Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föräldraförsäkringen.
Trots årtionden av debatt och reformer är Sverige fortfarande inte jämställt. Kvinnor tjänar mindre än män och har mindre makt över sin egen tillvaro - enbart för att de är kvinnor. Det är en situation som måste förändras.
Folkpartiet har under lång tid varit anhängare av en offensiv jämställdhetspolitik som sätter den enskilda människan i centrum. Det är en politik som utmanas från både höger och vänster - från en höger som inte erkänner att det finns invanda mönster och tankesätt som missgynnar kvinnor, från en vänster som ser kollektiva lösningar och politiska pekpinnar som lämpliga metoder att nåökad jämställdhet.
Det behövs en modern, liberal, politik för ökad jämställdhet. I maj 1994 antog riksdagen jämställdhetspropositionen "Delad makt - delat ansvar" som Folkpartiet lade fram under jämställdhetsminister Bengt Westerberg. En av de viktigaste delarna i propositionen var den så kallade pappamånaden. Sedan dess har ytterligare en pappamånad införts av den socialdemokratiska regeringen.
Syftet med pappamånaden var att uppmuntra fler män att ta ut föräldraledigheten och på så sätt skapa ett mer jämställt samhälle. Det har visat sig att då pappor stannar hemma ökar jämställdheten på hemmaplan. Att män och kvinnor tar gemensamt ansvar för hem och barn gör också, på lite längre sikt, att jämställdheten ökar även inom arbetslivet.
Pappamånaden var en viktig reform när den genomfördes. Den satte fokus på det ojämna uttaget av föräldraledighet och de följdverkningar det förhållandet exempelvis har på mäns och kvinnors respektive karriärmöjligheter. Men nu finns nya, spännande lösningar som bättre kan stimulera till ett delat ansvar mellan föräldrarna, också i praktiken, för hem och barn utan att det uppfattas som att politiker kommer med pekpinnar.
En jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen bör införas. Föräldrar som delar mer jämlikt på föräldraledigheten ska tjäna på det. För varje uttagen månad i föräldraförsäkringen som motsvaras av en månad som den andra föräldern tar ut utgår, med en införd jämställdhetsbonus, 90 procents ersättningsnivå istället för 80 procent. Utöver detta skall arbetsgivare på vilkas arbetsplatser mäns uttag av föräldraledighet ökar erhålla rabatt på arbetsgivaravgiften.
Det behövs fler morötter och färre piskor inom familjepolitiken. Det finns de som vill gååt motsatt håll och tvångsvis dela på försäkringen mellan föräldrarna. Ibland sker det med argumentet att försäkringen borde göras mera "individuell".
Resonemanget bygger på en missuppfattning. Föräldraförsäkringen är redan idag individuell, dessutom i flera avseenden. Försäkringen är ett sätt för staten att ge varje individuellt barn stöd i form av tid med sina föräldrar, på samma sätt som barnbidraget är ett sätt att ge varje barn ett individuellt ekonomiskt stöd. Föräldraledigheten delas också lika mellan föräldrarna; varje förälder får lika många månader att disponera.
Det som kvoteringsivrarna vill åstadkomma är att dagarna inte ska kunna överlåtas från den ena till den andra föräldern. Det är en idé som jag avvisar. Det skulle kunna jämföras med om staten skulle sätta in hälften av barnbidraget på pappans respektive mammans bankkonto och sedan förbjuda exempelvis pappan att föra över barnbidragspengar till mammans konto.
För liberaler är frihet alltid att föredra framför tvång. Föräldrar ska uppmuntras att dela på föräldraledigheten, inte tvingas. I samband med att ett nytt system för föräldraförsäkringen införs, byggt på tanken om jämställdhetsbonus, bör också de så kallade pappamånaderna avskaffas.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Tobias Krantz (fp) |
Anna Grönlund Krantz (fp) |