Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stödja flerbarnsidealet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurser till barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och vårdnadsbidrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utforma studiemedelssystemet så att det inte missgynnar den som blir gravid.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta konsekvenspröva varje beslut från regering och riksdag för att se hur det gagnar och påverkar familjen.
1 Yrkande 3 hänvisat till UbU.
I Nordisk familjebok (1914) står att läsa följande: "I forntiden förde tvåbarnsystemet Grekland och Rom mot undergången. Det torde göra detsamma med våra folk, därest det blir allmän folksed."
Under hela 1900-talet har också tvåbarnsidealet varit förhärskande, men alldeles särskilt dramatisk har nedgången av antalet födda barn varit under det senaste årtiondet. Det är förvisso en överdrift att säga att vårt folk hotas av undergång, men situationen är onekligen alarmerande. Under hela 90-talet har antalet födda minskat, och nu är fruktsamheten under 1,5, dvs. kvinnor får mindre än 1,5 barn i genomsnitt. Även om ett par av åren varit bättre, är situationen mycket oroande. Befolkningsraset hade varit ännu större om det inte hade varit för invandringen som ökade 1998 med 5 000 till 50 000 personer. Även antalet giftermål minskade; de är 1 000 färre än 1997 och det lägsta antalet någonsin i förhållande till antalet ogifta personer. Andelen av befolkningen som är gifta har heller aldrig i svensk historia varit lägre. Dessutom ökar andelen äldre kraftigt samtidigt som andelen unga minskar. Även om en försiktig förändring nu inträtt de senaste åren är situationen mycket oroande.
Professor Rolf Ohlsson, ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet, skriver: "Många tror att förändringarna i åldersstrukturen främst beror på att dödligheten gått ned. Detta är emellertid inte fallet. Till 90 procent förklaras förändringarna i åldersstrukturen av att fruktsamheten gått ned. Det är alltså främst fruktsamhetens nedgång som förklarar varför Sverige har världens äldsta befolkning och inte så mycket nedgången i dödlighet."
Den ofrivilliga barnlösheten blir allt vanligare. Som viktiga faktorer som sänker fruktsamheten hos både män och kvinnor nämns rökning, alkohol, miljögifter, infektioner och könssjukdomar. Professorn i gynekologi och obstetrik på Huddinge sjukhus, Outi Hovatta, säger dock att livsstilen har störst betydelse för de låga födelsetalen: "Idag skjuter vi upp barnafödandet tills vi är färdiga med allt annat. Det är en livsstil som inte bara senarelägger nästa generation, utan också ger färre barn, eftersom fruktsamheten successivt går ner och försämras drastiskt efter 35-årsåldern."
En annan viktig del av problematiken är att barn värderas annorlunda än under bondesamhällets dagar, då många barn betydde arbetskraft och en trygghet för ålderdomen.
Förutom ofrivillig barnlöshet, en livsstil med senare barnafödande och tvåbarnsidealet, har också det sjunkande födelsetalet ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga orsaker, som 1990-talets dåliga ekonomi, ungdomsarbetslöshet och framför allt att antalet studerande har ökat kraftigt. Studerande har, till skillnad från arbetslösa, en mycket låg fruktsamhet, och att antalet studerande har ökat kraftigt förklarar enligt SCB ungefär halva fruktsamhetsnedgången.
Den allvarligaste konsekvensen uppträder först efter ännu några år då det blir brist på ung arbetskraft och då kostnaderna för de alltfler och allt mer vårdnadskrävande äldre ska täckas av skatterna från de allt färre yngre. Med en åldrande befolkning blir resurserna knappare. Var behövs redan idag den unga arbetskraften, och var är det redan idag svårast att rekrytera den? Svar: inom vård och omsorg. Antalet sökande till landets vårdgymnasier har på senare år minskat med 40 procent. I Gävle, till exempel, fanns för något år sedan fem sökande till 210 platser. Enligt beräkningar från riksdagens budgetkontor kommer också det sjunkande födelsetalet att ha flera nationalekonomiskt negativa följder som att tillväxten blir lägre, det inhemska sparandet påverkas negativt, efterfrågan och utbudet av varor och tjänster minskar liksom efterfrågan på bostäder.
Som Lena Sommestad, chef för Institutet för Framtidsstudier, sa: "Om befolkningen minskar behövs inga nya bostäder och företagen måste slåss om allt färre kunder. Vi riskerar att hamna i en ekonomisk depression. Vi måste fråga oss hur vi ska skapa ett samhälle där människor vill och kan sätta barn till världen."
Professor Rolf Ohlsson varnar särskilt för de stora problem på arbetsmarknaden som kan komma när 40-talisterna börjar gå i pension omkring år 2005, speciellt inom den offentliga sektorn och då särskilt bland lärare. Också han pekar på den ekonomiska faran i den sneda ålderspyramiden: "Man ska ha i minnet att äldre personer är betydligt dyrare än yngre för samhället. År 1990 tog exempelvis de äldre över 65 år i anspråk 2,5 gånger så mycket resurser som de unga per capita. För de allra äldsta var siffran fyra gånger så mycket som för de unga."
Nu behövs tre saker, nämligen nya attityder och bättre ekonomiska villkor samt valfrihet för barnfamiljer.
Först och främst behöver vi verka för nya och positiva attityder till barn, barnafödande, äktenskap och familjebildning. I trygga och stabila familjer föds trygga barn - och fler barn. Att fostra barn är den största av alla uppgifter, det är att forma framtiden.
Tvåbarnsidealet måste ersättas av ett trebarnsideal. Barnfamiljer i en kommun eller ett bostadsområde ska ses som en tillgång, något att satsa på.
Men vi måste också ge barnfamiljer bättre ekonomiska förutsättningar vid barnafödande, möjlighet att själva fostra sina barn, ge dem valfrihet att själva välja barnomsorg, och inte tvinga ut pappor och mammor på arbetsmarknaden om de själva hellre en tid vill vara hemma med det dyrbaraste de har - och det dyrbaraste samhället har - barnen!
Kristdemokraterna har i budgetmotionen utvecklat hur vi vill öka resurserna för barnfamiljerna. Förutom bostadsbidrag och barnbidrag är Kristdemokraternas förslag om bl.a. barnomsorgskonto i denna situation omistligt. Samhället måste ge barnfamiljerna det stöd som en överväldigande majoritet själva önskar, dvs. ett rejält ekonomiskt stöd som ger föräldrarna valfrihet.
Det måste vidare vara möjligt - och normalt - att kunna göra studieuppehåll därför att man får barn. Då måste studielånesystemet ändras så att det inte automatiskt straffar den som presterar mindre pga. barnafödande, och det måste ske en rejäl höjning av garantibeloppet i föräldraförsäkringen.
Den engelske premiärministern Tony Blair har lagt fram som policy att varje beslut som den engelska regeringen fattar ska prövas utifrån hur det gagnar familjen och hur det påverkar familjen. Detta bör också vara den svenska riksdagens och regeringens hållning.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |