1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Barnets bästa främst i asylärenden 2
4 Asylsökande barn har rätt att höras 3
5 Rätten till vård och skolgång för asylsökande barn 3
6 Ett barnperspektiv vid avvisning och utvisning 4
7 Förbättra mottagandet för ensamkommande flyktingbarn 4
7.1 Utse en särskild företrädare för ensamkommande flyktingbarn 6
7.2 God man 6
7.3 Högst tre månaders handläggningstid för asylsökande barn 7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnets bästa skall sättas främst i utlänningsärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om asylsökande barns rätt att höras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att landsting och kommun på lämpligt sätt måste uppmärksammas på asylsökande barns rätt till vård och skolgång.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnperspektivet vid utvisning och avvisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ytterligare medel tillförs Migrationsverket för att tidsfristen för handläggning av ensamkommande barns ärenden skall kunna hållas till tre månader.
FN:s barnkonvention ratificerades av Sverige redan 1996. Barnkonventionen och barns rättigheter lyftes sedan fram i samband med lagändringen av utlänningslagen som trädde i kraft den 1 januari 1997. Bland annat infördes en portalparagraf som innebär att man i fall som rör ett barn särskilt skall beakta vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.
Trots denna portalparagraf finns det många fall där man underlåtit att höra barnen eller där de avvisats med en motivering som står i direkt strid med barnets bästa. I flera avvisningsbeslut sedan 1996 har man bortsett från portalparagrafen genom att hänvisa till följande:
Enligt 1 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen skall i fall som rör ett barn särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Förebilden för bestämmelsen är artikel 3 i barnkonventionen. Kravet i artikel 3 i konventionen att barnets bästa skall beaktas är emellertid inte absolut. Hänsynen till andra viktiga intressen kan leda till att åtgärder som i och för sig inte är förenliga med barnets bästa ändå måste vidtas. Samhällets intresse att reglera invandringen är ett sådant viktigt övergripande intresse som kan vägas mot barnets intresse att få vistas i Sverige. En avvisning eller utvisning av en familj med barn måste kunna beslutas och genomföras även om det finns omständigheter i det enskilda fallet som talar för att det hade varit bäst för barnet att få stanna här (SOU 1995:75 s. 232).
Kristdemokraterna kräver att barnets bästa alltid skall sättas främst. Allt annat är en avvikelse från barnkonventionen.
Barnombudsmannen har påpekat att man måste se barnen som individer med egna rättigheter. Ett barns berättelse och upplevelser är lika viktiga som en vuxens och kan tillföra nya och intressanta uppgifter vid handläggningen av en asylansökan. Kristdemokraterna delar denna uppfattning.
I Barnombudsmannens rapport från år 2000 "Barnets bästa i asylärenden"uppmärksammades problemet med att barn mycket sällan hörs i asylärenden. Som en reaktion på rapporten genomförde Migrationsverket för tre år sedan en utbildning om bl.a. barnkonventionen och dess betydelse i utlänningsrätten samt samtalsmetodik. Riktlinjerna för hörande av barn i asylutredningar skulle också ses över. Trots detta visar Rädda Barnen i en undersökning 1 att bristerna fortfarande kvarstår. Förra våren presenterade man en kartläggning av barns egna asylskäl. Där framkommer att knappt 20 procent av de barn i familjer vars ärenden handlades av Migrationsverket hade hörts om sina asylskäl. Inte i något av de återstående 80 procent av fallen har det redovisats att barnet tillfrågats. Dessa uppgifter är mycket anmärkningsvärda och något som den socialdemokratiska regeringen borde se på med stort allvar.
Kristdemokraterna anser att myndigheter som huvudregel, utifrån barnets egna förutsättningar, skall höra varje barn om dess asylskäl. Om det är olämpligt eller barnet inte vill bli hört skall detta respekteras och redovisas i ärendet. I de fall ett barn i en familj inte hörs personligen skall myndigheten höra barnets vårdnadshavare noga om barnets egna asylskäl. Det finns många goda förslag till åtgärder i Rädda Barnens utredning som den socialdemokratiska regeringen snarast bör beakta. Rädda Barnen kommer även att följa upp rapporten under våren 2005. Kristdemokraterna kommer att följa denna fråga mycket noggrant.
Asylsökande barn har idag rätt till samma sjukvård, tandvård och skolgång som andra barn i samhället. Landstingen svarar för vården och får genom Migrationsverket ersättning av staten. Skola ordnas för barn i skolåldern och undervisningen köps som regel från den kommun som barnet vistas i.
Trots att samma regler gäller för asylsökande barn som andra barn har det hänt att de nekats vård eller skolgång. Man har exempelvis med hänvisning till att barnet saknat de sista fyra siffrorna i sitt personnummer nekat till vård eller inskrivning vid skolan. Det har även hänt att vissa vårdcentraler har tagit ut en avgift för barn till flyktingar även om andra barn haft rätt till avgiftsfri vård. Landstingen och kommunerna måste på lämpligt sätt uppmärksammas på asylsökande barns obestridliga rätt till vård och skolgång. Ansvarigt statsråd har utlovat en uppföljning av att de asylsökande barnen verkligen får det de har rätt till. Kristdemokraterna utgår från att detta görs med stor skyndsamhet och kommer att bevaka detta.
Alltför ofta saknas det ett barnperspektiv vid utvisningar och avvisningar. Själva avvisningen kan leda till att barn far illa och skadas psykiskt. Den bild som visats i TV av en skräckslagen asylsökande flicka som av polisen binds fast vid en bår för att flygas ut ur Sverige är ett tydligt exempel på brist på humanitet och respekt för ett barn. För barn som kommer till Sverige som flyktingar/asylsökande måste speciella hänsyn tas. I all synnerhet de som kommer till Sverige utan sällskap av sina föräldrar och som hålls gömda, löper stor risk att ta skada. Även om det många gånger finns svårbedömda situationer måste grundförutsättningen alltid vara att barn i olika situationer behandlas med respekt för sina egna behov och rättigheter. Barnombudsmannen har föreslagit att de bestämmelser som finns i föräldrabalken rörande hämtning vid vårdnads- och umgängestvister bör införas även i utlänningslagen. En sådan förändring bör genomföras för att Sverige i högre mån skall leva upp till barnkonventionens intentioner.
År 2003 sökte 561 ensamkommande barn asyl i Sverige. Barn och unga som tvingas lämna sin familj och sitt hem genomgår ett stort trauma. Många har dessutom upplevt svårigheter före och under flykten. Ovissheten här samt oron för anhöriga i hemlandet utgör en svår psykisk press när de väl är i Sverige.
Omkring hälften av barn och unga som kommer till Sverige placeras i gruppboende på Migrationsverkets förläggningar. Under 2003 försvann 48 barn och ungdomar 2 från dessa förläggningar utan att man med säkerhet vet vad som har hänt med dem. Vissa av dessa barn riskerar att hamna i händerna på personer som utnyttjar dem i prostitution eller liknande. Antalet flyktingbarn som är efterlysta i Sverige fortsätter att öka. Enligt polisen är nu 1 500 barn på flykt och försvunna runt om i landet. 3
Kommunerna som har ett ansvar för barnets välmående utöver det flyktingförläggningen skall tillhandahålla, d.v.s. boende och mat, har uppenbarligen brustit i ansvarsfrågan. Samtidigt är personalen på flyktingförläggningarna förtvivlade över att de inget kan göra. Migrationsverkets personal saknar befogenhet att hålla kvar barnen på förläggningen eftersom boendet är helt frivilligt.
Det har nu gått tre år sedan bristerna i mottagandet av ensamkommande flyktingbarn uppmärksammades, särskilt frågan om att barn försvinner från förläggningar. Till följd av detta presenterade Migrationsverket och Socialstyrelsen i juni 2002 en rapport med olika förslag till åtgärder. Ett av förslagen innebar att det skulle träffas överenskommelser med ett 15-tal kommuner om mottagandet. Förslaget låg sedan under lång tid hos ansvarigt statsråd som sedermera avfärdade det som alltför dyrt. Efter att den socialdemokratiska regeringen satt en annan prislapp på de ensamkommande flyktingbarnens trygghet än på svenska barns har inget annat hänt i frågan än att den fortfarande bereds i Regeringskansliet.
Enligt FN:s konvention om barns rättigheter har ensamkommande flyktingbarn rätt till samma skydd som andra barn i Sverige. När svenska barn far illa griper sociala myndigheter in omedelbart - samma dag om det behövs. När svenska barn försvinner spårlöst organiseras skallgångskedjor samma dag. Kristdemokraterna anser att alla barn som vistas i Sverige är lika skyddsvärda. Våren 2002 begärde riksdagen att regeringen snarast skulle återkomma till riksdagen med förslag vad gäller ansvar för ensamkommande barn beträffande asylfrågan, boendet och hälsan. Tvåår senare, i juli 2004, utsattes Sverige för mycket allvarlig kritik från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter när det gäller de asylsökande barnens situation.
