Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de individer som kan komma att kallas som vittnen skall betraktas ha samma skyddsbehov som tribunalvittnen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tribunalvittnen tillerkänns permanent uppehållstillstånd.
I regeringens proposition föreslås 22 kap. 2 § andra stycket utlänningslagen definiera ett tribunalvittne som "den som har vittnat eller kommer att vittna i förhandlingar i en internationell domstol". Denna beskrivning utelämnar de individer som kan bli kallade till en internationell domstol för att vittna. Denna omständighet är en stor brist i förslaget till lagstiftning om tribunalvittnen, eftersom dessa personers skyddsbehov kan vara minst lika stort som ett kallat vittnes och förlusten lika stor om denne inte vittnar i förhållande till om ett "officiellt" tribunalvittne inte kan vittna. Miljöpartiet de gröna menar här att de personer som kan komma att kallas att vittna inför internationell domstol även skall betraktas som tribunalvittnen.
Det ligger i allra högsta grad i Sveriges intresse att värna om internationell rätt och därför underlätta för individer som kan komma att kallas till en internationell domstol att få en fristad då de flyr. Sverige har åtagit sig genom Genèvekonventionen att ge en fristad mot förföljelse enligt de kriterier för flyktingskap om återfinns i artikel 1 (A) 2 i konventionen.
Personer som kommer till Sverige som flyktingar kan komma att bli kallade till en internationell domstol för att vittna. Dessa personer måste ges möjlighet att åberopa statusen som tribunalvittne som skyddsbehov inför svenska myndigheter.
De individer som kan komma att kallas som vittnen skall givetvis ha förklarat sig villiga att vittna för att komma i fråga för ett beviljande av uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov. Detta uppehållstillstånd skall vara ett permanent sådant, annars riskeras vittnesmålet och den individens säkerhet om personen i fråga riskerar att skickas tillbaka till ursprungslandet han eller hon har flytt ifrån.
Oavsett hur riksdagen väljer att definiera tribunalvittnen, är det av vikt att de individer som kommer att betraktas som tribunalvittnen ges permanent uppehållstillstånd. I propositionen från regeringen förespråkas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med hänvisning till risken för att personen kan komma att avstå från sitt medgivande att vittna i internationell domstol. Enligt regeringen föranleder detta att fortsatt behov på denna grund inte föreligger. Det är ett resonemang som får som konsekvens att individer som flytt från förföljelse och fått en fristad kan förlora den på en handvändning. I ambitionen att föra en human flyktingpolitik är det inte hållbart att avvisa de personer som först visat sig ha skyddsbehov som tribunalvittnen. Enbart det faktum att en individ kan betraktas som tribunalvittne skapar en hotbild kring personen och ger synnerligen starka skäl för att den personen behöver en fristad. Det är därför vitalt att tribunalvittnen omfattas av ett sådant skyddsbehov som ger permanent uppehållstillstånd i Sverige.