Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge studerande möjlighet att studera utan att förlora sjukpenning.
Den som drabbas av sjukskrivning på grund av arbetsskada eller en inträffad olyckshändelse får med dagens regler inte ägna sig åt studier. Enligt vår mening är det en olycklig modell som stimulerar passivitet i stället för aktiv verksamhet med sikte på förkovran och kompetenshöjning. Den som vill aktivera sig under en rehabiliteringsperiod genom att studera möts på försäkringskassan av argumentet "kan man studera kan man också arbeta" trots att den som drabbats kanske omöjligen kan fortsätta inom den sektor där han eller hon tidigare varit verksam.
Med andra ord måste man med dagens regelverk gå overksam och vänta på myndigheternas direktiv och åtgärder. Alltför många exempel finns på långtidssjukskrivningar vid fastställd sjukdom eller skada som resulterat i långa byråkratiska processer.
Ett annat förhållande att om man från försäkringskassan blir hänvisad till att börja arbetsträna får individen betala resorna till arbetsplatsen själv, vilket även det kan utgöra en stor påfrestning på den sjukskrivnes redan ansträngda ekonomi.
Det normala bör enligt vår mening i stället vara att samhället söker gynna den kreativa förmågan hos den drabbade. Han eller hon känner naturligtvis sin egen situation bäst. I väntan på ett tillfrisknande eller anpassning till det nya förhållandet som uppstått kan studier vara ett utmärkt sätt att försöka ta tag i sitt liv påbästa sätt och försöka igen om det är möjligt inom ramen för de nya förutsättningarna. Bara det att man kan försöka att på eget initiativ göra något åt sin situation genom studier kan kännas bättre än att vara utlämnad till myndigheternas i det här fallet rigida bestämmelser.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Staffan Danielsson (c) |