Den socialdemokratiska regeringens tystnad i denna fråga är oerhört anmärkningsvärd - trots att det uppenbarligen finns förslag till olika lösningar, trots riksdagens tillkännagivande, Barnombudsmannens krav och Europarådets starka kritik har ingen lösning presenterats. I den föreliggande budgetpropositionen snuddar den socialdemokratiska regeringen bara vid frågan genom att hänvisa till att kvaliteten på Migrationsverkets barn- och ungdomsenheter förbättrats. Detta är oacceptabelt! Kristdemokraterna kräver att en förändring sker snarast för att tillförsäkra barnen en trygg situation under sin vistelse i Sverige. Den socialdemokratiska regeringen måste återkomma snarast med förslag till ändring av dagens mottagande av asylsökande barn bl.a. i enlighet med Migrationsverkets och Socialstyrelsens förslag.
Eftersom Kristdemokraternas formella yrkanden från tidigare, om förbättringar när det gäller mottagande av ensamkommande flyktingbarn (familjehemsplacering, särskild företrädare samt mottagandet i kommunen), ännu ej behandlats av socialförsäkringsutskottet avstår vi från att upprepa dessa yrkanden i denna motion.
Kristdemokraterna anser att Migrationsverket endast skall ha ansvar för att utreda ensamkommande barns asylskäl. Vi stöder förslaget som förts fram av Barnombudsmannen om att ensamkommande barn skall få en företrädare utsedd inom 24 timmar efter ankomst. Denna person skall få en form av vårdnadsansvar för barnet. Idag tilldelas visserligen ensamma flyktingbarn en god man men detta sker långt efter barnets ankomst. De gode männen har även i dagsläget mycket begränsat ansvar och få befogenheter.
Kristdemokraterna anser att socialtjänsten bör ha det entydiga ansvaret för de ensamkommande barnen redan vid ankomsten och bör ges möjlighet till särskild kompetensutveckling härför. Barnen måste få bästa möjliga omhändertagande i form av boende och särskilt stöd. På ett mycket tidigt stadium bör socialtjänsten ta ställning till om barnet bör ges en familjehemsplacering. Ett familjehem skulle till exempel knappast dröja med att anmäla ett försvinnande. Fler familjehem med beredskap att ta hand om flyktingbarn bör rekryteras och utbildas.
I motion Sf403 förs ovanstående krav fram och i Socialförsäkringsutskottets betänkande 2003/04:SfU2 står ytterligare fem partier bakom förslagen i denna motion. Regeringen bör därför omedelbart återkomma till riksdagen med förslag till förändringar enligt det ovanstående.
Idag saknas ett regelverk för det uppdrag som en god man utför. Det är svårt att veta omfattningen av den gode mannens uppdrag i förhållande till ensamma flyktingbarn. Var och en arbetar på sitt eget sätt och med en viss vägledning av andra gode män som arbetar med vuxna människor. Det innebär inte nödvändigtvis någon god vägledning för att ta hand om barn som befinner sig i en svår situation. Det finns ett uppenbart behov av någon form av regelverk och riktlinjer för de ensamma flyktingbarnens gode män. Vi ser även positivt på att ett projekt med jourverksamhet för gode män genomförs. Utredningen "God man för ensamkommande flyktingbarn" 4 föreslår lagändringar som klargör gode mäns uppgift och ansvar. Trots att den socialdemokratiska regeringen utlovat att lägga fram en proposition i juli 2004 har detta ej gjorts. Kristdemokraterna anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag som reglerar gode mäns uppdrag.
I Sverige söker cirka 500 ensamkommande barn asyl varje år. Dessa barn befinner sig i en mycket utsatt situation och de bär ofta med sig svåra upplevelser. Kristdemokraterna har framfört kravet om att tidsfristen för handläggning av ensamma barns ärenden sätts till tre månader. Under förra året gick regeringen oss till mötes på denna punkt genom att skriva in tidsfristen i Migrationsverkets regleringsbrev. Redan då varnade vi dock för att det riskerade att bli en symbolhandling om verket inte fick resurser för att leva upp till målet. Våra farhågor har dessvärre besannats. Under 2003 avgjordes endast 19 procent av alla ansökningar om asyl från ensamkommande barn inom tre månader. Trots att målet inte funnits under en längre tid är det givetvis djupt beklagligt att effekten varit så liten.
Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ förstärkt Migrationsverkets anslag med 112 miljoner kronor utöver regeringens förslag för att handläggningstiden avsevärt skall kunna förkortas.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Sven Brus (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
| [1] |
"Barns egna asylskäl". 2003. |
| [2] |
Rädda Barnen har hämtat uppgiften från Migrationsverkets genomgång av ärenden där barn avvikit. 2003. |
| [3] |
Sveriges Radios Eko-redaktion. Juni 2004. |
| [4] |
SOU 2003:51. |