Motion till riksdagen
2004/05:Sf276
av Inger Davidson m.fl. (kd, m, fp, v, c)

Mottagandet av ensamkommande barn


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skyndsam lagändring angående ansvaret för mottagandet och omhändertagandet av ensamkommande barn.

Motivering

Sedan slutet av 1980-talet har 8 000 barn utan vårdnadshavare kommit till Sverige för att söka uppehållstillstånd. Dessa barn tillhör kanske de mest oskyddade i det svenska samhället. Många av dem har svåra erfarenheter bakom sig. Många har levt i krig, blivit utsatta för våld och övergrepp, bevittnat våld, utsatts för förföljelse och diskriminering. En del har levt i svår fattigdom, andra har haft extremt svåra familjeförhållanden. Gemensamt för dem alla är den separation från föräldrar, familj, språk, kultur och levnadsvanor som de har gått igenom.

Tiden när de anländer till Sverige och hur de då tas emot är en kritisk period för dessa barn och ungdomar. De befinner sig i en "desorienteringsfas" och mötet med det nya landet, dess språk, kultur, regler, livsstil är mycket krävande för barnen. Det är just under denna tid som de också får leva i ovisshet om de får stanna i Sverige eller inte. Väntetiden upplevs som mycket lång, vilket den också ofta är. Det är inte sällsynt att barnet får vänta på besked i ett år. Detta trots att regeringens regleringsbrev till Migrationsverket och Utlänningsnämnden slår fast att ensamkommande barn inte ska behöva vänta mer än tre månader på besked om uppehållstillstånd hos respektive myndighet.

Under denna tid, asylutredningstiden, bor ca hälften av barnen och ungdomarna i familjehem, vanligen hos släktingar. Den andra hälften bor på Migrationsverkets anläggningar för ensamkommande barn. Gentemot dessa barn har Migrationsverket dubbla roller; både en utredande och en omhändertagande roll, som riskerar att omöjliggöra förtroendefulla och stödjande relationer mellan personal och barn. Försvinnanden och allvarliga suicidförsök har förekommit i stor omfattning bland de ensamkommande barnen. Rädda Barnen och andra barnexperter har varnat för att många barn inte får det psykosociala stöd som de är i stort behov av.

Enligt Barnkonventionen har ensamkommande barn rätt till samma skydd och omvårdnad som andra barn i Sverige. Riksdagens tvärpolitiska barngrupp anser därför att det beredningsarbete som pågår inom regeringskansliet när det gäller ansvaret för mottagandet av ensamkommande barn nu snabbt måste leda till en lagändring, samt att en dialog med kommuner om ett kommunalt mottagande omedelbart inleds.

Det är vår uppfattning att kommunerna snarast bör ta över ansvaret för mottagandet, dvs. boendet och omhändertagandet, av ensamkommande barn från Migrationsverket. Det är det mest gynnsamma för barnen att bli mottagna av en förvaltning som har som sitt uppdrag att ta hand om barn som farit illa. De har också större möjlighet att hitta lämpliga familjehem, vilket i de flesta fall måste vara den bästa lösningen. Socialtjänsten har inte heller de dubbla roller som Migrationsverket har. Det underlättar för personalen i kommunen, som kan ägna alla sina resurser till att ge barnen det stöd och hjälp de behöver i en svår situation.

Det är angeläget att grupphem för ensamkommande barn får en tillsynsmyndighet, så att asylsökande barn inte diskrimineras i förhållande till andra barn i Sverige.

År 2003 öppnades grupphemmet Origo, det första asylhemmet i kommunal regi för ensamkommande barn, efter en överenskommelse mellan Skellefteå kommun och Migrationsverket nord. Det blir viktigt att ta till vara erfarenheterna från Skellefteå om och när liknande verksamheter startar i andra kommuner.

Stockholm den 30 september 2004

Inger Davidson (kd)

Magdalena Andersson (m)

Marita Aronson (fp)

Gunilla Wahlén (v)

Birgitta Carlsson (c)