1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 3
3 Asyl- och flyktingpolitik 5
3.1 En solidarisk och human flyktingpolitik i Europa 5
3.1.1 Öka inslaget av solidaritet i EU:s flyktingpolitik 5
3.1.2 Transportörsansvaret 6
3.1.3 Förbättra visumsystemet 6
3.1.4 Dublinförordningens brister 7
3.1.5 "Säkert land" 8
3.1.6 EU-medborgares rätt att söka asyl 8
3.2 En human och rättssäker asyl- och flyktingpolitik i Sverige 9
3.2.1 Kritiken mot den svenska flyktingpolitiken allt starkare 9
3.2.2 Legitimiteten för en generös flyktingpolitik hotas från
två håll 9
3.2.3 Jourbiträde och medborgarvittnen 10
3.2.4 Förkorta handläggningstiderna 10
3.2.5 Rätten till auktoriserad tolkning och översättning 11
3.2.6 Otillräckliga språktester hos Migrationsverket 11
3.2.7 Ta professionellas uttalande på allvar! 12
3.2.8 Efter fem års krav - äntligen stärks rättssäkerheten i utlänningsärenden 12
3.2.9 Stärk skyddet för personer som riskerar förföljelse på
grund av kön eller sexuell läggning 13
3.2.10 Förbättring och förtydligande av vad som avses med "humanitära skäl" 13
3.2.11 Verkställighetshinder 14
3.2.12 Begränsa förvarstagandet 14
3.2.13 Outnyttjade medel för mottagandet av kvotflyktingar 14
3.2.14 Förbättra återvändandeprogrammet 15
3.2.15 Barnens rätt i asylärenden 15
4 Invandring 16
4.1 Sverige behöver arbetskraft för att trygga välfärden 16
4.2 Anhöriginvandring 17
4.2.1 Undantag från "tvåårsregeln" i anknytningsärenden 17
4.2.2 Förbättrad kontroll och information i anknytningsärenden 19
4.2.3 Undantag från principen om att söka uppehållstillstånd från utlandet 19
4.2.4 Slopa prövning av uppehållstillstånd för adopterade och nyfödda 20
4.3 Bristande rutiner kring besöksvisum 20
5 Anslagsförändringar 21
5.1 Migrationsverket 21
5.2 Inför en utvecklingspeng 22
5.3 Integrationsverket 22
5.4 DO och lokalt diskrimineringsarbete 22
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en mer generös och rättighetsbaserad europeisk flyktingpolitik med full respekt för internationella åtaganden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka inslaget av finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU bör ta initiativ till att visumsystemet ses över samt till en undersökning av hur "nödvisum" till asylsökande skulle fungera.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om problemet med Dublinförordningen och principen om non-refoulement.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet att få rättshjälp vid "Dublinärende".
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att någon lista över "säkra länder" ej skall upprättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU-medborgares rätt att söka asyl.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Migrationsverket tillförs ytterligare medel för att förkorta handläggningstiderna för asylansökningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny processordning i utlänningsärenden.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till nödvändiga författningsändringar så att flyktingbegreppet vidgas till att omfatta även personer som riskerar förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kompetensen vid invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget om situationen i hemländerna för kvinnor respektive homosexuella ses över.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydliga begreppet humanitära skäl som återfinns i utlänningslagen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en faktisk tidsgräns avseende verkställighetshinder för utvisningsbeslut, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med en redovisning av orsaken till att anslagsmedlen avseende flyktingkvoten inte utnyttjats och om outnyttjat medel använts på annat sätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förbättrat och formaliserat återvändandeprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetskraftsinvandring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till familjesplittring skall inhiberas, såvida synnerliga skäl ej föreligger.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anhörigbegreppet och den s.k. sista-länken-bestämmelsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett vidgat familjebegrepp i utlänningsärenden.
Riksdagen begär att regeringen ser över lagstiftning och praxis avseende anknytningsärenden där förhållandet på grund av misshandel upphör innan tvåårsgränsen för den uppskjutna invandringsprövningen har uppnåtts, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontroll och information i anknytningsärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undantag från huvudprincipen, att uppehållstillstånd skall beviljas före inresa, skall göras när utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar barn eller om sökanden med all sannolikhet skulle få sin ansökan beviljad.
Riksdagen beslutar att slopa prövningen av uppehållstillstånd för de av svensk domstol meddelade adoptionerna för barn i åldern 12-17 år samt nyfödda barn till föräldrar med uppehållstillstånd i Sverige, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rutiner och praxis vid svenska ambassader avseende besöksvisum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en utvecklingspeng som följer individen och som administreras av socialförsäkringsadministrationen.
Riksdagen beslutar avveckla Integrationsverket fr.o.m. den 1 juli 2005 samt att Migrationsverket ges ansvar för informationsfrågor till invandrare och flyktingar, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering tilldelas ytterligare medel och ges särskilt ansvar för opinionsbildning mot diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag, kr |
Anslagsförändring, kr |
|
89 908 000 |
-60 000 000 |
|
|
10:2 Integrationsåtgärder |
103 742 000 |
-11 000 000 |
|
10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering |
24 416 000 |
+4 000 000 |
|
12:1 Migrationsverket |
642 505 000 |
+112 000 000 |
|
12:2 Mottagande av asylsökande |
3 269 162 000 |
-300 000 000 |
|
Summa totalt för utgiftsområdet |
6 933 423 000 |
-255 000 000 |
Eftersom asyl-, viserings- och invandringspolitiken och gränskontroller är viktiga gränsöverskridande politikområden är Kristdemokraterna i grunden positiva till att EU:s medlemsländer skapar en gemensam politik inom dessa områden. Vi tror även att Sverige bäst kan verka för en generös flyktingpolitik genom att samarbeta med andra stater.
EU-ländernas asylpolitik har dock fått berättigad kritik från FN och många hjälporganisationer. Exempel på detta är de miniminormer som lagts fast för handläggning, behandling av asylansökan, överklagande, vilka som skall betraktas som flyktingar m.m. Dessa miniminormer har dessvärre lagts på lägsta möjliga nivå. De varierande reglerna medlemsländerna emellan innebär att vissa länder kommer att ta ett större ansvar än andra. Detsamma gäller de olika definitionerna av flyktingbegreppet inom EU. Sverige bör gå i spetsen för att såväl minimikriterierna blir mer generösa som att flyktingbegreppet vidgas. Ett samarbete med medlemsstaterna får heller aldrig accepteras av Sverige om det hindrar oss från en generös nationell hållning.
Kristdemokraterna arbetar för en mer generös och rättighetsbaserad europeisk flyktingpolitik. Utmaningen består i att verka för att humanitet och mänsklig värdighet görs till bindande regler för samtliga medlemsstater. Vi måste skapa en gemensam flyktingpolitik som fokuserar på flyktingars rättigheter väl så mycket som på kontroller. Det är EU:s skyldighet, som en av världens rikaste regioner, att ta sitt ansvar för världens flyktingproblem. Det innebär att man måste leva upp till sina åtaganden enligt bl.a. Genèvekonventionen.
