parterna ska ha möjlighet att förhandla om avtalen under 2005.

6.4.2 Underlätta för individen att byta arbete

Den enskilde har idag inget krav på sig och får heller ingen hjälp att byta arbete vid sjukskrivning som orsakats av arbetet eller där sjukdomen gör att just det aktuella arbetet inte längre kan utföras av den enskilde.

Det finns därmed heller inget ökande krav inom sjukförsäkringen för den enskilde att pröva sin arbetsförmåga mot fler jobb alltefter det att sjukskrivningen fortskrider, som det gör i arbetslöshetsförsäkringen. När man varit sjukskriven tillräckligt länge, enligt nya rekommendationer ett år, prövas i stället övergång till sjukersättning. En sådan automatisk prövning är vi emot då utslagningen från arbetsmarknaden då sannolikt blir permanent. Vi vill minska och inte öka antalet förtidspensionärer. Vi anser i stället att ersättningen i sjukförsäkringen ska sänkas till 65 procent efter sex månader. Det ökar trycket på individen att försöka att återgå till någon form av arbete och inte nödvändigtvis bara det man blev sjukskriven ifrån. Vi anser även att arbetsförmågan bör prövas bredare på ett tidigt stadium. Detta för att inte utestänga människor från möjligheten till någon form av arbete om det inte är nödvändigt.

För individen kan det vara negativt att byta jobb, särskilt om man har varit anställd länge, eftersom man då enligt LAS-reglerna kommer att sägas upp först om den nya arbetsgivaren behöver göra neddragningar. Det gäller såväl när man är sjukskriven eller riskerar att bli det på sin nuvarande arbetsplats som när man är frisk.

Vi vill att en översyn görs av reglerna i LAS med syftet att genomföra förändringar som förhindrar att enskilda arbetstagare låses fast i anställningar där de blir sjuka. Översynen bör ske i samförstånd med arbetsmarknadens parter.

6.5 Underlätta för arbetsgivarna att anställa långtidssjukskrivna

Vi avvisar regeringens förslag att arbetsgivarna ska betala 15 procent av sjukskrivningskostnaderna. Dels anser vi att det är fel att arbetsgivare ska ha ett sådant långtgående kostnadsansvar för sjukskrivningar utan att de samtidigt ges större möjlighet att påverka dem, dels kommer arbetsgivarna sannolikt att bli ännu mer tveksamma att anställa människor med sjukdomshistoria eller äldre som har större sannolikhet att bli sjuka.

Vi kan dock tänka oss andra ekonomiska incitament för arbetsgivare att bidra till att minska långtidssjukskrivningarna. Vi föreslår att arbetsgivaravgiften sänks under en period för arbetsgivare som anställer någon som har varit långtidssjukskriven. Det innebär på samma sätt som lönebidrag en subventionering av viss arbetskraft. Lönebidrag har enligt olika utvärderingar visat sig vara ett effektivt arbetsmarknadspolitiskt redskap. Fördelen är att fler långtidssjukskrivna kan bli anställda. Nackdelen är att arbetsgivare avstår från att anställa någon annan (undanträngningseffekt). Därför bör nedsättningen av arbetsgivaravgiften endast gälla under en begränsad period.

En lägre arbetsgivaravgift är sannolikt inte tillräckligt för att en arbetsgivare ska våga anställa någon med en lång sjukskrivning bakom sig. Åtgärden bör därför kunna kombineras med provanställning och sättas in redan efter några månaders sjukskrivning eftersom sannolikheten för att någonsin komma tillbaka i arbete snabbt sjunker under sjukskrivningstiden. En tänkbar lösning är att man som arbetsgivare får arbetsgivaravgiften halverad under tre månader om man anställer någon som går från en sjukskrivningsperiod på tre månader. Om man anställer någon som varit sjukskriven i sex månader så halveras arbetsgivaravgiften i sex månader osv. Den halverade arbetsgivaravgiften bör även kompletteras med möjlighet till provanställning i lika många månader som nedsättningen av arbetsgivaravgiften fortlöper. Under denna tid bör den enskilde även kunna vara tjänstledig från det arbete hon eller han är sjukskriven ifrån.

Ett stort problem är den låga rörligheten på den svenska arbetsmarknaden som gör att människor låses in på arbeten där de inte trivs och/eller gör dem sjuka. Den låga rörligheten har flera orsaker. Turordningsreglerna i lagen om anställningstrygghet (LAS) bidrar genom att människor som varit länge på ett jobb inte vågar byta i rädsla för att då hamna sist i turordningskön. Arbetsgivare i sin tur vågar inte anställa människor som löper större risk att bli sjukskrivna, framför allt de som har varit sjukskrivna tidigare, kvinnor och äldre arbetskraft. Även för medelålders människor är det svårare att få jobb bl.a. därför att man enligt LAS får räkna dubbel turordningstid efter 45 års ålder, vilket gör potentiella arbetsgivare mer tveksamma att anställa någon som de kan ha svårt att bli av med. Vi föreslår att regeln i 3 § tredje stycket anställningsskyddslagen om dubbel turordningstid för arbetstagare över 45 år avskaffas.

På vissa orter i Sverige har företagen anslutit sig till s.k. arbetsgivarringar. Arbetsgivarringarna är privata företag som fungerar lite olika. Grundidén är dock att låta de anställda i företagen som behöver ett nytt jobb pröva att jobba i ett annat företag som är medlem i arbetsgivarringen. Arbetsgivarringen kan även hjälpa den anställde till att få tillgång till rehabilitering, arbetsträning eller utbildning. Arbetsgivarringarna kan därmed vara ett komplement, framför allt för storföretagen, till den offentliga Försäkringskassan och arbetsförmedlingen.

6.6 Samordna sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen

Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen fungerar ofta som kommunicerande kärl. En del arbetslöshet beror på att den arbetslöse inte har tillräcklig arbetsförmåga för de jobb som står till buds. En del sjukskrivning sker av arbetsmarknadsskäl, trots att det egentligen inte är tillåtet enligt lagen om allmän försäkring. Riksdagen, på initiativ från Moderaterna, stängde dock förra året denna möjlighet att få högre ersättning genom att gå från arbetslöshet till sjukskrivning.

Vi vill öka samordningen av ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen ytterligare och föreslår därför samma ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen som vi föreslår för sjukförsäkringen i denna motion.

En samordning av systemen kan dock inte drivas hur långt som helst eftersom det finns principiella skillnader mellan försäkringarna. En arbetslös person som uppbär arbetslöshetsersättning ska stå till arbetsmarknadens förfogande och vara beredd att öka sitt sökområde, geografiskt och yrkesmässigt vartefter arbetslöshetsperioden fortskrider. Formellt sett finns det även en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen efter ett år även om denna inte tillämpas. En sjukskriven person kan inte stå till arbetsmarknadens förfogande så länge denne är akut sjuk. Även en sjukskriven person bör dock fåökade krav på sig att pröva sin arbetsförmåga mot nya jobb. Vi anser dock inte att det ska finnas en bortre parentes i sjukförsäkringen utan att sänkta ersättningsnivåer är ett tillräckligt incitament för att den enskilde som har arbetsförmåga kvar ska byta jobb om det skulle vara en möjlig lösning att bryta sjukskrivningen.

I ett nästa steg kan vi även tänka oss att sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen liksom pensionssystemet bryts ut ur statsbudgeten. Försäkringarna kan antingen finansieras med avgifter från arbetsgivarna, som idag, eller från löntagarna.

Om systemet finansieras med avgifter från arbetsgivarna bör dessa brytas ut ur den vanliga arbetsgivaravgiften och sedan tillåtas variera med kostnaderna för arbetslösheten och sjukskrivningarna. Vi kan även tänka oss ett inslag av differentierade avgifter beroende på arbetslöshet och sjukfrånvaro i olika sektorer. En sådant system skulle mer effektivt än regeringens förslag leda till att arbetsgivarna vidtog åtgärder för att minska sjukfrånvaron och till att löntagarna blev mer återhållsamma i sina löneanspråk.

Det bör även lagstadgas att alla avgifter som arbetsgivaren eller den enskilde betalar i form av försäkringsavgifter eller ren skatt skall redovisas i kronor och ören på lönebeskedet.

6.7 Tillsätt en parlamentarisk utredning om socialförsäkringarna nu

Detta är frågor som bör behandlas av den utredning om socialförsäkringssystemen som regeringen hade utlovat skulle tillsättas under 2004. Regeringen har dock valt att tillsätta en enmansutredning som enbart ska utreda sjukförsäkringen men inte arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen har dessutom fått mycket begränsande direktiv. I stort sett får utredaren inte ifrågasätta annat än detaljer i systemen. En parlamentarisk utredning avser regeringen att tillsätta först i november 2006, när enmansutredaren är klar med sin utredning.

Sjukfrånvaron är dock en mer akut fråga än så. Vi vill därför att regeringen tillsätter den parlamentariska utredningen om socialförsäkringssystemen omgående och ger den friare direktiv än de som enmansutredaren fått.

6.8 Uppmuntra arbetsförmedlare och försäkringskassepersonal

Mer kraft måste ägnas åt att få tillbaka långtidssjukskrivna som har arbetsförmåga kvar till arbetslivet av de myndigheter som administrerar detta (Försäkringskassan och AMS).

Vi anser att man bör överväga olika incitament även för försäkringskasseanställda och arbetsförmedlare att arbeta med dessa fall. Vi har i andra sammanhang föreslagit att arbetslösa ska få en särskild peng att köpa tjänster för hos "arbetsgivarring", privat eller allmän arbetslöshetsförmedling. Denna peng skulle kunna variera efter hur länge den arbetslöse eller sjukskrivne varit borta från arbetsmarknaden och utfalla först när denna person har fått jobb, dvs. en resultatbaserad ersättning för arbetsförmedlaren.

Vi kan även tänka oss andra former av belöningssystem för arbetsförmedlare och sjukförsäkringshandläggare.

6.9 Sänk skatten på hushållsnära tjänster

Den obetalda arbetstiden har ökat kraftigt under senare tid, särskilt för kvinnor. Samtidigt har antalet stressrelaterade sjukdomsfall ökat markant. Det höga skattetrycket gör att endast ett fåtal välbeställda har råd att anlita hjälp för att sköta vardagsnära sysslor. Detta har skapat en stor och växande svart sektor. För att underlätta vardagen för många vill vi sänka skatten på hushållsnära tjänster. Vi vill införa en 50 procents skattereduktion på utgifter för arbetskostnader upp till 50 000 kr. Detta innebär att den maximala skattelättnaden kan uppgå till 25 000 kr per år. Regeringen har infört ett s.k. ROT-avdrag, detta är otillräckligt och gynnar främst branscher där män är verksamma. Vår generella skattereduktion öppnar möjligheterna även för områden som av tradition är kvinnodominerade. Vårt förslag kommer att göra att den svarta sektorn minskar och att sysselsättningen stiger.

6.10 Våra förslag

7 Moderata åtgärder för färre förtidspensionärer

7.1 Minska ersättningen i förtidspensionen ⁹

Antalet förtidspensionärer har ökat dramatiskt de senaste tvååren och uppgår nu till mer än en halv miljon personer. Många av dem som i dag förtidspensioneras skulle kunna återvända till ett arbete av någon form. Att de istället förtidspensioneras innebär inte bara ett hårt slag mot den enskildes självkänsla, utan medför därtill omfattande kostnader för dem som arbetar. Regeringen räknar med att kostnaderna för förtidspensionerna ska öka från närmare 60 miljarder kronor förra året till närmare 80 miljarder kronor 2007, dvs. med en tredjedel på fyra år. Det är en utveckling som måste hejdas.

Arbete måste alltid löna sig framför alternativen. Både i syfte att öka incitamenten att återgå till ett arbete och för att minska de direkta kostnaderna för förtidspensionerna föreslår vi en sänkning av ersättningen från 64 till 60 procent av antagandeinkomsten.

Vi föreslår även att garantinivån i förtidspensionen sätts till samma nivå som i ålderspensionen.

7.2 Öka konsekvenserna av tidig pension

Det nya pensionssystemet innebär att pensionsåldern har blivit mer rörlig. Inkomstpension kan tas ut från 61 års ålder, garantipension från 65 års ålder och rätt till att kvarstå i anställning gäller upp till 67 års ålder. Man har möjlighet att ta ut inkomstpension med en, två och tre fjärdedelar och att arbeta resterande delar. Man har även möjlighet att ta ut inkomstpension några år för att sedan börja arbeta igen.

Vi vill utveckla flexibiliteten i pensionssystemet ytterligare. Att vi lever allt längre och blir allt friskare upp i åldrarna ställer krav på att pensionssystemet möjliggör för dem som vill arbeta att bli kvar i arbetslivet. Det måste upplevas lönsamt att arbeta även för äldre. Den nedre gränsen för inkomstpension ska fortfarande vara 61 år, men vi vill att konsekvenserna av att inte arbeta eller arbeta efter 61 ska bli större än i dag.

7.3 Ålderspension i stället för förtidspension efter 61 års ålder

Eftersom vi förordar en rörlig pensionsålder från 61 år anser vi inte att det bör vara möjligt att få ta ut förtidspension efter 61 års ålder. Vi vill istället att den vanliga ålderspensionen ska användas i dessa fall. För närvarande kan det bara tillämpas för dem som har inarbetad inkomstpension, eftersom garantipensionen kan tas ut först vid 65 år.

Konsekvensen för den enskilde är att inkomstpensionen kommer att bli lägre då man inte längre kan ta ut förtidspension efter 61 år. De pensionärer som inte kommer upp i en pension över garantipensionen påverkas dock inte.

7.4 Ompröva förtidspensionen regelbundet

Förtidspension är man endast berättigad till om man har en varaktig nedsättning av arbetsförmågan p.g.a. sjukdom. Även om nedsättningen ansågs varaktig när prövningen av förtidspension gjordes behöver så inte vara fallet för all framtid. Medicinsk behandling kan göra att man får tillbaka arbetsförmågan även om man har en kronisk sjukdom. Att stänga dörren till arbete är i dessa fall direkt felaktigt. Dessutom vet vi att förtidspension ges av arbetsmarknadsskäl även om lagen inte tillåter det.

Mot denna bakgrund anser vi att förtidspension ska omprövas regelbundet, särskilt i fall där tveksamhet rått om arbetsförmågan.

En sådan omprövning skulle visserligen leda till ökade administrativa kostnader på kort sikt, men på längre sikt medföra en betydande minskning av antalet förtidspensionärer och kostnaderna för dessa.

7.5 Lägre arbetsgivaravgift/skatt när förmånerna försvinner

År 2004 betalar arbetsgivare arbetsgivaravgift på 32,70 procent för anställda som är under 65 år. Av dessa utgör ålderspensionsavgiften 10,21 procentenheter vilken går direkt till ålderspensionssystemet. Resten av arbetsgivaravgiften är uppdelad på olika avgifter, exempelvis sjukförsäkringsavgiften på 11,08 procentenheter. Dessa avgifter är dock egentligen skatter eftersom de går direkt in i statsbudgeten. För anställda över 65 år betalar man i stället en särskild löneskatt på 26,37 procent varav 10,21 procentenheter är ålderspensionsavgift och resten en särskild löneskatt på 16,16 procent. Motiveringen till att skatten på arbetskraft över 65 år är lägre är att man då inte längre är berättigad till alla förmåner i socialförsäkringssystemet.

Mot bakgrund av att vi föreslår att anställda över 61 år inte ska ha rätt till förtidspension föreslår vi att arbetsgivaravgifterna ersätts av den särskilda löneskatten på 26,37 procent för arbetstagare över 61 år.

En sådan förändring skulle dessutom bidra till att minska motståndet hos arbetsgivare att anställa äldre arbetskraft.

7.6 Våra förslag

8 Moderata åtgärder för en rörlig pensionsålder

8.1 Mer flexibel arbetsrätt efter 61 år

I det nya allmänna pensionssystemet finns ingen fixerad pensionsålder. Från 61 års ålder är det möjligt att gå i pension helt eller delvis med en, två eller tre fjärdedels pension. Garantipension kan dock tas ut först från 65 års ålder. Någon övre pensionsålder finns inte i systemet för när man måste gå i pension, och så länge man arbetar tjänar man in ytterligare pension.

