Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av handikappersättningen.
Enligt dagens regler är nivåerna för handikappersättning 36, 53 eller 69 % av prisbasbeloppet. Ersättningens storlek bestäms utifrån det sammanlagda behovet av stöd vad gäller stora merkostnader och/eller tidskrävande hjälp av andra. Det är försäkringskassan som fattar beslut om rätten till ersättning.
Merkostnaderna för den enskilde har sedan reglernas tillkomst ökat stadigt samtidigt som olika subventioner från samhället har försvunnit. Nivåerna för handikappersättning har länge legat på dagens nivå. Trots att prisbasbeloppet årligen har justerats leder det ändock till ökade kostnader för den enskilde. En utveckling kan ses där bedömningen i enskilda ärenden blir allt hårdare och även om antalet avslag inte ökar markant så blir minskningarna i förhållande till de ansökta beloppen allt fler från försäkringskassornas sida. Sammantaget leder detta till att den enskilde får allt lägre ersättning för sina merkostnader. För att bättre motsvara de faktiska merkostnader som den enskilde har borde dagens nivåer ändras till 25 % som lägsta nivå, 50 %, 75 % och 100 % av prisbasbeloppet.
Variationerna i bedömningen av rätten till handikappersättning är också stora och ofta har det avgörande betydelse var i landet man bor. Behovet av enhetliga och gemensamma tillämpningar är därför stort.
Riksdagen bör mot bakgrund av ovanstående besluta uppdra till regeringen om en översyn av reglerna för och tillämpningen av handikappersättningen.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |