Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att försäkringskassornas och arbetsförmedlingarnas samordning fungerar.
Sedan en tid tillbaka har jag från olika håll fått oroande vittnesmål om hur personer oförskyllt drabbats av att varken kunna få ut sin sjukförsäkring eller sin arbetslöshetskassa.
De livsöden som återges varierar; det kan vara alltifrån att bli utsatt för starkt ifrågasättande av rätten till sjukpenning till hårdnande krav från arbetsförmedlingarna. Det förekommer att människor som blivit arbetslösa även mist sin sjukpenning då de missat att anmäla sig hos arbetsförmedlingen. Konsekvensen blir då att personen står utan ersättning för en eller flera dagar. Det kan också vara så att sjukpenningen blir indragen genom att personen bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande. Dock har det hänt att underrättelsen om beslutet kommit på posten först efter antal dagar eller veckor, vilket gör att personen mister ersättning för de dagar han/hon inte varit anmäld på arbetsförmedlingen.
Det är svårt att avgöra om de här förhållandena beror på ett allmänt hårdnande samhällsklimat eller om det är så att försäkringskassor och arbetsförmedlingar är satta under ett sådant tryck att enskilda kommer i kläm. Varje människa som behöver hjälp men lämnas helt utan stöd är ett misslyckande från samhällets sida. Detta kan aldrig vara syftet men lagstiftningen. Konsekvenserna av en utebliven inkomst kan bli ödesdigra för människor som redan innan lever på gränsen. Därför är det viktigt att ingen tillåts trilla mellan myndigheternas stolar.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |