Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om differentierade sjukförsäkringsavgifter för småföretag, som en del i att kunna få ned ohälsotalet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.
Småföretag har oftare mindre antal sjukskrivna, än storföretagen och den offentliga sektorn. Mycket beroende på att företagaren själv arbetar i företaget och är närmare sina anställda och ser problem som kan uppstå snabbare och att det finns en närmare kontakt mellan arbetsgivare och anställd. Småföretagen betalar i förhållande till sin storlek högre avgift i sjukförsäkring till det allmänna. Differentierade sjukförsäkringsavgifter skulle därför kunna användas till och ses som en slags bonus till företagen för deras låga antal sjukskrivna och kunna uppmuntra till att hela tiden förbättra arbetsmiljön, till gagn för mindre utbrändhet på arbetsplatsen t.ex. Det bör ges regeringen till känna att låta utreda ovanstående.
I ett brev till RFV (Riksförsäkringsverket) påtalar och visar Företagarförbundet på det faktum att småföretagen drabbas av alltför höga sjukförsäkringsavgifter i förhållande till det verkliga antalet sjuka och att man därigenom trots sin litenhet betalar till den höga sjukfrånvaron i de större företagen eller inom den offentliga sektorn.
I sitt svar den 30 september 1999 till Företagarförbundet, undertecknat av Anna Hedborg, generaldirektör, står följande:
" Det är av allt att döma korrekt att anställda i småföretag i genomsnitt har en lägre sjukfrånvaro än anställda i större företag och att småföretagen så till vida betalar för hög avgift."
I brevet förs sedan en diskussion för och emot att differentiera avgifter kontra att ha generella avgifter för att slutligt komma fram till åsikten om ett bibehållande av dagens system.
Det faktum, som också RFV erkänner, om en orättfärdig behandling gentemot småföretagen och dess låga sjukfrånvaro kvarstår dock. Helt klart är att den låga sjukfrånvaron i just småföretag är ett resultat av ett långt större engagemang i de anställdas hälsa än vad som är fallet på större arbetsplatser som t.ex. inom den offentliga sektorn. I dag är det de mest sjuka i samhället som arbetar med att vårda andra ofta på stora arbetsplatser där anställda upplever att man nästan inte syns eller har något inflytande. Var finns incitamentet och ansvaret att förbättra arbetsmiljön i ett sådant system när ändå småföretagen sponsrar?
Studerar vi avgifterna närmare går det tydligt att utläsa hur småföretagens kostnader för sjukfrånvaron är två till tre gånger högre i procent räknat av lönesumman än vad den är för de större företagen.
Kostnaden må sägas vara ett led i solidarisk fördelningspolitik, men exemplet ovan visar att det är avgifter som för småföretagen är ytterst kännbara. Sverige behöver sina småföretag och gärna ännu många fler. Att tvinga dem betala för de stora företagens och den offentliga sektorns bristande arbetsmiljö kan inte vara förenligt med ett småföretagarvänligt klimat.
I en rapport av Företagarna i september 2003, som heter" De friska småföretagen" visas att anställda i små företag inte lika ofta sjukskriver sig, som i större företag. Detta beror inte på att de på grund av pliktkänsla släpar sig iväg till arbetet, när de är sjuka, utan att de har större inflytande över sin arbetssituation och oftare får beröm av chefen. Ändå har anställda i småföretag oftare sämre förutsättningar i form av kompetensutveckling, arbetsmiljöarbete och företagshälsovård. De är friskare och en förklaring är att man har inflytande över arbetstid, arbetstakt och arbetets uppläggning, samt att chefen oftare visar uppskattning.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Barbro Feltzing (mp) |
Ulf Holm (mp) |