Sedan den 1 september 2001 har arbetstagare även rätt att kvarstå i anställning till 67 år. Många äldre kan och vill arbeta längre än så, men kanske inte vill vara kvar på sitt gamla arbete. En del arbetsgivare undviker dock att anställa äldre människor därför att risken är större än för att anställa någon som är yngre. Lönekostnaderna är högre och även avsättningarna till avtalspensioner, samtidigt som risken för att personen ska bli sjuk eller inte orka med sina arbetsuppgifter är större. Dessutom är det svårare att säga upp en äldre person. För att fler arbetsgivare ska våga och vilja anställa äldre föreslår vi därför att det skall ges större möjlighet till tidsbegränsad anställning av personal över 61 år, något som även föreslagits av Näringsdepartements seniorgrupp (Ds 2002:10).

8.2 Gör äldreförsörjningsstödet skattepliktigt och höj nivån

De ålderspensionärer som inte är berättigade till garantipension i pensionssystemet därför att de inte bott tillräckligt länge i Sverige är hänvisade till äldreförsörjningsstödet. Äldreförsörjningsstödet låg när det infördes 2003 på samma nivå som garantipensionen gjorde efter skatt i en kommun med genomsnittlig kommunalskatt, men är till skillnad från garantipensionen inte skattepliktigt. 2004 års höjning av kommunalskatten i flera kommuner och i genomsnitt i riket har dock gjort att äldreförsörjningsstödet är mer värt än garantipensionen. Det uppfattas av många pensionärer som djupt orättvist (även om det sannolikt kompenseras genom bostadsbidraget för flertalet individer).

Mot denna bakgrund föreslår vi att äldreförsörjningsstödet görs skattepliktigt och sätts till samma nivå som garantinivån i pensionssystemet.

Att äldreförsörjningsstödet görs skattepliktigt får dock inte leda till att det som ålderspensionen kan tas med till ett annat land, utan ska enbart utgöra ett försörjningsstöd i Sverige om man inte är berättigad till ålderspension här.

8.3 Öka möjligheterna att fördela pensionsrättigheter mellan makar

I det nya pensionssystemet finns det möjlighet att överlåta framtida premiepensionsavsättningar till sin maka/make samt att låta pensionen tillfalla ens make om denne överlever en själv (låta pensionen gälla "två liv"). Det senare innebär dock att den månatliga pensionen blir lägre. Båda alternativen kräver särskild ansökan. Vi föreslår att premiepension på två liv ska vara det normala och att istället premiepension enbart på sitt eget liv ska vara något som kräver särskilt ansökan. Pension till efterlevande make/maka ska enbart beräknas på de premier som har betalts in efter det att giftermål eller samboende har inletts.

En bättre möjlighet att överföra inkomstpension mellan makar skulle underlätta för familjer att låta en förälder arbeta mindre under småbarnsåren. Det skulle även kompensera något på familjenivå att arbetsmarknaden inte är jämställd och kvinnor generellt sett därför tjänar mindre än män.

Mot denna bakgrund vill vi även utöka möjligheten för inkomstpensionssystemet att överlåta pensionsrättigheter mellan makar och sammanboende samt att låta pensionen tillfalla en make som överlever den andra. Även här gäller att pensionsrättigheter inte ska kunna överlåtas retroaktivt utan enbart för framtida pensionsinbetalningar.

Vi kan även tänka oss att mer explicit skriva in i lagen att man vid boskillnad vid skilsmässa ska ta hänsyn till pensionsrättigheter. (Den möjligheten finns i dag men utnyttjas inte.)

Pension på två liv skulle kunna fungera som en ersättning för den numera rätt försvagade efterlevandepensionen "änkepensionen".

8.4 Lägre skatt på arbete än på bidrag och pensioner

Med nuvarande skattesystem är åtminstone höginkomsttagare (som oftare betalar statsskatt) högre beskattade än pensionärer. Det bidrar till att göra det mindre lönsamt att arbeta och mer lönsamt att pensionera sig. Det vill vi ändra på. Vi föreslår att statsskatten avskaffas för arbetsinkomster för den som fyllt 65 år. Därutöver föreslår vi i vår budgetmotion att ett särskilt avdrag för arbetsinkomster införs som naturligtvis även inkluderar arbetsinkomster för den som fyllt 65 år.

8.5 Avdragsrätt enbart för avgiftsbaserade pensioner

I det nya pensionssystemet är pensionerna avgiftsbestämda i stället för förmånsbaserade som i ATP-systemet. Varje inbetald krona (upp till 7,5 basbelopp per år) är pensionsberättigande. I ATP-systemet bestämdes i stället pensionen utifrån en viss andel av den lön man hade haft. Det innebar stabilitet för den som fick pensionen men inte för dem som skulle betala den, dvs. skattebetalarna, eftersom ATP-systemet var ett fördelningssystem.

Många avtalspensioner är fortfarande förmånsbestämda. Det gäller privata tjänstemän på många avtalsområden men däremot inte privata arbetare. Det gäller även statliga tjänstemän.

Ett stort problem med dessa förmånsbestämda pensioner är att det kan bli mycket dyrt för arbetsgivare att anställa äldre personer till en lön som är högre än vad de tidigare har haft och att höja lönen efter det att personen anställts, eftersom arbetsgivaren då under den korta perioden som är kvar till pensionen måste betala in tillräckligt med avgifter för att täcka den förmån som är bestämd i avtalet. Det gäller särskilt personer med lön över 7,5 basbelopp (24 560 kr i månadslön), eftersom det inte finns någon offentlig inkomstpension i botten för lön över detta belopp.

Konsekvensen kan bli att arbetsgivare avstår från att anställa äldre personer med hög lön för att pensionskostnaderna är för höga. Detta problem skulle försvinna om även de avtalsslutande parterna gick över till avgiftsbestämda i stället för förmånsbestämda pensioner.

De avtalsslutande parterna har dock visat sig ovilliga att gåöver till avgiftsbestämda pensionsavtal.

Avtalspensionerna bygger också på att företagen får göra avsättningar till pensionsförsäkringar med upp till 35 procent av lönen för sina anställda med obeskattade medel (enligt kommunalskattelagen).

I syfte att de avtalsslutande parterna ska göra om pensionerna i avtalen så att de blir avgiftsbestämda föreslår vi att man fortsättningsvis endast ska få göra avsättningar till pensioner för de anställda med obeskattade medel om pensionerna är avgiftsbestämda.

8.6 Våra förslag

[1]

Budgetpropositionen för 2004, utgiftsområde 10, Bilaga Avstämning av regeringens mål för minskad ohälsa, s. 21.

[2]

SOU 2002:62 och RFV.

[3]

Arbetskraftens rörlighet, ett smörjmedel för tillväxt.

[4]

IFAU, Erfarenheter av nittiotalets arbetsmarknadspolitik 2000:2.

[5]

Henrekson, M; Persson, M (2004): "The Effects on Sick Leave of Changes in the Sickness Insurance System", Journal of Labor Economics; Vol 22, No1.

[6]

Vem önskar lämna arbetslivet med förtidspension? RFV analyserar, 2004:7.

[7]

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna slås samman till en myndighet och byter namn till Försäkringskassan 1 jan 2005. I bakåtblickande text skriver vi därför Riksförsäkringsverket och försäkringskassan och i framåtblickande text Försäkringsskassan.

[8]

IMF (2004) "Sweden: Selected Issues", Country Report No, 04/245.

[9]

Förtidspensionen har formellt bytt namn till sjukersättning, men eftersom det nya namnet ofta leder till förväxling med sjukpenningen använder vi genomgående det gamla namnet förtidspension.

Stockholm den 5 oktober 2004
Fredrik Reinfeldt (m)
Mikael Odenberg (m)	Beatrice Ask (m)
Per Westerberg (m)	Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lennart Hedquist (m)	Cristina Husmark Pehrsson (m)
Göran Lennmarker (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Sten Tolgfors (m)	Gunilla Carlsson (m) i Tyresö

Tillbaka till arbete

1 Sammanfattning