Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av bättre samverkansregler mellan socialtjänst och försäkringskassa för att inte utsatta biståndstagare skall komma i kläm.
Det måste skapas bättre samverkansregler mellan försäkringskassan och socialtjänsten än de som finns idag. Ett exempel på detta från 2003 visar ett typiskt fall där människor kommer i kläm därför att två olika myndigheter, som egentligen skall bistå med stöd och hjälp, inte förmår samverka i socialtjänstlagens anda. Dessa myndigheters bristande samverkan visar sig nu stjälpa en socialunderstödstagare istället för att hjälpa.
En man hade under en tid varit i behov av socialbidrag och också fått berättigat bistånd med ett visst belopp efter gängse normer. Socialnämnden krävde att mannen skulle ansöka om bostadsbidrag. När väl detta bidrag beviljades reducerades socialbidraget med motsvarande belopp, varför det för mannen ifråga aldrig innebar någon ekonomisk förstärkning. När det i våras blev aktuellt med sjukpension för honom ansåg försäkringskassan att det hade utbetalats felaktigt bostadsbidrag i ett antal månader. Det fick till följd att biståndstagaren krävdes på 6 000 kr, pengar som socialnämnden reducerat socialbidraget med och som biståndstagaren aldrig sett, än mindre haft någon glädje av. När mannen så vänder sig till socialtjänsten för att förhoppningsvis bli hjälpt ur den plötsligt, utan egen förskyllan, uppkomna knipan blir beskedet att försörjningsstöd utgår inte för skulder. Att det i första hand var socialnämndens agerande som frambringat skulden beaktades inte. Kravet överklagades upp i högsta instans, förgäves.
Paradoxalt nog hade det varit till fördel för biståndstagaren om bostadsbidrag hade förvägrats, eftersom socialbidragsnormen ändå berättigat till samma belopp som erhölls efter det att socialnämnden lagt beslag på bostadsbidraget. Något är uppenbart fel i regelverken när en redan utsatt person skulle ha fördel av att inte få ett bidrag.
Det kan aldrig vara förenligt med socialtjänstlagens intentioner att en situation får uppstå där socialnämnden låter del av bistånd omvandlas till en skuldfälla, som nämnden sedan låter slå igen bakom en biståndstagare som anmodats och i god tro ansökt och beviljats bidrag. Men det är precis vad som har skett i det aktuella fallet. Det kan heller aldrig vara i överensstämmelse med andan i socialtjänstlagen att del av bistånd retroaktivt, och, märk väl, helt utan bidragstagarens förskyllan, plötsligt förvandlas till en stor skuld, vilket i hög grad riskerar stjälpa biståndstagaren. Det kan även diskuteras om förfarandet uppfyller kraven på rättssäkerhet.
Det som skett är djupt orättfärdigt. Om det skulle ha betalats ut för högt bostadsbidrag, vilket bidragstagaren aldrig hade någon fördel av, betyder det också att socialbidraget reducerades för mycket. När detta sedan uppdagas låter socialnämnden, försäkringskassan, länsrätt och kammarrätt biståndstagaren, den redan utsatta och svaga människan, ta smällen med svåra ekonomiska trångmål som följd. Rimligen hade det för höga bostadsbidraget bort täckas av den lika mycket för stora reduktionen av socialbidraget, eftersom bidragstagaren var berättigad till samma belopp på biståndet oavsett om han fått något bostadsbidrag eller ej.
Socialbidragstagaren har inte gjort några som helst fel utan har agerat precis som socialnämnden ville. För det blir nu straffet att betala tillbaka de 6 000 kr till försäkringskassan som socialnämnden tog hand om. Mannens ekonomiska situation medger inga möjligheter att betala tillbaka. Den här bilden av Socialsverige måste ändras. Myndigheterna skall hjälpa, inte stjälpa, vilket man nu gör när man försatt en, i sammanhanget, totalt oskyldig person i en för denne olöslig ekonomisk situation.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |