Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handikappersättning.
Handikappersättning utges till personer som fyllt 16 år och som fått sin funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år.
För att erhålla handikappersättning krävs
att personen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
att personen för att kunna förvärvsarbeta eller studera behöver fortlöpande hjälp av annan eller att personen eljest behöver vidkännas betydande merkostnader till följd av funktionsnedsättning.
Handikappersättning kan efter beslut av Försäkringskassan erhållas enligt tre olika procentuella nivåer: 36, 53 eller 69 % av basbeloppet beroende på merkostnader.
Enligt handikapporganisationer kan det många gånger vara svårt att få rätt till ersättning. Bedömningarna som görs av Försäkringskassan är individuella och personer som hamnat i ett sådant ekonomiskt läge att de inte har råd och då avstår från t.ex. behandlingar och artiklar för att öka sin livskvalité samt välbefinnande har då svårt att styrka sina egentliga kostnader. Detta innebär naturligtvis inte bara sämre hälsa för individen utan kan också medföra ökade kostnader för samhället, t.ex. kostnader för ökad sjukskrivning.
Enligt uppgift har många som är kroniskt sjuka varje år kostnader som liggger i närheten av den lägsta gränsen för att erhålla handikappersättning. Personer med funktionshinder har som grupp generellt sett lägre inkomster. Mest kännbart är det naturligtvis för de personer med mycket låga inkomster och som har ökade merkostnader men inte når upp till lägsta handikappersättningen.
Regeringen bör därför överväga möjligheterna till andra ersättningsnivåer än de nuvarande. Detta skulle medföra mera likvärdiga förutsättningar för personer med funktionshinder jämfört med personer som inte har funktionshinder.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Catherine Persson (s) |