Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kunskap om ensamföräldrars behov samt möjligheten att följa upp hur aviserade bidragshöjningar påverkar barnens situation i familjer med en förälder.
I dag lever ungefär 150 000 barn i ekonomiskt utsatta familjer. 230 000 om man räknar med dem som inkluderas i begreppet låg ekonomisk standard. Många lever med en ensamförälder. Samtidigt har många barn och ungdomar fått det bättre under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet jämfört med krisåren på 1990-talet. Antalet ekonomiskt utsatta barn har minskat med närmare 100 000. Å andra sidan löper fler barn nu risken att hamna i den situationen.
Det är också stora ekonomiska skillnader mellan barn till sammanboende och barn till ensamstående. Det står klart att en avsevärt större andel av barnen till ensamstående föräldrar lever i en situation med risk för ekonomisk utsatthet. Andelen barn i ensamförälderfamiljer med dålig ekonomi har faktiskt ökat sedan 1990. Och mest utsatta är barn i familjer med en ensamstående mamma. Mer än var femte ensamstående mamma hade ekonomiskt bistånd 2002. Barn till ensamstående mammor tillsammans med utrikes födda föräldrar är överrepresenterade bland de ekonomiskt utsatta.
Det här är grupper som möter hinder på arbetsmarknaden. Procentuellt arbetar i dag färre ensamstående mammor även om de som arbetar gör det på heltid i större utsträckning än tidigare. Många ensamstående som levt med ekonomiskt bistånd under en längre tid kommer allt längre från arbetsmarknaden och möjligheten till arbetslöshetsförsäkring. Framför allt många nyanlända svenskar saknar helt arbetslöshetsförsäkring. Det här påverkar givetvis barnen. Även vid handläggningen av ekonomiskt bistånd inom socialtjänsten ser det ut som om barnens situation kommer i skymundan. Både vid beviljande av försörjningsstöd som vid genomförande av vräkning. Årligen påverkas mellan 1500 och 2000 barn av att föräldrarna förlorar sin bostad. Barnperspektivet får stå tillbaka för det krasst ekonomiska.
Det är psykiskt pressande för en ensam förälder att ständigt leva på marginalen. Många barn och ungdomar med ensamföräldrar har på flera områden lägre levnadsnivåän andra. Det kan gälla typ av bostad, möjligheten att följa med på skolutflykter, delta i fritidsaktiviteter, åka på semester med välbehövlig avkoppling, tillgång till hemdator. Därmed får barnet heller inte samma möjlighet till kunskapsinhämtning, stimulans, upplevelser, kamratskap och gemenskap som andra barn. Att som ensam förälder tvingas dra lasset med att tjäna pengar och ändå konstatera att det inte är tillräckligt ger en känsla av att aldrig räcka till. I förlängningen påverkar det naturligtvis barnen materiellt men även känslomässigt. Upplevelsen av att försaka något som andra har måste tas på allvar. Känslan av att inte kunna göra eller få något extra är mest ansträngande och påverkar många barn negativt. Det här är djupt orättvist. Barnet ska inte behöva lida för att mamma eller pappa inte har arbete, är sjukskrivna eller helt enkelt inte har möjlighet att klara sig på en inkomst.
Höjningar har aviserats i flera av bidragssystemen för att förbättra den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar. Det är mycket välkommet. Samtidigt saknas i dag specifik kunskap om ensamföräldrars situation. Det behövs mer kunskap om vilka behov ensamföräldrar har såväl ekonomiskt som ur andra aspekter. Det behövs också mer kunskap om hur de olika välfärdstjänsterna fungerar som en resurs för medborgarna. Därför vill vi att regeringen överväger möjligheten till en uppföljning av hur höjningar av bidragen påverkar situationen för barnen i dessa familjer.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Margareta Sandgren (s) |
|
|
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
Kerstin Andersson (s) |