Föräldraförsäkringen

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av föräldraförsäkringen.

Motivering

Föräldraförsäkringen infördes 1974 och ersatte den dåvarande moderskapspenningen. Därmed ersattes en gammal individuell försäkring som band barnens omvårdnad till modern med en försäkring som betonade föräldrarnas ansvar. Varje barn har rätt till sina föräldrar och föräldrarna ska ha lika möjligheter att förena föräldraskap med förvärvsarbete eller studier. Detta är ett tydligt stöd för familjerna att utifrån sin unika situation forma den omvårdnad som de finner är bäst för både barnet och familjen. Ingen familj ser likadan ut, men varje familj är värd samhällets stöd och måste få möjligheter att forma sitt eget livspussel. Föräldrarna är generellt de som har sitt barns bästa för ögonen och som bäst kan hävda Barnkonventionens intresse. Detta måste vara grundläggande i översynen. Föräldraförsäkringen har varit ett aktivt stöd för att kunna förena förvärvsarbete eller studier med barn. Sverige har också ett högre barnafödande än många andra länder inom EU.

Den översyn som nu görs av föräldraförsäkringen lyfter upp en rad angelägna och stora frågor för framtidens föräldrastöd. Däremot noterar jag att det utrymme för ökad flexibilitet som aviserades inte tydligt fullföljts i direktiven. Självkart ska fokus vara att försäkringen ska ersätta inkomstbortfall under barnens första tid. Vi vet att föräldrarna inom ramen för dagens modell prioriterar barnens första år - för detta krävs ingen pekpinne från staten. Försäkringen gäller idag ett antal ersättningsdagar som inte har detta fokus - de ersätter inte inkomst. Det är inte bara de första åren som försäkringen kan brukas - utan den är möjlig att använda upp tills barnet fyllt åtta år. Försäkringen har således en viss vidvinkel och avsikten är väl inte att strypa denna. En fråga som översynen borde titta påär om denna flexibilitet kan stärkas genom att slopa åldersgränsen vid åtta år. Detta skulle ge föräldrarna möjlighet att spara dagar för att följa barnen genom grundskolan och man kunde då själv planera för detta redan från början.

Barn växer med föräldraengagemang - det är vi alla väl medvetna om. Alla barn mår väl av vuxna som bryr sig. Alla barn mår väl av fler vuxna i skolan. Det är fantastiskt med klassmorfäder och annat som vi nu ser, men det är och har också varit väldigt bra med närvarande föräldrar - för alla barn, inte bara för de egna barnen.

Det finns alla skäl att stärka kontakterna mellan föräldrarna och skolan. Det efterfrågas av skolan och av föräldrar. Dåär det vår uppgift att försöka skapa möjligheter för det.

Kontaktdagarna var en sådan möjlighet. Kontaktdagarna infördes en gång för att göra det möjligt för alla föräldrar, inte bara för vissa, att vara delaktiga direkt i sina barns skolvardag, att skapa de möten som är så viktiga mellan föräldrarna och skolan i vardagen.

Kontaktdagarna har däremot kommit och gått, och man har sett spåren ute i både förskola och skola. Senast var de införda med en dag per år under perioden den 1 juli 2001 till den 1 juli 2003. Då var det enligt sjukpenningnivå tills barnet fyllde elva år.

Föräldrarna försvinner från skolan efter lågstadiet - det har vi också sett. Många säger att föräldrarna behövs under hela grundskoleperioden.

Skälen till att ta bort kontaktdagarna, som verkligen gjorde att föräldrarna mötte skolan i vardagen, var inte att man ville strypa mötena. Skälen ekonomi, statsbudget. Det var också det som framgick i riksdagens uttalande när det gällde motionerna om detta tidigare. Man såg inte möjlighet att införa två kontaktdagar från 2003 av statsfinansiella skäl.

Föräldraförsäkringen har byggts ut till 480 dagar. 90 dagar är lägsta nivå. Det har varit bra. Vi vet att delar av det här utnyttjas lördagar och söndagar. Vi vet att det utnyttjas under sommartid. Det är helt okej - det är flexibelt. Men varför då inte ge rätten att spara några dagar, om det nu är så att man vill ha gränser? Varför inte ge rätten till föräldrarna att spara dagar för att utnyttja under hela grundskoleperioden, för att kunna delta och vårda relationen med sina barn och barnens arbetsplats? Varför inte ge möjligheten? Det kostar inte statskassan något. Det kostar inte arbetsgivaren något. Det är pengar som redan finns utdelade, möjligheter som finns utdelade. Men det ger föräldrarna rätt att ta ledigt från arbete även när barnen har blivit något äldre, under hela grundskoleperioden. Det är ett sätt att stärka banden till barnen och skolan och ett sätt att göra föräldraförsäkringen mer flexibel utan ökade kostnader.

Det handlar om möjligheten för föräldrarna att själva förfoga över dagar. När man blir förälder har man mycket väl koll på att man har de här dagarna, att man har ett särskilt konto för att ta ledigt och vara tillsammans med sina barn. Man vet vad som är dagar med den lägsta nivån. Man vet vad som är sjukpenninggrundande dagar. Man har själv ett tydligt fokus och man kan själv styra. Om regeringen är rädd för missbruk, att föräldrarna inte satsar på de riktigt små barnen, kan man ju även här införa begränsningar. Ser vi hur dagens 480 dagar använs finner man dock inte fog för den rädslan. De flesta dagarna tas ut under de första 21 månaderna. Risken för att flytta fokus genom en ökad flexibilitet i denna del är således minimal. Det innebär att man som förälder, när man får möjlighet och har kraft att styra, väljer de tidiga åren, men en del sparas. Låt oss då säga att man får spara en dag eller två dagar per år. Det är kanske 18 dagar eller 36 dagar under hela grundskoleperioden som man pratar om, som föräldrar då har rätt att ta ut för att vara med sina barn i skolan - i stället för de gamla kontaktdagarna. Detta borde den pågående översynen mäkta med att pröva - om den får chansen. Regeringen bör ges det uppdraget.

Stockholm den 1 oktober 2004
Kerstin Lundgren (c)