Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs ett samhällskontrakt mellan stat, landsting och kommuner för att motverka den etniska diskrimineringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de förslag som framförs i motionen skall ligga till grund för ett samhällskontrakt mot etnisk diskriminering.
Den etniska diskrimineringen utestänger stora delar av Sveriges befolkning, med utländsk bakgrund, från ett deltagande i samhället på jämlik basis. Förutsättningarna för att arbeta mot diskriminering och rasism ser olika ut på olika håll i landet, liksom det idag förda arbetet mot diskriminering. Det är ett ansvar för staten att ta initiativ för att främja de mänskliga rättigheterna i hela landet. Sverige är dessutom bundet av ett flertal internationella konventioner som förpliktigar staten till ett aktivt arbete mot diskriminering. Lagarna mot diskriminering måste få ett praktiskt genomslag i samhället. Staten, kommuner och landsting har alla ett ansvar att motverka diskriminering och rasism. Miljöpartiet de gröna menar att det behövs ett samhällskontrakt mellan de olika nivåerna i samhället för att brett och strategiskt samverka mot den strukturella diskrimineringen och rasismen som finns i vårt samhälle.
Med etnisk diskriminering menar vi den negativa särbehandling på grund av nationalitet, etnisk tillhörighet, kulturell tillhörighet, hudfärg och religion som medför att vissa individer eller grupper systematiskt placeras i en underordnad position vad gäller materiella villkor, trygghet, delaktighet, inflytande och makt. Vi menar att rasism och diskriminering inte kan reduceras till enskilda individers attityder, utan är något som finns i samhällsstrukturen. Föreställningarna vilar på inbyggda uppfattningar om hur samhället ska se ut och hur vi ska förhålla oss till andra människor i vardagen.
Forskning på såväl arbetsmarknaden, som andra samhällsområden, visar att de skillnader som finns mellan den svenskfödda befolkningen och den utlandsfödda befolkningen inte kan förklaras utifrån vare sig kompetens, utbildning eller andra observerbara mått. Detta gäller också barn till utlandsfödda. Forskning visar också att utländska efternamn, mörk hudfärg, klädval och brytning medför att många människor dagligen utsätts för kränkande särbehandling. Vi anser att diskrimineringen utgör en grundläggande mekanism i en maktstruktur som skapar underordning genom att systematiskt markera och vidmakthålla olikheter mellan människor. Utifrån detta vill vi föra en kraftfull politik för att motverka diskriminering.
Integrationspolitiken har fokuserat på hur invandrade och deras barn bäst ska komma in i "det svenska samhället". Detta perspektiv har betraktat personer med utländsk bakgrund som ett problem som måste hanteras för att framgångsrik integration ska kunna åstadkommas. Resultatet har blivit att rikta olika åtgärder och satsningar gentemot dessa personer. Vi menar att det istället är viktigt att ifrågasätta och föreslå förändringar i den etablerade och diskriminerande strukturen som ger rasbaserade privilegier åt vissa samhällsgrupper. Vi menar att de växande sociala och ekonomiska klyftorna delvis är ett resultat av den etniska diskrimineringen. Det är därför nu nödvändigt att gå från integrationspolitik till en politik som föreslår institutionell och strukturell förändring för att motverka diskrimineringen.
Regeringen har tillsammans med Kommun- och Landstingsförbunden, Svenskt Näringsliv och de stora facken lagt fram en strategi för att bättre integrera medborgare med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden. Vi välkomnar denna ansträngning, men anser att den är otillräcklig både till sin omfattning och därför att den inte har motverkande av diskriminering och rasism som huvudsakligt fokus. Det är viktigt att förändra politikens inriktning, från specialinsatser för invandrargrupper (till exempel "prova-på-platser") för att skapa ett större deltagande för utlandsfödda på arbetsmarknaden, till att motverka de mekanismer som utestänger människor från att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Miljöpartiet anser att kampen mot rasism och diskriminering måste föras med större kraft såväl när det gäller arbetsmarknaden som andra samhällsområden.
Den etniska diskrimineringen i Sverige tar sig många uttryck. Ett flertal forskningsrapporter, av bland annat professor Anders Lange, visar på etnisk diskriminering i Sverige vad gäller:
negligerad arbetsansökan
förbigången på arbetet
trakasserier i arbetet
illa behandling på arbetsförmedling
nekad bostad
hot, trakasserier på gatan
utsatt för våld/brott
ej blivit insläppt på restaurang
ej fått lån/kredit
illa behandling eller ej insläppt i affär
illa behandling på försäkringskassan
illa behandling av polis
illa behandling inom sjukvården
illa behandling av socialtjänsten
Den etniska diskrimineringen gör sig gällande inom de flesta samhällsområden. Därför är det också nödvändigt att systematiskt och på flera nivåer förändra de strukturer som skapar och upprätthåller orättvisorna.
Vi föreslår därför att staten tar fram en strategi för samverkan mot diskriminering mellan staten, landstingen och kommunerna. Detta bör resultera i ett samhällskontrakt för att främja de mänskliga rättigheterna i hela Sverige. "Samhällskontraktet rättigheterna" bör innehålla ett förebyggande arbete, mekanismer för uppföljning och rapportering samt en strategi för ökad medvetenhet hos statliga, regionala och kommunala aktörer. Vi har följande förslag till insatser i ett sådant samhällskontrakt:
Forskning visar att etnisk diskriminering idag är vanlig både vid anskaffning av personal och vid nedskärningar. Vidare förekommer diskriminering när det gäller arbetsplatsens förmåga att utnyttja och använda den kompetens som finns hos befintlig personal, arbetsplatsers förmåga att underhålla och utveckla befintlig kompetens samt arbetsplatsens förmåga att sprida kompetens. Många gånger är denna diskriminering indirekt, det vill säga där krav eller tillvägagångssätt framstår som neutrala men i praktiken ger sämre möjligheter för invandrade. Detta gäller särskilt när rekryteringen sker via olika nätverk och lösare definierade passnings- och kvalifikationskrav.
Vi anser att staten, landsting och kommuner bör komma överens om att använda den handledning som, för att uppnå en rekrytering utan etnisk diskriminering, DO tog fram (1999). Detta är viktigt så att alla anställningsrutiner och de krav som ställs vid anställning kvalitetssäkras och är relevanta till aktuella arbeten samt inte utesluter kvalificerad arbetskraft som inhämtat kompetens i utlandet. Alla som arbetar med personalrekrytering i statens, landstingets och kommunernas tjänst skall dessutom genomgå en utbildning angående lagarna mot diskriminering och diskriminering som ett samhällsfenomen.
Arbetet med att ta fram en metod för att genomföra diskrimineringskontroller genom praktikprövningsmetoden har inletts. Det innebär bland annat att det ska bli möjligt att skicka fiktiva ansökningshandlingar för arbete med likvärdiga meriter där det som skiljer är etnisk grupptillhörighet. Vi anser att DO ska ha befogenheter att genomföra diskrimineringskontroller med praktikprövningsmetoden gentemot samtliga statliga myndigheter. Detta för att kvalitetssäkra myndigheternas arbete mot diskriminering och mångfaldsplanernas effekter. Vi vill att kommuner och landsting prövar möjligheten att genomföra diskrimineringskontroller, som utförs av en extern aktör (t ex de lokala anti-diskrimineringsbyråerna eller konsulter) för att mäta i vilken utsträckning de vidtagna åtgärderna mot diskriminering är effektiva.
Genom att införa en klausul mot diskriminering i sina upphandlingskontrakt kan staten, landsting och kommuner säkerställa att våra skattepengar inte används för att gynna företag som diskriminerar. Den offentliga upphandlingen omsätter mer än 400 miljarder kronor årligen och många privata företag är beroende av kontrakt med det offentliga. Om en anti-diskrimineringsklausul införs i den offentliga upphandlingen på alla nivåer finns det möjligheter att attityden gentemot etnisk diskriminering förändras i näringslivet, då företagen riskerar att förlora ekonomiskt på att diskriminera.
Vi vill att alla upphandlande statliga myndigheter utbildar ansvariga för den offentliga upphandlingen om hur anti-diskrimineringsklausuler används med början den 1 januari 2005. Regeringen bör redan nu skriva in i samtliga myndigheters förordningar att anti-diskrimineringsklausuler kommer att krävas vid all offentlig upphandling av varor och tjänster från och med den 1 juli 2005. Samtidigt som staten ställer detta krav på myndigheterna bör landstingen och kommunerna samtidigt åta sig att införa en anti-diskrimineringsklausul i sina upphandlingskontrakt och utbilda personal på sina upphandlande enheter inom samma tidsperiod.
En utredning inom Regeringskansliet arbetar för närvarande med att ta fram en modell för avkodifiering av arbetsansökan. Det innebär att arbetsgivaren när den går igenom ansökningshandlingar inte ska kunna se namnen på de sökande, utan endast meriterna, när den kallar till arbetsintervju. Detta väntas medföra att människor med utländsk bakgrund, som idag sorteras bort innan de kallas till arbetsintervju, får större möjligheter till arbete. Avkodifiering kommer att införas när det gäller arbetsansökan till de statliga myndigheterna. Vi vill att landsting och kommuner ska åta sig att genomföra avkodifiering som ett led i det lokala arbetet mot diskriminering.
För att tilltron till de kommunala och regionala institutionerna ska stärkas, behövs ombudsmän som kan ta emot klagomål om diskriminering från allmänheten. Det finns idag på flera håll i landet äldreombudsmän dit de äldre kan vända sig för att påtala missförhållanden inom äldreomsorgen. Vi menar att det är nödvändigt att det finns regionala ombudsmän som kan agera i fall av etnisk diskriminering, könsdiskriminering, diskriminering på grund av funktionshinder eller sexuell läggning. Ombudsmännen skall samverka med de lokala anti-diskrimineringsbyråerna, föra relevant statistik, förhandla om förlikningar mellan lokala arbetsgivare och dem som blivit utsatta för diskriminering samt kunna föra vidare fall till de nationella ombudsmännen. De regionala ombudsmännens statistik sammanställs i en årlig rapport för samtliga kommuner och regioner och ligger till grund för handlingsplaner mot diskriminering.
För att effektivt arbeta mot diskriminering på nationell, regional och lokal nivåär det nödvändigt att sätta upp mätbara mål i form av indikatorer. Med detta till grund kan man följa och utvärdera insatserna mot diskriminering. Det kan handla om målsättningar om att minska antalet medborgare som upplever att de har blivit utsatta för diskriminering i kontakt med sjukvården, socialtjänsten, polisen, vid restauranger och pubar, i samband med bostadsförmedling, på arbetsplatsen eller som utsatts för rasistiska hatbrott. Vi anser att staten, landsting och kommuner kan enas om gemensamma mål och indikatorer för att följa arbetet mot diskriminering. Årligt sammanställda rapporter om arbetet mot alla former av diskriminering kan därefter debatteras i riksdagen, region- och lanstingsfullmäktige samt kommunfullmäktige.
Det är av stor vikt att arbeta med att förändra attityderna mot diskriminering hos privata arbetsgivare. Undersökningar som DO gjort visar att få arbetsgivare är medvetna om lagarna mot diskriminering och än mindre har en plan för att arbeta förebyggande mot diskriminering. De lokala anti-diskrimineringsbyråerna och den regionala ombudsmannen mot diskriminering bör, inom ramen för ett samhällskontrakt mot diskriminering, arbeta förebyggande mot etnisk diskriminering gentemot lokala arbetsgivare. Det innebär att informera arbetsplatser, fack och arbetsgivare om vilka regler och lagar som gäller liksom att ge råd till kommunen om frågor som rör diskriminering.
Det är nödvändigt att bryta segregeringen på bostadsmarknaden. Som ett led i ett samhällskontrakt mot etnisk diskriminering bör kommunerna gemensamt ta initiativ till en etisk uppförandekod mot diskriminering som ska gälla för de kommunala bostadsbolagen och privata bolag som vill ansluta sig.
Många forskningsrapporter och medborgare vittnar om diskriminering i samband med tillträde till pubar och restauranger. Som ett led i ett samhällskontrakt mot diskriminering bör alla kommuner införa en klausul mot diskriminering i alla sina utskänkningstillstånd till restauranger och pubar. De pubar och restauranger som diskriminerar ska kunna bli av med sitt utskänkningstillstånd.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Mona Jönsson (mp) |
|
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |
|
Mikaela Valtersson (mp) |
Lotta Hedström (mp) |
|
Jan Lindholm (mp) |
Ulf Holm (mp) |