Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att mer uppmärksamma situationen för människor som på grund av ett långt och slitsamt arbetsliv får sjukersättning.
Sjukersättning, som ersatt de tidigare systemen med sjukpension och förtidspension, ska baseras på en uppskattning av den inkomst personen skulle ha haft om nedsättningen av arbetsförmågan inte hade inträffat (antagandeinkomst).
Till grund för uppskattningen ska inkomsterna åren närmast före försäkringsfallet användas. Hel inkomstrelaterad sjukersättning beräknas som 64 procent av personens antagandeinkomst, enligt huvudregeln som genomsnittet av de tre högsta omräknade bruttoårsinkomsterna under den tidsperiod som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffat.
I praktiken innebär detta att den som beviljas sjukersättning får en mycket låg inkomst jämfört med om personen hade kunnat fortsätta att arbeta. En genomsnittligt betald undersköterska som är i femtioårsåldern när hon beviljas sjukersättning får exempelvis ut cirka 11 700 kronor per månad. Det är mer än sextusen kronor mindre per månad än om hon hade arbetat. En så kraftig inkomstsänkning får naturligtvis stora effekter på den enskildes levnadsstandard, det kan exempelvis bli svårt att bo kvar i samma bostad.
Vi har en ganska stor grupp människor i samhället som på grund av ett hårt och slitsamt yrkesliv slås ut från arbetsmarknaden. Dessa människor drabbas dubbelt genom en låg sjukersättning. Det är viktigt att samhället mer uppmärksammar situationen för denna utsatta grupp.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Jan-Olof Larsson (s) |