Vi anser också att EU bör göra mer inom alla relevanta politikområden, såsom bistånd, krishantering, handel etc, för att långsiktigt bearbeta flyktingströmmarnas orsaker.
Det är både rimligt och nödvändigt med en ekonomisk ansvarsfördelning mellan medlemsländerna i flyktingpolitiken. Sådan solidaritet behövs för att sprida kostnader och hjälpa de länder som tar emot en oproportionerligt stor andel flyktingar. Detta blir särskilt viktigt med tanke på de nya medlemsstaterna som fortfarande har långt kvar till de andra EU-ländernas ekonomiska välstånd. Att ta emot flyktingar i enlighet med EU:s gemensamma regler kan för dessa länder bli en svår börda, i synnerhet som många av dem utgör EU:s yttre gräns till de regioner där de största flyktingströmmarna finns. Förmodligen skulle också ekonomisk solidaritet bidra till en mer generös hållning i medlemsländerna och därmed en humanare flyktingpolitik i Europa som helhet. Därför är det välkommet att den europeiska flyktingfonden har skapats och att ministerrådet överenskommit om att förlänga perioden för fonden till år 2010. Dessutom bör fonden få större resurser. De nya medlemsstaterna bör få medel ur fonden för utbildning av kompetent personal vid gränskontroller/migrationsmyndigheten och för att dessa får en god skolning i hur flyktingmottagning i EU-länderna förväntas gå till. Tillämpningen av de minimiregler som unionen kommit överens om bör ges särskild omsorg i de nya medlemsländerna.
Det transportörsansvar som Sverige tillämpar idag innebär att bolagen är skyldiga att bekosta återresa för den som vägras inresa. Schengensamarbetet kräver dock att Sverige även inför ekonomiska sanktioner mot bolagen. Därför ville regeringen att anhörigkommittén skulle se över hur Sverige skulle leva upp till Schengenkonventionen. Majoriteten i kommittén, inklusive Kristdemokraterna, ansåg dock att det förslag till sanktioner som Socialdemokraterna och Moderaterna var överens om strider mot Genèvekonventionen. I Genèvekonventionen återfinns den absoluta rätten för människor att söka asyl. Att bötfälla transportörer leder i förlängningen till att privata flygbolag och deras anställda tvingas ta ansvar för en bedömning av vem som är flykting eller inte. Kommitténs majoritet föreslog följaktligen att regeringen skulle ta strid i frågan inom EU och få saken prövad i domstol. Den socialdemokratiska regeringen har trots ett stort motstånd från flera partier drivit igenom förslaget om utökat transportörsansvar. Kristdemokraterna yrkade avslag på propositionen och vår principiella syn i frågan kvarstår.
För den som saknar uppehållstillstånd eller svenskt pass krävs det ett förhandstillstånd för att få resa in och vistas i Sverige. Visum söks hos utlandsmyndigheten i det land man kommer ifrån och det kan beviljas för tillfälliga besök i landet. För närvarande har Sverige visumkrav gentemot 133 1 länder. Sedan Schengeninträdet har antalet länder utökats.
I och med Schengensamarbetet öppnades gränserna inom EU. Den fria rörligheten inom EU innebär samtidigt att det är nödvändigt att förstärka gränskontrollen mot tredje land. Kristdemokraterna vill dock understryka att de villkor som gäller för inresa till länder inom Schengenområdet inte får utnyttjas som verktyg för att stänga asylsökande ute. I en rapport från UNHCR kritiseras EU:s allt striktare flyktingpolitik. Man menar att det finns allt färre lagliga sätt att ta sig in i EU och att personer i behov av skydd därför tvingas ta till olagliga metoder. Således kan politiken bidra till att öka människosmugglingen. Kristdemokraterna anser att denna utveckling är mycket otillfredsställande.
Svårigheterna för flyktingar att söka asyl i EU-länder ligger delvis i den restriktiva visumpolitiken. Idag går det inte att söka asyl från utlandet. Man kan heller inte få visum till Sverige för att söka asyl. Samtidigt är det inte tillåtet att resa till Sverige utan visum. Detta har till viss del medfört att allt fler människor på flykt ser sig hänvisade till illegala metoder som den växande organiserade flyktingsmugglingen.
Kristdemokraterna anser att visumtvång inte får användas som ett medel för att hålla asylsökande ute. Därför bör visumsystemet i EU ses över, en åtgärd som Sverige snarast bör ta initiativ till, liksom till en undersökning av hur s.k. nödvisum till asylsökande skulle fungera. Kristdemokraterna anser vidare att Sverige bör arbeta för att listan över visumländer kortas.
Dublinkonventionen (idag Dublinförordningen) tillkom för att en asylsökande skall kunna vara säker på att det finns ett land som ansvarar för prövningen av ansökan samt att man inte skulle kunna söka asyl i flera länder samtidigt. Redan under den grundläggande asylutredning som görs i direkt anslutning till att en asylansökan lämnas in, utreds den asylsökandes resväg. Om det kan antas att den sökande har befunnit sig i en annan av de stater som tillträtt förordningen så utfärdas en förfrågan. Det innebär att man tar reda på om den aylsökande uppfyller något av de kriterier som räknas upp i konventionen. Gör han eller hon detta såär det denna stat, även kallat första asylland, som skall pröva den sökandes asylskäl.
Den gamla Dublinkonventionen kritiserades bl.a. för långa handläggningstider, olika praxis i medlemsstaterna och att familjesplittring förekommit. I mars 2003 ersattes Dublinkonventionen av Dublinförordningen. Den nya förordningen bygger till stor del på samma principer som Dublinkonventionen men med vissa förbättringar. I förordningen betonas bl.a. att tidsfristerna i handläggningen förkortas för att uppnå en snabbare asylprocess och att familjesplittring inte skall förekomma. Vidare får varje medlemsstat pröva en asylansökan som lämnats in av en tredjelandsmedborgare, även om det inte föreligger någon skyldighet enligt förordningen.
De grundläggande problemen kvarstår dock eftersom flyktingbegreppet tolkas olika av medlemsstaterna. Här har hittills ingen förändring skett. Såväl Amnesty International som Röda Korset har påtalat att Sverige i större utsträckning bör utnyttja rätten att pröva asylärenden för att undvika att asylsökande hamnar i stater som har en striktare lagstiftning och praxis än vad Sverige har. Idag tolkar såväl Frankrike som Tyskland flyktingbegreppet utifrån andra kriterier än Sverige. Detta innebär att Dublinkonventionen och principen om "non-refoulement", som Sverige förbundit sig att följa, kan hamna i konflikt med varandra.
Vi anser liksom UNHCR att principen om non-refoulement är viktig och att alla medlemsstater även fortsättningsvis bör följa den. Non-refoulement utgår från 3 § FN:s konvention mot tortyr eller annan förnedrande behandling. Principen innebär att ingen får återsändas till ett land där han eller hon riskerar förföljelse och att ingen får återsändas till ett tredje land varifrån det finns risk för att personen sänds vidare till ett land där han eller hon riskerar förföljelse. Non-refoulement får inte åsidosättas på grund av resvägen. Det är således detta som medför att Dublinförordningen kan stå i strid med non-refoulement. En asylsökande som kommer till Sverige och som här skulle ha fått flyktingstatus men som enligt Dublinförordningen avvisas till första asylland kan i sin tur, på grund av en annan tolkning av flyktingbegreppet, utvisas därifrån. Sveriges ansvar, enligt non-refoulement, sträcker sig således även till vad som händer med personen som utvisas från första asylland. Därför är det mycket viktigt att flyktingbegreppet tolkas på samma sätt i samtliga medlemsländer. Tyvärr har EU:s medlemsländer fokuserat på andra frågor istället för att först lösa frågan om flyktingbegreppet.
Kristdemokraterna anser vidare att det borde finnas möjlighet att få rättshjälp vid "Dublinärenden".
Kommissionen har tidigare föreslagit att samtliga medlemsstater skall upprätta en lista över "säkra länder". Till dessa länder skall medlemsstaten kunna avvisa asylsökande direkt. Problemet med detta är att ett land som följer Genèvekonventionen eller liknande inte per definition behöver vara säkert för den asylsökande. Dessutom kan man inte generellt hävda att ett ursprungsland som är en erkänd demokrati och rättsstat således automatiskt är säkert för den sökande. Ett sådant fall har Sverige fått kritik för från EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. I förslaget till yttrande ifrågasätts om det är motiverat att använda begreppet säkert land. EU-regeln borde, enligt utskottet, vara att särskilda uppgifter från den asylsökande skall väga tyngre än den allmänna bedömningen av landet.
Kristdemokraterna stöder reservanterna i NIPU-utredningen (Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden) om att listor över "säkra länder" inte skall upprättas. Vidare ställer vi oss bakom förslaget om att vissa krav kan uppställas på avvisningar till s.k. säkra tredje länder t.ex. att det tredje landet underrättas om att asylansökningen inte prövats i Sverige, att det tredje landet garanterar att asylansökan prövas där, att det tredje landet tillämpar FN:s flyktingkonvention fullt ut och dessutom att Sverige först utreder den asylsökandes skäl och prövar eventuella skäl mot det tredje landet.
I det s.k. Aznarprotokollet har unionens regeringar kommit överens om att EU-ländernas egna medborgare skall berövas rätten att söka asyl i andra medlemsländer. Kristdemokraterna anser att detta är en oacceptabel inskränkning av rätten att söka asyl. Den rätten bör självfallet gälla även inom unionen, eftersom det är långtifrån otänkbart att situationer skulle uppstå där människor löper fara att förlora livet eller sina mänskliga rättigheter även i Europa. Regeringen bör snarast deklarera huruvida man kommer att verka för en ändring på denna punkt.
Kritiken mot den svenska flyktingpolitiken växer sig allt starkare. Trots att den socialdemokratiska regeringen envetet försäkrat att allt står väl till och att politik och praxis är oförändrat human talar dess eget agerande och omvärldens vittnesmål ett annat språk. Exemplen på okänsliga beslut och traumatiska avvisningar återkommer med en skrämmande regelbundenhet. FN:s kommitté mot tortyr har uttalat kritik mot Sverige i nio fall där avvisning skett. Att praxis i asylärenden blivit mera restriktiv bekräftas idag av såväl svenska flyktingorganisationer som migrationsmyndigheter. Detta har tydligt framkommit bland annat i den statliga utredning som gjort en översyn av utlänningslagen och som särskilt sett på hur barns flyktingärenden behandlas. Så sent som i somras utsattes svensk asylpolitik dessutom för mycket allvarlig kritik från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.
Den socialdemokratiska regeringen säger sig vilja göra asylprocessen effektiv och rättssäker. Under innevarande år har förslagen duggat tätt om att lägga ansvaret på personalen på flygbolag och rederier att agera som asylprövare, sänka dagersättningen till asylsökande och avskaffa möjligheten till ny ansökan m.m. Dock saknades det initiativ från den socialdemokratiska regeringens sida som riksdagen enhälligt krävde redan på hösten 2001, nämligen att lägga ned Utlänningsnämnden och överföra flyktingärendena till förvaltningsdomstolar, allt för att uppnå en rättssäker process som innefattar muntlig handläggning och ett tvåpartsförfarande. Kring denna grundläggande flyktingpolitiska fråga rådde det, ända fram till september 2004, osäkerhet om regeringens verkliga ambitioner.
Det fortsatta lappandet och lagandet av en trasig flyktingpolitik drabbar främst utsatta människor, barn och vuxna. Men bristen på konsekvens och helhetssyn hotar också den folkliga legitimitet som är en av flyktingpolitikens viktiga förutsättningar. Främlingsfientliga krafter ligger alltid på lut och måste motverkas. Det sker bäst genom ett konsekvent, humant och rättssäkert flyktingmottagande. På detta väntar inte bara Europarådets kommissionär utan också många i vårt land som vill känna delaktighet i och stolthet över den förda politiken.
Kristdemokraterna värnar den rätt att söka asyl som återfinns i Genèvekonventionen. Vi värnar även rätten att få en individuell prövning av asylskälen. Det allt överskuggande motivet till att vårt land skall föra en generös, tydlig och uthållig flyktingpolitik är moraliskt, vår plikt att bistå människor i nöd grundat på respekten för alla människors lika värde.
Under det senaste året har dock legitimiteten för asylsystemet börjat hotas från två håll samtidigt. Antalet ärenden som ökar, den stora andelen asylsökande som saknar identitetshandlingar, ett stort antal som saknar asylskäl och ett litet antal som begår brott leder till att medborgarna kan ifrågasätta hela asylsystemet. Asylsystemet är till för legitima asylsökande och därför är det givetvis problematiskt när det används för andra syften. Vid sidan av rätten att söka asyl, som vi vill värna, står Kristdemokraterna för en reglerad invandring med större möjlighet till arbetskraftsinvandring. För att kunna upprätthålla legitimiteten i asylsystemet och verka för mer generösa regler måste asylpolitiken fungera och missbruk på olika sätt stävjas. Att öppna upp för arbetskraftsinvandring är ett sätt att låta människor som inte är asylsökande få möjlighet att arbeta i Sverige. Systemet med Eurodac och snabbare handläggningstid kan vara två sätt att förhindra att asylsystemet inte kan utnyttjas för brottslig aktivitet.
Ännu ett hot mot asylsystemets legitimitet är hur migrationsministrarna under det gångna året många gånger uppehållit sig vid att alltför ofta tala om asylsökande som brottslingar och kriminella. Det finns flera faror med denna fokusering. Först och främst handlar det om ett mycket litet antal av samtliga asylsökande. Ändå riskerar det att leda till att det finns de som drar slutsatsen att de flesta asylsökande helt enkelt är brottslingar. Attityden gentemot flyktingar kan därmed hårdna ytterligare och legitimiteten för en human och generös flyktingpolitik undergrävs. Dessutom hamnar långt viktigare frågor om bristerna i vår asyl- och flyktingpolitik helt i skymundan. På så sätt undkommer den socialdemokratiska regeringen en diskussion om ansvaret för långa handläggningstider, bristande rättssäkerhet och att barn försvinner från flyktingförläggningar. Sist men inte minst skadar denna typ av tongångar även tron på rättssäkerheten för den asylsökande. Att generalisera när det gäller en grupp människor från ett specifikt område leder i förlängningen till att man försvårar ytterligare för legitima flyktingar att söka skydd. Detta är inte godtagbart.
Det projekt med jouradvokater som Migrationsverket genomfört på Arlanda har gett gott resultat. Asylsökande har fått offentligt biträde redan i processens inledning. Det har inneburit snabba initiala åtgärder för dem som gått vidare i processen och en större rättssäkerhet vid avvisningar. Mot bakgrund av dessa erfarenheter bör regeringen återkomma med förslag om en permanent verksamhet med jourbiträden.
Medlemmar i frivilligorganisationer som verkar inom flyktingområdet men även andra med aktuella kunskaper skall kunna medverka i asylutredningar som medborgarvittnen.
Myndigheternas behandling av ansökan om uppehållstillstånd drar ofta ut på tiden. Till följd av resursbrist, ett ökat antal asylsökande samt många asylsökande utan identitetshandlingar avgjordes endast 50 % av ärendena inom verksamhetsmålet sex månader. Genomsnittstiden för ett asylärende från ansökan till beslut uppgick under 2003 till 224 dagar. Denna handläggningstid är helt orimlig.
Idag läggs stora pengar på långa förläggningstider och sjukvård. Inte minst gäller det vård för att ta hand om depressioner och annan psykisk ohälsa som drabbar de asylsökande bland annat på grund av långa väntetider. Från psykiatrin hörs ofta protester över ett myndighetsförfarande som drabbar människor som redan haft svåra upplevelser. Om resurserna istället sattes in i ett tidigt skede av processen skulle handläggningstiderna bli kortare. Snabbare handläggning innebär även att resurser som idag till stor del läggs på sjukvård och boende skulle kunna frigöras och i sin tur kunna läggas på en snabbare handläggning. Därför avsätter Kristdemokraterna 112 miljoner kronor ytterligare i sitt budgetalternativ för att korta Migrationsverkets handläggningstider.
Det är Kammarkollegiet som auktoriserar tolkar och översättare. Syftet med detta är att man genom en statlig auktorisation får fram kvalificerade och pålitliga översättare och tolkar. Tillgången på auktoriserade tolkar och översättare varierar givetvis beroende på vilket språk tolkningen/översättningen gäller och var i Sverige man bor.
När man söker asyl baserar myndigheterna sina beslut på bland annat vad sökanden har sagt och skrivit. Den asylsökande måste således kunna lita på tolkens/översättarens kunskap och integritet. Därför är det av största vikt att tolkningen/översättningen är korrekt och kvalitetsmärkt genom en auktorisation, under förutsättning att en sådan finns för det aktuella språket. Detta är särskilt viktigt att beakta när det gäller asylsökande barn.
Enligt en rapport från Integrationsverket använder sig svenska myndigheter av icke-auktoriserade tolkar eller anlitar invandrares anhöriga som tolkar i 90 procent av fallen. Vid nio procent av alla tolkuppdrag använder kommunerna barn som tolkar. Enligt en granskning utförd av tidningen Expressen används auktoriserade översättare sällan av svenska myndigheter. Ansvaret för kvaliteten överlämnas istället till de förmedlingar som man anlitar och dåär det priset som är styrande. I slutet av 2003 genomförde Sveriges Radio en granskning som pekade på att de auktoriserade tolkarna var i minoritet. Detta är, enligt vår mening, helt oacceptabelt. Rättssäkerheten hotas och känslig information kan komma i fel händer och skada den asylsökande.
Till asylsökande kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp eller som på grund av det våld de utsatts för är rädda för män, skall det, enligt vår mening, utses kvinnliga offentliga biträden och tolkar.
De asylsökande som saknar handlingar eller som på annat sätt inte kan bevisa sitt ursprung kallas till språktester av Migrationsverket. Konkret innebär det att man spelar in det asylsökande säger och detta skickas till en språkexpert. I många fall har denna språkexpert visat sig vara en vanlig tolk eller en person från något annat land. Det arabiska språket är ett exempel på språk som talas i flera länder men ändå skiljer sig åt. Bedömningen kan således bli felaktig och beslut oriktiga. Detta är givetvis otillfredsställande. Kristdemokraterna kräver en översyn av Migrationsverkets bruk av språktester. Regeringen bör därför i sitt regleringsbrev ålägga Migrationsverket att upphöra med språktesterna medan översynen pågår.
Flyktingars och asylsökandes hälsoproblem, fysiska såväl som psykiska, måste uppmärksammas mer och i ett tidigare skede än vad som idag är fallet. I de fall det är en psykolog, psykiatriker eller en kurator inblandad, så måste man ta en större hänsyn till deras intyg, utlåtande m.m. Idag finns det en tendens hos invandringsmyndigheterna att underskatta sådana uttalanden.
Kristdemokraterna har i fem år krävt att Utlänningsnämnden skall läggas ner och i olika motioner samt i Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden (NIPU) förordat en ny instansordning för utlänningsärenden. Betänkandet från NIPU överlämnades redan 1999 och år 2001 fattade riksdagen ett beslut om bl.a. nedläggning av Utlänningsnämnden. Hösten 2002 överlämnade regeringen en lagrådsremiss med förslag till ny processordning. Lagrådet framförde kritik mot förslaget, främst svårigheterna att tillämpa nuvarande utlänningslagstiftning i förvaltningsdomstolar. Efter Lagrådets yttrande utlovade den dåvarande migrationsministern tvååtgärder, dels en parlamentarisk utredning om utlänningslagens humanitära skäl m.m., dels en organisationskommitté för genomförande av reformen. Den förstnämnda tillkom sent omsider medan organisationskommittén aldrig blivit tillsatt. Under den tid som förlöpt har den nuvarande migrationsministern sökt få stöd bland de olika partierna för en specialdomstol. Diskussioner har förts med varje enskilt parti utan att förslaget fått stöd. Regeringen har i dessa diskussioner gjort gällande att kostnaden för en ny processordning skulle bli alltför hög.
Så sent som i juli 2004 påpekade Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter att han ställer sig bakom den svenska riksdagens begäran om att Utlänningsnämnden skall ersättas av en riktig domstolsprövning.
Kristdemokraterna har förvånats över den socialdemokratiska regeringens senfärdighet i denna mycket viktiga fråga som även visar på bristande respekt för av riksdagen fattade beslut. Frågan om en ny processordning handlar om mycket mer än hur asylprocessen skall organiseras. Det handlar främst om att människor skall få en rättssäker behandling av sin asylansökan. Det kan handla om liv och död och dessa människor befinner sig här och nu. Vi välkomnar således att en särskild utredare äntligen tillsatts för att förbereda inrättandet av en ny instans- och processordning i enlighet med riksdagens beslut från år 2001.
Personer som enligt utlänningslagen inte definieras som flyktingar men ändåär skyddsbehövande kan få uppehållstillstånd i Sverige. Skyddsbehövande är enligt utlänningslagen t.ex. en person som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland. Vid en bedömning av om man har skyddsbehov ingår det att se till den sökandes egna berättelser och upplevelser. Därutöver behöver man ha kunskap om dennes hemland, hur lagstiftningen ser ut och hur situationen i praktiken är i hemlandet. Kritik har riktats mot såväl lagstiftningen som kunskapen hos invandringsmyndigheterna om homosexuella. Dessutom har beslutsunderlaget om situationen i hemländerna för kvinnor och/eller homosexuella visat sig bristfälligt.
Kristdemokraterna har i flera år motionerat om en översyn av lagstiftningen för att stärka skyddet för personer som riskerar förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning. Den som erkänts som flykting har en i flera avseenden förmånligare ställning än den som beviljats skydd med stöd av andra bestämmelser i utlänningslagen. Samtidigt måste även kompetensen vid invandringsmyndigheterna förstärkas och beslutsunderlaget om situationen i hemländerna för kvinnor och homosexuella förbättras. Regeringens långsamma beredning av frågan har varit mycket anmärkningsvärd.
Utredningen "Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse" har presenterat sitt betänkande i vilket man föreslår författningsändringar så att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning inryms i flyktingbegreppet. Vi välkomnar detta förslag och uppmanar regeringen att återkomma med en proposition. Kristdemokraterna anser även att frågan om förbättrade beslutsunderlag och förstärkt kompetens hos invandringsmyndigheterna bör behandlas i den ifrågavarande propositionen.
Enligt utlänningslagen kan uppehållstillstånd ges till utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige. Det kan vara fråga om sådana humanitära skäl som hänförs till den sökandes personliga förhållanden t.ex. sjukdom, psykiskt eller fysiskt handikapp. Uppehållstillstånd kan också ges när förhållandena i hemlandet är sådana att det vore inhumant att tvinga utlänningen att återvända dit. Enligt många kritiska röster har bedömningen av vad som är humanitära skäl blivit alltmer restriktiv. Många gånger anses vare sig allvarliga sjukdomar, psykiska trauman eller risk för konflikter tillräckligt för att behandlas som humanitära skäl. Den utredning som haft till uppgift att bl.a. se över denna fråga har överlämnat sitt betänkande. Kristdemokraternas företrädare reserverade sig på två punkter i utredningen. Majoritetens förslag riskerar att leda till en än mer restriktiv tillämpning av när "humanitära skäl" kan komma ifråga. Kristdemokraterna förordar att ordet "särskilt" ömmande omständigheter för humanitära skäl ersätter ordet "synnerligen". På så sätt tror vi att tillämpningen av begreppet humanitära skäl bli något mindre restriktiv än idag. Dessutom betonar vi vikten av att risken för självmord hos den asylsökande bör ges större tyngd i den sammanvägda bedömningen och att det inte skall behöva kopplas till en allvarlig psykisk sjukdom för att ge rätt till uppehållstillstånd av humanitära skäl. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med det ovannämnda.
I de fall verkställighet av utvisningen inte kan ske med anledning av att ursprungslandet inte tar emot sin medborgare måste det finnas en tidsgräns då uppehållstillstånd ändå skall ges. Det är inhumant att, som det ser ut idag, låta människor som inte kan utvisas leva i osäkerhet år efter år. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag på en verklig tidsgräns när det gäller verkställighetshinder i utvisningsärenden.
Idag kan en asylsökande tas i förvar om identiteten är oklar och behöver utredas, om det finns annat skäl som motiveras utifrån prövningen av rätten att stanna i Sverige eller det finns en risk att utlänningen håller sig undan inför utresan. Även personer som till Utlänningsnämnden överklagat ett avvisningsbeslut kan tas i förvar. Barn tas endast i undantagsfall i förvar och aldrig ensamt.
För att frihetsberöva någon i mer än två veckor krävs synnerliga skäl. Vid risk för att den asylsökande kommer att hålla sig undan kan denne frihetsberövas i upp till två månader. Med hänvisning till att frihetsberövandet gäller under en begränsad period får personen ifråga inte någon permission.
Idag kan ett förvarsbeslut, som är två månader långt, förlängas genom ett överklagande till länsrätten. Det finns ingen begränsning i antalet överklaganden och därmed förvarstagandetiden. Den asylsökande får heller inget besked om hur länge han kommer att frihetsberövas. Vid omprövningen eller överklagandet behöver myndigheterna endast ange ett antagande, utan något bevis, om att personen ifråga kommer att hålla sig gömd inför utvisningen. Detta är, enligt vår mening, helt oacceptabelt. Kristdemokraternas utgångspunkt är att förvarstagande endast skall ske i undantagsfall och att det måste finnas en tidsbegränsning. Sverige har fått stark kritik av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter på denna punkt. Han anser att svenska myndigheter alltför ofta använder möjligheten att ta flyktingar i förvar.
Kristdemokraterna förordar att även alternativa former till förvarstagning bör utredas och prövas. Särskilt viktigt är detta för den grupp asylsökande som har blivit torterade. Många psykologer menar att det för denna grupp upplevs som att utsättas för ytterligare tortyr när de stängs in. Vi anser vidare att kvinnor skall erbjudas förvar avskilt från män.
Varje år beslutar regeringen om en flyktingkvot. Kvoten är till för personer som befinner sig i en särskilt svår situation och vars situation bäst kan lösas genom överförande till tredje land. Dessa flyktingar har ett permanent skyddsbehov. Uttagningen och resan till Sverige organiseras av Migrationsverket i samarbete med FN:s flyktingkommissariat, UNHCR. År 2002 togs 1 015 flyktingar emot för vidarebosättning i Sverige inom ramen för flyktingkvoten. År 2003 beviljades 942 personer uppehållstillstånd för vidarebosättning i Sverige. Samtidigt har riksdagen bestämt att Sverige kan ta emot 1 840 kvotflyktingar årligen. Så många kvotflyktingar har dock inte tagits emot under något av de senaste sju åren. De medel som är avsatta för att ta emot det specifika antalet kvotflyktingar har vid olika tillfällen använts för andra ändamål. Under 2002 användes t.ex. 10 miljoner kronor, motsvarande 75 platser, till medicinska insatser i Bosnien-Hercegovina och Kosovo. Socialförsäkringsutskottet har förvisso uttalat att regeringen får använda dessa medel med "viss flexibilitet" men även om dessa insatser medräknas innebär det dock att medel motsvarande endast 1 090 platser har utnyttjats under 2002.
Det är viktigt att Sverige tar emot det antal kvotflyktingar som man åtagit sig och riksdagen beslutat om. Detta kan vara särskilt viktigt för UNHCR som arbetar med att välja ut de personer som anses särskilda skyddsbehövande. Kristdemokraterna har vid upprepade tillfällen begärt att den socialdemokratiska regeringen skall återkomma med en förklaring till varför målen inte uppnåtts och i vilken omfattning medel avsatta för kvotflyktingar har täckt även annat än detta och de medicinska insatser som redovisats ovan. Mot bakgrund av det ovannämnda vidhåller vi att en redovisning krävs dels av orsaken till att den totala ramen uppgående till 1 840 platser ej utnyttjats, dels om de outnyttjade medlen använts till något annat.
Det är viktigt att seriös, generös och tidig information ges om möjligheterna till stöd vid frivillig återvandring. För dem som får uppehållstillstånd med tillfälligt skydd kan återvandring komma att bli aktuell, men det är viktigt att påpeka att det inte är tal om påtvingad återvandring. Det är av stor vikt att tiden i Sverige görs meningsfull, även med avseende på ett återvändande. Studier och praktik som underlättar återkomsten till hemlandet bör uppmuntras. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att formalisera återvändandet och ta fram ett bättre program än det kritiserade programmet för kosovoflyktingarna. Dessutom är det viktigt att fokus för programmet ligger på sådana kunskaper som kan användas för återuppbyggande av hemlandet.
För ett barn innebär det ofta stora psykiska påfrestningar att genomgå en asylprocess. Traumatiska minnen blandas med saknad av släkt och vänner i hemlandet, total ovisshet inför framtiden och en otrygg situation för familjen. Den utsatthet som asylsökande barn befinner sig i kräver att såväl deras rättigheter som deras behov och intressen särskilt uppmärksammas i asylprocessen. Att så inte alltid är fallet är uppenbart idag. Det är en verklighet med orimligt långa handläggningstider, icke-auktoriserade tolkar, barn som försvinner från flyktingförläggningar, barn som inte hörs och vars motiv ifrågasätts vid självmordsförsök. Många avslagsbeslut utgår inte heller från barnets bästa. Kristdemokraterna vill att barn som flyr till Europa skall behandlas med respekt och ses som individer med egna rättigheter. Låt fler frivilligorganisationer komma in, ge barnen ett familjehem, reglera uppdraget för god man, korta handläggningstiderna, ha auktoriserade tolkar, ta uttalanden från psykologer på allvar. Barnets bästa skall utan undantag komma först i utlänningsärenden. Flyktingbarnen skall inte behöva möta en cynisk vuxenvärld där behovet av en reglerad invandring går före barnets bästa. Frågan om barns rättigheter i asylärenden utvecklas i en särskild motion.
Vi anser att invandring i grunden är en stor tillgång för vårt land, givet att förutsättningarna som skapas för att ta till vara möjligheter för mänsklig utveckling och ökat välstånd är tillräckligt goda. Det finns starka skäl - både ekonomiska och mänskliga - att skapa regler som möjliggör vidgad arbetskraftsinvandring till Sverige. I en globaliserad värld är det naturligt att människor kan röra sig över nationsgränser och bygga sig en ny framtid i ett annat land än födelselandet. Ett Sverige som öppnar för arbetskraftsinvandring ger människor denna möjlighet, samtidigt som arbetskraftsinvandring skulle göra Sveriges ekonomi mer dynamisk. Vårt land kommer att behöva fler som arbetar för att klara framtidens välfärd och tillväxt. I Sverige råder redan arbetskraftsbrist inom exempelvis sjukvård, skola och delar av det privata näringslivet samtidigt som en mycket stor andel människor är arbetslösa, sjukskrivna eller sjukpensionerade. Enligt Svenskt Näringsliv finns det företag som, trots konjunktursvackan, måste tacka nej till order därför att de inte kan hitta kvalificerad arbetskraft. En av fem arbetsplatser har svårt att hitta rätt kompetens. Med rätt nyckelperson på plats skulle företagen kunna tacka ja till mer arbete, öka sin produktion och därmed behöva anställa ytterligare medarbetare. Fördelarna med arbetskraftsinvandring skulle således bli att företagen fyller de vakanser som idag finns, företagen växer, fler företag etablerar sig i Sverige och fler betalar skatt. På så sätt skulle det uppstå arbetstillfällen för de som idag är arbetslösa. Antalet svartjobb skulle även minska. Den ökade tillväxten som arbetskraftsinvandringen således skulle medföra innebär att mer resurser kan satsas på vård, skola och omsorg.
Sverige står även inför en framtida demografisk utmaning. En åldrande befolkning gör det svårare att finansiera den gemensamma välfärden. Den demografiska balansen skulle förbättras avsevärt genom arbetskraftsinvandring eftersom det i regel är unga och välutbildade som söker sig utomlands.
Det är vidare sannolikt att arbetskraftsinvandring, genom att den medför en ökad representation av människor med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden, kan leda till förbättrad integration av de invandrare som redan lever i Sverige. I en bilaga till Långtidsutredningen 2 kan man läsa: "Fler med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden som utgör goda exempel skulle kunna påverka dem som i dag är tveksamma till arbetstagare med utländsk bakgrund. Förbättrad integration på arbetsmarknaden skapar förutsättningar för integration i samhället i sin helhet."
En riksdagsmajoritet har gett regeringen i uppdrag att mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter låta utreda hur ett vidgat regelverk för arbetskraftsinvandring skall se ut. Vi kommer att följa detta arbete noggrant.
Kristdemokraterna motsätter sig en migrationspolitik som leder till att familjemedlemmar avlägsnas från varandra och förordar därför att utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till familjesplittring skall inhiberas, såvida inte synnerliga skäl föreligger.
Den förändring av anhörigbegreppet som gjordes 1996 innebär en inskränkning i jämförelse med tidigare bestämmelser. Den s.k. sista länken-bestämmelsen togs bort, vilket vi kristdemokrater motsatte oss. Den gav t.ex. gamla föräldrar med barn i Sverige möjlighet att återförenas. "Sista länken"-bestämmelsen bör återinföras.
Idag kan man endast få uppehållstillstånd som anhörig om man ingått i samma hushållsgemenskap och bott tillsammans till dess att barnet/barnen lämnade hemlandet. Vidare får det inte gå mer än tvåår från det att barnet fick uppehållstillstånd och det bör ha funnits ett beroendeförhållande mellan barn och föräldrar under den tiden. Vi anser att det ligger i sakens natur att om vuxna barn över 18 år har flyttat eller flytt till Sverige är det ingen självklarhet att deras föräldrar har anledning eller möjlighet att göra detsamma. Med stigande ålder och tilltagande oförmåga eller sjukdom ökar behovet av närhet till anhöriga. Att uppfylla alla de nämnda kraven är i de flesta fall omöjligt, alltsåär det i dag praktiskt taget omöjligt för nya svenskar att fåett närmare umgänge med eller ta hand om gamla, sjuka föräldrar. Familjen är i många kulturer inte begränsad till kärnfamiljen utan det är brukligt att man tar ansvar för de sina när de blir äldre. Kristdemokraternas utgångspunkt är att reglerna om anhöriginvandring måste ändras.
Antalet kvinnor som kommer med anknytning till en man i Sverige och blir misshandlade har ökat kraftigt. När en kvinna ansöker om att få komma till Sverige på anknytning till en man som hon vill leva med, eller är gift med, saknar Migrationsverket idag tillräcklig befogenhet att granska mannens förflutna. Om mannen tidigare varit dömd för vålds- eller sexualbrott vet man således inte. Bara om Migrationsverket fattar misstankar om mannens bakgrund eller om det finns särskilda omständigheter i ärendet, kan man inhämta information. I praktiken sker det nästan aldrig.
Den s.k. tvåårsregeln innebär att den utlänning som söker uppehållstillstånd för att få leva med en person i Sverige kan beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som gäller under tvåår. Om förhållandet upphör innan utgången av tvåår så skall personen ifråga återvända till sitt hemland. Regeln har utsatts för stark kritik eftersom den har visat sig försätta kvinnor som misshandlas av sin partner i en tvångssituation. De har helt enkelt haft att välja mellan att fortsätta utstå psykisk eller fysisk misshandel eller att bli utvisade från Sverige. Därför ändrades lagen och idag kan den person som utsatts för våld eller annan allvarlig kränkning under förhållandet, och av det skälet lämnat detsamma, beviljas fortsatt uppehållstillstånd även om förhållandet upphört innan tvåår förflutit. Enligt Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige har lagändringen dock inte inneburit någon förbättring i verkligheten. Kvinnor som borde ha fått stanna har inte fått det.
En orsak till detta är att även om kvinnan brutit upp från förhållandet på grund av till exempel misshandel, så tar myndigheterna i beaktande om förhållandet varit seriöst och hur långt det varit. Om man finner att förhållandet varit oseriöst eller kortvarigt, bedöms orsaken till uppbrottet som relativt oväsentligt.
Dessutom kan lagen indirekt anses etniskt diskriminerande. Praxis har nämligen utvecklats som innebär att invandringsmyndigheterna vid bedömningen tar i beaktande om våldet varit grovt. Om man bedömer att våldet inte varit grovt kan kvinnan således utvisas, vilket tydligen innebär att utländska kvinnor, i motsats till svenska, får utsättas för ett visst mått av våld. I två fall som Utlänningsnämnden valt som vägledande praxis i tolkningen av den nya lagen, handlar det inte om lite våld. I det ena fallet har en kvinna blivit misshandlad, hotad och våldtagen av sin man upprepade gånger. Trots att mannen dömts för våldtäkt sex gånger och olaga hot två gånger, beviljades inte kvinnan uppehållstillstånd på grund av vare sig misshandeln eller kränkningen. Utlänningsnämnden har inte ansett att övergreppen varit tillräckligt allvarliga. Kristdemokraterna menar att det är direkt stötande om den ändrade lagtexten tolkas på detta sätt.
Det finns även exempel på män som systematiskt utnyttjar utländska kvinnor genom att inleda ett förhållande med dem och inom tvåår antingen överge dem eller på annat sätt göra så att de tvingas lämna förhållandet. Dessa män är väl medvetna om att kvinnorna kommer att utvisas eftersom förhållandet upphör innan tvåår har gått. Det finns flera exempel på denna typ av "kvinnoimport".
Vidare anser Kristdemokraterna att man, när ett förhållande upphör innan tvåårstiden för den uppskjutna invandringsprövningen gått ut, bör beakta om det i hemlandet anses stigmatiserat att vara frånskild kvinna. Det vore beklagligt om kvinnan ifråga måste återvända till ett land där skilsmässor bryter mot en stark samhällelig norm.
För att kunna utreda om det finns skäl att misstänka att referenspersonen kan komma att förgripa sig på sökanden i framtiden, eller för att fastställa att han tidigare förgripit sig på sambo eller maka, bör en kontroll göras genom registerutdrag. Utdrag från brottsregistret avseende följande brott i brottsbalken, Om brott mot liv och hälsa 3 kap., Om brott mot frihet och frid 4 kap., Om frid och sexualbrott 6 kap., skall hämtas in för samtliga referenspersoner när det gäller denna typ av anknytningsärenden. Även meddelande om besöksförbud skall hämtas in. Referenspersonen skall tillfrågas om ett skriftligt medgivande av registersökning.
Utöver ovannämnda utdrag ur brottsregistret skall en kontroll utifrån folkbokföringsregistret samt Migrationsverkets register om tidigare anknytningsförfrågningar alltid utföras. Härigenom får man en bättre bild av om referenspersonen varit gift tidigare samt om någon tidigare ansökt om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till personen ifråga. På detta sätt kan ingen sätta i system att inleda ett förhållande med en utländsk kvinna och sedan överge henne inom tvåårsperiodens utgång.
I de fall det genom den grundliga utredningen framkommer att referenspersonen tidigare dömts för misshandel eller övergrepp mot tidigare sambo eller maka/make, skall uppehållstillstånd nekas sökanden. Hänsyn bör dock tas till den tidsrymd som förflutit sedan dom fallit och eventuellt andra beaktansvärda omständigheter. Här anser vi att Sverige har ett ansvar att, mot bakgrund av dessa uppgifter, skydda sökanden. Även om detta innebär ett ingrepp i varje människans rätt att välja så anser vi att det i dessa specifika fall åvilar staten att se till sökandens intresse.
Om referenspersonen ej har dömts för misshandel eller övergrepp av tidigare sammanboende eller maka/make, men ändå har dömts för brott mot 3, 4 eller 6 kap. i brottsbalken eller meddelats besöksförbud, bör sökanden alltid informeras om detta. Informationen delges muntligen vid det svenska konsulatet eller ambassaden med hjälp av en auktoriserad tolk, av samma kön. Även referenspersonen skall få ta del av uppgifterna. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att sökandens väl hotas p.g.a. dessa domar. Efter att informationen delgivits sökanden måste vi kunna förlita oss på att sökanden själv kan fatta ett för denne riktigt beslut. Härigenom respekterar vi varje människas rätt till att själv välja och ta ansvar.
Regeringen föreslog i prop. 1999/2000:43 "Uppehållstillstånd på grund av anknytning" att uppehållstillstånd för andra än skyddsbehövande i princip skall beviljas före inresa i landet. I propositionen undantar man dock utlänningar som har "stark anknytning" till en i Sverige bosatt person eller om det "skäligen inte kan krävas" att utlänningen återvänder för att ge in ansökan där. Även om det är viktigt att vidmakthålla principen om att uppehållstillstånd skall beviljas före inresan anser Kristdemokraterna att det bör finnas undantag från huvudregeln. Ett sådant skäl är när utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar barn. Det är heller inte skäligt att kräva att man återvänder för att ge in ansökan i ett hemland där väntetiderna är längre än sex månader. Uppehållstillstånd skall även kunna beviljas efter inresan om det står klart att sökanden skulle ha beviljats uppehållstillstånd om ansökan getts in i sökandens hemland.
Nyligen utvisades en höggravid kvinna från Sverige till sitt hemland för att där inge ansökan om uppehållstillstånd. Det är viktigt att undantagsreglerna i lagstiftningen verkligen tillämpas i ovannämnda och liknande fall för att den inte skall vara verkningslös.
Idag finns det även en regel som innebär att föräldrar som har uppehållstillstånd i Sverige måste söka uppehållstillstånd för sitt nyfödda barn i Sverige. Detta är en ren formalitet men innebär ändå ett merarbete för Migrationsverket. Kostnaden kan beräknas till cirka 4 miljoner kronor varje år. Kristdemokraterna förordar att man avskaffar prövningen av uppehållstillstånd för dessa nyfödda samt adopterade barn. Det är helt orimligt att Migrationsverket handlägger ca 800 adopterades uppehållstillstånd varje år och ca 7 000 nyföddas uppehållstillstånd samtidigt som handläggningstiderna förlängs. Genom vårt förslag avlastas Migrationsverkets administration.
När det gäller besöksvisum bör Sverige vara mycket generöst. Kristdemokraterna kan på intet sätt acceptera att anhöriga och närstående förvägras att besöka de sina. Många av de med invandrarbakgrund har levt i Sverige länge och skall kunna få besök utan onödigt krångel. Många gånger sätts administrativa hinder upp som gör att visumansökningar via fullmakt inte accepteras. Detta har lett till att de som vill söka visum inte kan det av ekonomiska eller praktiska skäl. Visumansökningar borde handläggas skyndsamt.
I samband med frågan om visum och ansökningsförfarandet skall de olika rutinerna som finns på ambassaderna utredas. Samma krav måste uppställas på den sökande oavsett vilket land man söker visum från. I annat fall kan det uppfattas som diskriminerande eller orättfärdigt. Riksdagens revisorer har i en rapport framfört kritik när det gäller just att praxis för besöksvisum varierar kraftigt för olika länder. Riktlinjerna är otydliga och statistiken för olika länder går inte att jämföra. Den parlamentariska kommittén 3 som haft till uppgift att se över förutsättningarna för enhetlig visering har föreslagit vissa preciseringar i lagstiftningen. Kristdemokraterna anser att regeringen bör återkomma med ett förtydligande i lagstiftningen avseende viseringsfrågan.
Den referensblankett som idag finns är både lång och krånglig. I många fall måste referenspersonen be någon annan om hjälp med ifyllandet av blanketten. Kristdemokraterna anser att en regelförenkling bör genomföras genom att t.ex. blankettens utformning och språk ses över.
I detta avsnitt presenteras kortfattat de anslagsförändringar som Kristdemokraterna vill göra i förhållande till regeringens budgetproposition för år 2005. Förslagen redovisas endast översiktligt. Bakgrunden och motiven till förändringarna som hänför sig till invandrar- och flyktingpolitik redovisas i motionstexten ovan. Bakgrunden och motiven till förändringar som hänför sig till integrationspolitik utvecklas vidare i Kristdemokraternas integrationsmotion.
Kristdemokraterna tillför Migrationsverket 112 miljoner kronor ytterligare under år 2005, 185 miljoner kronor år 2006 och 187 miljoner kronor år 2007 för att förkorta handläggningstiden för asylansökningar. Satsningen avser även att leda till att asylsökande barns ansökan kan behandlas inom tre månader. Effekten av snabbare handläggning innebär även att resurser som till stor del läggs på sjukvård och boende, inom anslaget mottagande av asylsökande, frigörs.
Med anledning av vårt förslag om att avveckla Integrationsverket vill vi istället att Migrationsverket ansvarar för informationsfrågor till invandrare och flyktingar. De medel som frigörs med anledning av att vi vill slopa de utredningar som idag utförs med anledning av uppehållstillstånd för adopterade och nyfödda barn beräknas uppgå till cirka 4 miljoner kronor. Dessa skall istället disponeras av Migrationsverket för informationsfrågor.
Den socialdemokratiska regeringen har i prop. 2003/04:59 "Prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden" föreslagit att den nuvarande ordningen med prövning av ny ansökan om uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut om avvisning skall upphöra. Kristdemokraterna menar att den nuvarande processordningen i utlänningsärenden brister alltför mycket ur rättssäkerhetssynpunkt, bl.a. genom avsaknad av muntlighet. Så länge vi inte kan garantera att vårt system uppfyller alla krav på en rättssäker prövning av den enskildes asylskäl kan vi rimligtvis inte heller neka denne att inge en ny ansökan. Konsekvenserna skulle annars kunna bli ödesdigra för den enskilde. Kristdemokraterna avvisar således den socialdemokratiska regeringens förslag och riksdagen har ännu ej fattat beslut i frågan. Regeringen har trots detta anvisat ytterligare medel till Migrationsverket för detta arbete. Kristdemokraterna avvisar förslaget och därmed även dessa medel.
Kristdemokraterna vill avskaffa dagens system med förhandlingar och avtal för kommunplacering av flyktingar. Vi föreslår istället att en utvecklingspeng införs som följer individen och som administreras av socialförsäkringsadministrationen. Socialförsäkringsadministrationen bör även betala ut ersättningen till kommunerna för t.ex. sfi-undervisningen. Försäkringskassans anslag utökas därför med 10 miljoner år 2005 samt 25 miljoner kronor år 2006 respektive 2007. Denna fråga utvecklas vidare i Kristdemokraternas integrationsmotion. Förändringen av Försäkringskassans anslag återfinns under utgiftsområde 10.
Kristdemokraterna motsatte sig regeringens förslag att inrätta en ny integrationsmyndighet. Utredningen som låg till grund för förslaget underströk vikten av "en bred politisk förankring av den nya verksamheten och med ett engagerat stöd från regering och riksdag". Trots motstånd från fem av riksdagens partier genomdrev socialdemokraterna beslutet att inrätta Integrationsverket från den 1 juni 1998. Vi föreslår nu att Integrationsverket helt avvecklas från den 1 juni 2005.
Kristdemokraterna anser att integrationspolitiken bör bedrivas på precis samma sätt som jämställdhetspolitiken, d.v.s. det är main streaming som skall gälla. Alla verk och myndigheter skall ta fullt ansvar inom sina områden. Länsstyrelserna och kommunerna skall ta det regionala och lokala ansvaret - redan nu har vissa länsstyrelser integrationsexperter. DO-ämbetet förstärks samtidigt.
I samband med avvecklingen av Integrationsverket vill vi istället att Migrationsverket ansvarar för informationsfrågor till invandrare och flyktingar.
Det är rimligt att ge Integrationsverket sex månader för att kunna avvecklas och vi låter således ca 30 miljoner kronor kvarstå i budgeten för år 2005. Denna fråga utvecklas vidare i Kristdemokraternas integrationsmotion.
Kristdemokraterna anser att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) eller den framtida Rättighetsombudsmannen bör ha ett speciellt ansvar och fungera som motor i opinionsbildningen mot diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. För detta ändamål anslår vi ytterligare 4 miljoner kronor för vardera året 2005-2007. Vi avvisar samtidigt försöket med lokala diskrimineringsombudsmän, s.k. antidiskrimineringsbyråer. Länsstyrelserna och kommunerna skall ta det regionala och lokala ansvaret för att motarbeta diskriminering, rasism och främlingsfientlighet. Det totala anslaget för åtgärder mot diskriminering m.m. uppgår idag till drygt 80 miljoner kronor. Kristdemokraterna anser att goda insatser mot diskriminering, rasism och främlingsfientlighet kan göras inom ramen för dessa medel. Frågor kring rasism, diskriminering m.m. utvecklas vidare i partiets integrationsmotion.
I budgetpropositionen har ytterligare medel för skyddat boende för flickor och pojkar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld avsatts. Kristdemokraterna välkomnar denna viktiga satsning.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Sven Brus (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
| [1] |
Utrikesdepartementet 2004-04-27 |
| [2] |
"Migration och integration - om framtidens arbetsmarknad." Bilaga 4 till LU 2003/04, SOU 2004:73 |
| [3] |
"Utlänningslagstiftningen i ett domstolsperspektiv" SOU 2004:74 |